Archive

Archive for the ‘telekom’ Category

Vem BEHÖVER en pad/slate?

March 18th, 2011 7 comments
Paddor som koncept är ju tämligen disruptive, men hur mappar dom mot behov?
En stationär dator är lätt att förstå. CPU kraft på given plats.
En telefon är lätt att förstå. Röstkommunikation till och från en viss plats.
En spelkonsoll är lätt att förstå. Underhållning på en viss plats.
Lägg på mobilitetsbehovet;
En bärbara dator är en kompromiss mellan en stationär dator och ett mobilitetsbehov.
En mobiltelefon är en kompromiss mellan en telefon och ett mobilitetsbehov
En handhållen spelkonsoll är en kompromiss mellan en konsoll och ett mobilitetsbehov
En smartphone är en kompromiss mellan en mobiltelefon och en laptop.
Men vad är paddan? En laptop med usla inmatningsmöjligheter? Du kan styra men inte skapa. Den är hel asymmetrisk i sin relation med användaren; kan leverera ut, men inte ta emot särskilt mycket styrinformation in. Visst, accelerometrar och pekskärm men inget tangentbord.
För dyra för att ersätta handhållna konsoller, för dålig interaktion för att ersätta laptops, för stora för att ersätta mobiltelefoner och smartphones.
Jag köper att den har en nisch i form av eboksläsare och något säljare kan jobba med för att interaktivt visa kund, men annars är jag faktiskt fortfarande tveksam till volymbehovet långsiktigt. Köpbesluten bland dagens early adopters grundar sig mer på “vill ha” än “behöver” och det tror jag inte håller i längden. När man bottnat försäljningspotentialen hos alla som köper allt Apple släpper bara för att man vill ha alla Appleprylar, och alla Androidkonkurrenter köpt för att visa att det finns alternativ till Apple, är detta då en hårdvarunisch som kommer att finnas kvar eller blir det som Netbooken en liten kategori som ganska snabbt marginaliseras?
Om du tycker att det finns ett relevant behov – hur ser det då ut? Hur mappar det mot formfaktor och storlek? Mobiler ligger idag i många fall kring 4″ – var är mervärdet på 7″ eller 10″? En HTC Flyer på 10″ där man också får med en penna att skriva med skulle få mig att fundera. Då ersätter den ju blocket att ha med på mötet. Men jag är ändå tveksam till om pris prestanda verkligen är rimlig och grundar sig i ett behov där jag kan rättfärdiga kostnaden..

 

Categories: Android, Apple, IT, telekom Tags:

Dagen då Nokia dog …

February 11th, 2011 1 comment

Har läst Linus Brohults kommentar i tidningen Mobil avseende att Nokia och Microsoft inleder ett strategiskt samarbete. Jag håller helt med om det sagda och hans slutsatser.

Microsofts uppsida är lätt att se, men vad Nokia har att vinna är svårare att förstå. Man hade Symbian men misskötte det på ett sätt som gjorde att det blev obsolet. Inte “med kraft fixa det man har” utan snabbt byta kurs till Maemo. Inte gör man sedan Maemo klart, utan man inleder samarbete med en namnkunnig spelare som Intel och återigen överge något lovande för en ny skrivbordsprodukt – Meego. Oavsett vad man säger så dödar man nu Meego och byter till Windows Mobile 7, som ju redan totalfloppat på marknaden.Windows som mobil OS är dött och även om Windows Mobile 7 är en bättre produkt än de tidigare versionerna så är det DÖTT!!!

Man ser en trend; lösa problemet genom nya vägval. Inte ro iland med den fan man tagit i båten utan lösningen är att ta ombord en ny passagerare och hoppas att det går bättre. Gång på gång, tills man sitter med både Fan och hela hans familj i sin lilla båt. Så om man vill vinna hästloppet så har man slagit ihjäl två lovande föl i utbyte mot en gammal märr som varit helt medioker (för att uttrycka sig försiktigt) under sin ganska långa karriär.

Också “oväntat” att Elop skulle vända sig till Microsoft, där han jobbat just där under sin tidigare karriär. Det sägs att alla som bara äger en hammare ser alla sina problem som spikar. Elop skall ha respekt för kraft energi och sjukdomsinsikt, men frågan är om det är rätt att resolut lösa ett problem genom att skapa fler, eller det varit bättre att mesa runt och inte göra något. Resultatet långsiktigt blir ju att Nokia får återgå till gummistövlar oavsett vägen man tar dit.

Bäst hade varit att kapitalisera på sin kunskap inom design, sina volymer och medföljande bra pris och tillverkningskapacitet genom att bli ledande inom Android segmentet.

Näst bäst hade varit att kan köpt Palm när det var möjligt och kört det spåret istället för att sprida sig över Symbian, Meamo och Meego. Detta är fortfarande möjligt.

Tredje bäst hade varit att verkligen lägga allt krut på Meego, med det är verkligen en “går det så går det” strategi.

Fjärde bäst hade varit att lägga allt krut på att få upp Symbian 4 till marknadsstandard. Om det gått att Meego hade fått stöd för Symbian applikationer så hade det varit en variant, alltså en kombination av denna punkt och den förra.

Femte bäst hade varit att återuppta Maemo

Sjätte bäst hade varit ett samarbete med Samsung kring Bada (och det är ett rikitgt uselt alternativ)

Det man gjort nu är att rusar rakt in i en ny återvändsgränd. Det är inte ens åttonde bäst. Det är sämre än att titta på när allt kapsejsar.

Får man betta? 12 månader, sedan är Elop borta och man byter spår igen, eftersom det fortsätter gå nedåt.  Man är inte längre är störst i världen vare sig i volym eller omsättning. Under tiden har Microsoft sugit ur Nokia allt av värde på samma sätt som kineser misstänks för i verksamheter dom tar sig an. Då kommer Nokia med en ny VD krypande till Google och tigger på sina bara knän att få vara med i Andoidgänget, eftersom man inte längre har några val kvar.

Det är faktiskt en sorgens dag för mig som haft i princip bara Nokia telefoner sedan den Nokia 2110i jag fick på hösten 1994.

Categories: Nokia, telekom Tags:

Anmälan mot Apple

December 23rd, 2010 17 comments

Igår skickade jag in min anmälan om Apples missbruk av dominerande ställning. Jag skulle väl kanske först postat texten här för synpunkter och därmed kunna debugga texten ett varv till, men nu har den gått och jag ser fram emot resultatet.

Uppdatering;

Har fått lite kommentarer från Konkurrensverket och dessutom mediaintresse för frågan, varför jag har uppdaterat min anmälan och insänt en Version 1.1. För läsarna av denna blog bifogas anmälan igen här:

Anmälan mot Apple

Synpunkter tages tacksamt emot, även avseende språkliga konstigheter och eventuella stavfel.

HTC Desire Z

November 19th, 2010 8 comments

Recensioner tillhör inte alls inriktningen för denna blogg, men jag måste här göra ett undantag. Nedan avser jag recensera HTC Desire Z.

Bakgrund: Undertecknad har arbetat i mobilbranschen sedan 1994 och dessutom parallellt spenderat många år med frilansjournalistik inom data och IT. Min första mobil var en Nokia 2110 (1994). Jag har hållit föredrag och demat WAP på en Nokia 7110, varit beredd att byta bort nära familjemedlemmar för en Nokia 6150 (fick en utan motprestation till slut), varit nöjd under flera år med en Ericsson T39, tycker fortfarande att Motorola A1000 är en pärla som Motorola HELT floppade med att få ut, lidit med en NEC 606, blivit av med Nokia 8210 i fickan, förundrat lekt med GPS:en i Nokia N95, tröskat på med en Nokia E90 som kompanjon. Nu senast kommer jag  ifrån en passionerad och djup hatkärlek till en Nokia N900. När jag tittar på Nokias lista över obsoleta modeller ser jag att det nog finns en både 6130 och 6210 i källaren. En 6220 classic tappade jag i Frankrike förra sommaren. Flera LG 81×0 ligger i en låda; två 8120 och en gammal 8110 om jag inte minns fel. En Nokia N90 vann jag ju genom att slå längst på Nokias företagsgolf, så den har jag också. Var är den gamla bananformade historian på Nokiasidan? Den ser jag inte. Hette den inte 8110? 6650 var den första 3G modellen som fanns som test på jobbet – sådan hade jag ju inte, men har använt ett otal gånger.

Varför denna bakgrund? Ju eftersom de senaste åren består av Symbian och senast Meamo, och inga tidigare referenser till Androidmobiler. Nu har jag ju petat en del med både X10 (stora och mini) samt Samsung Galaxy S, men inte på den nivå där jag kan göra relevanta referenser. HTC Desire Z får säkert en del positiva omdömen som inte rättfärdigas av hårdvaran, men det är ju helheten som räknas, eller hur?

Operativsystem

Det råder för mig ingen tvekan att Android är mobiloperativet med momentum – det är här det händer.

Apple låser IOS sitt till sin egen hårdvara, vilket är en bra strategi för kontroll som säkert kan ge 20% marknadsandel, men knappast mer. Apple ger sig själv ett tak.

Symbian är på reträtt. Nyligen med en ny “major” version på marknaden (V3) och backat av världens största mobiltillverkare (Nokia), och dessutom har EU precis (av obegriplig anledning) pumpat in en massa pengar. Jag tror inte det räcker för att vända skutan. Jag har inte kört Nokia N8 men recensenterna har ju inte direkt gjort vågen, men kanske inte heller sågat den stenhårt, men med mellanmjölk vinner man inte många progressiva marknader, ens om man heter Nokia.

