Try stealing an election …

Can we just summarize the American election the way it really went down? There was NO voter fraud of ANY relevance or significance. Nothing that would have made any sort of difference. There was a general sense of urgency that pulled the voting to a new record high. Or as most other democracies would have put it; “Participation was not through the floor low”.

The elections weren’t rigged and no election was stolen. But there was a significant attempt to steal it. The sitting president lost fair and square and based on no factual evidence that would hold up in court, repeating lies over and over so that loyal supporters actually believed it and using all other means available to him, Trump tried to fraudulently steal the election he honestly lost. HE tried to steal it, but as the institutions on the country had the spine and did not yield under the pressure we associate with African dictators, the Trump presidency is soon ending.

Democracy prevailed. The attempt to steal it failed. Trump failed to steal it.

This means that there will be elections with the same frequency as there has been. Nothing will change in this aspect. Nothing at all.

Will the US become a socialist country? Well, what is even “a socialist country”? Americans in general have a disturbing ignorance on the matter.

The political scale has libertinisms and communism as the two political extremes. To simplify the matter a bit, libertinisms means “everyone for himself” – there is no society. Communism means abolishing the individual – it’s all for and by the society. No private ownership.

The US today is on the utter extreme – near libertinism. But there is a state, with most the aspects we normally associate with a state. That is socialism if you will, albeit a very light form. If the state took in a tad bit more tax and made society support the weakest of it’s population, that is not necessarily a bad thing. And it’s surely not introducing socialism.

When the gaps in society are too small, there is no incentive to rise to the occasion. No reward in fulfilling one’s dream. If people don’t even look for jobs, as they do just fine on welfare (or are even worse off with a job than on welfare), then the gaps are too small. When the gaps are too big, you will have people in the streets reverting to desperate measures as they have no other way to survive. If you need gated communities to feel safe, that is a sure sign the gaps have grown too wide.

It’s all in the shades of grey. The world is not, has never been and will never be totally black and white. And implementing a bit more caring for your fellow man on the federal level is not a slipper slope to communism. Really not.

People who believe in democracy also believe in a bill of rights. This is not under threat.

There will for sure be freedom of speech, but please understand what that means.

  • Freedom of speech means that the STATE cannot censor you. This puts NO obligations on platforms. A private platform can deny you access to expressing your opinion, by both denying you access, blocking your existing account and by deleting or hiding your posts. Just as a paper can deny you access to them as a vehicle for your opinions. You don’t have a right to be heard so tough luck if no one is interested in being the loudspeaker you want to scream through.
    Free speech doesn’t mean being granted a channel, nor the obligation for others to listen to you.
  • You are also legally liable for what you say – anyone saying something that is punishable by the law of the state (hate speech, incitement and others), can be punished for it. And quite frankly SHOULD be punished for it. This is not a limit for free speech – that is taking consequences for one’s actions. You were allowed to speak freely. People can use THEIR right to speak up against you and several things just cannot be said without risking legal intervention.
    Free speech doesn’t mean you can get away with saying anything you want.

The right to gather, the right to organise, the right to protest, the right to a religion. These are all profound parts of democracies. No one is coming for them. Let’s not discuss guns here, but let’s just say that the world is watching the arguments on why any citizen would need assault riffles to “defend their families”.

But let’s also talk about the other aspect of democracy; the distribution of power. Checks and balances. America will survive this crisis as it has these mechanisms in place, and a president that clearly disrespected the functions, in the end, didn’t manage to have his way.

The free press is an imperative integral part of a working society. Professional news outlets that share what happens. And that keep news reporting apart for opinion sharing. It’s the role of the free press to investigate and criticise the government. Put the limelight on the issues at hand. Ensuring the officials spend the money they get wisely. It’s not the role of the president to have an opinion of that structure, it’s not the luxury of the presidency to have the free press as his PR agents. It’s rather the opposite. If the free press spends too much time praising the president, they are likely not doing a very good job.

For four years, the US has been a global laughing stock. You might not like it, but it’s still a fact and facts can hurt. Doing what’s best for your country and citizens doesn’t means that international relations can be neglected. Selling out allies abroad is not a way to promote one’s own prosperity. The future can also not be in sticking to unhealthy habits. Pissing in the common pool is never a good thing. Going greener – moving away from fossil – is for sure the only way forward, even if this means a number of unsustainable jobs will not be required any longer. Ensuring your products and workforce is competitive is the way forward – not introducing barring customs. If you can’t compete in a free trade market, then you should look at what’s wrong with your products and how you can improve – not how you can defend your mediocrity with customs.

So in summary, for a second the democracy was at stake. Getting Donald Trump off the presidency was key to maintaining democracy. Getting Trump off that char was imperative for the trust in democracy as a system. People being worried that the new presidency will mean major changes can rest assure that this is likely not going to happen. A slight shift in course, understanding that you need to look a bit bigger than optimising your own outcome. It’s not a zero-sum game. If we grow the pie, we can all have a bigger slice, and it’s not going to be on someone else’s expense.

Covid-19 – collection of facts

Argumentations of Facebook tend to go around in circles, and new people join who didn’t read the previous messages which makes everything totally confusing. For this reason I will here try to summarise what I believe I know with relevant references.


What is it?

SARS-Cov-2 is a virus of the Corona family, that causes the disease Covid-19

How does it spread?

WHO says “… spreads primarily through droplets of saliva or discharge from the nose when an infected person coughs or sneezes, so it’s important that you also practice respiratory etiquette (for example, by coughing into a flexed elbow).”

A virus can infect people who are not immune. Immunity can be obtained in two different ways; through vaccine and through having the disease.

Who gets sick and die from it?

Anyone can get sick. If you are exposed you can be sick.

A portion of this getting sick, need medical attention. A portion of this need ventilators a portion of these full ICU. And a portion of these infected will die.

Looking at a snapshot of the Swedish statistics it’s appears to be more common the older you get. Given that Sweden’s population growths, not only by immigration but also by births and by the fact that the older you get, the more in each age group has already died. This means that the number of cases is quite uneven from the general population in the respective age groups. What is quite clear is that mortality is drastically higher with age.

Spreading scenarios


If you haven’t seen this – DO watch it!

It explains the inflection point, when the growth factor is under 1 and things are slowing down. And it also explains why small changes ins spread can make a huge impact.

1) Untamed spreading

This means that nothing at all is done and the virus can spread like wildfire. Depending on how contagious the virus is, it spreads until a point where immunity kicks in and there are no real new people to be infected. This exponential growth is like a pyramid game, which collapses when there are no new targets.

One can argue that this is natures way, but humans tend to want to minimise mortality. This scenario has one clear effect that causes avoidable deaths and that is that the number of cases grows so fast that the health care system will inevitably collapse under the pressure of the new cases. No country could be prepared for a population of which a percentage need medical attention, and a portion of this also will need ICU. No country has that sort of ICU capacity.

2) Managed spreading

Keeping the spread down to ensure that the medical system can cope seems to be one of the prevalent strategies. This is known as “flattening the curve”.

Tools for mitigating spread is in a separate section.

Please mind that the “area under the curve” – the integral – is the same. The spread will still propagate until you reach the inflection point, wherafter the spread will slow down until it’s reached all it can reach and fade out so if you manage to press the curve down, it will last longer.

The fastest way to allow the disease to get to the point where it can no longer spread, with a minimal mortality, is to ensure the spread is below the capacity of the health care systems maximum (passing this limit will cause avoidable mortality), but not too much under the capacity as this will mean the mitigation tools must me in force longer that needed.

And please mind – in this scenario you want a little bit of spread. Not too much and not too little. A perfect time for the Swedish word “lagom”, which means just that. Not too much and not to little.

3) Eliminate spreading

In the very early phases of spread, you only have import cases. In this phase one can try to find the cases and do contact tracing with the ambition to find all cases and take them out of circulation for totally eliminating the spread.

This is a valid tactics for very early phases when you don’t have a general spread. Some countries have managed this tactics, like New Zealand.

Some reflections;

It’s a lot easier for island countries to execute this tactics as the borders are very hard perimeters.

It’s also a lot more difficult for democracies, where a government can’t order welding of the doors of the population to ensure they don’t get out.

And possibly more importantly; without relevant immunity, these countries are still totally exposed. They will inevitably see the advent of spread again multiple times.

Minimise spread

There are a number of tools accessible to try to manage the spread.

Given that the virus predominantly spread through droplets, then mitigating the spread is mainly about avoiding the droplets to reach anyone.

Keeping distance to others will ensure no one can get hit by droplets. The debate here has been on an exact distance. That is as silly as an expiration date for food. This is not a binary but greyscale. The further away the safer. The probability is probably really low at one meter, and naturally even lower at two meters.

And if anyone with even the smallest symtoms stay home, then the contagious droplets can’t hit anyone.

Face masks? Well I think this is a good summary; Wearing one to protect others make sense, but staying at home when you are sick make a lot more sense. Wearing one to protect yourself is near pointless. You will still have pee on your pants and, assuming it even works at all, it will have virus on it so unless you handle it properly your will get it from the mask anyway.

The virus could also live for a period of time on surfaces from droplets spread. Getting it on your hands is not going to infect you, but if you touch your face, including eyes, there is suddenly a clear path into your body. For this reason, the recommendation is to clean your hands (properly!) and not touching your face.

Travel restrictions? Well minimising travel minimise the exposure, but this is only relevant if the spread is very different in the different areas. If you have the same sort of spread, then travel between them add no extra risk.

There could of course also be asymtomatic spread. This is relevant for all the scenarios where you need to identify all cases. But if your scenario is just aiming to flatten the curve, then this could be one of the small sources of spread that can happen without it being any problem.


You can read, even on the WHO webpage that there is currently “no evidence that people who have recovered from COVID-19 and have antibodies are protected from a second infection.”

