Bergsäkra åsikter

Efter att precis läst Thomas Erikssons Illdåd är jag tämligen skakad. Det är ju så klart fiktion och Eriksson tar ju sig lite friheter när det gäller det juridiska systemet, men en stor del är ju helt korrekt och relevant.

Samtidigt så skriver min gamla lärare Håkan Hydén en artikel om rättssäkerhet, och pekar på vikten av rättssäkerheten för offret, också med utgångspunkt från våldtäkt. Och så  kommer det artiklar om ett fall i Lund där “underförstått medgivande” myntas.

Då blir det ganska många dimensioner att fundera på och det blev ingen sömn förrän sent på småtimmarna.

Hydén kan lätt avfärdas med att rättssäkerhet definitionsmässigt handlar om att skydda medborgare, vars skuld inte är klarlagd, mot statens våldsmonopol. Inget annat. Hydén är faktiskt ute och cyklar. Ensam på en tandem i Sahara. Det tyckte jag nog redan då jag hade honom som föreläsare.

Därefter; låt oss fundera på medgivande.

1) Sverige är ett land med ett antal singlar, och “casual sex”/”one night stand” är inte ovanligt som en direkt konsekvens. Utgång, lite alkohol och sex utan avsikt att inleda en lägre relation. Hur fungerar  dramaturgin? I brist på denna typ av erfarenheter från de senaste decennierna, får jag väl ägna mig åt lite spekulation, men jag har svårt att tänka mig att det ställs en fråga om det skall genomföras samlag och att den besvaras med ett tydligt “ja”. Vi jurister brukar kalla att man agerar på ett sätt som ger anledning att dra vissa slutsatser för att man agerar “konkludent”.

Som när man går in i affären, plockar varor, lägger dom på bandet och betalar, så genomförs en affär med många konkludenta handlingar utan att någon egentligen behöver säga något för att avtal skall komma till stånd.

I denna typ av “sexuella normalfall” är blir det orimligt att tänka sig krav på direkta muntliga accepter, utan även underförstådda bör i normalfallet anses vara ok, för vi kan inte kriminalisera alla dom händelser där samförståndssex uppstår där det enda ledde till det andra och båda var nöjda med detta, trots att det inte förelåg ett uttrycklig anbud och en uttrycklig ren accept.

2) Nu vill inte alla ha sex på det där gamla hetromormativa tvåsamhetssättet (nedan kallat “det normala”), utan det finns helt lagliga dragningar åt flera deltagare, rollspel, rekvisita, samt inslag av våld. Det är lätt förfäras över sådant man aldrig upplevt och inte känner sig dragen till, men rimligen bör ett samhälle låta vuxna människor ägna sig åt precis vad dom vill i detta avseende, så länge det sker frivilligt. Det gamla uttrycket “whatever makes you happy” sammanfattar åsikten att vi alla kan tycka olika och att vi får göra det så länge det inte inkräktar på någon annans frihet. Den som retar sig på att grannens samliv inte följer den egna moraluppfattningen, visar nog mest på problem för denna person och inte grannen.

3) Men, rimligen är det också så att andelen kvinnor som är intresserade att delta i själv i gruppsex själv med flera tidigare okända män är en liten andel av alla kvinnor och rimligen är det så att andelen kvinnor som vill bli misshandlade under samlag är väldigt liten. Den logiska konsekvensen måste då bli att andelen kvinnor som kan tänka sig en kombination måste vara extremt liten.

Dom här tre punkterna leder mig ändå till slutsatsen att domstolar bör fundera över “underförstådda medgivanden”, som resultat av konkludenta handlingar. Ju längre man kommer från den hetronormativa kärnan, (där flertalet ändå befinner sig), desto tydligare bör man rimligen kunna begära att alla typer av medgivanden sker för att den påstådda förövaren skall kunna gjort en skälig bedömning att det fanns samtycke. Det samma med alla typer av våldsinslag; ett nej måste verkligen betyda nej (verbal eller konkludent), om det inte finns en överenskommelse om att det är en del av ett rollspel och att något annat ord skall användas för att avbryta. Man bör aldrig kunna utöva sexuellt våld utan att den underlägsne har någon som helst möjlighet att avbryta.