Windows7 får ju gärna försöka – det tror jag inte alls på av historiska skäl. Mcrosoft dumpade sina egna lurar utan att dom riktigt fått chansen (hur tänkte man där?). Tror tåget gått även om Microsoft måste ha världens största station…

WebOS var tydligen fantastiskt bra, men i händerna på HP tror jag att man har helt fel kontext. Om Nokia hade köpt tror jag man haft en intressant kombination, men inte nu.

Meego – Nokia och Intel försöker göra något som skall funka på pekplattor, TV apparater och mobiler. Intressant, och version 1.1 finns ute. Dock säljs ingen mobil med detta OS förinstallerat. Undertiden ångar världen på och både Apple och Androidlägren har ohyggligt stora försprång.

HTC ligger i Androidframkanten med 2.2. Visserligen spretar man både tekniskt (med både CDMA och GSM/UMTS) och dessutom OS mässigt med båda Windows och Android. Androidversionen och skalet lirar dock fantastiskt.

Omdöme: Android is da shit, och från en tillverkare som håller sig aktuell. SEM kom precis upp till 2.1 och det duger så klart inte att ligga 6+ månader efter i versionshantering.

Formfaktor och mekanik

Storlek: 117 x 69 x 14 mm får jag det till då jag mäter. Tillräckligt stor för att vara överskådlig men inte så stor att man måste börja jobba med två händer.

Det är en gedigen klump som pressar ur 186 gram ur vågen. Det är mycket metall och den iPhone-älskande kollegan Joakim hånar mig direkt och kallar den för “NAD grå”. En liten spärr öppnar batteriluckan (som är i ren metall). I övrigt är de enda knapparna ett volymreglage, kameraknappen, on/off samt den tryck/glidepad som man kan styra med.

Mekaniken i konstruktionen som fäller ut tangentbordet är alltid spännande. På Nokia N900 gled det upp men här lyfter det innan det går ner igen. Det fräcka är att den i uppfällt läge faktisk bara är cirka centimetern tjock, tangentbordet är verkligen exponerat och det är inte så att översta raden är styvmoderligt behandlad. Tangentbordet är riktigt bra för en lur i denna storlek. Tydligt, svarar bra och ger både “@” och svenska tecken direkt utan att behöva trycka funktionstangent. Det enda jag direkt saknar är en “rocker” eller piltangenter vid textinmatning. Glidknappen fyller denna funktion men det var inte naturligt och det känns fortfarande lite skumt.

Skärmen är magiskt bra, både upplösning, färgåtergivning men också hur den svarar på input, vid både pek och multitouch. Det är ju en läroprocess att gå från “peka med penna” till “smeta med finger” men Z:an gör det riktigt bra. På startskärmen fanns en instruktionsapplikation som lärde mig stegen och som vid set-up spillde man också över med en del riktigt nyttig utbildning. Väl värd minuterna båda två.

Batteri är en svag länk för allt med stor skärm, bra CPU och allt mindre än ett bilbatteri är ju sannolikt en begränsning. För mig är det naturligt att ladda varje dag så jag har ännu inte haft anledning att tycka att Z falerar på denna punkt, men då skall man ju komma ihåg att jag hade med laddare om min N900 inte var fulladdad och jag skulle på möte så jag kommer inte från en position där jag förväntar mig 11 dagars stand-by.

På tal om laddare; alla mina kablar och laddare är ju redan Micro USB så att gå ut och lägga 50% mer på tillbehör behövdes inte alls denna gång. Ohyggligt skönt!

Omdöme: Gedigen och sober, men knappast snygg.

Användbarhet

En svår kategori och kanske ingen naturlig rubrik, men jag ville bara passa på att få ett utrymme för att säga att den verkligen är “snappy” – svarar verkligen väl på input både från tangentbord, knappar och skärm. Ingen “lagg” och inget strul när man zoomar, snappar eller något annat. Den svarar riktigt bra. Enda inskräkningen är att den ibland inte fattar när jag vill byta till landskapsmode. För att direkt kompensera detta så kan man köra landskap med knappen både till höger och vänster.

Omdöme: Högklassigt!

Applikationer

Androidmarket är ett hav – man riskerar drunkna när man är ute och fiskar. Det finns så in i h*lvete mycket program och om Apples Appstore har ännu mycket fler så går det inte att tillgodogöra sig mer än så här i alla fall. I alla underkategorier jag provar så scrollar jag en evighet. Plötsligt hackar det till, för då skall den hämta ytterligare en kilometer program. Det tar aldrig slut. Detta är en chock för mig som kommer från N900 och Meamo, där man i bästa fall hade ett program som löste ett visst behov. Här sitter man i valfrihetens baksidan – HJÄLP, jag behöver vägledning och färre val, inte fler. Är det detta urval som HTC Likes skall utgöra? Det är faktiskt i så fall det enda som inte funkar – den kan inte ansluta till HTC Sense och avslutar med detta fel.

Ett av mina mantra kring nyheter är att vi behöver redaktörer – en kunnig person som kan sätta ihop en balanserad meny för dina behov, och jag inser att jag behöver en Android market redaktör. Akut!

Omdöme: Högklassigt!

Mjukvara utanför mobilen

Två delar vill jag ta upp här;

Det finns en synkprogramvara (“innovativt” döpt till “HTC Synk”), och sättet att installera den är ganska fränt. Man ansluter mobilen med USB sladden och väljer att ha den som disk, varpå man får upp programmet i ett av biblioteken som då exponeras. Den enda haken är då man installerar måste mobilen kopplas bort från USB sladden och då kommer man ju inte åt filen, så installationsfilen måste kopieras över innan man kör den. Det är faktiskt inte fullt ut snyggt. Så rätt tänkt, men inte riktigt hela vägen.

För den som använde Google så synkar man ju med GMail kontot vad avser kontakter, kalender och mail och samma gäller för den som går mot Exchange. Värdet av synk till en dator har efterhand minskat och risken idag är ju snarare konstiga synkkedjor där man inte riktigt vet vad som kan hända. Tänk mobil till dators Outlook till Exchange till Plaxo till Google till mobilens Google konto. Vore nästan konstigt om inget gick fel där ibland.

Det andra som jag vill nämna är integrationen med HTCSense.com som är en webplats som HTC tillhandahåller, och som öppnar massor av funktioner. Om man är av med mobilen hemma är det så klart bara att ringa till den, men att logga in på webben och trycka på en knapp bara ÄR häftigare. Av mera praktisk nytta är ju att den går att radera och låsa, så för den med känslig information är detta ju ett argument i sig att köpa eftersom en stöld innebär mycket mindre risk. Min telefons plats uppdateras lite segt, men det kan man ju använda Google Latitude till istället om man använder det. hela detta paket är en bonus som jag verkligen uppskattar.

Omdöme: Innovativt och mycket bra!

Sammanfattningsvis: När man köper en ny mobil så skall den ju vara den bästa man någonsin haft. Jag kan dock inte påminna mig att steget någonsin varit så stort – möjligen bytet från NEC606 till Motorola A1000. Android är faktiskt inte helt enkelt och självklart, men mobilen gör vad den kan för att utbilda. Jag tror dock att man kan säga att den av denna anledning hade varit sämre lämpad för vissa av mina äldre släktingar (sagt för att  inte direkt peka ut min mor 😉

Jag tycker verkligen att tangentbord är ett STORT plus, och för en som ännu inte testat Motrola Droid och därmed saknar en riktigt “head to head competition” att jämföra med så är HTC Desire Z ett litet mirakel som revolutionerat min vardag på bara två dagar.

Köpt via: Dustin

Pris, inklusive leverans: 5991 kronor

Medföljer: 8GB MicroSD (satt i), USB sladd vilken dubblerar som laddarkabel tillsammans med klumpen till eluttaget, lurar och lite papper.

Categories: htc, telekom Tags:

Varför jag ALDRIG skulle betala för en produkt från Apple

October 10th, 2010 7 comments

Som konsument är det ens ansvar att använda pengarna för att få god valuta för dem, men man har också ett ansvar att se till att inte stödja produkter om man därmed bryter mot principer man har. Som konsument är det din förbannade skyldighet att rösta med fötterna. Produkter som inte köps kommer att förändras eller försvinna. Till exempel köper vi inte produkter om de tillverkats av barn, vi försöker undvika det som är miljöskadligt och så vidare.

Ett av mina drivkrafter är en övertygelse att konkurrens är bra för marknader och där det inte är onödigt betungande köper jag hellre “challenger” produkten än den etablerade marknadsledaren. Nu kan man peka på att jag kör Windows och använder Microsoft Office, men här hänvisar jag till att alternativet är “onödigt betungande”.

Jag har den djupaste respekt för Apple i ett antal avseenden; man tillverkar produkter som ser bra ut, fungerar riktigt bra var för sig och dessutom tillsamman, de levereras när man lovat och tar ofta tekniken ett steg längre. Det är därmed också rimligt att dom kostar mer än alternativen. Hur dom gör för att skapa lojala horder av anhängare som köar i sovsäck för nya modeller är obegripligt, men så klart beundransvärt. Ingen har köat för en SonyEricsson eller Samsung telefon, eller en ny bärbar dator från Toshiba eller Lenovo.

MEN, Apple är det konkurrensvidrigaste företag jag stött på, vilket också omfattar Microsoft.

