Öppna nät

[Uppdaterad: fixade lite stavfel och förtydligade avskrivningsdelen]

Eftersom svininfluensan slagit till så har jag kunnat vara hemma och har använt tiden till att följa diskussionen om Öppna nät från Rosenbad. Det sas mycket intressant och alla förefaller helt överens men så är inte fallet. Bara att diskussionen finns indikerar ju att det finns underliggande konflikter.

Patrik Fältström är som vanligt tydlig och insiktsfull i sin pedagogiska framställning. Kanske saknar man kopplingen till exemplen från verkligheten. Kanske saknar man till var skiljelinjerna finns. Jag är ju inte själv direkt i denna bransch och har därmed kanske inte den riktiga fingertoppskänslan som kriget vid fronten innebär när jag tittar på detta, men jag tror mig förstå några olika fronter;

# Integration av bärare och tjänst; den som drar kabeln till en fastighet vill av rent företagsekonomiska skäl bli leverantör se till att du inte kan byta leverantör under denna avskrivningstid.  Som kund vill man slippa inlåsning och kunna byta inom en rimlig tid.Det finns en inneboende konflikt mellan en leverantör som vill rulla ut infrastruktur; man vill ha en bindning som är så lång som möjligt för att den ekonomiska instegströskeln för kunden skall vara så låg som möjligt men företagsekonomiskt vill man ha sig kapitalkostnad täckt så fort som möjligt. Avskrivningstid är förmodligen ganska kort i förhållande till vad som är rimligt för en infrastruktur som har en livslängd på flera dussin år (här gör jag ett antagande om speciellt fiber som närmast taklöst vad avser kapacitet sett över tid, där man på samma sätt som med våra galvaniska förbindelser blåst upp dem i långt över det man trodde teoretiskt möjligt). Normala företagsekonomiska beräkningar brukar ju sällan kunna räcka över något eller några år – inte mer.

KabelTV operatörerna är ju lite av en bov här; man kollektivansluter bostadsbolag slår man också undan fötterna på förutsättningar för att det skall etableras ADSL i närliggande telestationerna, för underlaget riskerar blir för litet.

Lösningen är att den som är villig att ta en infrastrukturinvestering på detta vis måste kunna göra det, men att bindningstiden måste vara begränsad. Jag skulle föreslå att 24 månaders bindningstid är maximal för alla typer av abonnemang för IT tjänster som fast telefon, mobiltelefon, TV och internet. I fallet infrastruktur, där förbindelsen rimligen inte kan hunnit “skrivas av” under en rimlig bindningstid bör leverantören också kunna få kräva en “lösen” i form av bokfört restvärde.

Den andra potentiella boven är stadsnät som inte kan dra en gräns mellan vad dom bär göra och vad kommersiella aktörer bör göra; Stadsnät kan absolut etablera öppen infrastruktur, där man kan leverera en tjänst från godtycklig ISP. Vissa stadsnät kliver in och blir dessutom ISP:er och det är i detta fall man kliver inte i fel skrå och med offentliga medel i potten konkurrera med kommersiella aktörer.

Lösningen här är att stat och kommun kan leverera infrastruktur men får aldrig leverera en ISP tjänst.

# ISP:n levererar en internet tjänst men också ett antal VAS (Value Added Services). Man arbetar aktivt eller passivt för att konkurrerande tjänster inte skall fungera.

Tänk att du köper internet av Bredbandsbolaget men vill köpa bredbandstelefoni av någon annan. Brebandstelefonileverantören skickar då en ATA box till dig och du kopplar in den, men där tar det stopp. Bredbandsbolaget säljernämligen själv telefoni och bara ATA boxar som bredbandsbolaget/telenor levererar fungerar från Brebandsbolagets kundanslutningar. Det betyder att man skapat en inlåsning och en i grunden osund favorisering av sin egen telefonitjänst. Eller – det finns ingen möjlighet för någon att ta ett informerat beslut om värdet av Bredbandsbolagets tjänst om detta inte framgår tydligt och det gör det inte på något sätt alls så vitt jag kan se. Jag visste inte detta då jag blev kund hos Bredbandsbolaget.

Lösningen måste vara att man varudeklarerar internet tjänsten. Alla typer av inskränkningar som tjänsten är behäftade med måste kunna redovisas på ett strukturerat och tydligt sätt. Här har branschen ett stort ansvar att finna former och strukturer, på samma sätt som mobiloperatörerna gjorde om vilken bandbredd man erbjuder. Det är kanske också en logisk utveckling av bredbandskollen att se vilka protokoll och portar som är öppna.