Having said this, the Swedish autority says:
“It is unclear how long immunity against COVID-19 lasts after an infection. Based on previous experience, there is reason to believe that immunity will last long enough to prevent people from getting infected several times during the same season”. More was said in one of the recent press releases.

For all we know, it seems reasonable to assume that you will be immune long enough for a vaccine to be developed.


There is a general race to develop a vaccine. There is none at the moment.

There are two aspects here;

People are looking at if existing drugs might work. It seems some drugs can shorten the hospital stay, and there seem to be promising trials here.

But in general we need a vaccine that will cause immunity. You see statements that people expect to have one in a few weeks or months from now.

Please mind that establishing a substance that is a candidate is very much different that having a product on the market. The certification process is rather long (US example) to ensure that we don’t get new cases such as the Thalidomide scandal. Trying to save people, but ending up seriously harming millions is not the way forward.


There are immensely much statistics available, and it seems common to just compare it. Swedish mortality is one popular figure from a Swedish perspective.

Number of cases – these are the number of found cases. We know that in most countries, only a fraction of the population is tested. So thinking the registered cases are the number of real cases is grossly misleading. The estimated number of unknown cases is the vast majority. This makes mortality and general spread computations very difficult.
Please mind that if you consistently measure the same way, you can still extract relevant information on trends and make very good estimated, even if the numbers themselves are not relevant.

Mortality – There seems to be very different ways to compute this. People die OF Covid-19 and people die WITH Covid-19. A patient with terminal cancer that gets the virus – what is then the CoD? Some countries don’t pick up metrics from long term stays for the elderly. And some countries don’t have compulsory centralised reporting. And also there is a general issue of day of death and day of reporting death. We see here a general lag, that deaths during weekends are reported only a few days later which makes graphs based on report date totally wrong. For people wanting to push forward a thesis, cherrypicking data has never been easier.

Abortfrågan och Proliferörelsen

Abort känns som en fråga där Sverige som land kom fram till en position som därpå skulle vara fast förankrad för all framtid. I valet mellan kvinnans rätt att välja och det ofödda fostrets rätt att bli född, så väljer vi mammans rätt till val framför cellklumpens, till en punkt där det tippar över och vi prioriterar cellklumpen (som vid det laget är mer av ett barn). Denna åsikt har ett oerhört brett folkligt stöd. Faktiskt särmare 90%, vilket får sägas vara unikt högt stöd i en fråga som är så internationellt kontroversiellt. (Stödet för abort är svagast i kategorin religiösa och lågutbildade)


Men det finns många som gjort till sin livsuppgift att bekämpa aborterna. Det finns religiösa som accepterar aborter och det finns säkert abortmotståndare bland ateister också, men det finns en oerhört stark koppling mellan ett hårdnackat abortmotstånd och religiositet.

Vad värre är, så finns det ett internationellt tryck även på Sverige i frågan. Den amerikanska proliferörelsen verkar för att stoppa aborter, och om det inte går så i alla fall att försvåra för dem. Prolife är en falang inom den kristna högern i USA.

Skandinaviska människorättsjuristerna AB låter som en lovvärd organisation. Människorätt är ju bra. Men det är en ulv i fårakläder. Det är en organisation som i sin programförklaring pekar på den kristna värdegrunden. Dom tar sig an fall men driver också utbildningar och skriver debattartiklar.

Det är dom som bistått Ellinor Grimmark. Barnmorskan som inte fick jobb eftersom hon vägrade utföra moment i arbetsbeskrivningen. Nu företräder man också Linda Steen i samma typ av ärende. Och man skriver debattartiklar. Juridiska ombud företräder sina kunder – dom skriver inte debattartiklar för att påverka rättsläget. Men Skandinaviska människorättsjuristerna är ingen vanlig byrå – det är en front för ett religiöst orienterat abortmotstånd. Dom åtar sig fall för att ändra rättsläget. Genom att vinna målet åt sin klient så hjälper man till att förändra rättsläget. Uppdragsgivaren är inte klienten – det är amerikanska Prolife rörelsen.

Tidningen Arbetaren har gjort en djupare undersökning, och om man bortser från den förutsedda vinkeln att allt ont associeras med höger och allt gott med vänster, så är faktadelarna i texterna riktigt bra och man slår fast kopplingen mellan ett nätverk i kampen för att förbjuda abort och den svenska byrån:


Det finns skäl att anta att Skandinaviska människorättsjuristerna förstår att läget i Sverige är svårt för deras åsikt och att adressera frågan direkt är sannolikt ingen framkomlig väg. Istället försöker man skapa prejudikat som skall försvåra för abort. Det är i denna strategi man tagit sig an Ellinor Grimmark och Linda Steen, och tagit upp kampen mot aborter genom att skapa vägar för barnmorskor som vägrar aborter av samvetsskäl. Och man försöker skapa debatt:

Utgångspunkten är alltså att det står arbetsgivaren fritt att ställa krav att dom anställda utför arbetsuppgifterna enligt arbetsbeskrivningen. Det är ingen diskriminering att välja bort arbetstagare som vägrar vissa uppgifter, men det står så klart arbetsgivaren helt fritt att anställa folk som vägrar vissa uppgifter. Det är arbetsgivaren som bestämmer – inte arbetstagaren som kan kräva. Men med den grundinställningen så skulle ju inte proliferörelsen göra ideologiska framsteg så därför tar dom fighten för samvetsfriheten. Så man ger sig inte. Man har tagit Linda Steens fall till Europadomstolen och man bedriver aktiv lobby, bland annat uttryckt i insändaren i Aftonbladet.