För att använda en telefon från Apple måste man installera iTunes på sin dator. Jag vill inte ha iTunes av många skäl;

  • iTunes tar över associationer till multimediafiler.
  • iTunes kommer ihopkletat med Safari och QuickTime. Jag kan förvisso välja bort Safari, men jag måste aktivt välja bort något jag inte bett om att få från första början.
  • När iTunes uppdateras så “uppdateras” också Safari – även om jag inte installerat det från första början.
  • Om man inte håller rätt på saker och ting så vill iTunes strukturera filerna på sitt sätt – inte det jag själv valt.

För att använda tredjeparts applikationer på sin iPhone/iPad så måste man handla dem via Apple. Det får en massa konsekvenser Bara applikationer från AppStore finns tillgängliga.

  • Om jag vill installera en applikation på min telefon som inte skall finnas tillgänglig för hela världen så går inte det. Företag som har interna applikationer kan alltså inte välja en iPhone.
  • Om jag vill installera en applikation som Apple inte godkänt så går inte de. Som Apple användare är man utlämnad till Applikationer som kommit igenom en amerikansk censur. Jag är vuxen – jag vill och tycker mig kunna välja själv

Som lök på laxen har Apple dessutom kvoterat sina leveranser. Bara operatörer som går med på en stack av hemliga villkor har fått sälja mobilerna.

Dessutom; alla typer av läckage från hemlighetsmakeriet innebär att man stämmer skiten ur källan, på ett sätt som många gånger är helt oproportionellt i förhållande till den skada dom rimligen kan lidit.

Sammanfattningsvis kan sägas att Apple är ett företag med produkter jag skulle vilja ha, men med en affärsmoral som gör att jag inte med hedern i behåll kan köpa deras produkter. Det finns gott om er där ute som medvetet köper produkter som är gravt miljöfarliga, är tillverkade av barn, är tillverkade av företag som behandlar sin arbetskraft riktigt dåligt och så vidare. jag försöker undvika det. Jag erkänner gärna att hade Apples produkter varit etiskt försvarbara så hade jag också kunnat ligga där i en sovsäck och köa. jag är ett stort fan av Apples produkter men jag skulle aldrig köpa en produkt från Apple, om det nu är begripligt.

Roamingspärrar

March 4th, 2010 5 comments

Tidningen mobil har en artikel om roamingtaxan när man roamar och använder data, där operatörer från 1 mars skall ha en tjänst som spärrar för överförbrukning.

Det framgår av både kommentarer och citat i tidningen att det finns kompetensbrister på många händer i frågan.

Först – Internationall roaming, så avräknas det
Internationall roaming mellan operatörer mäts och avräknas mellan operatörer baserat på ett system som heter TAP. Varje operatör som agerar värd för utländska roamare sänder “händelser” (Call Detail Records, alltså records om varje event i nätet) i TAP formatet. Kraven från GSM Associationen är att dessa i normalfallet skall levereras inom 36 timmar, men i extraordinära fall skall dom accepteras upp till 30 dagar. Operatörerna kan själv komma överens om att även äldre CDRer kan accepteras, men det sker endast undantagsvis.

Sedan – Internationell roaming och “Fraud” och vårdslös överförbrukning
Roaming var tidigt ett område som attraherade bedragare. Redan på NMT450 tiden fanns metoder för detta. Då klonade man identiteter i existerande mobiler, vilket funktionen SIS skulle förhindra i ett senare skede. Det hann dock inte så igenom fullt ut innan MNT dog ut.

När GSM introducerades fanns det alltså redan från början inbyggt tekniska spärrar i form av autenticering och varningsrapportering benämnda “High Usage Reports” (HUR). GSM Associationen har krav på HUR; om en kunds förbrukning i ett givet nät passerade en viss nivå på 24 timmar så skall besöksnätet faxa en rapport till hemmanätet. Uteblev faxen så blev besöksnätet ansvarig för om hemmanätet inte lyckades få betalt för denna förbrukning.

Under införande är numera NRTRDE (Near Real Time Roaming Data Exchange) som betyder att besöksnätet skicka en ström av råa CDRer i ett enkelt format, vilket är tänkt att matas in i ett FDS (Fraud Detection System) som bums skall kunna analysera och varna för överförbrukning, på samma sätt som man traditionellt gjort för nationell trafik. Har man lanserat NRTRDE så har man som operatör bara fyra timmar på sig att leverera CDR:erna, annars övergår ansvaret för att hemmaoperatören inte kan få betalt.

Detta är förutsättningarna för att detektera användande baserat på data som levererats från besöksnätet, MEN – och detta är ett stort men – i de flesta fall kan man som hemmanät detektera direkt i realtid baserat på data som redan finns i hemmanätet;

# Utgående SMS skickas via den egna meddelandecentralen (Det som heter SMSC i mobilen). Hemmanätet kan välja att debitera kunden baserat på en CDR från SCMS:t eller den man får via TAP. Den som kommer från SMSC:t har samma realitidsproduktion som de som skickas i hemmanätet.

