Free speech and constitution

Let me first say that I AM a lawyer, but NOT specialised in constitutional law and not in US law either. But any graduate from any law school on the globe should have a reasonable understanding of constitutional law. That is one of the aspects included in every LL.m. out there.

It seems that amongst non-lawyers, there is a fundamental misconception of what free speech is, and then also what censorship is. So let’s start by nailing what free speech is. It is:

The right to say what you want without being stopped by the STATE.

Read that again – your right is a right in relation to the state (which is another word for the country). Not in relation to other citizens nor companies.

If the STATE prevents you from stating your opinion, that is censorship. The word censorship is also used in other contexts, but used in the context of constitutional law it only applied to the STATE preventing its citizens from saying things.

It’s quite important to then establish what it’s NOT;

  • It’s not a general right to be heard and listened to.
  • It’s not a right to access a megaphone to spread your opinions.

This means that, from a constitutional law point of view, any private player is in full control of who they lend their publishing capabilities to. Private players can deny anyone access to their platform, and can also kick people off it, at their own digression. Private players can prevent you from posting, moderate your posts and remove them. They are FULLY entitled to that.

This is what the law says. So please don’t lower yourself to the ignorant bunch that says denying “this and that person” access to “this or that platform” is unconstitutional or a limit of free speech. It’s really not. Really not. It’s a matter well outside the constitutional domain. It’s like a person not being allowed a certain club, and the clubs can decide that. Not the state.

We can have a debate over if certain platforms are so fundamental, that access to them should be in the bill of rights. Feel free to advocate that. That is another question. Poland has taken steps in this direction, so it’s indeed possible.

A small reflection on the current standings of this is that the same people who are adamant that the state should be small and who believes that any rights given to the public, is a step towards socialisation (which implicitly is a road to hell) are the very same ones that now voices that it’s unconstitutional to deny certain individuals access to certain platforms. Please understand that this line of argument is that you want to deny private companies the right to manage their own service. That is a quite severe stride into the world of government control over companies. THAT is the real stride in the path towards the bad incarnations of socialism.

Try stealing an election …

Can we just summarize the American election the way it really went down? There was NO voter fraud of ANY relevance or significance. Nothing that would have made any sort of difference. There was a general sense of urgency that pulled the voting to a new record high. Or as most other democracies would have put it; “Participation was not through the floor low”.

The elections weren’t rigged and no election was stolen. But there was a significant attempt to steal it. The sitting president lost fair and square and based on no factual evidence that would hold up in court, repeating lies over and over so that loyal supporters actually believed it and using all other means available to him, Trump tried to fraudulently steal the election he honestly lost. HE tried to steal it, but as the institutions on the country had the spine and did not yield under the pressure we associate with African dictators, the Trump presidency is soon ending.

Democracy prevailed. The attempt to steal it failed. Trump failed to steal it.

This means that there will be elections with the same frequency as there has been. Nothing will change in this aspect. Nothing at all.

Will the US become a socialist country? Well, what is even “a socialist country”? Americans in general have a disturbing ignorance on the matter.

The political scale has libertinisms and communism as the two political extremes. To simplify the matter a bit, libertinisms means “everyone for himself” – there is no society. Communism means abolishing the individual – it’s all for and by the society. No private ownership.

The US today is on the utter extreme – near libertinism. But there is a state, with most the aspects we normally associate with a state. That is socialism if you will, albeit a very light form. If the state took in a tad bit more tax and made society support the weakest of it’s population, that is not necessarily a bad thing. And it’s surely not introducing socialism.

When the gaps in society are too small, there is no incentive to rise to the occasion. No reward in fulfilling one’s dream. If people don’t even look for jobs, as they do just fine on welfare (or are even worse off with a job than on welfare), then the gaps are too small. When the gaps are too big, you will have people in the streets reverting to desperate measures as they have no other way to survive. If you need gated communities to feel safe, that is a sure sign the gaps have grown too wide.

It’s all in the shades of grey. The world is not, has never been and will never be totally black and white. And implementing a bit more caring for your fellow man on the federal level is not a slipper slope to communism. Really not.

People who believe in democracy also believe in a bill of rights. This is not under threat.

There will for sure be freedom of speech, but please understand what that means.

  • Freedom of speech means that the STATE cannot censor you. This puts NO obligations on platforms. A private platform can deny you access to expressing your opinion, by both denying you access, blocking your existing account and by deleting or hiding your posts. Just as a paper can deny you access to them as a vehicle for your opinions. You don’t have a right to be heard so tough luck if no one is interested in being the loudspeaker you want to scream through.
    Free speech doesn’t mean being granted a channel, nor the obligation for others to listen to you.
  • You are also legally liable for what you say – anyone saying something that is punishable by the law of the state (hate speech, incitement and others), can be punished for it. And quite frankly SHOULD be punished for it. This is not a limit for free speech – that is taking consequences for one’s actions. You were allowed to speak freely. People can use THEIR right to speak up against you and several things just cannot be said without risking legal intervention.
    Free speech doesn’t mean you can get away with saying anything you want.

The right to gather, the right to organise, the right to protest, the right to a religion. These are all profound parts of democracies. No one is coming for them. Let’s not discuss guns here, but let’s just say that the world is watching the arguments on why any citizen would need assault riffles to “defend their families”.

But let’s also talk about the other aspect of democracy; the distribution of power. Checks and balances. America will survive this crisis as it has these mechanisms in place, and a president that clearly disrespected the functions, in the end, didn’t manage to have his way.