Min egen grunduppfattning är en kärlek till demokrati och marknadsekonomi. Det är processer som kräver fria val för att fungera, och som en konsekvens har jag en fundamental aversion mot sekter, sektism och alla forum för indoktrinerande hjärntvätt. När denna typ av rörelser har ekonomiska muskler att försöka påverka samhällen kryper det i hela kroppen och därför är för mig Skandinaviska människorättsjuristerna bland det obehagligaste fenomen jag sett. Sakta men säkert vill dom riva ner aborträtten. Dom vill att vi skall vara grodan i vattnet som inte förstår att temperaturen stigen förrän det är försent och vi blir kokta. (Det är en faktoid, men funkar som bild eftersom det är välkänd)

När detta är fastslaget så tycker jag att man kan ha en sund diskussion om vad som är bäst kring aborter. Jag hamnar själv i en etiskt svår kamp med mig själv kring tidsgränserna. Jag kan så klart inte tillräckligt med medicin för att uttala mig om exakta tidsgränser, men när vi räddar foster vid en viss ålder och när det samtidigt aborteras foster vid samma ålder så blir det etiskt svårt för mig. För mig förefaller det rimligt att inger barn får aborteras som skulle kunna räddas om modern så önskade.

Så man måste kunna föra en diskussion om detta utan att denna diskussion skall anses vara en inskränkning av aborträtten. Denna artikel pekar på lite av det problem jag också känner.

Enligt den Metroartikel som refereras nedan så utförs 84% av alla aborter före vecka 9. Det betyder att det praktiskt sett blir en otroligt liten andel fall som adresseras om man skulle skapa en säkerhetsmarginal mellan nedre gränsen för räddande och den övre gränsen för abort.

Några Q&A:

Q: Vi har brist på barnmorskor, är det inte bättre att man accepterar samvetsfrihet och får fler i arbete?
A: I praktiken är det ganska få vi pratar om, så bristsituationen skulle i väldigt liten utsträckning ändras. Det är snarare att vi får en snedfördelning att den som inte uppger samvetsskäl får göra aborterna, vilket väl ingen barnmorska anser vara den mest givande delen av arbetet. Det skapar ännu större risk att dom som inte hänvisar till samvetsfrihet tröttnar och lämnar.

Arbetstagare i butik man inte vägra hantera fläskkött eller serva folk av utländsk härkomst. Vissa saker ingår i arbetsbeskrivningen. Det är bara att tugga i sig.

Om man inte är beredd att göra dom arbetsuppgifter som ingår i arbetet så är det dumt att genomgå en utbildning till detta yrke.

Q: Bara den som kan bära ett barn har rätt att ha åsikter i frågan.

A: Det håller jag inte med om. Alls. Familjer får barn, och båda föräldrar har ansvar. Och principer kring familjebildning gäller ju båda och därmed bör båda (jag räknar alltså bara antalet kön som två) kunna ha åsikter.

Ekonomi och politik

Diskussioner på Internet har ju rätt ofta samma dynamik som skyttegravskrig. Alla gräver sig djupare och djupare ner på sin plats och folk låter motparten prata som en tid där man funderar på vad man själv skall säga istället för att lyssna på vad motparten har att tillföra i diskussionen.

Så för att göra det enkelt för mig själv så tänkte jag försöka etablera en sammanfattande beskrivning här som jag kan referera till fortsättningsvis. Med ny kunskap och nya fakta, är jag absolut beredd att uppdatera denna text.

Till att börja med:

Den politiska skalan – om man utgår från den ekonomiska dimensionen – är från kommunism till vänster (inget privat ägande utan allt är gemensamt) till libertanism till höger (allt är individens – staten är extremt minimalistisk). Socialism till vänster och liberalism till höger.

Vänsterns tanke kring ekonomi är att kakan skall fördelas så jämt som möjligt.

Högerns tanke är hur man skall bara en större kaka, och bygger det på att man skapar incitament till den som är beredd att bidra till kakan och incitament betyder också att man måste acceptera ojämlikhet.


Statens intäkter härrör från skatt. Under Gunnar Strängs som Finansminister så höjdes skatten löpande som metod för att få in mer pengar till staten. Det är ju en enkelt lösning.

Det finns två invändningar mot denna utveckling

  • Ideologisk – I ett liberalt samhälle står individen i centrum och skatten minskar individens självbestämmande till förmån för staten.
  • Ekonomiskt – man kan ju ta ut skatt tills man tagit 100% av inkomsterna och omsättningen. Då är det matematiskt omöjligt att ta ut mer skatt, och i det läget har individen ingen egen inkomst att förfoga över utan är helt utlämnad åt statens transferering för sitt uppehälle. Men det finns problem långt tidiare än detta; Men med utgångspunkten att folk anstränger sig extra när man har egen vinning av det, så tanken är att vid en viss nivå av skatt så slutar man anstränga sig lite extra (eller ännu värre – börjar jobba svart). Detta beskrivs av Lafferkurvan. Alltså – om man nått en viss nivå så får staten in mindre skatt om man höjer skattesatserna.

Mitt eget sätt att beskriva detta är analogin med en dynamo (som motsvarar skatten). Den sitter mot hjulet (omsättningen) och gör att man får ström till lampan (nyttan som staten investerar skatten i). Den skattar röreseenergin (omsättning) och omvandlar den till elenergi (skatteintäkter). Det blir jobbigare att cykla genom att strömalstringen gör det trögare att trampa, men cyklar man i mörker måste man ha ljuset. Skatten skapar en tydlig nytta. Man kan ju tänka sig ett dynamon skall strömsätta fler enheter, men det är här man måste diskussionen om hur last vi skall lägga på cyklisten. Rimligen måste vi nogsamt överväga varje ny belastning vi kräver av cyklisten och bara lägger på last när vi verkligen har en tydlig nytta. Lägg dessutom till att vi deltar i en global cykeltävling. Vi konkurrerar med alla andra cyklister om att sälja våra produkter. Ju mera skatt vi lägger på våra individer och företag, desto högre priser har våra produkter. Det betyder att det finns en stor risk att skatt hämmar vår globala konkurrenskraft och därmed undergräver vår möjlighet att sälja våra produkter och då minskar inkomsterna som vi kan betala skatt med.


För att vi skall ha underlag att beskatta så måste det finnas verksamhet som kan anställa folk. Verksamheter som skapar ett mervärde. Sverige har traditionellt haft få men stora företag. Det är en sårbar strategi. Dom senaste årtionden är entreprenörsanda inte längre fult, och det har blivit beskattningsmässigt rimligt att driva företag. Det skapar många bolag, där en en konkurs inte dödar hela orter.

Men för att folk skall bygga företag måste det finnas en uppsida. Den som riskerar massor måste få lov att vinna. Det måste finnas en klyfta. Samhällsklyftor är absolut inte av ondo, så länge den nedre kvartilen fortfarande lever rimligt.


Det finns medborgare som är närande och sådana som är tärande. Alltså sådana som är nettobetalare och sådana som är en samhällsekonomisk kostnad. Tittar man på den tärande delen så finns det några som är en ren kostnad och sådana som får anses vara en investering.

  • Barn och ungdom kostar, men utgör en investering för att förbereda dom för den period när dom skall bli närande.
  • Sjuka i arbetsför ålder kostar så klart, men sjukvården skall ju ta dom tillbaka till friska och närande.
  • Arbetslösa kostar, men om man kan hjälpa dom till arbete så kan dom åter bli närande.
  • Migranter en investering om man kan lotsa in dom till den närande sidan. Här har vi en historik att vara notorisk dåliga och istället blir migranterna en kostnad. Men detta handlar om samhällets förmåga att integrera.

Systemet måste ta hand om sina svaga – både dom som har förutsättningar att bli närande och dom som är permanent tärande. Men samtidigt är det också viktigt att det hela tiden finns ett tydligt incitament att bli närande. Den som inte kan jobba 100% kanske kan jobba 50%. Det får inte vara för bekvämt att vara arbetslös och sjukskriven – man skall vilja jobba. Det skall alltid vara lönsammare att jobba.

  • Vi måste ha skatt – ett samhälle som fångar upp den som faller är både anständigt och långsiktigt lönsamt
  • Vi skall investera skatten i första hand i att fler skall vara närande och öka deras förmåga att vara närande
  • Vi måste se till att vi bara lägger pengar på sådant som verkligen behövs – fundera alltid på vad staten skall göra och lägg om möjligt det på individen. Låt individen i möjligaste mån få behålla sina inkomster och betala sina kostnader
  • Tillåt ojämnhet – den som satsat måste få lova att vinna. Detta gäller den som startar och driver företag men också dom som utbildar sig. En komplett jämlikhet är extremt kontraproduktivt.
  • Väx kakan – stimulera företagsetablering och att folk jobbar. Fler som jobbar och kanske även jobbar mer är bra för oss alla.

Vi hör ofta folk som klagar på att staten inte betalar något man anser ömmande. Och man vill lösa det genom att “ta pengar från dom rika”.
För att tillämpa logiken enligt ovan så är detta att kissa i byxorna för att hålla sig varm. Man tar risker för att man skall få en fördel om det går bra. Detta är både dom som startar företag och dom som utbildar sig. Hur många kommer starta företag – med den belastning det innebär och där man fortfarande bär konsekvenserna av alla risker – om man inte har en uppsida om det går bra? Vem utbildar sig och drar på sin 400.000 i studieskulder om man får samma lön som den som inte har någon studieskuld? Som land behöver vi både nya företag och folk som investerar i utbildning. Det är så vi konkurrerar med omvärlden. Det kommer startas företag i alla fall och folk kommer utbilda sig men färre och företagen kommer flytta utomlands, liksom dom utbildade. Då står vi där med våra kissiga byxor och undrar vad som hände…


Jag har tidigare varit inne på ämnet att folks önskan att hitta sina “15 minutes of fame”, alltså plats i rampljuset, tar ständigt nya former. Vägen dit var förr att bli hjälte på ett eller annat sätt skapa ett sätt att vinna uppskattning. Det där har efter hand glidit över mer och mer till att folk försöker bli offer eller kränkta (och här finns säkert anledning att fördjupa resonemanget mot bakgrund av #Metoo men det får bli en separat text). Numera är ombudskränkning också en legitim väg in i medierna. Man är inte kränkt själv, men upplever att någon kränker någon annan där ombudet kliver in och gör världen uppmärksam på kränkningen som den kränkta själv inte uppfattar eller bryr sig om.

Kan vi ta detta mot bakgrund av busschauffören som visar porrfilm för mellanstadiebarn? Barnen har så klart “mått dåligt” (ett uttryck som figurerar ofta i sammanhang där det gnälls för att vinna medieutrymme och medlidande). Nu visar det sig att ett barn har satta på en film, och att denna film var en romantisk komedi. Kan vi gå tillbaka till barnen som “mått dåligt” nu. Vem är det som identifierat barnens känsloyttring och gjort sig till tolk för den? Det finns nog minst några vuxna som har skäl att skämmas över sin reaktion.


IlldådEfter att precis läst Thomas Erikssons Illdåd är jag tämligen skakad. Det är ju så klart fiktion och Eriksson tar ju sig lite friheter när det gäller det juridiska systemet, men en stor del är ju helt korrekt och relevant.

Samtidigt så skriver min gamla lärare Håkan Hydén en artikel om rättssäkerhet, och pekar på vikten av rättssäkerheten för offret, också med utgångspunkt från våldtäkt. Och så  kommer det artiklar om ett fall i Lund där “underförstått medgivande” myntas.

Då blir det ganska många dimensioner att fundera på och det blev ingen sömn förrän sent på småtimmarna.

Hydén kan lätt avfärdas med att rättssäkerhet definitionsmässigt handlar om att skydda medborgare, vars skuld inte är klarlagd, mot statens våldsmonopol. Inget annat. Hydén är faktiskt ute och cyklar. Ensam på en tandem i Sahara. Det tyckte jag nog redan då jag hade honom som föreläsare.

Därefter; låt oss fundera på medgivande.

1) Sverige är ett land med ett antal singlar, och “casual sex”/”one night stand” är inte ovanligt som en direkt konsekvens. Utgång, lite alkohol och sex utan avsikt att inleda en lägre relation. Hur fungerar  dramaturgin? I brist på denna typ av erfarenheter från de senaste decennierna, får jag väl ägna mig åt lite spekulation, men jag har svårt att tänka mig att det ställs en fråga om det skall genomföras samlag och att den besvaras med ett tydligt “ja”. Vi jurister brukar kalla att man agerar på ett sätt som ger anledning att dra vissa slutsatser för att man agerar “konkludent”.

Som när man går in i affären, plockar varor, lägger dom på bandet och betalar, så genomförs en affär med många konkludenta handlingar utan att någon egentligen behöver säga något för att avtal skall komma till stånd.

I denna typ av “sexuella normalfall” är blir det orimligt att tänka sig krav på direkta muntliga accepter, utan även underförstådda bör i normalfallet anses vara ok, för vi kan inte kriminalisera alla dom händelser där samförståndssex uppstår där det enda ledde till det andra och båda var nöjda med detta, trots att det inte förelåg ett uttrycklig anbud och en uttrycklig ren accept.

2) Nu vill inte alla ha sex på det där gamla hetromormativa tvåsamhetssättet (nedan kallat “det normala”), utan det finns helt lagliga dragningar åt flera deltagare, rollspel, rekvisita, samt inslag av våld. Det är lätt förfäras över sådant man aldrig upplevt och inte känner sig dragen till, men rimligen bör ett samhälle låta vuxna människor ägna sig åt precis vad dom vill i detta avseende, så länge det sker frivilligt. Det gamla uttrycket “whatever makes you happy” sammanfattar åsikten att vi alla kan tycka olika och att vi får göra det så länge det inte inkräktar på någon annans frihet. Den som retar sig på att grannens samliv inte följer den egna moraluppfattningen, visar nog mest på problem för denna person och inte grannen.

3) Men, rimligen är det också så att andelen kvinnor som är intresserade att delta i själv i gruppsex själv med flera tidigare okända män är en liten andel av alla kvinnor och rimligen är det så att andelen kvinnor som vill bli misshandlade under samlag är väldigt liten. Den logiska konsekvensen måste då bli att andelen kvinnor som kan tänka sig en kombination måste vara extremt liten.

Dom här tre punkterna leder mig ändå till slutsatsen att domstolar bör fundera över “underförstådda medgivanden”, som resultat av konkludenta handlingar. Ju längre man kommer från den hetronormativa kärnan, (där flertalet ändå befinner sig), desto tydligare bör man rimligen kunna begära att alla typer av medgivanden sker för att den påstådda förövaren skall kunna gjort en skälig bedömning att det fanns samtycke. Det samma med alla typer av våldsinslag; ett nej måste verkligen betyda nej (verbal eller konkludent), om det inte finns en överenskommelse om att det är en del av ett rollspel och att något annat ord skall användas för att avbryta. Man bör aldrig kunna utöva sexuellt våld utan att den underlägsne har någon som helst möjlighet att avbryta.

Jag köper alltså underförstådda samtycken som normalfallet i “One night stand” relationer, men man lämnar “standardförfarande” så är min bedömning att samtycket måste vara oerhört tydligt. Och alla typer förfaranden där det inte överenskommits om “stoppord” måste rimligen ett nej räcka. Det handlar alltså inte om moralisering över andras sexualitet, utan bara en skälighetsbedömning av antagandet att det finns ett underförstått medgivande.

Återkallande av medgivande

När jag inne på ämnet så finns det en annan dimension som också finns med i boken (Läs den!), nämligen medgivanden och återkallanden av medgivande. Så länge akten pågår så kan båda parter när som helst avbryta och om den andra parten inte respekterar detta så är det en kränkning. Det spelar ingen roll hur drivande och eggande det som vill ansluta varit fram till denna punkt, men rätten att avbryta finns och är absolut. Fram till millimeter från mållinjen i ett marathonlopp kan man avbryta och samma gäller här.

Återigen, så fort en skada inträder så förefaller det rimligt att anta att den skadade parten inte är intresserad att fortsätta, och den som ändå då fortsätter bör tveklöst
också automatiskt ägna sig åt en våldtäkt, oavsett om frivilligheten och rollfördelningen sett ut fram till denna punkt.

Även här en skälighetsbedömning; om akten framkallar smärta bör man rimligen kunna ställa extremt stora krav på ett explicit samtycke och inte på ett underförstått. Sex är väl i alla fall i normalfallet ägnat att skapa njutning och inte smärta.

Vilket kön är förfördelat?

Det handlar verkligen inte om detta utan om det är offer eller förövare som har det enklare eller svårare.

Så ser det ut för alla brott, att åklagaren måste bevisa att ett brott utförts. Alltså att förövaren uppsåtligen (eller ibland av grov oaktsamhet) genomför handlingen.

Det Hydén förresten kanske borde mena är en fråga om just detta brott kanske inte bara handlar om uppsåt, utan också effekten hos offret. Brottet rån uppstår till exempel om offret upplever sig som rånad. Den som tar ett kex till bankkassören, visar upp det och säger “detta är ett rån”.


Cyperns hushåll rikast

SvD redovisar i sin Näringslivsbilaga den 12 april att Tyska hushåll äger minst, medan Cypriotiska hushåll äger mest. ECB publicerar nu dessa uppgifter över hushållsförmögenheten inom eurozonen, siffror som enligt ihärdiga rykten hölls hemliga under Cypernkrisen. I Tyskland är bottenplaceringen sprängstoff.
Medianvärdet på förmögenhet är i Tyskland 51000. Motsvarande värde för Cypern är 267000 euro.
Om en cypriot sålde alla sina tillhörigheter och flyttade till Tyskland skulle han eller hon fortfarande framstå som rik i sitt nya hemland.
Tyskland är ju den största bidragsgivaren till Cyperns banker. Allt enligt den omvända Robin Hoodmodellen!


En urspårad nätdiskussion gör att jag måste sammanfatta mig. En nätkompis fick en UC efter att ansökt om att kunna åka med lokaltrafiken i Stockholm och den som fick stryk i diskussionen var WyWallet. Utgångspunkten är att  folk är arga på WyWallet för att dom får en UC hemskickad till sig vid registrerering sig på SLs hemsida. Det är SÅ fel på SÅ många sätt.

Kan vi försöka sammanfatta detta

1) Juridiken

Ett EU direktiv mot penningtvätt har av Finansinspektionen tolkats som att köp även med mobiltelefon omfattas. Det betyder att mobiloperatörerna inte kan hantera köp av andra tjänster än dom rena telekomtjänsterna om dom skall hamna på mobilräkningen. Detta område har ju inte varit helt oproblematiskt sedan tidigare. Företagsabonnemang där man kan köpa påfyllning av barnens kontantkort, köp av choklad i automaten på stationen av sådant som rimligen är privat konsumtion. Svårt att hantera rent skatterättsligt. Det finns alltså någon form av logik att operatörerna inte också vill vara betalningsförmedlare i eget namn. Det man kunnat läsa mellan raderna i pressen är att Telia är den som drivit på starkast. Dom vill det här.

Alltså; köp av annat än telefontjänster måste hanteras av någon annan där operatörerna pekar på 4T solutions, även känt som WyWallet. Ett bolag för betalningshantering som samägs av de fyra mobiloperatörerna.

2) Upphandling

Samtidigt så upphandlar SL och Västtrafiken var för sig en ny betal SMS tjänst.

Vad gäller

  • Jag köper kritik mot WyWallet som en oligopolistisk konstruktion, vilket inte rimligen borde vara förenlig med gällande konkurrensrätt.
  • Jag ställer kraftfullt upp bakom kritiken att det är konkurrensvidrigt att operatörerna överlåtit 71xxx och 72xxx numren till WyWallet tjänster. Driver denna fråga mot relevanta instanser hos några av operatörerna.
  • Det är HELT skumt att man kan SMS-rösta i Melodifestivalen och det debiteras från mobilräkningen, men inte att kan debiterar resan med kollektivtrafiken. Det är mycket i argumenten kring WyWallets skapande som ekar tomma om SMS röstning får fortgå.
  • Att man tolkar EU direktivet mot penningtvätt så strängt att SMS biljetter är #fail från Finansinspektionen. INGEN kan dra slutsatsen att maffian skall använda pengar intjänade från prostitution och droghandel till att köpa SMS biljetter. INGEN.
  • Att man köper SMS biljetter, reser och får faktura hem i efterhand är ett kreditköp. Alla leverantörer av kredit gör kreditkontroller. SMS biljetter förr omfattades av operatörens kreditkoll, men om en annan leverantör skall ge kredit så vill dom så klart göra kreditkoll. Att man tecknar avtal om att få resa på kredit så är det helt självklart att man kreditkollas. En kreditkoll manifesteras av en UC hem. (UC får här stå för kreditkoll oavsett vilken leverantör av kreditkontroll som nu använts).
  • WyWallet förtjänar massor av kritik, men dom är inte inblandade i SMS biljetterna i Stockholm och Göteborg så att hacka på dom i detta sammanhang är helt felriktat.

Man kan på flera olika sätt resa med SMS biljett i Stockholm utan att resa på kredit

  • Skaffa ett Access kort och skaffa en reskassa. Det ger fördelen att du inte behöver visa mobilen i den bemannade spärren utan att man kan gå i automatspärrarna.
  • Registrera dig på SLs hemsida och ange ett kort. Notera; detta  kan vara både ett kreditkort (där du kreditkollats innan du fick det) men också ett betalkort (där du inte betalkollas innan du får det).

Se SLs villkor här

Hur skulle man gjort rätt

  • Upphandling av SMS biljett skulle gjorts så att godtycklig betalningsösning kunde användas.
  • Kortnummer (71xxx och 72xxx) skall vara tillgängliga för alla parter som tillhandahåller betalningslösningar.
  • Finansinspektionen borde varit tydliga att inte alla mobilköp rimligen borde omfattas av detta rättsområde.






Inser att jag inte diskuterar som folk gör mest.

Att sitta och hålla med varandra är en ohyggligt tråkig form av diskussion. Om alla älter argument som går åt bara ett enda håll så tar jag gärna fram argument som talar för det motsatta. Inte för att djävlas, inte för att provocera, inte för att jag självklart står för slutsatsen som dessa argument talar för utan helt enkelt för att en vettig åsikt har tagit hänsyn till både för och motargument och kommit fram till en slutsats.

Sanningen finns alltid i gråskalan och den som bara resonerar i svart och vitt är blind på något sätt.

Jag kan hålla med om en slutsats men om denna slutsats som byggs upp av argument som är felaktiga, så kan jag angripa argumentet i sig. Det betyder inte att jag självklart tycker att slutsatsen är fel. Fakta måste stämma, logiken måste stämma för annars har argument inget värde för en slutsats.


– Jag tar mig gärna friheten att ta fram argument både för och emot för att nyansera och balansera.

– Jag tar mig gärna friheten att angripa argument som är fel, även om jag håller med om slutsatsen.



Kreativ Outsorcing

“A security check on a US company has reportedly revealed one of its staff was outsourcing his work to China.
The software developer, in his 40s, is thought to have spent his workdays surfing the web, watching cat videos on YouTube and browsing Reddit and eBay.”
Hans arbetsgivare fick jobbet gjort för en summa dom måste antas tycka vara acceptabel, kineserna gjorde jobb för en summa dom accepterade och killen tjänade pengar på förmedlingen. Vari ligger problemet? Det finns ingen förlorare utan alla tre parter var nöjda, tills arrangemanget upptäktes. Möjligen får han sparken och då finns det tre parter som inte längre än nöjda, och det har ju ingen vunnit något på.
Han borde få en hedersutmärkelse för sin kreativitet!