# Mottagna samtal går alltid via hemmanätet, eftersom man tekniskt tar emot samtalet i hemmanätet och därefter sker en medflyttning till den utländska destinationen. Även är kan hemmanätet att välja om man vill debitera baserat på CDRen från den egna växeln, eller den som kommer via TAP från besöksnätet. Fördelarna med att ta CDR:en från TAP är att den kan innehålla en “airtime charge” som man vill belasta kunden med för fall där besöksnätet tar betalt för mottaget samtal (USA, Thailand, Hong Kong och några länder till). Den andra fördelen är att TAP CDRen alltid innehåller korrekt tid i besöksnätet, medan den som genererats hemma är korrekt efter klockan i hemlandet då samtalet genomfördes. Men som sagt; den som genereras hemma är realtid på samma sätt som de som tas emot i hemmanätet, så allt som kan blockera nationella samtal för tekniskt sett också kunna blocka roamande samtal.

# Data kan hanteras på två olika sätt; tekniskt optimalt må vara att besöksnätet kopplar data direkt till publika internet (“VPMN routing”), men så sker i mycket få – om ens något – fall. Istället är det så att hemmanätet routar hem trafiken och bestämmer där hur den skall lämnas till publika internet (“HPMN routing”). Man får CDRer från besöksnätet i form av CDR:er i TAP, genererade av noden SGSN, men alltså också från den lokala noden GGSN. Data från GGSN är tillgänglig i realtid precis på samma sätt som trafik genererad i hemmanätet. Huvuddelen av de svenska operatörerna har funktioner för att strypa data över en viss volym, och denna spärr finns med stor sannolikhet implementerad i GGSN. Funktionellt bör det därför inte vara oöverstigligt att implementera en strypning och spärr även på den monetära dimensionen av roamingtrafiken.

# Det enda trafikslag som hemmaoperatören inte har realtids kontroll över är alltså utgående samtal. Här är man beroende av den utländska operatören för att få data, dock med undantag för fall där funktionen CAMEL är implementerad. Finns CAMEL – i rätt fas – så har man faktiskt också koll på utgående samtal i realtid.

Som direkta kommentarer till det som framgår
– Realtidsdebitering mellan operatörer behöver inte alls införas innan hemmaoperatören har tekniska förutsättningar för att införa spärrar och restriktioner avseende data-roaming. Hemmaoperatörerna kan och bör debitera kund på GGSN data och eftersom det är ju en spärr på hur mycket slutkunden debiteras som krävs – inte på det som debiteras mellan operatörerna – så har man ALL relevant information tillgänglig i realtid.
– En obetydligt andel av världens operatörer använder numera mark-up (alltså där man applicerar en procentsats på den grossisttaxa man erlägger till den utländska operatören). Det är bara Tele2 som tillämpar denna princip av de svenska operatörerna. Huvuddelen av världens operatörer övergav denna debiteringsprincip för över tio år sedan.

Däremot vill jag hålla med om en sak; Teleoperatörer är slagskepp – dom vänder inte på 5 öringar och kan inte rimligen avkrävas detta. Alla som avkrävs en tillgänglighet på närmare 100% måste också tillerkännas en rätt att utveckla och sedan testa under kontrollerade formen för att inte riskera stabiliteten.

Categories: telekom Tags:

Hur funkar SMS

December 16th, 2009 No comments

SMS kan tyckas som en oerhört trivial tjänst. Dottern skickade knappa 3000 SMS under November (varav 1200+ till en och samma kille). Hon har så klart ingen aning hur det funkar bakom kulisserna och struntar så klart i vilket, men eftersom jag skrev ett kilometerlångt inlägg på en mailinglista för att förklara så kände jag att jobbet redan var gjort och att jag likagärna kunde dela med mig till fler. Jag kan väl passa på att varna att det är svårt att förklara på lekmannanivå utan att det blir helt ohanterligt stort. Viss kunskap om nätnoder och GSM topologi bör man ha med sig innan man förstår nedan fullt ut.

Frågan är; när kommer SMS fram och vilka faktorer påverkar detta?

Jag  brukar säga att man förstår GSM det där ögonblicket när man är oändligt packad, precis innan man tuppar av. I samma ögonblick som man förstår var universum tar slut och de andra stora frågorna. Sedan somnar man och har glömt det på morgonen.

Det är helt oväsentligt vem man har som levererar abonnemanget till en utan det är tre saker som är viktiga;
* I vilket nät står HLR:en (Kallas HPMN – Home Public Mobile Network. HLR är Home Location Register – alltså den operativa databas där ens abonnemang är registrerat. Det är alltså inte själva kundregistret – din faktureringsadress och när kundservice varit i kontakt med dig, utan din SIM identitet och därtill kopplade tjänster))
* I vilket nät/under vilken VLR är man uppdaterad (Kallas VPMN – Visited Public Mobile network. VLR betyder Visited Location Register, vilket kan sägas vara som en lokal arbetskopia av din HLR som innehåller alla egna och besökande kunder som är registrerade under denna VLRs upptagningsområde)
* I vilket nät står det avsändande SMSC:t.

