Archive

Archive for the ‘bidrag’ Category

Föräldramånader …

September 2nd, 2013 2 comments

Folkpartiets senaste utspel är en tredje pappamånad. Ja, vad säger man.

Politik är ideologi. En grundprincip som bär ett parti. En bärande tanke som man enas om och utifrån denna läser man sedan ut sin inställning i sakfrågorna.  När politiska partier fattar beslut och för fram åsikter som går stick i stäv med sina ideologier då blir det konstigt. Om det dessutom rör partier vars ideologi man sympatiserar med så blir det särskilt tråkigt.

Liberalismen utgår från idividen.

Folkpartiet är ett socialliberalt parti, men det är ett liberalt parti. Det betyder att man tycker att individen står i centrum. Wikipedia säger detta: “Som ett led i att garantera individens frihet har liberaler ställt sig skeptiska till statlig inblandning i den privata sfären”.

Det är därför en skam att Folkpartiet gör sig till tolk för den gamla socialdemokratiska grundprincipen att politiker vet bättre hur folk skall leva sina liv än individerna själva, att politiker skall ta över individernas val. Det är därför det är en skam att Folkpartiet går i bräschen för segmentering av föräldrapenningen.

Det är därför en skam att Folkpartiet också varit ivriga påhejare av FRA lagen och Datalagringsdirektivet.

Maria Arnholm och Johan Pehrson är alltså sannerligen inga liberaler – dom är socialister i liberal förklädnad.

Nyhet

Socialdemokratin har blivit irrelevant

December 5th, 2010 2 comments

Varför befinner sig sossarna i fritt fall?

Jag tror att svaret primärt står att finna i det faktum att det saknas en politisk vision och målbild som känns relevant. Det finns ingen idag förvärvsarbetande som ser “folkhemmet” som ett mål att sträva emot. Det är redan klart och uppnått, och man måste höja blicken. Ideologin måste sträckas ut att omfatta områden som folk av idag tycker är politiskt relevanta.

Miljön – Ett helt parti lever på detta som bärande ide – miljöpartiet. En stor del av befolkningen vill ta ansvar för världen bortom sin egen livstid för att säkra drägliga levnadsförhållanden för kommande generationer.

IP vs IP – Intellectual property vs Internet protocol. Även här finns ett parti, som adresserar frågor av stor vikt för framtiden. Hur hanterar vi bäst relationen mellan storheterna upphovsrätt i betydelsen rättighetshavarnas möjligheter att leva på konstnärliga verk och de tekniska möjligheterna att duplicera (utan att förlagan tappar i värde) samt möjligheten att masssprida kopiorna.

Yttrandefrihet – Få kan säga något emot att barnporr är det mest monumentalt motbjudande fenomen som finns. Det och kampen mot terrorism har blivit se slutgiltiga vapnen mot attackerna på yttrandefriheten globalt. Överallt stiftas lagar som möjliggör blockering på lösa grunder utan transparens. I Sevrige  är det den förvisso vällovliga organisationen ECPAT som tar fram underlag för de filter som ISP:er använder. Problemet är att det tar stopp där. Polisen tycker problemet är löst och jagar inte på ett relevant sätt förövarna. och det finns inte möjlighet för den filtrerade att överklaga eftersom det inte är ett förvaltningsbeslut. Detta är svår problematik! Wikileaks gör en insats för yttrandefrihet men resultatet verkar bli att yttrandefrihetsbegränsningarna accelereras där EasyDNS, Amazon och Paypal fegar att stå för det som är rätt medan vi svenskar har skäl att vara stolta över Banhof som står mer rakryggade än någon nanna på jorden.

Ekonomi – Vi har en åldrande befolkning. Folk lever längre, pluggar längre och därmed jobbar en mindre andel av sitt liv. Den närande och tärande delen av ekonomin går i otakt. Den “Strängska” lösningen – att lägga med halm på åsnans rygg funkar inte. Fler måste arbeta och måste arbeta längre. Även små bidrag hjälper. Den som inte är fullt arbetsför måste bidra efter förmåga. Vi kan inte unna oss lyxen att den som inte längre är hundra frisk fullt ut skall placeras permantent på den tärande sidan. Det går inte och det fattar folk. Alla utom VU i det Socialdemokratiska partiet. Mona Sahlin förstår det uppenbarligen, men har inte fått utrymme att genomföra det och det går så klart inte ett kommunistparti som bojsten i den politiska mixen man agerar inom. Solidaritet betyder inte bara omtanke med den som behöver omsorg. Det betyder också att alla bär efter förmåga. Det betyder att den som är delvis sjuk bär efter sin förmåga. Inte att man rusar in om blir föremål för omsorg så fort man får chansen. Det är då systemet faller ihop.

Sammanfattningsvis kan sägas att socialdemokraterna blivit ett parti som inte är till för den arbetande klassen, som gått vilse i betydelserna av ordet solidaritet och inte adresserar någon av de frågor där kampen och skiljelinjerna står idag. man har blivit ett parti som politiskt saknar betydelse!

Categories: bidrag, demokrati, politik, val2010 Tags:

Bidrag till döende personer med cancer…

September 19th, 2010 No comments

I Tv4 debatten härom dagen gick dom rödgröna på knock när Mona Sahlin tog upp artikeln med den utförsäkrade cancersjuka kvinnan som inte längre fick A-kassa, utan var hänvisad till socialbidrag. Göran Hägglund slingrade sig och fick egentligen inte fram någon poäng. Maud Olofsson hoppade in och minimerade katastrofen men att Mona Sahlin vann denna del var tveklöst.

Jag tycker egentligen att frågan är relativt enkel, från ett principiellt plan.

Vi måste se till att folk jobbar i möjligaste mån. En åldrande befolkning kommer att ställa krav på en utbyggd äldrevård och den måste bli riktigt kostnadseffektiv för att den närande sidan skall klara att hantera den tärande.

Det betyder att alla måste försöka delta i den närande sidan efter förmåga, och vi måste inrätta samhället efter detta; den som kan jobba skall göra det, den som delvis kan jobba skall jobba enligt förmåga, den som inte kan jobba skall ha som ambition att komma tillbaka till arbete.

Den som inte kan jobba och inte heller kommer att kunna jobba skall förtidspensioneras, men då skall hoppet om att komma tillbaka i arbetsfört skick VERKLIGEN vara ute. Jag tycker också att förtidspensionering skall omprövas löpande. Arbetsförmågan måste prövas för att säkra att inget bidragssystem skall användas av den som kan, men inte vill, fortsätta jobba.

I fallet med den cancersjuka kvinnan med en dödsdom hängande över sig, så har hon ju inga förutsättningar att komma tillbaka. A-kassa är då inte rätt bidragsform, eftersom det är ersättning som syftar till att täcka upp en period under omställning mellan två jobb. Den som får A-kassa måste vara arbetssökande, annars är den ersättningsformen förfelad. A-kassa kan ju inte vara den rimliga ersättningsformen för alla som någon gång någonsin haft ett arbete.

För mig förefaller då förtidspension vara den relevanta ersättningsformen i kvinnans fall. I detta fall fick hon kontantersättning (det som tidigare hette socialbidrag). Det är en bidragsform som är belastad med fördomar. Men förtidspension och kontantersättning är ju i princip samma sak; det är en ersättning från staten till den som inte kan försörja sig själv, ett samhällets skyddsnät.

Categories: bidrag, politik Tags: