Bergsäkra åsikter

I restaurangbranschen förekommer att den organiserade brottsligheten lovar att skydda restaurangägaren. Skyddet utgörs av att brottslingen lovar att inte själv sabotera för restaurangägaren, men också skydd mot andra som kommer i liknande ärenden.

I någon form av teoretisk modell kan man säga att det rör sig om en relevant tjänst som köps, men i ett fullt ut fungerande samhälle skall det inte finnas någon hotbild att skydda sig emot så praktiskt sett är detta bara en form av utpressning. Den är illegitim och bör bekämpas med alla till buds stående medel.

Det är därför närmast chockerande att Copyswede bedriver en helt jämförbar verksamhet i relation till branschen för lagringsmedia.

I en form av teoretisk verklighet så kan man hävda att all lagringsmedia kan användas för att lagra upphovsrättsskyddat material. Du har rätt att kopiera för privat bruk och genom en avgift på media så skall upphovsmännen få en intäktskälla också för denna lagliga lagring. En bieffekt är så klart att all kopiering med en olovlig förlaga (piratkopiering) taxeras på samma  sätt, vilket Copyswede är väl medvetna om och sannolikt också anser vara det primära målet. Den underliggande legitima tjänsten är en försvinnande liten del av det dom tar betalt för. Precis på samma sätt som “beskyddarna”.

Problemet är att man måste betala samma avgift också för media som man har till allt annat som inte alls berör Copyswede. Man lagrar bilder man tagit själv (som man sparar på flera diskar för att inte riskera ett en trasig hårddisk förstöra alla bilder man någonsin tagit), man lagrar video man själv spelat in digitalt och filmerna är stora, man använder USB minnen för att få med sig viktiga dokument och så vidare. Många kommer alltså att betala stora pengar för att lagra data man själva producerat, och som ingen rimligen kan förvänta sig en upphovsrättsligt motiverad intäkt.

På ett maffialiknande sätt vill Copyswede nu förmå handlarna att betala för att man säljer lagringsmedia. Det är en förfelad utveckling bara värdig en stat som inte har något att anmärka på denna typ av beskyddarverksamhet och den typen av stat har jag inget förtroende för.

Skype driver på utvecklingen; förr var telefoni tjänsten och man byggde en infrastruktur för att leverera den. Sedan kom IP vågen där det gjordes ett antal mer eller mindre tafatta försök att migrera taltelefoni som en tjänst ovanpå IP. Fragmentering och bristande bandbredd strulade , i kombination med att operatörerna knappast såg denna migrering som något gott. Det suger ut en stor del av intäkterna och allt som bli över är ökade kostnader för bandbredd inom ramen för det flatrate data som man typiskt säljer.

Så om Operatörer och Skype är som repellerade magneter, och man däremellan ser Microsoft och Nokia för att hålla ihop kedjan. Vad drar man för slutsats av detta?  Någon som kan tänka något begåvat på hur kedjan Skype <-> Microsoft <-> Nokia <-> Operatörer skall funka?

Bloomberg har idag en intressant artikel om Apple, positionering och en allmänt hållen diskussion om hur Europeiska integritetsmyndigheter förhåller sig till detta.

http://berg.to/blog/6j

Apple är VERKLIGEN pressade! Jag har aldrig hört Apple använda ordet bug
i en kontext med sina produkter. Dessutom refereras det här till TVÅ
olika buggar vilket måste vara unikt. (Se här)

När jag förra sommaren hade kontakt med Apple eftersom deras lurar
knasade ur sig i relation till GSM nät. När man besökt ett 2G nät men
hade ett USIM så stod besöksnätets namn kvar i displayen och det gick
inte att bli av med det. Jag fick då det  bisarraste svar jag fått, vilket
i sammandrag kan sammanfattas:

“Vi känner till fenomenet. Vi kan inte bekräfta att det är en bug, vi
kan inte bekräfta att den kommer att rättas i nästa version av OS:et,
vi kan inte bekräfta att det kommer att hete iOS4och vi kan inte
heller  bekräfta att det kommer om några dagar. Vi har heller aldrig haft denna konversation.”

Hur kan man gilla ett sådant företag?

Till min stora glädje ser jag att den danska EU parlamentarikern Bendt Bendtsen från Det Konservative Folkeparti på EU nivå nu vill driva frågan att Jailbreak skall vara tillåtet

Jailbreak är sannolikt ett brott mot Apples användarvillkor, och för att lyckas måste man undersöka och “reverse engineera” delar av systemet, hitta en svaghet och hitta ett sätt att exekvera kod som använder sig av denna svaghet. För att göra jailbreak tillåtet måste Apple förbjudas att använda begränsande avtalsvillkor men man måste också göra reverse engineering explicit tillåtet. Att bara tillåta implementation av jailbreak blir delvis poänglöst om Apple fortfarande kan juridiskt angripa den som utvecklar själva jailbreak mekanismen.

Personligen ser jag inte värdet i av att jailbreak per se skulle vara tillåtet, utan poängen är att man vill uppnå det som uppnås genom jailbreak, nämligen att du kan installera program som inte tillhandahålls via Apple. Det vill man eftersom

a) man inte vill vara beroende av att Apple accepterat ett visst program och

b) man vill det för att man vill att det skall finnas distributionskonkurrens, och därmed också priskonkurrens.

Alltså;

Det hade varit bättre om Bendt Bendtsen hade inriktat sig på att se till att Apple inte tilläts ha ett distributionsmonopol för Apps, så hade han adresserat den juridiska knäckfrågan istället för en följdsjukdom till själva grundproblemet.

Mobiltelefonleverantörerna har ju nyligen påkommits med att båda lagra positioneringsinformation, vilket är en stor sak i stora delar av världen.

Precis på samma sätt som Konkurrensverket inte tog tag i frågan om Apples missbruk av dominerande ställning vad avser att man tekniskt och juridiskt blockerar konkurrerande Appstores, så tar nu Datainspektionen inte tag i denna.

I December skickade jag in min anmälan mot Apple för missbruk av dominerande ställning. handläggaren (Peter Delen, 08-700 16 34) meddelade att man själva avgjorde vad som skulle tas upp och att detta inte skulle behandlas.

Konkurrensverket uttalar sig inte om rättsliga sakförhållanden i ett enskilt ärende där frågan inte närmare har utretts av oss. Däremot i förekommande fall ge viss generell vägledning. Det är Konkurrensverketsom i varje enskilt fall bedömer om den fråga som anmäls ska granskas vidare.

Mot bakgrund av dina synpunkter vill jag framhålla följande. Såvitt jag förstår finns det inte något uttryckligt hinder för ett företag att välja som strategi att vertikalt integrera sig. På vissa områden såsom ”smarta telefoner” har företagen uppenbarligen valt olika affärsstrategier. En annan viktig omständighet från konkurrenssynpunkt är om det förekommer utestängning av de företag som tillverkar applikationer (”apps”), dvs. att de skulle förvägras att leverera sina lösningar till ett eller flera företag. Några sådana uppgifter har vi inte tillgång till. Mot denna bakgrund saknas tillräcklig grund för oss att närmare utreda de omständigheter som du framfört.

Mitt svar blev detta:

Jag tolkar svaret som att KKV ställer krav på att det finns exempel på att någon nekats tillgång.

Normalt kan det säkert anses uppfyllt genom att anmälan görs av en part som är berörd, vilket inte gäller mitt fall där jag pekar på en principiell brist på konkurrens i strukturen utan att själv vara en drabbad part.

Är KKVs bedömning att den drabbade appen i så fall måste ha en anknytning till Sverige (=KKVs jurisdiktion)?

Noterade nyligen förresten en Gartner rapport som uppskattar marknadsvärdet på App marknaden (totalt) till 15 miljarder USD för 2011.

Nedan är fall för Apple av olika skäl vägrat Appar tillgång till App store:

Först – Adobe får inte leverera Flash till IOS bestyckade enheter. Vidare;

1) Apple vägrar en tidnings app nät denna handlar om Android:

http://berg.to/blog/dq

2) Apple vägrar Spotify (detta har löst sig):

http://berg.to/blog/2W

3) Apple vägrar Danska Ektrabladets App baserat på nakenhet

http://berg.to/blog/pP

En delmängd – som sannolikt inte faller inom KKV:s jurisdiktion är yttrandefrihetsdimensionen:

http://berg.to/blog/kd
http://berg.to/blog/pu

4) prylportalen.se har exempel på sju apps som förbjudits:

http://berg.to/blog/3R

5) kristen app (namnet återges inte, men journalisten bör kunna lämna detaljer)

http://berg.to/blog/Bq

6) Google latitude (sedermera löst)

http://berg.to/blog/a5
http://berg.to/blog/41K

7) Google talk (en intressant artikel generellt i ämnet)

http://berg.to/blog/Tb

Wikileaks app var godkänd med detta återkallades

http://berg.to/blog/v0

9) manhattan Declaration.org – anti-gay app

http://berg.to/blog/Ml

10) Ett program som emulerar den gamla datorn Commodore 64

http://berg.to/blog/oj

11) Mera bakgrund

http://berg.to/blog/8n

Jag hoppas dessa tio exempel tydligt visar att det finns massor av exempel på Apps som refuserats. Som jag också var tydlig med i min initiala inlaga så är dom därmed juridiskt och tekniskt förhindrade att göra sitt alster tillgängligt eftersom Apples produkter är låsta för alla försök att installera mjukvara som inte auktoriserats.

Mitt mail blev registrerat, men det föranledde inget ärende och därmed inte heller något diarienummer enligt detta svar:

Tack för dina kompletterande synpunkter. För din information vill jag klarlägga att vi i varje enskilt fall självständigt avgör om den fråga som anmäls till oss ska granskas närmare eller inte. Till stöd för våra prioriteringar finns en generell policy som bland annat utgår i från en bedömning av hur allvarligt det påstådda problemet eller företeelsen är. I ditt fall gör vi bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för att initiera en utredning från vår sida. Därmed finns heller inget motiv för oss att diarieföra din e-post (jfr din fråga om referensnummer). De e-postar som kommer in till Konkurrensverket blir dock allmänna handlingar och hålls därför ordnade av oss.

Igår skickade jag in min anmälan om Apples missbruk av dominerande ställning. Jag skulle väl kanske först postat texten här för synpunkter och därmed kunna debugga texten ett varv till, men nu har den gått och jag ser fram emot resultatet.

Uppdatering;

Har fått lite kommentarer från Konkurrensverket och dessutom mediaintresse för frågan, varför jag har uppdaterat min anmälan och insänt en Version 1.1. För läsarna av denna blog bifogas anmälan igen här:

Anmälan mot Apple

Synpunkter tages tacksamt emot, även avseende språkliga konstigheter och eventuella stavfel.

[Uppdaterad: fixade lite stavfel och förtydligade avskrivningsdelen]

Eftersom svininfluensan slagit till så har jag kunnat vara hemma och har använt tiden till att följa diskussionen om Öppna nät från Rosenbad. Det sas mycket intressant och alla förefaller helt överens men så är inte fallet. Bara att diskussionen finns indikerar ju att det finns underliggande konflikter.

Patrik Fältström är som vanligt tydlig och insiktsfull i sin pedagogiska framställning. Kanske saknar man kopplingen till exemplen från verkligheten. Kanske saknar man till var skiljelinjerna finns. Jag är ju inte själv direkt i denna bransch och har därmed kanske inte den riktiga fingertoppskänslan som kriget vid fronten innebär när jag tittar på detta, men jag tror mig förstå några olika fronter;

# Integration av bärare och tjänst; den som drar kabeln till en fastighet vill av rent företagsekonomiska skäl bli leverantör se till att du inte kan byta leverantör under denna avskrivningstid.  Som kund vill man slippa inlåsning och kunna byta inom en rimlig tid.Det finns en inneboende konflikt mellan en leverantör som vill rulla ut infrastruktur; man vill ha en bindning som är så lång som möjligt för att den ekonomiska instegströskeln för kunden skall vara så låg som möjligt men företagsekonomiskt vill man ha sig kapitalkostnad täckt så fort som möjligt. Avskrivningstid är förmodligen ganska kort i förhållande till vad som är rimligt för en infrastruktur som har en livslängd på flera dussin år (här gör jag ett antagande om speciellt fiber som närmast taklöst vad avser kapacitet sett över tid, där man på samma sätt som med våra galvaniska förbindelser blåst upp dem i långt över det man trodde teoretiskt möjligt). Normala företagsekonomiska beräkningar brukar ju sällan kunna räcka över något eller några år – inte mer.

KabelTV operatörerna är ju lite av en bov här; man kollektivansluter bostadsbolag slår man också undan fötterna på förutsättningar för att det skall etableras ADSL i närliggande telestationerna, för underlaget riskerar blir för litet.

Lösningen är att den som är villig att ta en infrastrukturinvestering på detta vis måste kunna göra det, men att bindningstiden måste vara begränsad. Jag skulle föreslå att 24 månaders bindningstid är maximal för alla typer av abonnemang för IT tjänster som fast telefon, mobiltelefon, TV och internet. I fallet infrastruktur, där förbindelsen rimligen inte kan hunnit “skrivas av” under en rimlig bindningstid bör leverantören också kunna få kräva en “lösen” i form av bokfört restvärde.

Den andra potentiella boven är stadsnät som inte kan dra en gräns mellan vad dom bär göra och vad kommersiella aktörer bör göra; Stadsnät kan absolut etablera öppen infrastruktur, där man kan leverera en tjänst från godtycklig ISP. Vissa stadsnät kliver in och blir dessutom ISP:er och det är i detta fall man kliver inte i fel skrå och med offentliga medel i potten konkurrera med kommersiella aktörer.

Lösningen här är att stat och kommun kan leverera infrastruktur men får aldrig leverera en ISP tjänst.

# ISP:n levererar en internet tjänst men också ett antal VAS (Value Added Services). Man arbetar aktivt eller passivt för att konkurrerande tjänster inte skall fungera.

Tänk att du köper internet av Bredbandsbolaget men vill köpa bredbandstelefoni av någon annan. Brebandstelefonileverantören skickar då en ATA box till dig och du kopplar in den, men där tar det stopp. Bredbandsbolaget säljernämligen själv telefoni och bara ATA boxar som bredbandsbolaget/telenor levererar fungerar från Brebandsbolagets kundanslutningar. Det betyder att man skapat en inlåsning och en i grunden osund favorisering av sin egen telefonitjänst. Eller – det finns ingen möjlighet för någon att ta ett informerat beslut om värdet av Bredbandsbolagets tjänst om detta inte framgår tydligt och det gör det inte på något sätt alls så vitt jag kan se. Jag visste inte detta då jag blev kund hos Bredbandsbolaget.

Lösningen måste vara att man varudeklarerar internet tjänsten. Alla typer av inskränkningar som tjänsten är behäftade med måste kunna redovisas på ett strukturerat och tydligt sätt. Här har branschen ett stort ansvar att finna former och strukturer, på samma sätt som mobiloperatörerna gjorde om vilken bandbredd man erbjuder. Det är kanske också en logisk utveckling av bredbandskollen att se vilka protokoll och portar som är öppna.