Jag köper alltså underförstådda samtycken som normalfallet i “One night stand” relationer, men man lämnar “standardförfarande” så är min bedömning att samtycket måste vara oerhört tydligt. Och alla typer förfaranden där det inte överenskommits om “stoppord” måste rimligen ett nej räcka. Det handlar alltså inte om moralisering över andras sexualitet, utan bara en skälighetsbedömning av antagandet att det finns ett underförstått medgivande.

Återkallande av medgivande

När jag inne på ämnet så finns det en annan dimension som också finns med i boken (Läs den!), nämligen medgivanden och återkallanden av medgivande. Så länge akten pågår så kan båda parter när som helst avbryta och om den andra parten inte respekterar detta så är det en kränkning. Det spelar ingen roll hur drivande och eggande det som vill ansluta varit fram till denna punkt, men rätten att avbryta finns och är absolut. Fram till millimeter från mållinjen i ett marathonlopp kan man avbryta och samma gäller här.

Återigen, så fort en skada inträder så förefaller det rimligt att anta att den skadade parten inte är intresserad att fortsätta, och den som ändå då fortsätter bör tveklöst
också automatiskt ägna sig åt en våldtäkt, oavsett om frivilligheten och rollfördelningen sett ut fram till denna punkt.

Även här en skälighetsbedömning; om akten framkallar smärta bör man rimligen kunna ställa extremt stora krav på ett explicit samtycke och inte på ett underförstått. Sex är väl i alla fall i normalfallet ägnat att skapa njutning och inte smärta.

Vilket kön är förfördelat?

Det handlar verkligen inte om detta utan om det är offer eller förövare som har det enklare eller svårare.

Så ser det ut för alla brott, att åklagaren måste bevisa att ett brott utförts. Alltså att förövaren uppsåtligen (eller ibland av grov oaktsamhet) genomför handlingen.

Det Hydén förresten kanske borde mena är en fråga om just detta brott kanske inte bara handlar om uppsåt, utan också effekten hos offret. Brottet rån uppstår till exempel om offret upplever sig som rånad. Den som tar ett kex till bankkassören, visar upp det och säger “detta är ett rån”.

SvD redovisar i sin Näringslivsbilaga den 12 april att Tyska hushåll äger minst, medan Cypriotiska hushåll äger mest. ECB publicerar nu dessa uppgifter över hushållsförmögenheten inom eurozonen, siffror som enligt ihärdiga rykten hölls hemliga under Cypernkrisen. I Tyskland är bottenplaceringen sprängstoff.
Medianvärdet på förmögenhet är i Tyskland 51000. Motsvarande värde för Cypern är 267000 euro.
Om en cypriot sålde alla sina tillhörigheter och flyttade till Tyskland skulle han eller hon fortfarande framstå som rik i sitt nya hemland.
Tyskland är ju den största bidragsgivaren till Cyperns banker. Allt enligt den omvända Robin Hoodmodellen!

En urspårad nätdiskussion gör att jag måste sammanfatta mig. En nätkompis fick en UC efter att ansökt om att kunna åka med lokaltrafiken i Stockholm och den som fick stryk i diskussionen var WyWallet. Utgångspunkten är att  folk är arga på WyWallet för att dom får en UC hemskickad till sig vid registrerering sig på SLs hemsida. Det är SÅ fel på SÅ många sätt.

Kan vi försöka sammanfatta detta

1) Juridiken

Ett EU direktiv mot penningtvätt har av Finansinspektionen tolkats som att köp även med mobiltelefon omfattas. Det betyder att mobiloperatörerna inte kan hantera köp av andra tjänster än dom rena telekomtjänsterna om dom skall hamna på mobilräkningen. Detta område har ju inte varit helt oproblematiskt sedan tidigare. Företagsabonnemang där man kan köpa påfyllning av barnens kontantkort, köp av choklad i automaten på stationen av sådant som rimligen är privat konsumtion. Svårt att hantera rent skatterättsligt. Det finns alltså någon form av logik att operatörerna inte också vill vara betalningsförmedlare i eget namn. Det man kunnat läsa mellan raderna i pressen är att Telia är den som drivit på starkast. Dom vill det här.

Alltså; köp av annat än telefontjänster måste hanteras av någon annan där operatörerna pekar på 4T solutions, även känt som WyWallet. Ett bolag för betalningshantering som samägs av de fyra mobiloperatörerna.

2) Upphandling

Samtidigt så upphandlar SL och Västtrafiken var för sig en ny betal SMS tjänst.

Vad gäller

• Jag köper kritik mot WyWallet som en oligopolistisk konstruktion, vilket inte rimligen borde vara förenlig med gällande konkurrensrätt.
• Jag ställer kraftfullt upp bakom kritiken att det är konkurrensvidrigt att operatörerna överlåtit 71xxx och 72xxx numren till WyWallet tjänster. Driver denna fråga mot relevanta instanser hos några av operatörerna.
• Det är HELT skumt att man kan SMS-rösta i Melodifestivalen och det debiteras från mobilräkningen, men inte att kan debiterar resan med kollektivtrafiken. Det är mycket i argumenten kring WyWallets skapande som ekar tomma om SMS röstning får fortgå.
• Att man tolkar EU direktivet mot penningtvätt så strängt att SMS biljetter är #fail från Finansinspektionen. INGEN kan dra slutsatsen att maffian skall använda pengar intjänade från prostitution och droghandel till att köpa SMS biljetter. INGEN.
• Att man köper SMS biljetter, reser och får faktura hem i efterhand är ett kreditköp. Alla leverantörer av kredit gör kreditkontroller. SMS biljetter förr omfattades av operatörens kreditkoll, men om en annan leverantör skall ge kredit så vill dom så klart göra kreditkoll. Att man tecknar avtal om att få resa på kredit så är det helt självklart att man kreditkollas. En kreditkoll manifesteras av en UC hem. (UC får här stå för kreditkoll oavsett vilken leverantör av kreditkontroll som nu använts).
• WyWallet förtjänar massor av kritik, men dom är inte inblandade i SMS biljetterna i Stockholm och Göteborg så att hacka på dom i detta sammanhang är helt felriktat.

Man kan på flera olika sätt resa med SMS biljett i Stockholm utan att resa på kredit

• Skaffa ett Access kort och skaffa en reskassa. Det ger fördelen att du inte behöver visa mobilen i den bemannade spärren utan att man kan gå i automatspärrarna.
• Registrera dig på SLs hemsida och ange ett kort. Notera; detta  kan vara både ett kreditkort (där du kreditkollats innan du fick det) men också ett betalkort (där du inte betalkollas innan du får det).

Se SLs villkor här

Hur skulle man gjort rätt

• Upphandling av SMS biljett skulle gjorts så att godtycklig betalningsösning kunde användas.
• Kortnummer (71xxx och 72xxx) skall vara tillgängliga för alla parter som tillhandahåller betalningslösningar.
• Finansinspektionen borde varit tydliga att inte alla mobilköp rimligen borde omfattas av detta rättsområde.

Inser att jag inte diskuterar som folk gör mest.

Att sitta och hålla med varandra är en ohyggligt tråkig form av diskussion. Om alla älter argument som går åt bara ett enda håll så tar jag gärna fram argument som talar för det motsatta. Inte för att djävlas, inte för att provocera, inte för att jag självklart står för slutsatsen som dessa argument talar för utan helt enkelt för att en vettig åsikt har tagit hänsyn till både för och motargument och kommit fram till en slutsats.

Sanningen finns alltid i gråskalan och den som bara resonerar i svart och vitt är blind på något sätt.

Jag kan hålla med om en slutsats men om denna slutsats som byggs upp av argument som är felaktiga, så kan jag angripa argumentet i sig. Det betyder inte att jag självklart tycker att slutsatsen är fel. Fakta måste stämma, logiken måste stämma för annars har argument inget värde för en slutsats.

Alltså;

– Jag tar mig gärna friheten att ta fram argument både för och emot för att nyansera och balansera.

– Jag tar mig gärna friheten att angripa argument som är fel, även om jag håller med om slutsatsen.

Familjen Berg har genomfört ytterligare jämförande produkttester, denna gång Flädersaft. Björnekulla Aningen diskret doft, bra färg. Vi vuxna tyckte att denna var överlägsen i smak. Balanserad. Torfolk gård Mustig doft, färgtonen går aningen mycket mot urinprov, verkar gjord på äkta fläder, ekologisk. Vi vuxna tyckte denna var sötsliskig – några av barnen var mer förlåtande. Önos Tämligen luktfri alternativt kemisk, ganska blek färg som vi dock gillade. Vi vuxna tyckte denna smakade kemikalier, barnen mera förlåtande. Resultat: Björnekulla 34 p, Torfolk 22p och Önos 31. Kommentar: med ett mindre sött recept hade fördelarna med ekologisk odling och äkta fläder gett Torfolk en klar fördel – den dofftade fantastiskt men om den smakar sirap hjläper det inte. Som det var nu tror jag den funkar bra till drinkar. Önos kändes syntetisk men var i övrigt ganska mellanmjölk. Björnekulla smakade bäst – bra flädersmak, lagom sötma men luktade mesigt – så blir det kanske om man baserar drycken på fläderextrakt. Svärmors hemmagjorda hade inte inkommit i tid för att delta 😉

Seanet Maritime Communications AB gick i konkurs den 22 februari. Den 28 sades all personal upp och den 22 mars fick alla lämna, utom vi tre som skall hålla skutan flytande till ny ägare tar över. Det är en sorg som inte står död av vänner långt efter …

Seanet är världens minsta GSM operatör. Som mest tolv anställda och tre agenter anslutna till bolaget. Vi levererade maritim GSM, alltså på färjor, kryssningsfartyg, bostadsplattformar och allt annat som under relevant tid per år befinner sig på internationellt vatten, eller den del av nationellt vatten där vi får erbjuda vår tjänst.

Varför fungerade inte denna verksamhet? Borde det fungerat? Svaret är att den möjligen kunnat fungera.

CAPEX

• Telekom är en verksamhet som kräver stora investeringar och har låga marginalkostnader, vilket är receptet på stora skalfördelar.  Seanet kom aldrig upp till en volym av trafik som var tillräcklig för att bära kostnaderna för sin infrastruktur.  Växeln klarade många tusen samtidiga samtal – Seanet hade som mest strax under 30. Seanet fick aldrig riktigt momentum i sälj för att kunna nå affärsplanernas volymer som skulle krävas för att bära den finansiella ryggsäcken.
• Infrastrukturen var sannolikt feldimensionerad för verksamheten. I början användes utrustning från en leverantör, men stabiliteten var urusel och bränd av erfarenheterna att använda en liten, okänd leverantör i kombination med VD och styrelseordförande med bakgrund från Ericsson, så är det förståeligt om behovet av tekniskt trygghet primärt fanns hos Ericsson. Infrastrukturen har varit fantastiskt bra och Ericsson som leverantör finns inget att anmärka på, men priset har varit orimligt i förhållande till var verksamheten kan bära och kapaciteten vi har haft behov av. Hade jag fått välja igen hade jag förordat att Seanet hade valt en lösning från Tecore. Dels hade man kunnat använda existerande basstationer från Ip.access (istället för att behöva göra ett byte till Ericsson), dels hade man fått en mycket billigare växel, dels hade man kunna köpa en billig SGSN från Aricent (alltså en in-house producerad GPRS tjänst) och dessutom hade man på köpet fått en fungerande prepaidlösning.
• Eftersom det inte funnits relevant expansionskapital så har vi fått söka lösningr som omvandlat CAPEX till OPEX. Leasing av antenner snarare än köp. Egen projektfinansiering där man själv inte är ekonomiskt trovärdig och säkerheten skall vara på en båt är inte helt enkel att få till. I kombination med strategibyte till indirekt försäljning fanns det då inte avsättning för de leasade antenner som vi fick tillbaka då fartyg såldes. Leverantören av leasade antenner vägrade hantera minskning av leasad volym och som dessutom tog betalt för fältservice av antenner i lager eftersom det står i avtalet så satt Seanet med en löpande kostnad utan korresponderande intäkter. En leverantör som hånleende bankar “avtalet skall hållas” i huvudet på sin kund är ingen man skall handla av, men man riskerar upptäcka försent.
• En försvarlig summa av intäkten från IPO:n lades på utveckling av en stabiliserad VSAT antenn. Om man tittar på hur det går för C2Sat så ser man att det var en kvalificerad felsatsning.

Finansiering

• Börintroduktion – en IPO är ett prestigeprojekt och en plats på börsen har en del marknadsmässiga fördelar, men ett otal nackdelar. Kostnaden för att vara listad, den transparens som blir följden av att man är publik och att värderingen är publik. När aktien glider från frimärke till skräp så blir emissioner till rimliga värden hopplös. Emissionerna ledde till grava utspädningar när börskursen var i ett ständigt fall.
• Otillräcklig finansiering – Ägare vill aldrig bli utspädda vilket gör att man tar in så lite kapital man någonsin kan. Seanet har hankat sig fram på brygglån. I samband med emissioner har man tagit in så lite att emissionslikviden någon gång i princip bara täckt den innevarande stocken av förfallna leverantörsskulder och en ockerbetonad bryggfinansiering. Detta har klara paralleller med att ta SMS lån när pengarna är slut och innan nästa lön kommer och att hela lönen är uppbokad när den väl dyker upp.

Intäkter

• Skruva upp topline i ett business case är det lättaste som finns. Om top line är baklänges räknad för vad man “måste ha” för att nå ett visst resultat, så är förutsättningarna för att nå resultatet minimala. Det har funnits klara inslag av det som vi försiktigt kan kalla “påtaglig optimism”  i samband med budgetering.

• Seanet strävade efter ett lägre slutkundspris och förhandlade rabatter med mobiloperatörer som i gengäld åtog sig att sänka slutkundspriset. Seanet tjänade sålunda mindre per avverkad minut men det finns inget stöd i statistiken för att detta skulle stimulera förbrukningen. Operatörer i samma land med drastiskt olika pris mot kund uppvisar ingen statistiskt signifikant skillnad i förbrukning per person.
• Ett lägre pris är bara en fördel om man marknadsför det. Seanet har marknadsfört sin tjänst, men effekterna av att folk blivit informerade har snarare varit att man använt tjänsten mindre än mer. Förmodligen är det så att kunskapen om priset – även om det är lägre än för konkurrerande tjänster på andra båtar – är för högt för att folk i allmänhet skall tycka det är rimligt.

Slutsatsen blir att om det finns priselasticitet så finns den i alla fall inte i det prisintevall där Seanets tjänst säljs, och man kan lika gärna ta ut så mycket man kan. Dessvärre.

Bristen på intäkter baserat på att Seanet agerat på det sätt som kanske är moraliskt rätt men ekonomiskt fel faller helt på mig.

Konkurrens

I Europa finns fyra leverantörer av maritim GSM. Det är tveklöst så att den volym som finns, inte är tillräcklig för att alla fyra skall kunna bedriva en sund affär på egna meriter. Det är till exempel självklart att infrastruktur som blir en integrerad delmängd av fartyget (kablering) borde bäras av redaren, men detta har man inte kunnat få igenom i förhandlingar eftersom andra erbjuder sig att täcka denna kostnad. garantier av “revenue share” på nivåer som är direkt osunda är också legio men inget som borgar för en bransch som skall frodas.

Under melodifestivalens final sträckte en kvinna upp armarna och visade upp två kraftiga buskar. Fick mig att tänka på en gammal ståuppa med Lennie Norman om den östtyska löparen Katrin Krabbe . Snygg, tyckte nog inte bara jag, men fälldes för doping. Lennie hade en lång harrang om hur hon sprang, vann och sträckte armarna i skyn “och då såg man att hon var östtyska”.

Armhålan är ju inte det fräschaste delen av kroppen. Det är faktiskt en av de fem zoner man på badhus ombeds tvätta innan man går i bassängen.

Vart kommer man med detta? Jo,

– Ingen tvingar någon att raka sig någonstans utan det gör man att man vill och beroende på vad man tycker

– Det är uppenbarligen så att en stor grupp människor tycker att kvinnor blir snyggare och fräschare av att raka sig under armarna. Detta illustreras av den “twitterstorm” som uppstått, där man i vanlig ordning får räkna med att några vill synas och tar i övermaga för att höja sig över bruset. Det ingår dessvärre i “flockbeteendena på dom sociala medierna”, alla i en stor skock som skrikande springer i samma riktning.

Knyter man samman detta så är det upp till var och en om man vill “behaga” det som många tycker eller man vill gå emot strömmen. Det är inte fel på gruppen som tycker något om vilka attribut man föredrar hos det motsatta könet (eller samma om man är lagd åt det hållet), men det är fel på den som tycker på ett sätt men väljer att följa minsta motståndets lag och rättar sig trots att det strider mot ens uppfattning.

Och det är så klart fel att driva sin uppfattning så hårt att man behandlar någon illa bara för att man väljer att inte följa strömmen. Att sedan varje gång bli “kränkt” eller “mobbad” bara för att man blir motsagd är en annan – oerhört tröttsam – trend.

Gunnar Hökmark publicerar en debattartikel i dagens SVD. Piratpartiet svarar. Utgångspunkten är att Gunnar ser ett stort problem i dagens höga taxor för mobildataroaming. Däri är Gunnar och jag HELT överens. Dagens prisnivåer är en hämsko. Dagens smartphones har dataroaming spärrad i normalfallet. Det är så klart helt orimligt och hämmande.

Vad skall politiker göra?

En generell reflektion är att det är bra för beslutsfattare att ha visionen, att sätta kursen och kanske bestämma resultatet. Beslutsfattaren skall bestämma VAD. Däremot blir det ett praktiskt problem när beslutsfattaren också väljer HUR, utan att förstå tillräckligt mycket om den bakomliggande mekanismerna. Gunnar Hökmarks förslag är i mångt och mycket ogenomförbart praktiskt, vilket så klart är en relevant invändning mot förslaget.

När Gunnar ÄNDÅ försöker sig på HUR

Gunnar föreslår “Local break out” som lösning på problemet roamingavgifter. Det är så fundamentalt feltänkt att jag ryser i hela kroppen.

1) Local Breakout skulle göra att det blir billigare?

Local Breakout betyder att data trafiken kommer ut på Internet direkt i besöksnätet, medan det normalt går hem till hemmaoperatören innan det kommer ut på internet. Den teknsika kostnaden för att skicka dataströmen via hemmanätet finns förvisso och latency blir lite sämre. Tveklöst. Men de är som att tömma askkoppen för att minska vikten på bilen så att den drar mindre bensin. Som Att sila mygg och svälja kameler.

Låt oss anta att du betalar €5/MB;

Av dom tjänar hemmaoperatören €1 och har då kostnader för slutkundsdebitering, halva kostnaden för att föra hem trafiken till landet och peering med Internet. Besöksnätet tjänar €4 och har för detta kostar i att tillhandahålla ett radionät (vilket byggts upp för de nationella kunderna – marginalkostnaden för roamaren är försumbar), kostnad för att i bulk fakturera hemmaoperatören för alla deras kunders förbrukning (en faktura per månad alltså för kanske tusentals kunders samlade förbrukning). Särkostnaden för en kund alltså mikroskopisk. Dessutom halva kostnaden för trafik till hemmaoperatören.

Det är självklart för alla med insyn och insikt att den mekanism som finns idag INTE lider av problemet att kostnaden för mekanismen som sådan är felaktig. Det är en struktur som är kommersiellt trasig och därför skall man inte söka en teknisk lösning. Man kan inte optimera tekniken och tro att priset sjunker för den tekniska kostnaden är en icke relevant delmängd av det uttagna priset.

Ergo; Local breakout gör att det blir tekniskt billigare att tillverka tjänsten, men den tekniska kostnaden är försumbar. Det är inte tillverkningskostnaden som är felet och det är helt fel ända att börja för att komma till rätta med problemet.

2) Vem skall ta betalt

Danens stuktur bygger på att trafiken går till hemmanätet. Det är bara hemmanätet som har en kundrelation med mobilkunden. Om besöksnätet tillhandahåller Local Breakout, hur skall dom debitera för trafiken? Skall spanska operatörer skicka fakturor till svenskar, som dom inte har någon kommersiell relation med? Skall dom då behöva göra kreditprövningar och man måste registrera sig lokalt?

Eller skall dom bjuda på LBO? Skulle ju vara trevligt, men varför då betala en månadsavgift för det mobila bredbandet? Då köper man ett prepaidkor från  grannlandet  och har en helt gratis dataaccess för all framtid.

Ergo: besöksnätet har ingen mekanism att ta betalt av den roamande kunden utan den går via hemmaoperatören och så bör det fortsätta vara.

Men vad skall göras? Hur löser man problemet?

Först genom att sätta upp en vision och ett mål.

Mål: Idag betalar man €25/ månad för i princip “all you can eat” data på nationell nivå. Vad är rimligt att betala för all you can eat på EU27 nivå? €50 kanske? Vad sägs om att ha målet att data roaming som är all you can eat inom Europa som kostar max dubbelt så mycket som motsvarande erbjudande begränsat till den nationella marknaden? Det är en politisk vision, ett relevant mål, ett begripligt mål och som dessutom lämnar åt branschen att lösa dom praktiska tillämpningarna. Och branschen skulle behöva lösa implementationen!

Sedan: Vi måste inse att denna marknad har tydliga oligopolistiska drag, vilket gör att naturlig konkurrens inte riktigt kan ske utan det behöver finnas reglering som stävjar oligopolets biverkningar.

Grundproblemet är marginalerna i besöksnätet är helt överdrivna, och regleringen behöver alltså skjuta in sig på problemets rot. En operatör har ingen lojalitet med en annan operatörs kunder. Inom vanlig teletelefoni så tillämpas LRIC (Long Range Incremental Cost) som modell för definition av en reglerad kostnad för tal. LRIC modellen ger som resultat ett maxbelopp som dominerande operatörer får ta ut i samtrafik.

Vi behöver en modell som definierar vad som är en skälig kostnad för en MB mellan roamingoperatörer, på samma sätt som för terminering. Denna reglering behöver finnas så länge marknaden i grunden är ett oligopol.

Det finns en uppenbar risk att mobiloperatörerna, när man tappar intäkter på sin grossistförsäljning flyttar över så att man debiterar sina kunder. Jag skulle därför faktiskt föreslå att man har en reglering på det tillåtna påslaget som tillämpas för mobildata.

Alltså;

Mål:

Sätt det politiska målet att data roaming inom EU27 senast 2014 skall vara möjligt för maximalt dubbla den nationella taxan.

Medlen som behövs är:

Dataroaming

1) Sätt ett tak på datapriserna mellan operatörer som är radikalt lägre än dagens reglering. Inte €5/MB utan snarare €5/GB är mera relevant för grossistdebitering.

2) Sätt ett tak på slutkundsdebitering som gäller under en övergångstid på något år. Efter denna period kommer marknaden att stabiliserats på en ny nivå och regleringen behövs inte längre.

Konkurrens

1) Förbjud SIM lås för utländska SIM kort – alla skall ha rätt att använda sin mobiltelefon med ett utländskt SIM kort.