Ekonomi och drivkrafter

September 19th, 2019 No comments

I ett samhälle finns det en gemensam ekonomi dit folk bidrar och folk bidras. Här tänkte jag titta lite mera på detta.

Den som tar emot bidrag tenderar tycka att samhället borde kunna ta sig kostnaden för deras behov. Ordet solidaritet brukar användas.

Den som bidrar tenderar tycka att man borde behöva bidra mindre.

I verkligheten är det så att vi måste fundera på hur man optimerar detta med skatt och när skatt blir kontraproduktiv. Objektivt kan man säga att skatt är som en dynamo på ett cykelhjul (innan alla började med batteridrivna lampor) – det är en funktion som tar rörelseenergi från hjulet och gör det trögare att cykla, men där strömmen man får är värd detta.

Vi har gemensamma kostnader där det är kostnadseffektivt att hantera dom på samhällsnivå, till exempel försvar och infrastruktur (i första hand vägar och järnvägar). Att vård, skola och omsorg också finns i denna dimension är klart rimligt för att säkra att ingen riskerar falla ur systemet. För detta behöver man ta in skatt.

Det jag tycker man bör ha med sig är att skatt är skadlig. Skatt minskar incitamentet att arbeta, att utbilda sig och att investera. Om det inte lönar sig att investera i en femårig högskoleutbildning så kommer färre att göra det, och då tappar Sverige internationell konkurrenskraft. Därför måste vi säkra att skattesystemet inte skrämmer bort folk från att göra denna investering i sig själv. Men eftersom vi behöver skatt för att betala dom gemensamma kostnaderna så måste slutsatsen vara att varje krona som tas in i skatt vårdas och används eftertänksamt. Och varje krona vi kan låta bli att ta in i skatt, inte heller skall tas in.

Alltså; samhället har inte rätt till den skatt man maximalt kan ta in. Samhället skall bara ta in precis den skatt man behöver, och man skall inte skapa behov som faktiskt inte efterfrågas. Och man skall se till att sköta dom behov skatten hämtas in för att täcka. Som saker ser ut idag så är det många basala funktioner som fungerar sämre än man kan kräva och skatten skadligt hör för att täcka en massa saker som faktiskt inte bör göras.

Categories: bidrag, Nationalekonomi, politik Tags:

Abortfrågan och Proliferörelsen

July 26th, 2019 No comments

Abort känns som en fråga där Sverige som land kom fram till en position som därpå skulle vara fast förankrad för all framtid. I valet mellan kvinnans rätt att välja och det ofödda fostrets rätt att bli född, så väljer vi mammans rätt till val framför cellklumpens, till en punkt där det tippar över och vi prioriterar cellklumpen (som vid det laget är mer av ett barn). Denna åsikt har ett oerhört brett folkligt stöd. Faktiskt särmare 90%, vilket får sägas vara unikt högt stöd i en fråga som är så internationellt kontroversiellt. (Stödet för abort är svagast i kategorin religiösa och lågutbildade)

Se: https://som.gu.se/digitalAssets/1533/1533961_ett-bedr–gligt-lugn—ver-abortopinionen-friberg-fernros-lindgren.pdf

Men det finns många som gjort till sin livsuppgift att bekämpa aborterna. Det finns religiösa som accepterar aborter och det finns säkert abortmotståndare bland ateister också, men det finns en oerhört stark koppling mellan ett hårdnackat abortmotstånd och religiositet.

Vad värre är, så finns det ett internationellt tryck även på Sverige i frågan. Den amerikanska proliferörelsen verkar för att stoppa aborter, och om det inte går så i alla fall att försvåra för dem. Prolife är en falang inom den kristna högern i USA.

Skandinaviska människorättsjuristerna AB låter som en lovvärd organisation. Människorätt är ju bra. Men det är en ulv i fårakläder. Det är en organisation som i sin programförklaring pekar på den kristna värdegrunden. Dom tar sig an fall men driver också utbildningar och skriver debattartiklar.

Det är dom som bistått Ellinor Grimmark. Barnmorskan som inte fick jobb eftersom hon vägrade utföra moment i arbetsbeskrivningen. Nu företräder man också Linda Steen i samma typ av ärende. Och man skriver debattartiklar. Juridiska ombud företräder sina kunder – dom skriver inte debattartiklar för att påverka rättsläget. Men Skandinaviska människorättsjuristerna är ingen vanlig byrå – det är en front för ett religiöst orienterat abortmotstånd. Dom åtar sig fall för att ändra rättsläget. Genom att vinna målet åt sin klient så hjälper man till att förändra rättsläget. Uppdragsgivaren är inte klienten – det är amerikanska Prolife rörelsen.

Tidningen Arbetaren har gjort en djupare undersökning, och om man bortser från den förutsedda vinkeln att allt ont associeras med höger och allt gott med vänster, så är faktadelarna i texterna riktigt bra och man slår fast kopplingen mellan ett nätverk i kampen för att förbjuda abort och den svenska byrån:

Se: https://www.arbetaren.se/2019/05/15/agenda-europe-vill-inskranka-manskliga-rattigheter/

Det finns skäl att anta att Skandinaviska människorättsjuristerna förstår att läget i Sverige är svårt för deras åsikt och att adressera frågan direkt är sannolikt ingen framkomlig väg. Istället försöker man skapa prejudikat som skall försvåra för abort. Det är i denna strategi man tagit sig an Ellinor Grimmark och Linda Steen, och tagit upp kampen mot aborter genom att skapa vägar för barnmorskor som vägrar aborter av samvetsskäl. Och man försöker skapa debatt:

https://www.aftonbladet.se/debatt/a/OpmEE1/nej-samvetsfrihet-hotar-inte-abortratten

Utgångspunkten är alltså att det står arbetsgivaren fritt att ställa krav att dom anställda utför arbetsuppgifterna enligt arbetsbeskrivningen. Det är ingen diskriminering att välja bort arbetstagare som vägrar vissa uppgifter, men det står så klart arbetsgivaren helt fritt att anställa folk som vägrar vissa uppgifter. Det är arbetsgivaren som bestämmer – inte arbetstagaren som kan kräva. Men med den grundinställningen så skulle ju inte proliferörelsen göra ideologiska framsteg så därför tar dom fighten för samvetsfriheten. Så man ger sig inte. Man har tagit Linda Steens fall till Europadomstolen och man bedriver aktiv lobby, bland annat uttryckt i insändaren i Aftonbladet.

Min egen grunduppfattning är en kärlek till demokrati och marknadsekonomi. Det är processer som kräver fria val för att fungera, och som en konsekvens har jag en fundamental aversion mot sekter, sektism och alla forum för indoktrinerande hjärntvätt. När denna typ av rörelser har ekonomiska muskler att försöka påverka samhällen kryper det i hela kroppen och därför är för mig Skandinaviska människorättsjuristerna bland det obehagligaste fenomen jag sett. Sakta men säkert vill dom riva ner aborträtten. Dom vill att vi skall vara grodan i vattnet som inte förstår att temperaturen stigen förrän det är försent och vi blir kokta. (Det är en faktoid, men funkar som bild eftersom det är välkänd)

När detta är fastslaget så tycker jag att man kan ha en sund diskussion om vad som är bäst kring aborter. Jag hamnar själv i en etiskt svår kamp med mig själv kring tidsgränserna. Jag kan så klart inte tillräckligt med medicin för att uttala mig om exakta tidsgränser, men när vi räddar foster vid en viss ålder och när det samtidigt aborteras foster vid samma ålder så blir det etiskt svårt för mig. För mig förefaller det rimligt att inger barn får aborteras som skulle kunna räddas om modern så önskade.

Så man måste kunna föra en diskussion om detta utan att denna diskussion skall anses vara en inskränkning av aborträtten. Denna artikel pekar på lite av det problem jag också känner.

http://www.lakartidningen.se/Opinion/Debatt/2019/04/Lagstiftningen-for-abort-haller-inte/

Enligt den Metroartikel som refereras nedan så utförs 84% av alla aborter före vecka 9. Det betyder att det praktiskt sett blir en otroligt liten andel fall som adresseras om man skulle skapa en säkerhetsmarginal mellan nedre gränsen för räddande och den övre gränsen för abort.

https://www.metro.se/nyheter/aborter-minskar-i-sverige-tonarsaborter-halverade-pa-tio-ar-2dNS6n0B_

Några Q&A:

Q: Vi har brist på barnmorskor, är det inte bättre att man accepterar samvetsfrihet och får fler i arbete?
A: I praktiken är det ganska få vi pratar om, så bristsituationen skulle i väldigt liten utsträckning ändras. Det är snarare att vi får en snedfördelning att den som inte uppger samvetsskäl får göra aborterna, vilket väl ingen barnmorska anser vara den mest givande delen av arbetet. Det skapar ännu större risk att dom som inte hänvisar till samvetsfrihet tröttnar och lämnar.

Arbetstagare i butik man inte vägra hantera fläskkött eller serva folk av utländsk härkomst. Vissa saker ingår i arbetsbeskrivningen. Det är bara att tugga i sig.

Om man inte är beredd att göra dom arbetsuppgifter som ingår i arbetet så är det dumt att genomgå en utbildning till detta yrke.

Q: Bara den som kan bära ett barn har rätt att ha åsikter i frågan.

A: Det håller jag inte med om. Alls. Familjer får barn, och båda föräldrar har ansvar. Och principer kring familjebildning gäller ju båda och därmed bör båda (jag räknar alltså bara antalet kön som två) kunna ha åsikter.

Categories: Aborträtt, juridik, Uncategorized Tags:

Ekonomi och politik

February 16th, 2019 No comments

Diskussioner på Internet har ju rätt ofta samma dynamik som skyttegravskrig. Alla gräver sig djupare och djupare ner på sin plats och folk låter motparten prata som en tid där man funderar på vad man själv skall säga istället för att lyssna på vad motparten har att tillföra i diskussionen.

Så för att göra det enkelt för mig själv så tänkte jag försöka etablera en sammanfattande beskrivning här som jag kan referera till fortsättningsvis. Med ny kunskap och nya fakta, är jag absolut beredd att uppdatera denna text.

Till att börja med:

Den politiska skalan – om man utgår från den ekonomiska dimensionen – är från kommunism till vänster (inget privat ägande utan allt är gemensamt) till libertanism till höger (allt är individens – staten är extremt minimalistisk). Socialism till vänster och liberalism till höger.

Vänsterns tanke kring ekonomi är att kakan skall fördelas så jämt som möjligt.

Högerns tanke är hur man skall bara en större kaka, och bygger det på att man skapar incitament till den som är beredd att bidra till kakan och incitament betyder också att man måste acceptera ojämlikhet.

Skatt

Statens intäkter härrör från skatt. Under Gunnar Strängs som Finansminister så höjdes skatten löpande som metod för att få in mer pengar till staten. Det är ju en enkelt lösning.

Det finns två invändningar mot denna utveckling

  • Ideologisk – I ett liberalt samhälle står individen i centrum och skatten minskar individens självbestämmande till förmån för staten.
  • Ekonomiskt – man kan ju ta ut skatt tills man tagit 100% av inkomsterna och omsättningen. Då är det matematiskt omöjligt att ta ut mer skatt, och i det läget har individen ingen egen inkomst att förfoga över utan är helt utlämnad åt statens transferering för sitt uppehälle. Men det finns problem långt tidiare än detta; Men med utgångspunkten att folk anstränger sig extra när man har egen vinning av det, så tanken är att vid en viss nivå av skatt så slutar man anstränga sig lite extra (eller ännu värre – börjar jobba svart). Detta beskrivs av Lafferkurvan. Alltså – om man nått en viss nivå så får staten in mindre skatt om man höjer skattesatserna.

Mitt eget sätt att beskriva detta är analogin med en dynamo (som motsvarar skatten). Den sitter mot hjulet (omsättningen) och gör att man får ström till lampan (nyttan som staten investerar skatten i). Den skattar röreseenergin (omsättning) och omvandlar den till elenergi (skatteintäkter). Det blir jobbigare att cykla genom att strömalstringen gör det trögare att trampa, men cyklar man i mörker måste man ha ljuset. Skatten skapar en tydlig nytta. Man kan ju tänka sig ett dynamon skall strömsätta fler enheter, men det är här man måste diskussionen om hur last vi skall lägga på cyklisten. Rimligen måste vi nogsamt överväga varje ny belastning vi kräver av cyklisten och bara lägger på last när vi verkligen har en tydlig nytta. Lägg dessutom till att vi deltar i en global cykeltävling. Vi konkurrerar med alla andra cyklister om att sälja våra produkter. Ju mera skatt vi lägger på våra individer och företag, desto högre priser har våra produkter. Det betyder att det finns en stor risk att skatt hämmar vår globala konkurrenskraft och därmed undergräver vår möjlighet att sälja våra produkter och då minskar inkomsterna som vi kan betala skatt med.

Skattebas

För att vi skall ha underlag att beskatta så måste det finnas verksamhet som kan anställa folk. Verksamheter som skapar ett mervärde. Sverige har traditionellt haft få men stora företag. Det är en sårbar strategi. Dom senaste årtionden är entreprenörsanda inte längre fult, och det har blivit beskattningsmässigt rimligt att driva företag. Det skapar många bolag, där en en konkurs inte dödar hela orter.

Men för att folk skall bygga företag måste det finnas en uppsida. Den som riskerar massor måste få lov att vinna. Det måste finnas en klyfta. Samhällsklyftor är absolut inte av ondo, så länge den nedre kvartilen fortfarande lever rimligt.

Sedan:

Det finns medborgare som är närande och sådana som är tärande. Alltså sådana som är nettobetalare och sådana som är en samhällsekonomisk kostnad. Tittar man på den tärande delen så finns det några som är en ren kostnad och sådana som får anses vara en investering.

  • Barn och ungdom kostar, men utgör en investering för att förbereda dom för den period när dom skall bli närande.
  • Sjuka i arbetsför ålder kostar så klart, men sjukvården skall ju ta dom tillbaka till friska och närande.
  • Arbetslösa kostar, men om man kan hjälpa dom till arbete så kan dom åter bli närande.
  • Migranter en investering om man kan lotsa in dom till den närande sidan. Här har vi en historik att vara notorisk dåliga och istället blir migranterna en kostnad. Men detta handlar om samhällets förmåga att integrera.

Systemet måste ta hand om sina svaga – både dom som har förutsättningar att bli närande och dom som är permanent tärande. Men samtidigt är det också viktigt att det hela tiden finns ett tydligt incitament att bli närande. Den som inte kan jobba 100% kanske kan jobba 50%. Det får inte vara för bekvämt att vara arbetslös och sjukskriven – man skall vilja jobba. Det skall alltid vara lönsammare att jobba.

  • Vi måste ha skatt – ett samhälle som fångar upp den som faller är både anständigt och långsiktigt lönsamt
  • Vi skall investera skatten i första hand i att fler skall vara närande och öka deras förmåga att vara närande
  • Vi måste se till att vi bara lägger pengar på sådant som verkligen behövs – fundera alltid på vad staten skall göra och lägg om möjligt det på individen. Låt individen i möjligaste mån få behålla sina inkomster och betala sina kostnader
  • Tillåt ojämnhet – den som satsat måste få lova att vinna. Detta gäller den som startar och driver företag men också dom som utbildar sig. En komplett jämlikhet är extremt kontraproduktivt.
  • Väx kakan – stimulera företagsetablering och att folk jobbar. Fler som jobbar och kanske även jobbar mer är bra för oss alla.

Vi hör ofta folk som klagar på att staten inte betalar något man anser ömmande. Och man vill lösa det genom att “ta pengar från dom rika”.
För att tillämpa logiken enligt ovan så är detta att kissa i byxorna för att hålla sig varm. Man tar risker för att man skall få en fördel om det går bra. Detta är både dom som startar företag och dom som utbildar sig. Hur många kommer starta företag – med den belastning det innebär och där man fortfarande bär konsekvenserna av alla risker – om man inte har en uppsida om det går bra? Vem utbildar sig och drar på sin 400.000 i studieskulder om man får samma lön som den som inte har någon studieskuld? Som land behöver vi både nya företag och folk som investerar i utbildning. Det är så vi konkurrerar med omvärlden. Det kommer startas företag i alla fall och folk kommer utbilda sig men färre och företagen kommer flytta utomlands, liksom dom utbildade. Då står vi där med våra kissiga byxor och undrar vad som hände…

Categories: Uncategorized Tags:

Kränkt

November 2nd, 2017 No comments

Jag har tidigare varit inne på ämnet att folks önskan att hitta sina “15 minutes of fame”, alltså plats i rampljuset, tar ständigt nya former. Vägen dit var förr att bli hjälte på ett eller annat sätt skapa ett sätt att vinna uppskattning. Det där har efter hand glidit över mer och mer till att folk försöker bli offer eller kränkta (och här finns säkert anledning att fördjupa resonemanget mot bakgrund av #Metoo men det får bli en separat text). Numera är ombudskränkning också en legitim väg in i medierna. Man är inte kränkt själv, men upplever att någon kränker någon annan där ombudet kliver in och gör världen uppmärksam på kränkningen som den kränkta själv inte uppfattar eller bryr sig om.

Kan vi ta detta mot bakgrund av busschauffören som visar porrfilm för mellanstadiebarn? Barnen har så klart “mått dåligt” (ett uttryck som figurerar ofta i sammanhang där det gnälls för att vinna medieutrymme och medlidande). Nu visar det sig att ett barn har satta på en film, och att denna film var en romantisk komedi. Kan vi gå tillbaka till barnen som “mått dåligt” nu. Vem är det som identifierat barnens känsloyttring och gjort sig till tolk för den? Det finns nog minst några vuxna som har skäl att skämmas över sin reaktion.

https://www.svd.se/porrfilm-pa-skolbuss-var-romantisk-komedi








Categories: Uncategorized Tags:

Om roaming

April 27th, 2016 No comments

Postade en lång rant på Facebook. Postar en “Kopia” eftersom det som Facebook är en kökkenmödding utan minne!

A) Produktionskostnaden är högre än nationellt
A1) Internationell roaming betyder att din operatör upphandlar kapacitet i alla länder som deras kunder kan tänkas besöka, och det är alla länder som finns. Vid varje punkt måste man etablera den tekniska funktionalitet som där erbjuds. I relation till nyttjandet så är det en hyggligt stor overhead.
 
A2) Dessutom krävs ett antal tjänsteleverantörer för att detta skall lira (DataClearing, Finansiell Clearing, SCCP transit och GRX). MEN, oaktat allt detta så är ingen av dessa kostnader tillräckligt påtagliga för att rättfärdiga ett pris som är signifikant mycket högre än nationella priser.
 
B) Men;
Det stora felet är att grossistpriset visserligen är reglerat, men inte reglerat till en rimlig nivå. Samtrafikpris (alltså grossistpriset för utbyte av trafik mellan nät när man ringer varandra) är reglerat baserat på principen “kostnadsbasering” eller i alla fall “kostnadsorientering”.
 
På alla andra marknader så finns det ett naturligt konsumenttryck på detaljistpriser som detaljisten åsätter sig grossist. Det saknas i princip på denna marknad.
 
# Förr fanns inte fungerande trafikstyrning, men det har alla nu. Nu kan man styra iväg trafik från dyra nät och mot billigare, vilket var första steget mot någon form av köparmakt. Detta är hjälpt.
 
# Operatörerna är både säljare och köpare vilket är det första som gör att incitamentet inte riktigt finns att pressa priser riktigt hårt. Man kan ju inte kräva rabatt utan att ge det själva. Detta har nu lett till parodin att alla har en sjukt listpris (“AA.14 pris”) så dom kan rabattera mycket (i %) och ändå ta mycket betalt (i kronor och ören).
 
# Regleringen av grossistpriset visserligen finns, men ligger på en orimligt hög nivå. Stora operatörer kan pressa fram bättre priser och på så vis får dom en riktigt bra detaljistmarginaler utan att ta mindre betalt än mindre operatörer som inte har tillgång till samma trafik och därmed inte får samma rabatter.
 
Politiker skall INTE sätta detaljistpriser. Aldrig djävla någonsin. Och inte ens då. INTE. Dom skall korrigera imperfektioner på marknader och sedan låta marknaderna sköta sig själva.
 
Reglering skall ske av grossistpriserna. Operatörerna skall sedan konkurrera med detaljistpriser.
 
Den situation vi får nu är – som Emanuel pekar ut – är att operatörer regleringsmässigt är tvingade att sälja roaming med förlust. Helt sjukt. Peter Strand i Danmark har konstaterat att vi alla bör köpa Litauiska abonnemang för dom har lägst nationell taxa, vilket kommer betyda att priserna nationell måste stiga i Litauen.
 
Detta är politisk populism i sin smutsigaste form. Röstfiske galore.
 
Politikerna skulle stramat åt grossistpriset till en kostnadsbaserad nivå – på samma sätt som för samtrafik/interconnect. Det – och bara det – är lösningen. I frihandelsavtal skulle man ställt krav på att samma sak skulle implementerats i andra länder.
 
Kan man skylla på kunder? Tja. Så länge folk väljer abonnemang utifrån vem som bäst subventionerar nya iPhonen så får man kan ske skylla sig lite själv. Om man inte använder sig chans att rösta med fötterna så har man försuttit chansen. Eller hur? Det är ju exakt det som är marknadsekonomi….
 
(Michael Kazarnowicz – det lägre priset på roaming i Danmark för 3 kunder är min förtjänst. Min idé, mitt genomförande. Andra har tagit äran för det – men detta helt felaktigt).
 
PS: Förstår inte folk som inte kan stava till Vodafone och abonnemang. Kan vi försöka lära oss det?








Categories: Eurosamarbetet, telekom Tags:

Svensk migrationspolitik

November 6th, 2015 No comments

Jag vet knappt var jag skall börja – jag kan inte minnas att jag sett en större omsvängning i Svensk politik under dom snart 40 år som jag varit intresserad av ämnet. Från en komplett beröringsskräck för allt som rör Sveriges relation till utrikes födda till en tävlan på att krympa avståndet mot SD i många närliggande frågor.

Sverige är ett land som är både rikt, solidariskt och empatiskt. Politik är ofta konsten att hitta en politisk position som på ett rimligt sätt tar hänsyn till motstående intressen och finner en rimlig balanspunkt. Det finns en bred folklig förankring för empatin – att vi skall vara empatiska i relation till vår omvärld, och under många år så var det absolut tabu att tala om detta i samma kontext som det motstående intresset – ekonomi. Empati är viktigt men den finns inte isolerat, utan den finns i en omvärld där vi måste fördela våra resurser över de intressen som behöver vår gemensamma hjälp.

Politik av idag blir väldigt mycket utspel och det är inte helt enkelt att få en uppfattning om var partierna står på ett sammanhållet sätt. Partiprogrammen från valet gäller ju absolut inte den integrationspolitik som dom står för idag.

Så för att göra det lite enklare så levererar jag här ett förslag:

  • Invandring – Detta är termen för en person som vill komma till Sverige och leva här under en kortare eller längre tid. Detta är fantastiskt. Det berikar vårt land. Färdigutbildade personer kommer hit och kan bidra till samhället genom kunskap, perspektiv och erfarenhet som vi i många fall saknar. Vi har krav på självförsörjning – det är bra och rimligt. När medföljande kommit hit så har vi i många fall underlåtit att tillämpa kraven på denna person (ofta kvinnan). Det är orimligt. Självförsörjningskravet måste i så fall gälla båda och om man vill fördela arbete så att bara den ena arbetar så måste arbetande kunna försörja dom båda. Men det räcker inte. Vi vill inte ha isolerade personer som sköter hemmet utan att interagera med Sverige. Oftast är det kvinnor som aldrig exponeras för världen utanför. Politiken måste styra så att den som inte försörjer sig själv måste ha andra former att interagera med Sverige.
  • Flyktingar – Vi måste hjälpa folk i nöd. Självklart. Vi måste bidra till en bättre värld. Självklart. Men vi kan så klart inte göra det själva. Det finns en bortre gräns för Sveriges ansvar. Och vi måste optimera den nytta vi får för våra pengar.
    • När vi hjälper är det överlägset bäst att kanalisera biståndet via FN och hjälpa folk i närmiljön. För tior per dag hjälper man folk i närmiljön då samma sak i Sveige kostar hundralappar. Det blir mycket mera effekt för pengarna om man hjälper folk på plats. Det utesluter inte hjälp i Sverige, men man effekten per krona är mycket sämre här.
    • Asylsökande som inte får uppehållstillstånd måste återförvisas. Då är dom inte flyktingar – då är dom invandrare som inte uppfyller självförsörjningskraven. Gömmer dom sig blir dom illegala invandrare. Det finns inga gömda flyktingar – det finns bara gömda illegala invandrare. Och om dom uppfyller självförsörjningskravet skall dom så klart stanna som invandrare.
    • När asyl beviljas baserat på en krigssituation i hemlandet och situationen stabiliseras är det helt rimligt att asylstatusen återkallas. Det finns inte längre skäl att fly och man kan återvända hem. Då kan man istället invandra, om man uppfyller självförsörjningskravet.
    • Det finns aldrig skäl att återvisa en person som är självförsörjande i Sverige.
  • Medborgare – Landet Sverige är ansvarigt för sina medborgare. Dom kan alltid utvisas hit och vi kan inte utvisa dom till tredje land. Vad som än händer är dom Svenskar. Därför skall man se till att dela ut medborgarskap till välintegrerade personer som skött sig i Sverige. Det är rimligt att kräva att dom kan kommunicera på landets officiella språk och på detta språk följa nyheter och politik, eftersom man får rösta i riksdagsval och då måste visa att man kan ta till sig information på språket.

Sedan finns det ju lite speciella regler för EU medborgare. Dom har rätt att komma hit och söka arbete under tre månader, och ansvaret för deras försörjning är på hemlandet. Sverige har inga förpliktelser mot denna grupp. Vi måste inte erbjuda bostäder eller någon annan typ av socialt skyddsnät. Det åligger hemlandet. Och den som varit här i tre månader utan föresats att söka annat arbete än att tigga skall ovillkorligen återförvisas.








Categories: migration, politik Tags:

Svensk politik

September 17th, 2015 No comments

KilSocialdemokraterna och makten

Skall vi ta det igen;

  1. svensk politik av idag präglas av två saker. De rödgröna (inklusive LO så klart) vill slå in en kil mellan Alliansen och SD genom att spela “rasistkortet” och
  2. Alliansen har en panisk skräck för att beblandas med SD och får dess bruna klet på sig.

Skulle Alliansen få stöd av SD (som under förra mandatperioden) så är kommer det inte finnas underlag för en rödgrön regering inom överskådlig framtid. Socialdemokraternas väg till Rosenbad går genom att kilen mellan Alliansen och SD består. Man kommer därför ta varje chans att slå in den hårdare.

Minns du detta inför varje händelse du ser i svensk politik.

Lobbyism

Aktuellt är kombinationen lobbyism, näringslivet och SD. Suck.

Låt oss säga att du är ordförande för Svenska Dillodlares förening. Det ligger då i ditt intresse att det säljs med dill, för då blir dina medlemmar glada och du får behålla dom som medlemmar. Ni kommer då på att att ett sätt att stimulera dillkonsumtion är att göra alla inköp av dill avdrasgilla och kommer fram med en slogan för ändamålet “Gör min dill av-drags-gill”. Sedan är det din förbannade skyldighet att besöka alla politiker som vill ta emot dig för att förklara värdet av dill för landets dillodlare, folkhälsan och export till andra länder.  Det spelar ingen roll vad politikerna tycker om andra frågor – så länge dom tycker som du i fråga om dill så har du lyckats.

Så när Svenskt Näringsliv och Kreab uppvaktar SD för att förklara sin syn på vinster i välfärden så är det helt rätt och helt logiskt. I just denna fråga är det meningslöst att uppvakta Aliiansen eftersom dom redan tycker som Svenskt näringsliv – det är viktigt att uppvakta dom som är emot, ännu inte har bestämt sig eller har ett svagt motstånd som man kan resonera kring. Möjligheten att påverka är störst bland dom som inte har en befäst åsikt. Det hade varit ett svek mot Svenskt näringslivs medlemmar som är vårdföretag att inte försöka påverka politiken i denna riktning Alltså – det är Svensk näringslivs förbannade plikt mot sina medlemmar att försöka påverka och då ingår SD definitivt i den skara som kan påverkas. SD är det parti som har kortast historik och därmed rimligen det parti där man enklast kan påverka politikinnehållet. Deras svängningen vad avser åsikt om vinster i välfärden bevisar väl detta.

Så, genom att lägga ihop detta så förstår man varför företrädare för det rödgröna blocket skriker som stuckna grisar och vill ha “alla korten på bordet” och kallar Svenskt näringslivs uppvaktande för “samarbete”. En lobbyism som gör att SD får en mera Alliansvänlig politik är riktigt dåliga nyheter för ett socialdemokratiskt maktsträvande. Deras enda försvar är att kilen enligt ovan. Politics by wedge …








Categories: demokrati, politik Tags:

Future of urban transport

August 26th, 2015 No comments

The current battleground in urban transport is between those advocating public transport (trains and buses) and those favouring cars. Neither part strives to claim to cover all needs – both acknowledge the space for the other – so it’s merely a matter of balance in the share of new infrastructure investments.

It must be noted: Both aim to address the present situation.

But what will be the future of urban transport? Well transport in general, but the key problems today are in the urban areas, hence to focus here. For me, the future is in self driving cars, and the effect of that is massive. Add to that our assumption that they will be electric rather than fossil powered.

There will be self owned, self driving, cars, which will still not need to be parked in the most dense urban areas. They can be told to park outside rather than wasting space in the middle of the city.

But there will also be car pools of self driving cars. Uber is most interested in adding this to their portfolio. Via an app you schedule the car ride as today, but you are driven by the car and not a driver.

Key conclusions

  • There will be MUCH less need for urban parking space which means that we have more space for urban offices and accommodation
  • Taxidriver is not an job of the future. The amateur taxi drivers of Uber was just the beginning.
  • There will be a MUCH less need for new cars in general and fossil ones in particular – stocks in car manufacturers not in the forefront of electric, self driving cars are not a long term investment.
  • We will still need roads, which is why I am still biassed towards the ones favouring car infrastructure.
  • Petrol stations will be e-filling stations, but there is no point in serviced ones. Our cars will go there themselves when asked or when they conclude that they need it. They will not go into the shop and buy a paper, Snickers bars nor sausages.
  • The number of road kills and injuries will drastically go down, when humans are not drivin








Categories: IT, politik, transport Tags:

Bostadsrätter och juridiska personer

July 2nd, 2015 No comments

Den korta varianten: Jag vill ändra definitionen av oäkta bostadsrättsförening så att en förening inte riskerar bli oäkta för upplåtelse till en juridisk person, om upplåtelsen avser vanligt bostadsyta på samma villkor som alla andra boende.

Den långa versionen; Som enmansföretagande konsult så sitter jag på ett uppdrag på annan ort. Jag pendlar dit och boendet har jag ordnat genom andrahandshyra av en lägenhet av en person som på prov blir sambo. Då tillåts man ha sin lägenhet kvar som reträttväg under först sex månader, men i en förlängning ytterligare sex månader. Jag har nu kommit överens med uppdragsgivaren om en förlängning men bostadsfrågan är på inget sätt löst. Jag vill ju att min arbetsgivare (alltså mitt AB) skall köpa en lägenhet och därmed ta risk för värdeförändring och att jag som anställd bara skall disponera boendet.

Skatteverkets säger så här

Jag har full förståelse för att Skatteverket anser att det kan finnas utrymme för beskattning av förmån i vissa fall. Uthyrning till en näringsidkare i en kommersiell lokal i entréplan så att föreningen inte behöver ta full ut hyra av dom boende är en förmån (men som man rimligen också betalde mer för bostaden för). Vid någon gräns kan man tänka sig att denna förmån blir beskattningsbar. Jag tror exemplen på juristlinjen var föreningar i Gamla stan med restaurang i markplan och där restaurangens hyra täckte föreningens alla löpande kostnader så att man kunde ta ut en hyra som var noll.

Jag har också full förståelse för att föreningarna inte vill bli bostadshotell och att dom bör ställa upp regler för hur stor andel av beståndet som kan ägas av juridiska personer. Man vill ha underlag för en fungerande styrelse, men om man har ett hundratal lägenheter i föreningen är det ju inget relevant argument för att vägra om man har ett dussin juridiska personer som ägare.

Det jag vill är alltså att juridiska personer, skall kunna äga lägenheter utan att detta definieras som okvalificerad användning,

 








Categories: juridik, politik Tags:

Nya telekomregler…

April 4th, 2014 No comments
Lite snabba reflektioner av dagens EU beslut;
Nätneutralitet
En mobiloperatören är krasst sett en bitpipe med ett antal tilläggstjänster i form av röst och meddelandetjänster. Övervinster i röst och meddelandetjänster har gjort att man kunnat hålla ett icke hållbart pris på sina mobila datatjänster, och för att försvara denna korssubventionering har vissa operatörer valt att filtrera och blockera access till konkurrerande tjänster. En konsekvens av dagens beslut är att priset för data antingen kommer att gå upp eller i alla fall inte sjunka över tid som man annars kanske kunde förvänta sig, men också att vi efterhand skall kunna se operatörens röst och meddelandetjänst om ett av många val som ligger ovanpå den datatjänst man köper av dom.
Roaming
Mobiloperatörer gick över från NNT (Normal Network Tariff) till IOT (Interoperator Traiff) i slutet på 90 talet. Alltså där grossisttaxan först bara fick vara 15% över den egna slutkundstaxan för den primära kundgruppen (NNT), och sedan med IOT kapades denna koppling. När man etablerade paketförmedlad data så var WAP protokollet (HTTP var inte tillräckligt effektivt över denna extremt smalbandiga kanal – alltså smalbandig även jämfört med dåtidens modem). Eftersom man i roamingrelationer både köper och säljer finns det ju aldrig en tydlig köparroll och därmed ingen som hårdhudat kan ställa krav på en löpande priserosion, eftersom alla argument också kommer som bumerang i kravställarens nacke. Detta har gjort att priserna inte ens över tid haft något naturlig press nedåt.
För cirka tio år sedan började operatörerna äntligen använda sig köparmakt och införde trafikstyrning, alltså att man med central logik bestämde vilket nät som kunderna primärt skulle använda i ett visst land. Eftersom kunderna betalar samma oavsett operatör som väljs så finns det inget argument varför man skall överlåta detta val till kunden.  Detta skapade ett kraftigt pristryck på roamingtaxorna, men med två tydliga baksidor:
– Det fanns fortfarande all anledning att ha ett högt normalpris som man kunder rabattera kraftigt med bibehållen lönsamhet. (Detta pris – standardpriset – kallas ofta AA.14 priset)
– Mindre operatörer med färre kunder och därmed mindre trafik, har mindre förhandlingskraft. I många fall får dom vara glada om dom får roaming, och att få rabatterad roaming är därför inte alls självklart.
Alltså, om dom små operatörerna betalar väldigt mycket mer än dom stora så saknar marknaden den spjutspets av prissänkare som små spelare på marknaden annars brukar innebära. DÄRFÖR och bara därför fungerar inte grossistmarknaden för roaming, och DÄRFÖR och bara därför betalar kunderna ett överpris för sin roaming.
EU beslutet är en veritabel katastrof för små operatörer – alltså dom vi är beroende av för att vidmakthålla konkurrens. Det som kommer att ske är att små och effektiva operatörer, med lågt slutkundspris, tvingas erbjuda detta pris inom hela Europa. Men detta låga slutkundspris kommer man att tvingas erbjuda på toppen av ett grossistpris som ännu inte reglerats ner till rimliga nivåer. ALLA operatörer kommer att tvingas gå back på samtal som tas emot i utlandet (alltså dokumenterat) men små och effektiva operatörer riskerar att gå back också på alla utgående samtal i Europa och sannolikt även på data för sina nationella kunder, och dessutom alla kunder som köper deras SIM kort för att använda när man roamar.
Alltså; man plockar inga politiska poänger på att reglera wholesale priset men det är där problemet sitter. En regel som kräver att internationell roaming på grossistnivån skall erbjudas på kostnadsbaserad (eller i alla fall kostnadsorienterad) basis hade varit det första stora steget. Jag tycker det man gjort är MYCKET tråkigt och kraftigt kontraproduktivt, och då hoppas jag ni förstår att jag faktiskt också vill ha ett lägre slutkundspris när man roamar – speciellt för data.
Se också:
http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/connected-continent-legislative-package








Categories: Eurosamarbetet, internet, IT, telekom Tags: