Category: IT

Future of urban transport

The current battleground in urban transport is between those advocating public transport (trains and buses) and those favouring cars. Neither part strives to claim to cover all needs – both acknowledge the space for the other – so it’s merely a matter of balance in the share of new infrastructure investments.

It must be noted: Both aim to address the present situation.

But what will be the future of urban transport? Well transport in general, but the key problems today are in the urban areas, hence to focus here. For me, the future is in self driving cars, and the effect of that is massive. Add to that our assumption that they will be electric rather than fossil powered.

There will be self owned, self driving, cars, which will still not need to be parked in the most dense urban areas. They can be told to park outside rather than wasting space in the middle of the city.

But there will also be car pools of self driving cars. Uber is most interested in adding this to their portfolio. Via an app you schedule the car ride as today, but you are driven by the car and not a driver.

Key conclusions

  • There will be MUCH less need for urban parking space which means that we have more space for urban offices and accommodation
  • Taxidriver is not an job of the future. The amateur taxi drivers of Uber was just the beginning.
  • There will be a MUCH less need for new cars in general and fossil ones in particular – stocks in car manufacturers not in the forefront of electric, self driving cars are not a long term investment.
  • We will still need roads, which is why I am still biassed towards the ones favouring car infrastructure.
  • Petrol stations will be e-filling stations, but there is no point in serviced ones. Our cars will go there themselves when asked or when they conclude that they need it. They will not go into the shop and buy a paper, Snickers bars nor sausages.
  • The number of road kills and injuries will drastically go down, when humans are not drivin

Nya telekomregler…

Lite snabba reflektioner av dagens EU beslut;
Nätneutralitet
En mobiloperatören är krasst sett en bitpipe med ett antal tilläggstjänster i form av röst och meddelandetjänster. Övervinster i röst och meddelandetjänster har gjort att man kunnat hålla ett icke hållbart pris på sina mobila datatjänster, och för att försvara denna korssubventionering har vissa operatörer valt att filtrera och blockera access till konkurrerande tjänster. En konsekvens av dagens beslut är att priset för data antingen kommer att gå upp eller i alla fall inte sjunka över tid som man annars kanske kunde förvänta sig, men också att vi efterhand skall kunna se operatörens röst och meddelandetjänst om ett av många val som ligger ovanpå den datatjänst man köper av dom.
Roaming
Mobiloperatörer gick över från NNT (Normal Network Tariff) till IOT (Interoperator Traiff) i slutet på 90 talet. Alltså där grossisttaxan först bara fick vara 15% över den egna slutkundstaxan för den primära kundgruppen (NNT), och sedan med IOT kapades denna koppling. När man etablerade paketförmedlad data så var WAP protokollet (HTTP var inte tillräckligt effektivt över denna extremt smalbandiga kanal – alltså smalbandig även jämfört med dåtidens modem). Eftersom man i roamingrelationer både köper och säljer finns det ju aldrig en tydlig köparroll och därmed ingen som hårdhudat kan ställa krav på en löpande priserosion, eftersom alla argument också kommer som bumerang i kravställarens nacke. Detta har gjort att priserna inte ens över tid haft något naturlig press nedåt.
För cirka tio år sedan började operatörerna äntligen använda sig köparmakt och införde trafikstyrning, alltså att man med central logik bestämde vilket nät som kunderna primärt skulle använda i ett visst land. Eftersom kunderna betalar samma oavsett operatör som väljs så finns det inget argument varför man skall överlåta detta val till kunden.  Detta skapade ett kraftigt pristryck på roamingtaxorna, men med två tydliga baksidor:
– Det fanns fortfarande all anledning att ha ett högt normalpris som man kunder rabattera kraftigt med bibehållen lönsamhet. (Detta pris – standardpriset – kallas ofta AA.14 priset)
– Mindre operatörer med färre kunder och därmed mindre trafik, har mindre förhandlingskraft. I många fall får dom vara glada om dom får roaming, och att få rabatterad roaming är därför inte alls självklart.
Alltså, om dom små operatörerna betalar väldigt mycket mer än dom stora så saknar marknaden den spjutspets av prissänkare som små spelare på marknaden annars brukar innebära. DÄRFÖR och bara därför fungerar inte grossistmarknaden för roaming, och DÄRFÖR och bara därför betalar kunderna ett överpris för sin roaming.
EU beslutet är en veritabel katastrof för små operatörer – alltså dom vi är beroende av för att vidmakthålla konkurrens. Det som kommer att ske är att små och effektiva operatörer, med lågt slutkundspris, tvingas erbjuda detta pris inom hela Europa. Men detta låga slutkundspris kommer man att tvingas erbjuda på toppen av ett grossistpris som ännu inte reglerats ner till rimliga nivåer. ALLA operatörer kommer att tvingas gå back på samtal som tas emot i utlandet (alltså dokumenterat) men små och effektiva operatörer riskerar att gå back också på alla utgående samtal i Europa och sannolikt även på data för sina nationella kunder, och dessutom alla kunder som köper deras SIM kort för att använda när man roamar.
Alltså; man plockar inga politiska poänger på att reglera wholesale priset men det är där problemet sitter. En regel som kräver att internationell roaming på grossistnivån skall erbjudas på kostnadsbaserad (eller i alla fall kostnadsorienterad) basis hade varit det första stora steget. Jag tycker det man gjort är MYCKET tråkigt och kraftigt kontraproduktivt, och då hoppas jag ni förstår att jag faktiskt också vill ha ett lägre slutkundspris när man roamar – speciellt för data.
Se också:
http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/connected-continent-legislative-package

Copyswede bedriver beskyddarverksamhet

I restaurangbranschen förekommer att den organiserade brottsligheten lovar att skydda restaurangägaren. Skyddet utgörs av att brottslingen lovar att inte själv sabotera för restaurangägaren, men också skydd mot andra som kommer i liknande ärenden.

I någon form av teoretisk modell kan man säga att det rör sig om en relevant tjänst som köps, men i ett fullt ut fungerande samhälle skall det inte finnas någon hotbild att skydda sig emot så praktiskt sett är detta bara en form av utpressning. Den är illegitim och bör bekämpas med alla till buds stående medel.

Det är därför närmast chockerande att Copyswede bedriver en helt jämförbar verksamhet i relation till branschen för lagringsmedia.

I en form av teoretisk verklighet så kan man hävda att all lagringsmedia kan användas för att lagra upphovsrättsskyddat material. Du har rätt att kopiera för privat bruk och genom en avgift på media så skall upphovsmännen få en intäktskälla också för denna lagliga lagring. En bieffekt är så klart att all kopiering med en olovlig förlaga (piratkopiering) taxeras på samma  sätt, vilket Copyswede är väl medvetna om och sannolikt också anser vara det primära målet. Den underliggande legitima tjänsten är en försvinnande liten del av det dom tar betalt för. Precis på samma sätt som “beskyddarna”.

Problemet är att man måste betala samma avgift också för media som man har till allt annat som inte alls berör Copyswede. Man lagrar bilder man tagit själv (som man sparar på flera diskar för att inte riskera ett en trasig hårddisk förstöra alla bilder man någonsin tagit), man lagrar video man själv spelat in digitalt och filmerna är stora, man använder USB minnen för att få med sig viktiga dokument och så vidare. Många kommer alltså att betala stora pengar för att lagra data man själva producerat, och som ingen rimligen kan förvänta sig en upphovsrättsligt motiverad intäkt.

På ett maffialiknande sätt vill Copyswede nu förmå handlarna att betala för att man säljer lagringsmedia. Det är en förfelad utveckling bara värdig en stat som inte har något att anmärka på denna typ av beskyddarverksamhet och den typen av stat har jag inget förtroende för.

Skype + Microsoft = SANT

Skype driver på utvecklingen; förr var telefoni tjänsten och man byggde en infrastruktur för att leverera den. Sedan kom IP vågen där det gjordes ett antal mer eller mindre tafatta försök att migrera taltelefoni som en tjänst ovanpå IP. Fragmentering och bristande bandbredd strulade , i kombination med att operatörerna knappast såg denna migrering som något gott. Det suger ut en stor del av intäkterna och allt som bli över är ökade kostnader för bandbredd inom ramen för det flatrate data som man typiskt säljer.

Så om Operatörer och Skype är som repellerade magneter, och man däremellan ser Microsoft och Nokia för att hålla ihop kedjan. Vad drar man för slutsats av detta?  Någon som kan tänka något begåvat på hur kedjan Skype <-> Microsoft <-> Nokia <-> Operatörer skall funka?

 

Mer om Apple, positionering och reglering

Bloomberg har idag en intressant artikel om Apple, positionering och en allmänt hållen diskussion om hur Europeiska integritetsmyndigheter förhåller sig till detta.

http://www.bloomberg.com/news/2011-04-27/apple-risks-following-google-as-europe-leads-privacy-probes.html

Apple och positionering

Apple är VERKLIGEN pressade! Jag har aldrig hört Apple använda ordet bug
i en kontext med sina produkter. Dessutom refereras det här till TVÅ
olika buggar vilket måste vara unikt. (Se här)

När jag förra sommaren hade kontakt med Apple eftersom deras lurar
knasade ur sig i relation till GSM nät. När man besökt ett 2G nät men
hade ett USIM så stod besöksnätets namn kvar i displayen och det gick
inte att bli av med det. Jag fick då det  bisarraste svar jag fått, vilket
i sammandrag kan sammanfattas:

“Vi känner till fenomenet. Vi kan inte bekräfta att det är en bug, vi
kan inte bekräfta att den kommer att rättas i nästa version av OS:et,
vi kan inte bekräfta att det kommer att hete iOS4och vi kan inte
heller  bekräfta att det kommer om några dagar. Vi har heller aldrig haft denna konversation.”

Hur kan man gilla ett sådant företag?

Apple och dess app-monopol

Till min stora glädje ser jag att den danska EU parlamentarikern Bendt Bendtsen från Det Konservative Folkeparti på EU nivå nu vill driva frågan att Jailbreak skall vara tillåtet

Jailbreak är sannolikt ett brott mot Apples användarvillkor, och för att lyckas måste man undersöka och “reverse engineera” delar av systemet, hitta en svaghet och hitta ett sätt att exekvera kod som använder sig av denna svaghet. För att göra jailbreak tillåtet måste Apple förbjudas att använda begränsande avtalsvillkor men man måste också göra reverse engineering explicit tillåtet. Att bara tillåta implementation av jailbreak blir delvis poänglöst om Apple fortfarande kan juridiskt angripa den som utvecklar själva jailbreak mekanismen.

Personligen ser jag inte värdet i av att jailbreak per se skulle vara tillåtet, utan poängen är att man vill uppnå det som uppnås genom jailbreak, nämligen att du kan installera program som inte tillhandahålls via Apple. Det vill man eftersom

a) man inte vill vara beroende av att Apple accepterat ett visst program och

b) man vill det för att man vill att det skall finnas distributionskonkurrens, och därmed också priskonkurrens.

Alltså;

Det hade varit bättre om Bendt Bendtsen hade inriktat sig på att se till att Apple inte tilläts ha ett distributionsmonopol för Apps, så hade han adresserat den juridiska knäckfrågan istället för en följdsjukdom till själva grundproblemet.

Positionering …

Mobiltelefonleverantörerna har ju nyligen påkommits med att båda lagra positioneringsinformation, vilket är en stor sak i stora delar av världen.

Precis på samma sätt som Konkurrensverket inte tog tag i frågan om Apples missbruk av dominerande ställning vad avser att man tekniskt och juridiskt blockerar konkurrerande Appstores, så tar nu Datainspektionen inte tag i denna.

Mera om Apple och Konkurrensverket

I December skickade jag in min anmälan mot Apple för missbruk av dominerande ställning. handläggaren (Peter Delen, 08-700 16 34) meddelade att man själva avgjorde vad som skulle tas upp och att detta inte skulle behandlas.

Konkurrensverket uttalar sig inte om rättsliga sakförhållanden i ett enskilt ärende där frågan inte närmare har utretts av oss. Däremot i förekommande fall ge viss generell vägledning. Det är Konkurrensverketsom i varje enskilt fall bedömer om den fråga som anmäls ska granskas vidare.

Mot bakgrund av dina synpunkter vill jag framhålla följande. Såvitt jag förstår finns det inte något uttryckligt hinder för ett företag att välja som strategi att vertikalt integrera sig. På vissa områden såsom ”smarta telefoner” har företagen uppenbarligen valt olika affärsstrategier. En annan viktig omständighet från konkurrenssynpunkt är om det förekommer utestängning av de företag som tillverkar applikationer (”apps”), dvs. att de skulle förvägras att leverera sina lösningar till ett eller flera företag. Några sådana uppgifter har vi inte tillgång till. Mot denna bakgrund saknas tillräcklig grund för oss att närmare utreda de omständigheter som du framfört.

Mitt svar blev detta:

Jag tolkar svaret som att KKV ställer krav på att det finns exempel på att någon nekats tillgång.

Normalt kan det säkert anses uppfyllt genom att anmälan görs av en part som är berörd, vilket inte gäller mitt fall där jag pekar på en principiell brist på konkurrens i strukturen utan att själv vara en drabbad part.

Är KKVs bedömning att den drabbade appen i så fall måste ha en anknytning till Sverige (=KKVs jurisdiktion)?

Noterade nyligen förresten en Gartner rapport som uppskattar marknadsvärdet på App marknaden (totalt) till 15 miljarder USD för 2011.

Nedan är fall för Apple av olika skäl vägrat Appar tillgång till App store:

Först – Adobe får inte leverera Flash till IOS bestyckade enheter. Vidare;

1) Apple vägrar en tidnings app nät denna handlar om Android:

http://www.mobil.se/nyheter/android-tidning-stoppad-i-app-store-1.378906.html

2) Apple vägrar Spotify (detta har löst sig):

http://www.mkse.com/2009/08/16/apple-godkanner-inte-spotify-iphone-app/

3) Apple vägrar Danska Ektrabladets App baserat på nakenhet

http://www.blf.se/sv/nyheter/oevriga-nyheter/523-apple-i-brak-om-extrabladets-laettklaedda-damer-tidningen-qbara-naboens-smukke-datterq.html

En delmängd – som sannolikt inte faller inom KKV:s jurisdiktion är yttrandefrihetsdimensionen:

http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/apples-makt-begransad_5903303.svd
http://lasseedfast.wordpress.com/2010/12/29/debatt-om-censurerande-ipad-avtal-svar-att-fora/

4) prylportalen.se har exempel på sju apps som förbjudits:

http://www.prylportalen.se/nyheter/fran-tuttar-till-torrents-7-forbjudna-iphone-program-1.99788.html

5) kristen app (namnet återges inte, men journalisten bör kunna lämna detaljer)

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=237368

6) Google latitude (sedermera löst)

http://juabjab.blogspot.com/2009/09/apple-forbjod-var-app.html
http://news.cnet.com/8301-30685_3-20025433-264.html

7) Google talk (en intressant artikel generellt i ämnet)

http://news.cnet.com/8301-13579_3-10315328-37.html

8) Wikileaks app var godkänd med detta återkallades

http://news.cnet.com/8301-13579_3-20026271-37.html

9) manhattan Declaration.org – anti-gay app

http://news.cnet.com/8301-13579_3-20024274-37.html

10) Ett program som emulerar den gamla datorn Commodore 64

http://www.forevergeek.com/2009/06/c64_emulator_for_iphonerefused_by_appstore/

11) Mera bakgrund

http://news.cnet.com/8301-27076_3-20015987-248.html

Jag hoppas dessa tio exempel tydligt visar att det finns massor av exempel på Apps som refuserats. Som jag också var tydlig med i min initiala inlaga så är dom därmed juridiskt och tekniskt förhindrade att göra sitt alster tillgängligt eftersom Apples produkter är låsta för alla försök att installera mjukvara som inte auktoriserats.

Mitt mail blev registrerat, men det föranledde inget ärende och därmed inte heller något diarienummer enligt detta svar:

Tack för dina kompletterande synpunkter. För din information vill jag klarlägga att vi i varje enskilt fall självständigt avgör om den fråga som anmäls till oss ska granskas närmare eller inte. Till stöd för våra prioriteringar finns en generell policy som bland annat utgår i från en bedömning av hur allvarligt det påstådda problemet eller företeelsen är. I ditt fall gör vi bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för att initiera en utredning från vår sida. Därmed finns heller inget motiv för oss att diarieföra din e-post (jfr din fråga om referensnummer). De e-postar som kommer in till Konkurrensverket blir dock allmänna handlingar och hålls därför ordnade av oss.

 

Vem BEHÖVER en pad/slate?

Paddor som koncept är ju tämligen disruptive, men hur mappar dom mot behov?
En stationär dator är lätt att förstå. CPU kraft på given plats.
En telefon är lätt att förstå. Röstkommunikation till och från en viss plats.
En spelkonsoll är lätt att förstå. Underhållning på en viss plats.
Lägg på mobilitetsbehovet;
En bärbara dator är en kompromiss mellan en stationär dator och ett mobilitetsbehov.
En mobiltelefon är en kompromiss mellan en telefon och ett mobilitetsbehov
En handhållen spelkonsoll är en kompromiss mellan en konsoll och ett mobilitetsbehov
En smartphone är en kompromiss mellan en mobiltelefon och en laptop.
Men vad är paddan? En laptop med usla inmatningsmöjligheter? Du kan styra men inte skapa. Den är hel asymmetrisk i sin relation med användaren; kan leverera ut, men inte ta emot särskilt mycket styrinformation in. Visst, accelerometrar och pekskärm men inget tangentbord.
För dyra för att ersätta handhållna konsoller, för dålig interaktion för att ersätta laptops, för stora för att ersätta mobiltelefoner och smartphones.
Jag köper att den har en nisch i form av eboksläsare och något säljare kan jobba med för att interaktivt visa kund, men annars är jag faktiskt fortfarande tveksam till volymbehovet långsiktigt. Köpbesluten bland dagens early adopters grundar sig mer på “vill ha” än “behöver” och det tror jag inte håller i längden. När man bottnat försäljningspotentialen hos alla som köper allt Apple släpper bara för att man vill ha alla Appleprylar, och alla Androidkonkurrenter köpt för att visa att det finns alternativ till Apple, är detta då en hårdvarunisch som kommer att finnas kvar eller blir det som Netbooken en liten kategori som ganska snabbt marginaliseras?
Om du tycker att det finns ett relevant behov – hur ser det då ut? Hur mappar det mot formfaktor och storlek? Mobiler ligger idag i många fall kring 4″ – var är mervärdet på 7″ eller 10″? En HTC Flyer på 10″ där man också får med en penna att skriva med skulle få mig att fundera. Då ersätter den ju blocket att ha med på mötet. Men jag är ändå tveksam till om pris prestanda verkligen är rimlig och grundar sig i ett behov där jag kan rättfärdiga kostnaden..

 

%d bloggers like this: