Roamingspärrar

Tidningen mobil har en artikel om roamingtaxan när man roamar och använder data, där operatörer från 1 mars skall ha en tjänst som spärrar för överförbrukning.

Det framgår av både kommentarer och citat i tidningen att det finns kompetensbrister på många händer i frågan.

Först – Internationall roaming, så avräknas det
Internationall roaming mellan operatörer mäts och avräknas mellan operatörer baserat på ett system som heter TAP. Varje operatör som agerar värd för utländska roamare sänder “händelser” (Call Detail Records, alltså records om varje event i nätet) i TAP formatet. Kraven från GSM Associationen är att dessa i normalfallet skall levereras inom 36 timmar, men i extraordinära fall skall dom accepteras upp till 30 dagar. Operatörerna kan själv komma överens om att även äldre CDRer kan accepteras, men det sker endast undantagsvis.

Sedan – Internationell roaming och “Fraud” och vårdslös överförbrukning
Roaming var tidigt ett område som attraherade bedragare. Redan på NMT450 tiden fanns metoder för detta. Då klonade man identiteter i existerande mobiler, vilket funktionen SIS skulle förhindra i ett senare skede. Det hann dock inte så igenom fullt ut innan MNT dog ut.

När GSM introducerades fanns det alltså redan från början inbyggt tekniska spärrar i form av autenticering och varningsrapportering benämnda “High Usage Reports” (HUR). GSM Associationen har krav på HUR; om en kunds förbrukning i ett givet nät passerade en viss nivå på 24 timmar så skall besöksnätet faxa en rapport till hemmanätet. Uteblev faxen så blev besöksnätet ansvarig för om hemmanätet inte lyckades få betalt för denna förbrukning.

Under införande är numera NRTRDE (Near Real Time Roaming Data Exchange) som betyder att besöksnätet skicka en ström av råa CDRer i ett enkelt format, vilket är tänkt att matas in i ett FDS (Fraud Detection System) som bums skall kunna analysera och varna för överförbrukning, på samma sätt som man traditionellt gjort för nationell trafik. Har man lanserat NRTRDE så har man som operatör bara fyra timmar på sig att leverera CDR:erna, annars övergår ansvaret för att hemmaoperatören inte kan få betalt.

Detta är förutsättningarna för att detektera användande baserat på data som levererats från besöksnätet, MEN – och detta är ett stort men – i de flesta fall kan man som hemmanät detektera direkt i realtid baserat på data som redan finns i hemmanätet;

# Utgående SMS skickas via den egna meddelandecentralen (Det som heter SMSC i mobilen). Hemmanätet kan välja att debitera kunden baserat på en CDR från SCMS:t eller den man får via TAP. Den som kommer från SMSC:t har samma realitidsproduktion som de som skickas i hemmanätet.

# Mottagna samtal går alltid via hemmanätet, eftersom man tekniskt tar emot samtalet i hemmanätet och därefter sker en medflyttning till den utländska destinationen. Även är kan hemmanätet att välja om man vill debitera baserat på CDRen från den egna växeln, eller den som kommer via TAP från besöksnätet. Fördelarna med att ta CDR:en från TAP är att den kan innehålla en “airtime charge” som man vill belasta kunden med för fall där besöksnätet tar betalt för mottaget samtal (USA, Thailand, Hong Kong och några länder till). Den andra fördelen är att TAP CDRen alltid innehåller korrekt tid i besöksnätet, medan den som genererats hemma är korrekt efter klockan i hemlandet då samtalet genomfördes. Men som sagt; den som genereras hemma är realtid på samma sätt som de som tas emot i hemmanätet, så allt som kan blockera nationella samtal för tekniskt sett också kunna blocka roamande samtal.

# Data kan hanteras på två olika sätt; tekniskt optimalt må vara att besöksnätet kopplar data direkt till publika internet (“VPMN routing”), men så sker i mycket få – om ens något – fall. Istället är det så att hemmanätet routar hem trafiken och bestämmer där hur den skall lämnas till publika internet (“HPMN routing”). Man får CDRer från besöksnätet i form av CDR:er i TAP, genererade av noden SGSN, men alltså också från den lokala noden GGSN. Data från GGSN är tillgänglig i realtid precis på samma sätt som trafik genererad i hemmanätet. Huvuddelen av de svenska operatörerna har funktioner för att strypa data över en viss volym, och denna spärr finns med stor sannolikhet implementerad i GGSN. Funktionellt bör det därför inte vara oöverstigligt att implementera en strypning och spärr även på den monetära dimensionen av roamingtrafiken.

# Det enda trafikslag som hemmaoperatören inte har realtids kontroll över är alltså utgående samtal. Här är man beroende av den utländska operatören för att få data, dock med undantag för fall där funktionen CAMEL är implementerad. Finns CAMEL – i rätt fas – så har man faktiskt också koll på utgående samtal i realtid.

Som direkta kommentarer till det som framgår
– Realtidsdebitering mellan operatörer behöver inte alls införas innan hemmaoperatören har tekniska förutsättningar för att införa spärrar och restriktioner avseende data-roaming. Hemmaoperatörerna kan och bör debitera kund på GGSN data och eftersom det är ju en spärr på hur mycket slutkunden debiteras som krävs – inte på det som debiteras mellan operatörerna – så har man ALL relevant information tillgänglig i realtid.
– En obetydligt andel av världens operatörer använder numera mark-up (alltså där man applicerar en procentsats på den grossisttaxa man erlägger till den utländska operatören). Det är bara Tele2 som tillämpar denna princip av de svenska operatörerna. Huvuddelen av världens operatörer övergav denna debiteringsprincip för över tio år sedan.

Däremot vill jag hålla med om en sak; Teleoperatörer är slagskepp – dom vänder inte på 5 öringar och kan inte rimligen avkrävas detta. Alla som avkrävs en tillgänglighet på närmare 100% måste också tillerkännas en rätt att utveckla och sedan testa under kontrollerade formen för att inte riskera stabiliteten.