The free press is an imperative integral part of a working society. Professional news outlets that share what happens. And that keep news reporting apart for opinion sharing. It’s the role of the free press to investigate and criticise the government. Put the limelight on the issues at hand. Ensuring the officials spend the money they get wisely. It’s not the role of the president to have an opinion of that structure, it’s not the luxury of the presidency to have the free press as his PR agents. It’s rather the opposite. If the free press spends too much time praising the president, they are likely not doing a very good job.

For four years, the US has been a global laughing stock. You might not like it, but it’s still a fact and facts can hurt. Doing what’s best for your country and citizens doesn’t means that international relations can be neglected. Selling out allies abroad is not a way to promote one’s own prosperity. The future can also not be in sticking to unhealthy habits. Pissing in the common pool is never a good thing. Going greener – moving away from fossil – is for sure the only way forward, even if this means a number of unsustainable jobs will not be required any longer. Ensuring your products and workforce is competitive is the way forward – not introducing barring customs. If you can’t compete in a free trade market, then you should look at what’s wrong with your products and how you can improve – not how you can defend your mediocrity with customs.

So in summary, for a second the democracy was at stake. Getting Donald Trump off the presidency was key to maintaining democracy. Getting Trump off that char was imperative for the trust in democracy as a system. People being worried that the new presidency will mean major changes can rest assure that this is likely not going to happen. A slight shift in course, understanding that you need to look a bit bigger than optimising your own outcome. It’s not a zero-sum game. If we grow the pie, we can all have a bigger slice, and it’s not going to be on someone else’s expense.

5G – faran med ny teknik

Läser en post på Anders Ygemans Facebookvägg om 5G och blir sedan förfärad över kommentarerna som säger sig inte vilja ha 5g, och som dessutom ser faror med tekniken. Strålning – om det är ofarligt.

Låt oss gå igenom några av nyckelargumenten, men först lite bakgrund.


All trådlös kommunikation baseras på elektromagnetisk strålning. Elektromagnetisk strålning har en viss grundfrekvens. PTS delar ut tillstånd att operera tjänster på vissa frekvensband, alltså där den elektromagnetiska strålningen håller sig inom ett visst frekvensintervall.

Vi har hållit på med elektromagnetisk strålning oerhört länge vid det här laget och det används i massor av applikationer. Dels tvåvägs (Mobiletlefoni, walkie talkie, sjöradio och så vidare) men också envägs (Tv och radioutsändningar samt radar). Men viktigast av allt – helt vanligt ljus är också elektromagnetisk strålning.

Så att vara rädd för 5G får nog faktiskt sägas vara okunnigt, för 5G är ju bara den tjänst man skapar på den radiofrekvens man använder. Och 5G använder flera olika, varav alla dessa har använts historiskt, så att man använder frekvensen till just 5G utgör ingen som helst skillnad.

Den som säger att 5G är farligt måste i så fall mena att elektromagnetisk strålning i ett visst frekvensband med en viss uteffekt är farlig, för att just applikationen 5G skulle vara farlig är är inget annat är djupt okunnigt att påstå.

1. Är 5G ofarligt?

Först; elektromagnetisk strålning KAN vara farligt. Det är exakt därför vi har gränsvärden att förhålla oss till och det är därför vi har en särskild myndighet som övervakar detta. Strålsäkerhetsmyndigheten, som etablerar gränsvärden är på en nivå att strålningen är på garanterat harmlös nivå.

Sedan; Empirisk forskning lider av en stor brist – man kan inte empiriskt bevisa att något är ofarligt. Man kan inte bevisa att något inte finns.

Låt oss ta tesen “Alla blåmesar är blå” som en analogi för “Elektromagnetisk strålning på dom frekvenser och den uteffekt som 5G använder är ofarligt”.

Hur många blåmesar måste jag samla in för att bevisa min tes? Låt oss anta att jag samlat in 1000, 100 000 eller alla nu levande – har jag bevisat att alla är blåa då? Nej, inte ens när jag samlat in alla nu levande kan jag ju sägas bevisat att alla blåmesar är blåa. Har jag verkligen fångat alla? Har det funnits tidigare? Eller kommer det att finnas senare? Beviset här kan aldrig vara 100% utan man går mot en sannolikhet som närmar sig 100% ju större underlag man har. Det är detta man kallar för sannolikhet gränsande till visshet.

Att falsifiera tesen är ju mycket enklare – fånga en enda fågel som är en blåmes som inte är blå så visar man att testen är falsk.

Precis så här är det med elektromagnetisk strålning också.

Vi har haft FM radio länge. Det är snart 100 år sedan Sveriges Radio lanserades och vi fick en publik svensk radiotjänst. (1925)

Vi har haft TV sändningar länge. I mitten av 50 talet började det sändas över hela landet.

Dom första kommunikationssateliterna kom i början av 60 talet.

Vi har haft kommunikationslösningar över radio i olika former i över 50 år. NMT 450 lanserades 1981 och GSM kom 1991.

Och vi har så klart också exponerats för ljus så länge vi funnits som art.

Alltså; vi har exponerats för elektromagnetiskt strålning så länge vi funnits som art och vi har exponerasts för denna typ av strålning skapad av människan så länge huvuddelen av världens befolkning levt. Och det går inte att hitta en koppling mellan den elektromagnetiska strålningen och någon förhöjd sjukdoms frekvens.

A) Det går inte att bevisa att något är ofarligt.

B) Det kommer alltid att finnas en liten del av befolkningen som reagerat på fenomen, så att en handfull påstår sig lida av fenomenet går inte att undvika. Det finns folk som inte tål vatten trots att dom består till 60% av vatten.

C) Vi har exponerats för elektromagnetiskt strålning under så lång tid fördelat över så många frekvensband och många gånger med mycket högre uteffekt än vi opererar med idag.

Givet dessa tre ingångsvärden måste det sägas att det med sannolikhet som gränsar till visshet är ofarligt – både på kort och lång sikt – att exponeras för den elektromagnetiska strålning som används för kommunikation idag.

Så nej, vi är inte försökskaniner och 5G utgör inget experiment. Det är en uppdaterad tjänst som kommer skapa många nya möjligheter.

2. “Pengarna borde gå till vård, skola och omsorg istället”

Denna fråga visar på en djup oförståelse för rollfördelningen i samhället.

Det offentliga finansieras av skatter. Skatter är vår ersättning som medborgare för att driva staten Sverige. Vi röstar på politiska partier som skall styra Sverige och indirekt så röstar vi då också på vem som skall besluta hur stora dessa skatteintäkter skall vara och hur dom skall fördelas.

Det privata näringslivet investerar i verksamheter för att skapa produkter och tjänster som kan nyttjas. Detta är inte skattepengar och dom får använda sina pengar hur dom vill. Om det privata näringslivet är framgångsrikt så genererar man vinster och det skapar jobb. Vi har skatt både på vinster i företag och arbete, vilket gör att vi är direkt beroende av företag och vinster för att skapa en skattebas som kan beskattas för att finansiera vård, skola och omsorg.

Så den som vill ha mer pengar till vård, skola och omsorg borde vara FÖR teknisk utveckling – inte emot.

Och NEJ, vi behöver inte folkomrösta när privata aktörer vill investera i ny teknik. Vi behöver inte heller folkomrösta om frågor som ligger inom den representativa demokratins mandat att hantera.

3. Vi behöver inte 5G

I början av 2000 talet etablerades våra 3G nät. Detta kom i samband med att IT bubblan sprack och media stod unisont och skrek att hastigheten i nuvarande mobilnät var tillräcklig och att om man inte kunde visa på en “killerapp” så var detta en teknologi som skulle bli ett fiasko. Historien visar att det blev precis tvärt om. Vårt behov av kommunikation minskar inte – det ökar. Vårt behov av bandbredd minskar inte – det ökar.

Så den som säger att man inte behöver en tjänst måste dels a) på en tämligen djup nivå förstå hur tjänsterna funkar och vilka tekniska begränsningar som finns, samt b) också förutse ett framtida behov. Här gör jag det aningen schablonmässiga antagandet att väldigt få av belackarna förefaller ha en relevant kunskap för att göra en initierad bedömning.

Vad kommer 5G ge?

  • Lägre “latency”
    Detta betyder att tiden från att man trycker på en knapp tills att tjänsten som den kopplas till får impulsen kommer sänkas drastiskt. Detta kommer möjliggöra en massa applikationer som inte är möjliga idag. Fjärrstyra fordon (lastbilar, drönare och bilar), operera på distans och annat där det är av stor vikt att operatörens relation snabbt påverkar det styrda och att man snabbt får en snabb visuell feedback på den aktion man tagit.
  • Högre bandbredd
    Vårt behov av bandbredd kommer inte att minska. Det kommer bli allt fler uppkopplade enheter som skall dela på resurserna, så bara om vi skall behålla den bandbredd via har idag, när fler skall dela på den så måste kapaciteten öka för att möta både vad avser fler användare och ökat behov per användare.
  • Lägre batteriförbrukning
    I och med Internet of Things kommer fler saker att uppdatera sin status löpande och många av dom kommer vara en del av en pryl. Då kommer många att drivas av batteri som inte självklart är lätt att komma åt att byta. I detta scenario behöver man ett nätverk där man kan vara uppkopplad på ett synnerligen batterieffektivt sätt.
  • Network slicing
    För att olika typer av trafik skall kunna samexistera utan att störa varandra så har man infört network slicing. Det skiljer sig inte våldsamt från dom gamla principerna för QoS, men i princip så segmenterar man nätverket så den som har extrema krav på låg latency inte skall bråka om samma resurs som den som har extremt behov av hög bandbredd.
  • Roaming
    Nya generationer av tekniker har hittills gjort att världen kunnat samlas kring dessa nya tekniker och det gör att dom enheter vi har snart funkar i alla länder. Dom alternativa tekniker som funnits har marginaliserats och den tekniska fragmenteringen är snart ett minne blott. Redan med 4G/LTE så fick vi över Verizon i USA på samma teknik som vi andra använder.

Generellt så kan sägas att 5G ger en massa saker som tidigare generationer inte hade. Riskerna för detta ligger på industrins aktörer. Det är dom som räknat på behov och risker. Dom har gjort samma sak tidigare och det har visat sig korrekt, så beviskravet borde ju finnas på den som påstår att 5G inte behövs att visa varför industrin skulle ha fel denna gång.

Ekonomi och drivkrafter

I ett samhälle finns det en gemensam ekonomi dit folk bidrar och folk bidras. Här tänkte jag titta lite mera på detta.

Den som tar emot bidrag tenderar tycka att samhället borde kunna ta sig kostnaden för deras behov. Ordet solidaritet brukar användas.

Den som bidrar tenderar tycka att man borde behöva bidra mindre.

I verkligheten är det så att vi måste fundera på hur man optimerar detta med skatt och när skatt blir kontraproduktiv. Objektivt kan man säga att skatt är som en dynamo på ett cykelhjul (innan alla började med batteridrivna lampor) – det är en funktion som tar rörelseenergi från hjulet och gör det trögare att cykla, men där strömmen man får är värd detta.

Vi har gemensamma kostnader där det är kostnadseffektivt att hantera dom på samhällsnivå, till exempel försvar och infrastruktur (i första hand vägar och järnvägar). Att vård, skola och omsorg också finns i denna dimension är klart rimligt för att säkra att ingen riskerar falla ur systemet. För detta behöver man ta in skatt.

Det jag tycker man bör ha med sig är att skatt är skadlig. Skatt minskar incitamentet att arbeta, att utbilda sig och att investera. Om det inte lönar sig att investera i en femårig högskoleutbildning så kommer färre att göra det, och då tappar Sverige internationell konkurrenskraft. Därför måste vi säkra att skattesystemet inte skrämmer bort folk från att göra denna investering i sig själv. Men eftersom vi behöver skatt för att betala dom gemensamma kostnaderna så måste slutsatsen vara att varje krona som tas in i skatt vårdas och används eftertänksamt. Och varje krona vi kan låta bli att ta in i skatt, inte heller skall tas in.

Alltså; samhället har inte rätt till den skatt man maximalt kan ta in. Samhället skall bara ta in precis den skatt man behöver, och man skall inte skapa behov som faktiskt inte efterfrågas. Och man skall se till att sköta dom behov skatten hämtas in för att täcka. Som saker ser ut idag så är det många basala funktioner som fungerar sämre än man kan kräva och skatten skadligt hör för att täcka en massa saker som faktiskt inte bör göras.

Abortfrågan och Proliferörelsen

Abort känns som en fråga där Sverige som land kom fram till en position som därpå skulle vara fast förankrad för all framtid. I valet mellan kvinnans rätt att välja och det ofödda fostrets rätt att bli född, så väljer vi mammans rätt till val framför cellklumpens, till en punkt där det tippar över och vi prioriterar cellklumpen (som vid det laget är mer av ett barn). Denna åsikt har ett oerhört brett folkligt stöd. Faktiskt särmare 90%, vilket får sägas vara unikt högt stöd i en fråga som är så internationellt kontroversiellt. (Stödet för abort är svagast i kategorin religiösa och lågutbildade)


Men det finns många som gjort till sin livsuppgift att bekämpa aborterna. Det finns religiösa som accepterar aborter och det finns säkert abortmotståndare bland ateister också, men det finns en oerhört stark koppling mellan ett hårdnackat abortmotstånd och religiositet.

Vad värre är, så finns det ett internationellt tryck även på Sverige i frågan. Den amerikanska proliferörelsen verkar för att stoppa aborter, och om det inte går så i alla fall att försvåra för dem. Prolife är en falang inom den kristna högern i USA.

Skandinaviska människorättsjuristerna AB låter som en lovvärd organisation. Människorätt är ju bra. Men det är en ulv i fårakläder. Det är en organisation som i sin programförklaring pekar på den kristna värdegrunden. Dom tar sig an fall men driver också utbildningar och skriver debattartiklar.

Det är dom som bistått Ellinor Grimmark. Barnmorskan som inte fick jobb eftersom hon vägrade utföra moment i arbetsbeskrivningen. Nu företräder man också Linda Steen i samma typ av ärende. Och man skriver debattartiklar. Juridiska ombud företräder sina kunder – dom skriver inte debattartiklar för att påverka rättsläget. Men Skandinaviska människorättsjuristerna är ingen vanlig byrå – det är en front för ett religiöst orienterat abortmotstånd. Dom åtar sig fall för att ändra rättsläget. Genom att vinna målet åt sin klient så hjälper man till att förändra rättsläget. Uppdragsgivaren är inte klienten – det är amerikanska Prolife rörelsen.

Tidningen Arbetaren har gjort en djupare undersökning, och om man bortser från den förutsedda vinkeln att allt ont associeras med höger och allt gott med vänster, så är faktadelarna i texterna riktigt bra och man slår fast kopplingen mellan ett nätverk i kampen för att förbjuda abort och den svenska byrån:


Det finns skäl att anta att Skandinaviska människorättsjuristerna förstår att läget i Sverige är svårt för deras åsikt och att adressera frågan direkt är sannolikt ingen framkomlig väg. Istället försöker man skapa prejudikat som skall försvåra för abort. Det är i denna strategi man tagit sig an Ellinor Grimmark och Linda Steen, och tagit upp kampen mot aborter genom att skapa vägar för barnmorskor som vägrar aborter av samvetsskäl. Och man försöker skapa debatt:

Utgångspunkten är alltså att det står arbetsgivaren fritt att ställa krav att dom anställda utför arbetsuppgifterna enligt arbetsbeskrivningen. Det är ingen diskriminering att välja bort arbetstagare som vägrar vissa uppgifter, men det står så klart arbetsgivaren helt fritt att anställa folk som vägrar vissa uppgifter. Det är arbetsgivaren som bestämmer – inte arbetstagaren som kan kräva. Men med den grundinställningen så skulle ju inte proliferörelsen göra ideologiska framsteg så därför tar dom fighten för samvetsfriheten. Så man ger sig inte. Man har tagit Linda Steens fall till Europadomstolen och man bedriver aktiv lobby, bland annat uttryckt i insändaren i Aftonbladet.

Min egen grunduppfattning är en kärlek till demokrati och marknadsekonomi. Det är processer som kräver fria val för att fungera, och som en konsekvens har jag en fundamental aversion mot sekter, sektism och alla forum för indoktrinerande hjärntvätt. När denna typ av rörelser har ekonomiska muskler att försöka påverka samhällen kryper det i hela kroppen och därför är för mig Skandinaviska människorättsjuristerna bland det obehagligaste fenomen jag sett. Sakta men säkert vill dom riva ner aborträtten. Dom vill att vi skall vara grodan i vattnet som inte förstår att temperaturen stigen förrän det är försent och vi blir kokta. (Det är en faktoid, men funkar som bild eftersom det är välkänd)

När detta är fastslaget så tycker jag att man kan ha en sund diskussion om vad som är bäst kring aborter. Jag hamnar själv i en etiskt svår kamp med mig själv kring tidsgränserna. Jag kan så klart inte tillräckligt med medicin för att uttala mig om exakta tidsgränser, men när vi räddar foster vid en viss ålder och när det samtidigt aborteras foster vid samma ålder så blir det etiskt svårt för mig. För mig förefaller det rimligt att inger barn får aborteras som skulle kunna räddas om modern så önskade.

Så man måste kunna föra en diskussion om detta utan att denna diskussion skall anses vara en inskränkning av aborträtten. Denna artikel pekar på lite av det problem jag också känner.

Enligt den Metroartikel som refereras nedan så utförs 84% av alla aborter före vecka 9. Det betyder att det praktiskt sett blir en otroligt liten andel fall som adresseras om man skulle skapa en säkerhetsmarginal mellan nedre gränsen för räddande och den övre gränsen för abort.

Några Q&A:

Q: Vi har brist på barnmorskor, är det inte bättre att man accepterar samvetsfrihet och får fler i arbete?
A: I praktiken är det ganska få vi pratar om, så bristsituationen skulle i väldigt liten utsträckning ändras. Det är snarare att vi får en snedfördelning att den som inte uppger samvetsskäl får göra aborterna, vilket väl ingen barnmorska anser vara den mest givande delen av arbetet. Det skapar ännu större risk att dom som inte hänvisar till samvetsfrihet tröttnar och lämnar.

Arbetstagare i butik man inte vägra hantera fläskkött eller serva folk av utländsk härkomst. Vissa saker ingår i arbetsbeskrivningen. Det är bara att tugga i sig.

Om man inte är beredd att göra dom arbetsuppgifter som ingår i arbetet så är det dumt att genomgå en utbildning till detta yrke.

Q: Bara den som kan bära ett barn har rätt att ha åsikter i frågan.

A: Det håller jag inte med om. Alls. Familjer får barn, och båda föräldrar har ansvar. Och principer kring familjebildning gäller ju båda och därmed bör båda (jag räknar alltså bara antalet kön som två) kunna ha åsikter.

Ekonomi och politik

Diskussioner på Internet har ju rätt ofta samma dynamik som skyttegravskrig. Alla gräver sig djupare och djupare ner på sin plats och folk låter motparten prata som en tid där man funderar på vad man själv skall säga istället för att lyssna på vad motparten har att tillföra i diskussionen.

Så för att göra det enkelt för mig själv så tänkte jag försöka etablera en sammanfattande beskrivning här som jag kan referera till fortsättningsvis. Med ny kunskap och nya fakta, är jag absolut beredd att uppdatera denna text.

Till att börja med:

Den politiska skalan – om man utgår från den ekonomiska dimensionen – är från kommunism till vänster (inget privat ägande utan allt är gemensamt) till libertanism till höger (allt är individens – staten är extremt minimalistisk). Socialism till vänster och liberalism till höger.

Vänsterns tanke kring ekonomi är att kakan skall fördelas så jämt som möjligt.

Högerns tanke är hur man skall bara en större kaka, och bygger det på att man skapar incitament till den som är beredd att bidra till kakan och incitament betyder också att man måste acceptera ojämlikhet.


Statens intäkter härrör från skatt. Under Gunnar Strängs som Finansminister så höjdes skatten löpande som metod för att få in mer pengar till staten. Det är ju en enkelt lösning.

Det finns två invändningar mot denna utveckling

  • Ideologisk – I ett liberalt samhälle står individen i centrum och skatten minskar individens självbestämmande till förmån för staten.
  • Ekonomiskt – man kan ju ta ut skatt tills man tagit 100% av inkomsterna och omsättningen. Då är det matematiskt omöjligt att ta ut mer skatt, och i det läget har individen ingen egen inkomst att förfoga över utan är helt utlämnad åt statens transferering för sitt uppehälle. Men det finns problem långt tidiare än detta; Men med utgångspunkten att folk anstränger sig extra när man har egen vinning av det, så tanken är att vid en viss nivå av skatt så slutar man anstränga sig lite extra (eller ännu värre – börjar jobba svart). Detta beskrivs av Lafferkurvan. Alltså – om man nått en viss nivå så får staten in mindre skatt om man höjer skattesatserna.

Mitt eget sätt att beskriva detta är analogin med en dynamo (som motsvarar skatten). Den sitter mot hjulet (omsättningen) och gör att man får ström till lampan (nyttan som staten investerar skatten i). Den skattar röreseenergin (omsättning) och omvandlar den till elenergi (skatteintäkter). Det blir jobbigare att cykla genom att strömalstringen gör det trögare att trampa, men cyklar man i mörker måste man ha ljuset. Skatten skapar en tydlig nytta. Man kan ju tänka sig ett dynamon skall strömsätta fler enheter, men det är här man måste diskussionen om hur last vi skall lägga på cyklisten. Rimligen måste vi nogsamt överväga varje ny belastning vi kräver av cyklisten och bara lägger på last när vi verkligen har en tydlig nytta. Lägg dessutom till att vi deltar i en global cykeltävling. Vi konkurrerar med alla andra cyklister om att sälja våra produkter. Ju mera skatt vi lägger på våra individer och företag, desto högre priser har våra produkter. Det betyder att det finns en stor risk att skatt hämmar vår globala konkurrenskraft och därmed undergräver vår möjlighet att sälja våra produkter och då minskar inkomsterna som vi kan betala skatt med.


För att vi skall ha underlag att beskatta så måste det finnas verksamhet som kan anställa folk. Verksamheter som skapar ett mervärde. Sverige har traditionellt haft få men stora företag. Det är en sårbar strategi. Dom senaste årtionden är entreprenörsanda inte längre fult, och det har blivit beskattningsmässigt rimligt att driva företag. Det skapar många bolag, där en en konkurs inte dödar hela orter.

Men för att folk skall bygga företag måste det finnas en uppsida. Den som riskerar massor måste få lov att vinna. Det måste finnas en klyfta. Samhällsklyftor är absolut inte av ondo, så länge den nedre kvartilen fortfarande lever rimligt.


Det finns medborgare som är närande och sådana som är tärande. Alltså sådana som är nettobetalare och sådana som är en samhällsekonomisk kostnad. Tittar man på den tärande delen så finns det några som är en ren kostnad och sådana som får anses vara en investering.

  • Barn och ungdom kostar, men utgör en investering för att förbereda dom för den period när dom skall bli närande.
  • Sjuka i arbetsför ålder kostar så klart, men sjukvården skall ju ta dom tillbaka till friska och närande.
  • Arbetslösa kostar, men om man kan hjälpa dom till arbete så kan dom åter bli närande.
  • Migranter en investering om man kan lotsa in dom till den närande sidan. Här har vi en historik att vara notorisk dåliga och istället blir migranterna en kostnad. Men detta handlar om samhällets förmåga att integrera.

Systemet måste ta hand om sina svaga – både dom som har förutsättningar att bli närande och dom som är permanent tärande. Men samtidigt är det också viktigt att det hela tiden finns ett tydligt incitament att bli närande. Den som inte kan jobba 100% kanske kan jobba 50%. Det får inte vara för bekvämt att vara arbetslös och sjukskriven – man skall vilja jobba. Det skall alltid vara lönsammare att jobba.

  • Vi måste ha skatt – ett samhälle som fångar upp den som faller är både anständigt och långsiktigt lönsamt
  • Vi skall investera skatten i första hand i att fler skall vara närande och öka deras förmåga att vara närande
  • Vi måste se till att vi bara lägger pengar på sådant som verkligen behövs – fundera alltid på vad staten skall göra och lägg om möjligt det på individen. Låt individen i möjligaste mån få behålla sina inkomster och betala sina kostnader
  • Tillåt ojämnhet – den som satsat måste få lova att vinna. Detta gäller den som startar och driver företag men också dom som utbildar sig. En komplett jämlikhet är extremt kontraproduktivt.
  • Väx kakan – stimulera företagsetablering och att folk jobbar. Fler som jobbar och kanske även jobbar mer är bra för oss alla.

Vi hör ofta folk som klagar på att staten inte betalar något man anser ömmande. Och man vill lösa det genom att “ta pengar från dom rika”.
För att tillämpa logiken enligt ovan så är detta att kissa i byxorna för att hålla sig varm. Man tar risker för att man skall få en fördel om det går bra. Detta är både dom som startar företag och dom som utbildar sig. Hur många kommer starta företag – med den belastning det innebär och där man fortfarande bär konsekvenserna av alla risker – om man inte har en uppsida om det går bra? Vem utbildar sig och drar på sin 400.000 i studieskulder om man får samma lön som den som inte har någon studieskuld? Som land behöver vi både nya företag och folk som investerar i utbildning. Det är så vi konkurrerar med omvärlden. Det kommer startas företag i alla fall och folk kommer utbilda sig men färre och företagen kommer flytta utomlands, liksom dom utbildade. Då står vi där med våra kissiga byxor och undrar vad som hände…


Jag har tidigare varit inne på ämnet att folks önskan att hitta sina “15 minutes of fame”, alltså plats i rampljuset, tar ständigt nya former. Vägen dit var förr att bli hjälte på ett eller annat sätt skapa ett sätt att vinna uppskattning. Det där har efter hand glidit över mer och mer till att folk försöker bli offer eller kränkta (och här finns säkert anledning att fördjupa resonemanget mot bakgrund av #Metoo men det får bli en separat text). Numera är ombudskränkning också en legitim väg in i medierna. Man är inte kränkt själv, men upplever att någon kränker någon annan där ombudet kliver in och gör världen uppmärksam på kränkningen som den kränkta själv inte uppfattar eller bryr sig om.

Kan vi ta detta mot bakgrund av busschauffören som visar porrfilm för mellanstadiebarn? Barnen har så klart “mått dåligt” (ett uttryck som figurerar ofta i sammanhang där det gnälls för att vinna medieutrymme och medlidande). Nu visar det sig att ett barn har satta på en film, och att denna film var en romantisk komedi. Kan vi gå tillbaka till barnen som “mått dåligt” nu. Vem är det som identifierat barnens känsloyttring och gjort sig till tolk för den? Det finns nog minst några vuxna som har skäl att skämmas över sin reaktion.

Om roaming

Postade en lång rant på Facebook. Postar en “Kopia” eftersom det som Facebook är en kökkenmödding utan minne!

A) Produktionskostnaden är högre än nationellt
A1) Internationell roaming betyder att din operatör upphandlar kapacitet i alla länder som deras kunder kan tänkas besöka, och det är alla länder som finns. Vid varje punkt måste man etablera den tekniska funktionalitet som där erbjuds. I relation till nyttjandet så är det en hyggligt stor overhead.
A2) Dessutom krävs ett antal tjänsteleverantörer för att detta skall lira (DataClearing, Finansiell Clearing, SCCP transit och GRX). MEN, oaktat allt detta så är ingen av dessa kostnader tillräckligt påtagliga för att rättfärdiga ett pris som är signifikant mycket högre än nationella priser.
B) Men;
Det stora felet är att grossistpriset visserligen är reglerat, men inte reglerat till en rimlig nivå. Samtrafikpris (alltså grossistpriset för utbyte av trafik mellan nät när man ringer varandra) är reglerat baserat på principen “kostnadsbasering” eller i alla fall “kostnadsorientering”.
På alla andra marknader så finns det ett naturligt konsumenttryck på detaljistpriser som detaljisten åsätter sig grossist. Det saknas i princip på denna marknad.
# Förr fanns inte fungerande trafikstyrning, men det har alla nu. Nu kan man styra iväg trafik från dyra nät och mot billigare, vilket var första steget mot någon form av köparmakt. Detta är hjälpt.
# Operatörerna är både säljare och köpare vilket är det första som gör att incitamentet inte riktigt finns att pressa priser riktigt hårt. Man kan ju inte kräva rabatt utan att ge det själva. Detta har nu lett till parodin att alla har en sjukt listpris (“AA.14 pris”) så dom kan rabattera mycket (i %) och ändå ta mycket betalt (i kronor och ören).
# Regleringen av grossistpriset visserligen finns, men ligger på en orimligt hög nivå. Stora operatörer kan pressa fram bättre priser och på så vis får dom en riktigt bra detaljistmarginaler utan att ta mindre betalt än mindre operatörer som inte har tillgång till samma trafik och därmed inte får samma rabatter.
Politiker skall INTE sätta detaljistpriser. Aldrig djävla någonsin. Och inte ens då. INTE. Dom skall korrigera imperfektioner på marknader och sedan låta marknaderna sköta sig själva.
Reglering skall ske av grossistpriserna. Operatörerna skall sedan konkurrera med detaljistpriser.
Den situation vi får nu är – som Emanuel pekar ut – är att operatörer regleringsmässigt är tvingade att sälja roaming med förlust. Helt sjukt. Peter Strand i Danmark har konstaterat att vi alla bör köpa Litauiska abonnemang för dom har lägst nationell taxa, vilket kommer betyda att priserna nationell måste stiga i Litauen.
Detta är politisk populism i sin smutsigaste form. Röstfiske galore.
Politikerna skulle stramat åt grossistpriset till en kostnadsbaserad nivå – på samma sätt som för samtrafik/interconnect. Det – och bara det – är lösningen. I frihandelsavtal skulle man ställt krav på att samma sak skulle implementerats i andra länder.
Kan man skylla på kunder? Tja. Så länge folk väljer abonnemang utifrån vem som bäst subventionerar nya iPhonen så får man kan ske skylla sig lite själv. Om man inte använder sig chans att rösta med fötterna så har man försuttit chansen. Eller hur? Det är ju exakt det som är marknadsekonomi….
(Michael Kazarnowicz – det lägre priset på roaming i Danmark för 3 kunder är min förtjänst. Min idé, mitt genomförande. Andra har tagit äran för det – men detta helt felaktigt).
PS: Förstår inte folk som inte kan stava till Vodafone och abonnemang. Kan vi försöka lära oss det?

Svensk migrationspolitik

Jag vet knappt var jag skall börja – jag kan inte minnas att jag sett en större omsvängning i Svensk politik under dom snart 40 år som jag varit intresserad av ämnet. Från en komplett beröringsskräck för allt som rör Sveriges relation till utrikes födda till en tävlan på att krympa avståndet mot SD i många närliggande frågor.

Sverige är ett land som är både rikt, solidariskt och empatiskt. Politik är ofta konsten att hitta en politisk position som på ett rimligt sätt tar hänsyn till motstående intressen och finner en rimlig balanspunkt. Det finns en bred folklig förankring för empatin – att vi skall vara empatiska i relation till vår omvärld, och under många år så var det absolut tabu att tala om detta i samma kontext som det motstående intresset – ekonomi. Empati är viktigt men den finns inte isolerat, utan den finns i en omvärld där vi måste fördela våra resurser över de intressen som behöver vår gemensamma hjälp.

Politik av idag blir väldigt mycket utspel och det är inte helt enkelt att få en uppfattning om var partierna står på ett sammanhållet sätt. Partiprogrammen från valet gäller ju absolut inte den integrationspolitik som dom står för idag.

Så för att göra det lite enklare så levererar jag här ett förslag:

  • Invandring – Detta är termen för en person som vill komma till Sverige och leva här under en kortare eller längre tid. Detta är fantastiskt. Det berikar vårt land. Färdigutbildade personer kommer hit och kan bidra till samhället genom kunskap, perspektiv och erfarenhet som vi i många fall saknar. Vi har krav på självförsörjning – det är bra och rimligt. När medföljande kommit hit så har vi i många fall underlåtit att tillämpa kraven på denna person (ofta kvinnan). Det är orimligt. Självförsörjningskravet måste i så fall gälla båda och om man vill fördela arbete så att bara den ena arbetar så måste arbetande kunna försörja dom båda. Men det räcker inte. Vi vill inte ha isolerade personer som sköter hemmet utan att interagera med Sverige. Oftast är det kvinnor som aldrig exponeras för världen utanför. Politiken måste styra så att den som inte försörjer sig själv måste ha andra former att interagera med Sverige.
  • Flyktingar – Vi måste hjälpa folk i nöd. Självklart. Vi måste bidra till en bättre värld. Självklart. Men vi kan så klart inte göra det själva. Det finns en bortre gräns för Sveriges ansvar. Och vi måste optimera den nytta vi får för våra pengar.
    • När vi hjälper är det överlägset bäst att kanalisera biståndet via FN och hjälpa folk i närmiljön. För tior per dag hjälper man folk i närmiljön då samma sak i Sveige kostar hundralappar. Det blir mycket mera effekt för pengarna om man hjälper folk på plats. Det utesluter inte hjälp i Sverige, men man effekten per krona är mycket sämre här.
    • Asylsökande som inte får uppehållstillstånd måste återförvisas. Då är dom inte flyktingar – då är dom invandrare som inte uppfyller självförsörjningskraven. Gömmer dom sig blir dom illegala invandrare. Det finns inga gömda flyktingar – det finns bara gömda illegala invandrare. Och om dom uppfyller självförsörjningskravet skall dom så klart stanna som invandrare.
    • När asyl beviljas baserat på en krigssituation i hemlandet och situationen stabiliseras är det helt rimligt att asylstatusen återkallas. Det finns inte längre skäl att fly och man kan återvända hem. Då kan man istället invandra, om man uppfyller självförsörjningskravet.
    • Det finns aldrig skäl att återvisa en person som är självförsörjande i Sverige.
  • Medborgare – Landet Sverige är ansvarigt för sina medborgare. Dom kan alltid utvisas hit och vi kan inte utvisa dom till tredje land. Vad som än händer är dom Svenskar. Därför skall man se till att dela ut medborgarskap till välintegrerade personer som skött sig i Sverige. Det är rimligt att kräva att dom kan kommunicera på landets officiella språk och på detta språk följa nyheter och politik, eftersom man får rösta i riksdagsval och då måste visa att man kan ta till sig information på språket.

Sedan finns det ju lite speciella regler för EU medborgare. Dom har rätt att komma hit och söka arbete under tre månader, och ansvaret för deras försörjning är på hemlandet. Sverige har inga förpliktelser mot denna grupp. Vi måste inte erbjuda bostäder eller någon annan typ av socialt skyddsnät. Det åligger hemlandet. Och den som varit här i tre månader utan föresats att söka annat arbete än att tigga skall ovillkorligen återförvisas.

Svensk politik

KilSocialdemokraterna och makten

Skall vi ta det igen;

  1. svensk politik av idag präglas av två saker. De rödgröna (inklusive LO så klart) vill slå in en kil mellan Alliansen och SD genom att spela “rasistkortet” och
  2. Alliansen har en panisk skräck för att beblandas med SD och får dess bruna klet på sig.

Skulle Alliansen få stöd av SD (som under förra mandatperioden) så är kommer det inte finnas underlag för en rödgrön regering inom överskådlig framtid. Socialdemokraternas väg till Rosenbad går genom att kilen mellan Alliansen och SD består. Man kommer därför ta varje chans att slå in den hårdare.

Minns du detta inför varje händelse du ser i svensk politik.


Aktuellt är kombinationen lobbyism, näringslivet och SD. Suck.

Låt oss säga att du är ordförande för Svenska Dillodlares förening. Det ligger då i ditt intresse att det säljs med dill, för då blir dina medlemmar glada och du får behålla dom som medlemmar. Ni kommer då på att att ett sätt att stimulera dillkonsumtion är att göra alla inköp av dill avdrasgilla och kommer fram med en slogan för ändamålet “Gör min dill av-drags-gill”. Sedan är det din förbannade skyldighet att besöka alla politiker som vill ta emot dig för att förklara värdet av dill för landets dillodlare, folkhälsan och export till andra länder.  Det spelar ingen roll vad politikerna tycker om andra frågor – så länge dom tycker som du i fråga om dill så har du lyckats.

Så när Svenskt Näringsliv och Kreab uppvaktar SD för att förklara sin syn på vinster i välfärden så är det helt rätt och helt logiskt. I just denna fråga är det meningslöst att uppvakta Aliiansen eftersom dom redan tycker som Svenskt näringsliv – det är viktigt att uppvakta dom som är emot, ännu inte har bestämt sig eller har ett svagt motstånd som man kan resonera kring. Möjligheten att påverka är störst bland dom som inte har en befäst åsikt. Det hade varit ett svek mot Svenskt näringslivs medlemmar som är vårdföretag att inte försöka påverka politiken i denna riktning Alltså – det är Svensk näringslivs förbannade plikt mot sina medlemmar att försöka påverka och då ingår SD definitivt i den skara som kan påverkas. SD är det parti som har kortast historik och därmed rimligen det parti där man enklast kan påverka politikinnehållet. Deras svängningen vad avser åsikt om vinster i välfärden bevisar väl detta.

Så, genom att lägga ihop detta så förstår man varför företrädare för det rödgröna blocket skriker som stuckna grisar och vill ha “alla korten på bordet” och kallar Svenskt näringslivs uppvaktande för “samarbete”. En lobbyism som gör att SD får en mera Alliansvänlig politik är riktigt dåliga nyheter för ett socialdemokratiskt maktsträvande. Deras enda försvar är att kilen enligt ovan. Politics by wedge …