Det avsändande SMSC:t måste ha en relation till både HLR och VLR. Är du i ditt hammanät är dessa ju samma och då är det ett mindre problem. Nätet där SMSC:t står kallas APMN. (Associated Public Mobile Network).

Den som designade SMS var ett “snille” som tyckte att den vanliga kedjan klient – server – server – klient gick att optimera. Mycket skulle vara enklare om han tänkt hela kedjan ut och dessutom slutat
röka gräs under specningen!! Jag är säker på att teknikernas favorituttryck “trasigt” är något som används för att kommentera detta. 😉

*** Grundkurs i SMS ***

Telefoni bygger på att man har payload (själva taltrafiken – typiskt sett en 64kbit/s kretskopplad förbindelse) och signalering. Förr signalerade man på talkanalen/payloaden vilket möjliggjorde att BlueBox tekniken kunde användas för att ringa gratis (Se filmen Sneakers för hur det kunde se ut). Man emulerade signaleringen och kunde ringa som man ville. Nu sker signalering i ett logiskt separerat paketförmedlat nät. Signalering är alltså kontrollsignaleringen mellan nätnoder.

Nu blir jag lite osäker på terminologin – om jag använder “stack” rätt, men jag är trots allt jurist och inte tekniker varför jag tillåter mig att slira på begreppen ibland 😉

# I USA använder man en ANSI (Benämnd SS7) definierad stack och i Europa en CCITT – numera ITU – (Benämnd C7) definierad variant, så du måste via en gateway om du skall köra emellan systemen.
# Ovanpå detta så kör man

  • ISUP för ren länksignallering (uppkoppling, nedkoppling, nummerpresentationsinfo och så vidare),
  • MAP (Mobile Application Part – besöksnät har en roamare som knackar på och kollar med HLR om han får roama och allt annat som behövs för att upprätthålla mobilitet) samt
  • CAP (CAMEL Application Part – finns i flera faser som används för realtidsdebitering, nummerkonvertering styrd från hemmanätet och så vidare).

SMS är en tjänst som använder MAP.

SMS går som så här:

1) Mobilen skickar till sitt SMSC oavsett var man befinner sig. SMSC finns definierat i internationellt format i telefonen – hämtat från SIM, och det är SMSC:t som sedan är avsändare. Genom att avsändaren är det svenska SMSC:t så använder du den svenska nummerplanen och det är därför du kan skicka 71xxx och 72xxx nummer även från utlandet. (SMS testat i IR.24 testat, vilket betyder att om roaming funkar så SKALL SMS också funka både in och ut för postpaid – annars är något fel. För prepaid kan det vara annorlunda). Så långt klient – server; det är nu det ballar ur.

2) SMSC:t tar nu reda på var mottagaren är genom att skicka en SRI (Subscriber Routing Information) till mottagarens HLR – i retur får den en referens till den VLR där du är uppdaterad. Går något fel här så vet SMSC:t att det gick snett och du får ett korrekt felmeddelande.

3) SMSC:t levererar nu SMS.et till det nät där du är uppdaterad.

Låter så klart enkelt, men eftersom det kan vara så att alla dessa delar går på tok, blir det inte så enkelt.

Vad kan gå fel?

a) För att ett SMSC skall kunna skicka en SRI så måste det finnas en etablerad signaleringsrelation mellan de två näten – man måste implementerat varandras Global Title “ranger” och det skall vara öppet
via C7 carriern. Utgångspunkten är att den är stängd, så det krävs normalt en aktiv insats för att öppna. Den öppnas normalt för nät som man har roaming med (SMS följer med “på köpet”) eller så måste man öppnat speciellt (ovanligt). Ibland har man tur och signalleringsleverantörerna har öppnat lite mer än bara vissa GT rangen (ibland öppnar de hela länder på en gång), men i gengäld vet man ju då inte om det kommer att fortsätta fungera. Det är alltså alltid bra att försäkra sig om att det är grönt från leverantören.

Normalt så håller man i SMSC.t reda på vilka nät som är öppna (en whitelist) och använder en SMS broker för fall man inte når själv. Det är alltså en speciellt spelare på marknaden för SMS leveranser som säljer kapacitet att terminera SMS för ett attraktivt pris och till så många destinationer som möjligt. Det finns otroligt många spelare på denna marknad.

Här finns en hake; ACK för levererat SMS brukar skickas av brokern för att deras plattform tagit emot SMS:et. Du får då ett meddelande att det gått fram men det är inte sant – det enda som framgår är att brokern fått det, vilket ju inte är samma sak som att mottagaren fått det. Ett typexempel när du SMS:ar och det står att mottagaren tagit emot det och du får reda på att så inte är fallet – då är det typiskt sett så att en broker använts och den har inte lyckats leverera SM:et.

En magisk dimension är hur man hittar rätt nät om det enda man har är nummer och mottagarens operatör är i ett land med nummerpotrabilitet. “Det löser sig i signaleringsdimensionen” har jag fått som svar men blev inte klokare av det.

b) Du måste få en vettig VLR adress tillbaka på din SRI förfrågan.

Vissa nät låter SMSC i andra nät bara skicka till deras kunder om det finns ett särskilt avtal för SMS tecknat (SMS Interworking). Detta manifesteras till exempel genom att skicka HUMBUG tillbaka, men i ett korrekt formaterat meddelande. (Jag vill så klart inte peka ut någon här – speciellt inte Vodafone i Tyskland 😉

c) När man nu vet vilken VLR som mottagaren finns under så är det SMSC:t som skickar dit. Om det är ett roamingnät (alltså HLR och VLR för mottagaren är inte samma nät) så kan det går riktigt på tok. Som förut så vet vi att HLR och VLR nätet har roaming (och därmed signalering) – annars hade ju mottagaren inte kunnat uppdatera sig i detta nät. Kruxet är att APMN (SMSC nätet) ju inte behöver ha roaming med besöksnätet (VPMN). Detta är det enskilt vanligaste fel fallet; du får vettigt svar på din SRI fråga, men närt du sedan skall leverera så är det till ett nät du inte når.
– Om det finns en signaleringsrelation mellan SMSC nätet och VLR nätet så går det väl (levererad eller så råkar den finnas). SM går fram – ACK kommer tillbaka.
– Om denna relation saknas så kan det vara så att SMSC:t ändå kan skicka meddelandet till VLR:en för att det råkar vara öppet. Om inte failar det (korrekt felmeddelande) – SM går inte fram.
– Mottagaren tar emot och nu skall besöksnätet skicka en ACK tillbaka. Om den går fram så lyckades det och vi har ett korrekt levererat meddelande. SMS går fram – ACK kommer tillbaka.
– MEN den riktiga cirkusen dyker upp om SMSC:t lyckas sända men mottagarenätet inte får tillbaka en ACK. Då går SMSC:t in i sitt retry
schema. Beroende på hur det är definierat så kan SMSC:t här börja bomba mottagaren med meddelanden. När 3 var en ung operatör och hade ett ytterligt agressivt retryschema så skulle min dåvarande chef messa sin bror (kund hos Telia) och kastade om två siffror. Mottagaren befann sig i Marocko och roamade med den operatör som Telia hade roaming med med vi på 3 hade den andra. Mottagaren blev lätt hysterisk efter cirka 250 meddelanden på mindre än ett dygn.

Vad kan man göra?

En operatör kan skydda sina egna kunder genom att alltid returnera en egen (virtuell eller äkta) VLR address på alla SRI frågor. På så vis undviker man att det avsändande SMSC:t skickar direkt till mottagaren. Då skapar man en klassisk klient -> server -> server -> klient kedja som funkar.

Det finns mycket mer att gräva i avseende ämnet SMS

SRI frågor kan användas till en massa saker som är i juridiska och etiska gråzoner.

– Vissa nät scannar nummerserier med SRI för att få fram vilka nummer som innehåller abonnenter. Det kan göras i syfte att mäta en konkurrent eller som förberedelse för att samla in data inför en SMS spam kampanj. Ett alternativ till att damsuga internet efter mailadresser inför att man skickar mail spam. Jag kan inte säg att jag vet att detta sker ofta, men jag har personligen insyn i ett fall där en indisk operatör gjorde detta mot en brittisk operatör (och britterna drabbades av en SMS spam attack bara en vecka senare).

– Man kan bygga en del tjänster kring SRI; Om man har en besökare i sitt när som roamare. Om man tappar denna besökare så kan man ställa en SRI fråga. Är roamaren i ett annat land så tackar man för besöket och önskar välkommen åter (“Au Revoir SMS”) men om han är i ett annat nät i samma land så kan man skicka “Win Back SMS” (marknadsföring till kunden att aktivt byta nät till ditt). Notera att WinBack SMS ju går direkt i normalfallet så hemmaoperatören ser inte ens att detta meddelande går. Samtliga förfaranden där besöksnäten skickar SMS är i princip förbjudna om inte din operatör gett sitt medgivande . Detta regleras av GSM Associations dokument BA.47 där undertecknad varit med och levererat ett antal av rader.  Mitt bidrag var att skapa opinion för att också andra typer av marknadsföring via andra medel – t.ex. Blåtands utsändningar som förekommer i Italien – skall omfattas. Poängen är att man är kund hos sin hemmaoperatör och inte i besöksnätet så all kommunikation skall gå från hemmanätet eller ske med hemmanätets medgivande. Få saker bryts det mot i större omfattning än detta!

Categories: SMS, telekom Tags: , , , , , , , , , ,