Om roaming
April 27th, 2016
No comments
Postade en lång rant på Facebook. Postar en “Kopia” eftersom det som Facebook är en kökkenmödding utan minne!
A) Produktionskostnaden är högre än nationellt
A1) Internationell roaming betyder att din operatör upphandlar kapacitet i alla länder som deras kunder kan tänkas besöka, och det är alla länder som finns. Vid varje punkt måste man etablera den tekniska funktionalitet som där erbjuds. I relation till nyttjandet så är det en hyggligt stor overhead.
A2) Dessutom krävs ett antal tjänsteleverantörer för att detta skall lira (DataClearing, Finansiell Clearing, SCCP transit och GRX). MEN, oaktat allt detta så är ingen av dessa kostnader tillräckligt påtagliga för att rättfärdiga ett pris som är signifikant mycket högre än nationella priser.
B) Men;
Det stora felet är att grossistpriset visserligen är reglerat, men inte reglerat till en rimlig nivå. Samtrafikpris (alltså grossistpriset för utbyte av trafik mellan nät när man ringer varandra) är reglerat baserat på principen “kostnadsbasering” eller i alla fall “kostnadsorientering”.
På alla andra marknader så finns det ett naturligt konsumenttryck på detaljistpriser som detaljisten åsätter sig grossist. Det saknas i princip på denna marknad.
# Förr fanns inte fungerande trafikstyrning, men det har alla nu. Nu kan man styra iväg trafik från dyra nät och mot billigare, vilket var första steget mot någon form av köparmakt. Detta är hjälpt.
# Operatörerna är både säljare och köpare vilket är det första som gör att incitamentet inte riktigt finns att pressa priser riktigt hårt. Man kan ju inte kräva rabatt utan att ge det själva. Detta har nu lett till parodin att alla har en sjukt listpris (“AA.14 pris”) så dom kan rabattera mycket (i %) och ändå ta mycket betalt (i kronor och ören).
# Regleringen av grossistpriset visserligen finns, men ligger på en orimligt hög nivå. Stora operatörer kan pressa fram bättre priser och på så vis får dom en riktigt bra detaljistmarginaler utan att ta mindre betalt än mindre operatörer som inte har tillgång till samma trafik och därmed inte får samma rabatter.
Politiker skall INTE sätta detaljistpriser. Aldrig djävla någonsin. Och inte ens då. INTE. Dom skall korrigera imperfektioner på marknader och sedan låta marknaderna sköta sig själva.
Reglering skall ske av grossistpriserna. Operatörerna skall sedan konkurrera med detaljistpriser.
Den situation vi får nu är – som Emanuel pekar ut – är att operatörer regleringsmässigt är tvingade att sälja roaming med förlust. Helt sjukt. Peter Strand i Danmark har konstaterat att vi alla bör köpa Litauiska abonnemang för dom har lägst nationell taxa, vilket kommer betyda att priserna nationell måste stiga i Litauen.
Detta är politisk populism i sin smutsigaste form. Röstfiske galore.
Politikerna skulle stramat åt grossistpriset till en kostnadsbaserad nivå – på samma sätt som för samtrafik/interconnect. Det – och bara det – är lösningen. I frihandelsavtal skulle man ställt krav på att samma sak skulle implementerats i andra länder.
Kan man skylla på kunder? Tja. Så länge folk väljer abonnemang utifrån vem som bäst subventionerar nya iPhonen så får man kan ske skylla sig lite själv. Om man inte använder sig chans att rösta med fötterna så har man försuttit chansen. Eller hur? Det är ju exakt det som är marknadsekonomi….
(Michael Kazarnowicz – det lägre priset på roaming i Danmark för 3 kunder är min förtjänst. Min idé, mitt genomförande. Andra har tagit äran för det – men detta helt felaktigt).
PS: Förstår inte folk som inte kan stava till Vodafone och abonnemang. Kan vi försöka lära oss det?
Till min stora glädje ser jag att den danska EU parlamentarikern Bendt Bendtsen från Det Konservative Folkeparti på EU nivå nu vill
Recent Comments