Future of urban transport

August 26th, 2015 No comments

The current battleground in urban transport is between those advocating public transport (trains and buses) and those favouring cars. Neither part strives to claim to cover all needs – both acknowledge the space for the other – so it’s merely a matter of balance in the share of new infrastructure investments.

It must be noted: Both aim to address the present situation.

But what will be the future of urban transport? Well transport in general, but the key problems today are in the urban areas, hence to focus here. For me, the future is in self driving cars, and the effect of that is massive. Add to that our assumption that they will be electric rather than fossil powered.

There will be self owned, self driving, cars, which will still not need to be parked in the most dense urban areas. They can be told to park outside rather than wasting space in the middle of the city.

But there will also be car pools of self driving cars. Uber is most interested in adding this to their portfolio. Via an app you schedule the car ride as today, but you are driven by the car and not a driver.

Key conclusions

  • There will be MUCH less need for urban parking space which means that we have more space for urban offices and accommodation
  • Taxidriver is not an job of the future. The amateur taxi drivers of Uber was just the beginning.
  • There will be a MUCH less need for new cars in general and fossil ones in particular – stocks in car manufacturers not in the forefront of electric, self driving cars are not a long term investment.
  • We will still need roads, which is why I am still biassed towards the ones favouring car infrastructure.
  • Petrol stations will be e-filling stations, but there is no point in serviced ones. Our cars will go there themselves when asked or when they conclude that they need it. They will not go into the shop and buy a paper, Snickers bars nor sausages.
  • The number of road kills and injuries will drastically go down, when humans are not drivin
Categories: IT, politik, transport Tags:

Bostadsrätter och juridiska personer

July 2nd, 2015 No comments

Den korta varianten: Jag vill ändra definitionen av oäkta bostadsrättsförening så att en förening inte riskerar bli oäkta för upplåtelse till en juridisk person, om upplåtelsen avser vanligt bostadsyta på samma villkor som alla andra boende.

Den långa versionen; Som enmansföretagande konsult så sitter jag på ett uppdrag på annan ort. Jag pendlar dit och boendet har jag ordnat genom andrahandshyra av en lägenhet av en person som på prov blir sambo. Då tillåts man ha sin lägenhet kvar som reträttväg under först sex månader, men i en förlängning ytterligare sex månader. Jag har nu kommit överens med uppdragsgivaren om en förlängning men bostadsfrågan är på inget sätt löst. Jag vill ju att min arbetsgivare (alltså mitt AB) skall köpa en lägenhet och därmed ta risk för värdeförändring och att jag som anställd bara skall disponera boendet.

Skatteverkets säger så här

Jag har full förståelse för att Skatteverket anser att det kan finnas utrymme för beskattning av förmån i vissa fall. Uthyrning till en näringsidkare i en kommersiell lokal i entréplan så att föreningen inte behöver ta full ut hyra av dom boende är en förmån (men som man rimligen också betalde mer för bostaden för). Vid någon gräns kan man tänka sig att denna förmån blir beskattningsbar. Jag tror exemplen på juristlinjen var föreningar i Gamla stan med restaurang i markplan och där restaurangens hyra täckte föreningens alla löpande kostnader så att man kunde ta ut en hyra som var noll.

Jag har också full förståelse för att föreningarna inte vill bli bostadshotell och att dom bör ställa upp regler för hur stor andel av beståndet som kan ägas av juridiska personer. Man vill ha underlag för en fungerande styrelse, men om man har ett hundratal lägenheter i föreningen är det ju inget relevant argument för att vägra om man har ett dussin juridiska personer som ägare.

Det jag vill är alltså att juridiska personer, skall kunna äga lägenheter utan att detta definieras som okvalificerad användning,

 

Categories: juridik, politik Tags:

Nya telekomregler…

April 4th, 2014 No comments
Lite snabba reflektioner av dagens EU beslut;
Nätneutralitet
En mobiloperatören är krasst sett en bitpipe med ett antal tilläggstjänster i form av röst och meddelandetjänster. Övervinster i röst och meddelandetjänster har gjort att man kunnat hålla ett icke hållbart pris på sina mobila datatjänster, och för att försvara denna korssubventionering har vissa operatörer valt att filtrera och blockera access till konkurrerande tjänster. En konsekvens av dagens beslut är att priset för data antingen kommer att gå upp eller i alla fall inte sjunka över tid som man annars kanske kunde förvänta sig, men också att vi efterhand skall kunna se operatörens röst och meddelandetjänst om ett av många val som ligger ovanpå den datatjänst man köper av dom.
Roaming
Mobiloperatörer gick över från NNT (Normal Network Tariff) till IOT (Interoperator Traiff) i slutet på 90 talet. Alltså där grossisttaxan först bara fick vara 15% över den egna slutkundstaxan för den primära kundgruppen (NNT), och sedan med IOT kapades denna koppling. När man etablerade paketförmedlad data så var WAP protokollet (HTTP var inte tillräckligt effektivt över denna extremt smalbandiga kanal – alltså smalbandig även jämfört med dåtidens modem). Eftersom man i roamingrelationer både köper och säljer finns det ju aldrig en tydlig köparroll och därmed ingen som hårdhudat kan ställa krav på en löpande priserosion, eftersom alla argument också kommer som bumerang i kravställarens nacke. Detta har gjort att priserna inte ens över tid haft något naturlig press nedåt.
För cirka tio år sedan började operatörerna äntligen använda sig köparmakt och införde trafikstyrning, alltså att man med central logik bestämde vilket nät som kunderna primärt skulle använda i ett visst land. Eftersom kunderna betalar samma oavsett operatör som väljs så finns det inget argument varför man skall överlåta detta val till kunden.  Detta skapade ett kraftigt pristryck på roamingtaxorna, men med två tydliga baksidor:
– Det fanns fortfarande all anledning att ha ett högt normalpris som man kunder rabattera kraftigt med bibehållen lönsamhet. (Detta pris – standardpriset – kallas ofta AA.14 priset)
– Mindre operatörer med färre kunder och därmed mindre trafik, har mindre förhandlingskraft. I många fall får dom vara glada om dom får roaming, och att få rabatterad roaming är därför inte alls självklart.
Alltså, om dom små operatörerna betalar väldigt mycket mer än dom stora så saknar marknaden den spjutspets av prissänkare som små spelare på marknaden annars brukar innebära. DÄRFÖR och bara därför fungerar inte grossistmarknaden för roaming, och DÄRFÖR och bara därför betalar kunderna ett överpris för sin roaming.
EU beslutet är en veritabel katastrof för små operatörer – alltså dom vi är beroende av för att vidmakthålla konkurrens. Det som kommer att ske är att små och effektiva operatörer, med lågt slutkundspris, tvingas erbjuda detta pris inom hela Europa. Men detta låga slutkundspris kommer man att tvingas erbjuda på toppen av ett grossistpris som ännu inte reglerats ner till rimliga nivåer. ALLA operatörer kommer att tvingas gå back på samtal som tas emot i utlandet (alltså dokumenterat) men små och effektiva operatörer riskerar att gå back också på alla utgående samtal i Europa och sannolikt även på data för sina nationella kunder, och dessutom alla kunder som köper deras SIM kort för att använda när man roamar.
Alltså; man plockar inga politiska poänger på att reglera wholesale priset men det är där problemet sitter. En regel som kräver att internationell roaming på grossistnivån skall erbjudas på kostnadsbaserad (eller i alla fall kostnadsorienterad) basis hade varit det första stora steget. Jag tycker det man gjort är MYCKET tråkigt och kraftigt kontraproduktivt, och då hoppas jag ni förstår att jag faktiskt också vill ha ett lägre slutkundspris när man roamar – speciellt för data.
Se också:
http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/connected-continent-legislative-package
Categories: Eurosamarbetet, internet, IT, telekom Tags:

Skatteintäkter och skatteprocent.

February 10th, 2014 No comments

I den politiska diskussionen talar man väldigt mycket och skattenivåer. Alliansen har sedan tillträdet drivit en linje med skattesänkningar allt för att stimulera fler att arbeta och på det sättet också öka efterfrågan, men också med utgångspunkten att det ger ökade skatteintäkter.
Vänster å sin sida driver tesen att alliansens skattesänkningar urholkar välfärdssystemet. Man ser inte sambandet mellan skattesänkningar och ökade skatteintäkter. Att Jonas Sjöstedt saknar förmågan att förstå inser jag. Han saknar formell utbildning. Det är mera bekymmersamt att inte Åsa, Gustaf och Stefan kan förstå sambandet.

Kanske har vänster aldrig kommit i kontakt med Lafferkurvan eller multiplikatoreffekten som ingår i grundläggande nationalekonomi.

Min uppfattning är också att Borg och Reinfeldt är usla på att föra fram och förklara sammanhangen/konsekvenserna av den förda politiken.

Korruption inom EU.

February 7th, 2014 No comments

För två år sedan lovade Cecilia Malmström och EU-kommissionen att utreda korruptionen i både enskilda EU-länder och inom EU-apparaten själv.
några dagar innan rapporten släpptes i går meddelades det i Bryssel att den senare delen av löftet – redovisning av  maktmissbruk och korruption inom EU-institutionerna – inte skulle ges ut. Ett besynnerligt beslut.

SvD:s artikel om detta hittar du på följande länk: http://www.svd.se/nyheter/utrikes/underligt-agerat-av-eu_8956470.svd

I övrigt blir man ju lite bekymrad över att man inte kan redovisa de egna oegentligheterna utan bara se bjälken i grannens ögon. Kan det möjligen ha något med det förestående EU-valet att göra?

Categories: Eurosamarbetet Tags: ,

En IP adress inte direkt hänförlig till en person!

January 28th, 2014 No comments

Juridisk kring upphovsrätt utkristalliseras och tolkningar av gällande rätt i USA har ju alltid en viss inverkan på andra länder eftersom a) upphovsrättsindustrin i många fall har amerikanska rötter, och b) den amerikanska marknaden är så stor att många frågeställningar helt enkelt kommer upp där först.

Därför är detta uttalande om IP adresser och deras hänförlighet till en person som kan ställas till ansvar för upphovsrättsbrott:

http://torrentfreak.com/judge-ip-address-does-not-prove-copyright-infringement-140121/

Categories: fildelning, internet, juridik Tags:

Illdåd

January 14th, 2014 1 comment

IlldådEfter att precis läst Thomas Erikssons Illdåd är jag tämligen skakad. Det är ju så klart fiktion och Eriksson tar ju sig lite friheter när det gäller det juridiska systemet, men en stor del är ju helt korrekt och relevant.

Samtidigt så skriver min gamla lärare Håkan Hydén en artikel om rättssäkerhet, och pekar på vikten av rättssäkerheten för offret, också med utgångspunkt från våldtäkt. Och så  kommer det artiklar om ett fall i Lund där “underförstått medgivande” myntas.

Då blir det ganska många dimensioner att fundera på och det blev ingen sömn förrän sent på småtimmarna.

Hydén kan lätt avfärdas med att rättssäkerhet definitionsmässigt handlar om att skydda medborgare, vars skuld inte är klarlagd, mot statens våldsmonopol. Inget annat. Hydén är faktiskt ute och cyklar. Ensam på en tandem i Sahara. Det tyckte jag nog redan då jag hade honom som föreläsare.

Därefter; låt oss fundera på medgivande.

1) Sverige är ett land med ett antal singlar, och “casual sex”/”one night stand” är inte ovanligt som en direkt konsekvens. Utgång, lite alkohol och sex utan avsikt att inleda en lägre relation. Hur fungerar  dramaturgin? I brist på denna typ av erfarenheter från de senaste decennierna, får jag väl ägna mig åt lite spekulation, men jag har svårt att tänka mig att det ställs en fråga om det skall genomföras samlag och att den besvaras med ett tydligt “ja”. Vi jurister brukar kalla att man agerar på ett sätt som ger anledning att dra vissa slutsatser för att man agerar “konkludent”.

Som när man går in i affären, plockar varor, lägger dom på bandet och betalar, så genomförs en affär med många konkludenta handlingar utan att någon egentligen behöver säga något för att avtal skall komma till stånd.

I denna typ av “sexuella normalfall” är blir det orimligt att tänka sig krav på direkta muntliga accepter, utan även underförstådda bör i normalfallet anses vara ok, för vi kan inte kriminalisera alla dom händelser där samförståndssex uppstår där det enda ledde till det andra och båda var nöjda med detta, trots att det inte förelåg ett uttrycklig anbud och en uttrycklig ren accept.

2) Nu vill inte alla ha sex på det där gamla hetromormativa tvåsamhetssättet (nedan kallat “det normala”), utan det finns helt lagliga dragningar åt flera deltagare, rollspel, rekvisita, samt inslag av våld. Det är lätt förfäras över sådant man aldrig upplevt och inte känner sig dragen till, men rimligen bör ett samhälle låta vuxna människor ägna sig åt precis vad dom vill i detta avseende, så länge det sker frivilligt. Det gamla uttrycket “whatever makes you happy” sammanfattar åsikten att vi alla kan tycka olika och att vi får göra det så länge det inte inkräktar på någon annans frihet. Den som retar sig på att grannens samliv inte följer den egna moraluppfattningen, visar nog mest på problem för denna person och inte grannen.

3) Men, rimligen är det också så att andelen kvinnor som är intresserade att delta i själv i gruppsex själv med flera tidigare okända män är en liten andel av alla kvinnor och rimligen är det så att andelen kvinnor som vill bli misshandlade under samlag är väldigt liten. Den logiska konsekvensen måste då bli att andelen kvinnor som kan tänka sig en kombination måste vara extremt liten.

Dom här tre punkterna leder mig ändå till slutsatsen att domstolar bör fundera över “underförstådda medgivanden”, som resultat av konkludenta handlingar. Ju längre man kommer från den hetronormativa kärnan, (där flertalet ändå befinner sig), desto tydligare bör man rimligen kunna begära att alla typer av medgivanden sker för att den påstådda förövaren skall kunna gjort en skälig bedömning att det fanns samtycke. Det samma med alla typer av våldsinslag; ett nej måste verkligen betyda nej (verbal eller konkludent), om det inte finns en överenskommelse om att det är en del av ett rollspel och att något annat ord skall användas för att avbryta. Man bör aldrig kunna utöva sexuellt våld utan att den underlägsne har någon som helst möjlighet att avbryta.

Jag köper alltså underförstådda samtycken som normalfallet i “One night stand” relationer, men man lämnar “standardförfarande” så är min bedömning att samtycket måste vara oerhört tydligt. Och alla typer förfaranden där det inte överenskommits om “stoppord” måste rimligen ett nej räcka. Det handlar alltså inte om moralisering över andras sexualitet, utan bara en skälighetsbedömning av antagandet att det finns ett underförstått medgivande.

Återkallande av medgivande

När jag inne på ämnet så finns det en annan dimension som också finns med i boken (Läs den!), nämligen medgivanden och återkallanden av medgivande. Så länge akten pågår så kan båda parter när som helst avbryta och om den andra parten inte respekterar detta så är det en kränkning. Det spelar ingen roll hur drivande och eggande det som vill ansluta varit fram till denna punkt, men rätten att avbryta finns och är absolut. Fram till millimeter från mållinjen i ett marathonlopp kan man avbryta och samma gäller här.

Återigen, så fort en skada inträder så förefaller det rimligt att anta att den skadade parten inte är intresserad att fortsätta, och den som ändå då fortsätter bör tveklöst
också automatiskt ägna sig åt en våldtäkt, oavsett om frivilligheten och rollfördelningen sett ut fram till denna punkt.

Även här en skälighetsbedömning; om akten framkallar smärta bör man rimligen kunna ställa extremt stora krav på ett explicit samtycke och inte på ett underförstått. Sex är väl i alla fall i normalfallet ägnat att skapa njutning och inte smärta.

Vilket kön är förfördelat?

Det handlar verkligen inte om detta utan om det är offer eller förövare som har det enklare eller svårare.

Så ser det ut för alla brott, att åklagaren måste bevisa att ett brott utförts. Alltså att förövaren uppsåtligen (eller ibland av grov oaktsamhet) genomför handlingen.

Det Hydén förresten kanske borde mena är en fråga om just detta brott kanske inte bara handlar om uppsåt, utan också effekten hos offret. Brottet rån uppstår till exempel om offret upplever sig som rånad. Den som tar ett kex till bankkassören, visar upp det och säger “detta är ett rån”.

 

Categories: Uncategorized Tags:

Övervakning, personlig integritet och tusentals nyanser av grått

November 22nd, 2013 No comments

Î

Politik är konsten att välja ståndpunkt mellan motstående intressen. Dra en gräns i en gråskala där extremerna kanske har företrädare och nationen måste välja väg. Om vägvalet är förutsägbart baserat på partiets ideologi så fungerar den representativa demokratin; jag har röstat på en ideologi utifrån hur jag förväntar att den skall agera i frågorna jag prioriterar.

Under ganska lång tid så hade vi två politiska block i Riksdagen som hade konsensus kring få frågor, men där ståndpunkterna kring personlig integritet vs övervakning var i tydlig harmoni. Folkpartiets Johan Pehrson och Thomas Bodström utgjorde axeln som säkrade att Sverige skulle prioritera övervakning över integritet. Det fanns ingen som förordade integriteten. I valet mellan integritet och övervakning så valde båda blocken övervakning. Skräcken för pedofili och terrorism gav carte blanche åt all typ av integritetskränkande övervakning. I detta politiska vakuum hittade Piratpartiet sitt väljarstöd, även om i ärlighetens namn nog möjligheten att fildela  utan risk för repressalier väl var viktigare än principfrågan för stora delar av deras väljarbas. Jag själv chockerades av den liberala ambivalensen – om man ideologiskt har individen i fokus, hur kan man prioritera övervakning till vilket pris som helst?

Skall vi försöka se lite nyktert på denna fråga? Är det orimligt att rättsvårdande myndigheter har möjligheter att göra brottsundersökningar på sätt som är effektivt och samhällsekonomiskt billigt? Nej det är absolut inte orimligt. Är det rimligt att medborgarna kan utgår från att man inte slentrianövervakas och att vi på så vis öppnar för ett sluttande plan där verklig massövervakning är möjligt? Det är inte bara rimligt – det måste vara en självklar utgångspunkt i varje demokratiskt samhälle. Samhället skall lägga sig i medborgarnas liv bara så mycket som behövs för att utföra sitt uppdrag.

Teleoperatörerna loggar trafik – och har alltid gjort – för att kunna fakturera sina kunder, och underlaget som behövs för att fakturera kunderna måste man enligt bokföringsreglerna behålla i tio år. Andra regler kräver gallring efter viss tid, och man kan fråga om Lex Specialis på området överrider bokföringsreglerna. Faktum kvarstår – ingen operatör slänger underlaget frivilligt, men ingen operatör delar med sig av underlaget till utomstående.

Är det rimligt att myndigheter får tillgång till underlaget? Om du frågar mig är det helt rimligt, men det måste ske på premisser som liknar uthämtande av patientjournaler. Uttag måste loggas och uttag skall bara kunna ske efter beslut av Åklagare. Uttag utanför reglerna är att betrakta som dataintrång. Alltså helt analogt med hur patientjournaler hanteras.

Vi vet vad som är svart och vitt i denna fråga – det politiska ansvaret ligger i att definiera exakt viken nyans av grått som skall gälla i Sverige.

Jag påkallar här ett upprop för ett behov av en integritetslag. En lag där den enskilde i relation till myndigheter tillförsäkras ett skydd för uppgifter som insamlas om denne och myndigheter bara får tillgång till den “on a need to know basis” i varje enskilt fall. En lag som definierar att uthämtning skall loggas och rättfärdigas med åklagarbeslut/domstolsbeslut. Med en sådan lag på plats kan man också – mot relevant ersättning – ställa krav på privata aktörer att etablera gränssnitt mot rättsvårdande myndigheter för uthämtning. Inte bara teleoperatörer, utan kanske kortbolag och andra aktörer med kontroll över stora dataflöden om sina kunder.

Så får vi effektiv brottsbekämpning men på ett sätt där intrången är motiverade och godkända på en nivå ovanför polisens operativa nivå. Och där det inte kan ske slentrianmässigt.

PS: Och NEJ, FRA bedriver en annan typ av verskamhet som inte ryms under mitt förslag.

Lärarfacket

September 29th, 2013 No comments

Det finns en sak som roar mig i den offentliga debatten och det är fackföreningar för till exempel lärare som är mot privatisering av skolan.

Frågan blir då vem man företräder?

Låt mig utveckla;

På en marknad sätt priset av tillgång och efterfrågan. Det gör att en vara eller tjänst som finns i överflöd tappar i pris, och en som det finns brist på kommer att bli dyrare. Det gör att en vara eller tjänst där det finns många kunder sannolikt blir dyrare än där det finns få kunder, och finns det bara en kund så är möjligheten att pressa upp priset i princip obefintlig.

Exakt detta är det som drabbar lärare, sjuksköterskor, förskollärare och andra offentliganställda om det offentliga är den enda arbetsgivaren. Det går ju inte att förhandla lön och säga att man tar sin Mats ur skolan och byter arbetsplats när den arbetsplatsen har exakt samma arbetsgivare, med exakt samma lönepolicy.

Alltså; det lärarfack som vill vill höja yrkets status genom att lönerna stiger och att det blir attraktivt för nya stjärnor, kan inte blunda för att det bästa sättet är en privatisering och att man då skapar en marknad för duktiga lärare att förhandla till sig bättre villkor på grund av sin kompetens. Det kommer alltid vara brist på riktigt bra lärare och det kommer alltid vara så att man är beredd att betala mer för det som är lite bättre – men bara om det finns en marknad, för ingen betalar mer om man inte måste.

Motargumentet? Ja så klart att om det finns en marknad där bra lärare kan värderas upp, kan ju också ha dåliga lärare som värderas ner. Här har privatiseringsfientliga fack en roll att spela – att organisera dåliga lärare som har allt att förlora på om det uppstår en marknad.

Föräldramånader …

September 2nd, 2013 2 comments

Folkpartiets senaste utspel är en tredje pappamånad. Ja, vad säger man.

Politik är ideologi. En grundprincip som bär ett parti. En bärande tanke som man enas om och utifrån denna läser man sedan ut sin inställning i sakfrågorna.  När politiska partier fattar beslut och för fram åsikter som går stick i stäv med sina ideologier då blir det konstigt. Om det dessutom rör partier vars ideologi man sympatiserar med så blir det särskilt tråkigt.

Liberalismen utgår från idividen.

Folkpartiet är ett socialliberalt parti, men det är ett liberalt parti. Det betyder att man tycker att individen står i centrum. Wikipedia säger detta: “Som ett led i att garantera individens frihet har liberaler ställt sig skeptiska till statlig inblandning i den privata sfären”.

Det är därför en skam att Folkpartiet gör sig till tolk för den gamla socialdemokratiska grundprincipen att politiker vet bättre hur folk skall leva sina liv än individerna själva, att politiker skall ta över individernas val. Det är därför det är en skam att Folkpartiet går i bräschen för segmentering av föräldrapenningen.

Det är därför en skam att Folkpartiet också varit ivriga påhejare av FRA lagen och Datalagringsdirektivet.

Maria Arnholm och Johan Pehrson är alltså sannerligen inga liberaler – dom är socialister i liberal förklädnad.

Nyhet

%d bloggers like this: