Month: March 2012

Varför Seanet gick i konkurs

Seanet Maritime Communications AB gick i konkurs den 22 februari. Den 28 sades all personal upp och den 22 mars fick alla lämna, utom vi tre som skall hålla skutan flytande till ny ägare tar över. Det är en sorg som inte står död av vänner långt efter …

Seanet är världens minsta GSM operatör. Som mest tolv anställda och tre agenter anslutna till bolaget. Vi levererade maritim GSM, alltså på färjor, kryssningsfartyg, bostadsplattformar och allt annat som under relevant tid per år befinner sig på internationellt vatten, eller den del av nationellt vatten där vi får erbjuda vår tjänst.

Varför fungerade inte denna verksamhet? Borde det fungerat? Svaret är att den möjligen kunnat fungera.

CAPEX

  • Telekom är en verksamhet som kräver stora investeringar och har låga marginalkostnader, vilket är receptet på stora skalfördelar.  Seanet kom aldrig upp till en volym av trafik som var tillräcklig för att bära kostnaderna för sin infrastruktur.  Växeln klarade många tusen samtidiga samtal – Seanet hade som mest strax under 30. Seanet fick aldrig riktigt momentum i sälj för att kunna nå affärsplanernas volymer som skulle krävas för att bära den finansiella ryggsäcken.
  • Infrastrukturen var sannolikt feldimensionerad för verksamheten. I början användes utrustning från en leverantör, men stabiliteten var urusel och bränd av erfarenheterna att använda en liten, okänd leverantör i kombination med VD och styrelseordförande med bakgrund från Ericsson, så är det förståeligt om behovet av tekniskt trygghet primärt fanns hos Ericsson. Infrastrukturen har varit fantastiskt bra och Ericsson som leverantör finns inget att anmärka på, men priset har varit orimligt i förhållande till var verksamheten kan bära och kapaciteten vi har haft behov av. Hade jag fått välja igen hade jag förordat att Seanet hade valt en lösning från Tecore. Dels hade man kunnat använda existerande basstationer från Ip.access (istället för att behöva göra ett byte till Ericsson), dels hade man fått en mycket billigare växel, dels hade man kunna köpa en billig SGSN från Aricent (alltså en in-house producerad GPRS tjänst) och dessutom hade man på köpet fått en fungerande prepaidlösning.
  • Eftersom det inte funnits relevant expansionskapital så har vi fått söka lösningr som omvandlat CAPEX till OPEX. Leasing av antenner snarare än köp. Egen projektfinansiering där man själv inte är ekonomiskt trovärdig och säkerheten skall vara på en båt är inte helt enkel att få till. I kombination med strategibyte till indirekt försäljning fanns det då inte avsättning för de leasade antenner som vi fick tillbaka då fartyg såldes. Leverantören av leasade antenner vägrade hantera minskning av leasad volym och som dessutom tog betalt för fältservice av antenner i lager eftersom det står i avtalet så satt Seanet med en löpande kostnad utan korresponderande intäkter. En leverantör som hånleende bankar “avtalet skall hållas” i huvudet på sin kund är ingen man skall handla av, men man riskerar upptäcka försent.
  • En försvarlig summa av intäkten från IPO:n lades på utveckling av en stabiliserad VSAT antenn. Om man tittar på hur det går för C2Sat så ser man att det var en kvalificerad felsatsning.

Finansiering

  • Börintroduktion – en IPO är ett prestigeprojekt och en plats på börsen har en del marknadsmässiga fördelar, men ett otal nackdelar. Kostnaden för att vara listad, den transparens som blir följden av att man är publik och att värderingen är publik. När aktien glider från frimärke till skräp så blir emissioner till rimliga värden hopplös. Emissionerna ledde till grava utspädningar när börskursen var i ett ständigt fall.
  • Otillräcklig finansiering – Ägare vill aldrig bli utspädda vilket gör att man tar in så lite kapital man någonsin kan. Seanet har hankat sig fram på brygglån. I samband med emissioner har man tagit in så lite att emissionslikviden någon gång i princip bara täckt den innevarande stocken av förfallna leverantörsskulder och en ockerbetonad bryggfinansiering. Detta har klara paralleller med att ta SMS lån när pengarna är slut och innan nästa lön kommer och att hela lönen är uppbokad när den väl dyker upp.

Intäkter

  • Skruva upp topline i ett business case är det lättaste som finns. Om top line är baklänges räknad för vad man “måste ha” för att nå ett visst resultat, så är förutsättningarna för att nå resultatet minimala. Det har funnits klara inslag av det som vi försiktigt kan kalla “påtaglig optimism”  i samband med budgetering.

Marknadssituation

  • Man kan så klart inte skylla på annat än otur och dålig timing när man är kraftigt exponerade mot Italien, Grekland och i viss mån även Spanien.
Indirekt försäljning
  •  Vägen att få snurr på indirekt försäljning gick mycket långsammare än vi hade hoppats. Tre partners där egentligen bara en levererade enligt plan kräver uthållighet, vilket inte har funnits. Principiellt är det sannolikt fortfarande rätt, men praktiskt sett krävs det mycket ytterligare jobb för att verkligen köra detta fullt ut.

Naiv övertro på priselasticitet och marknadsföring

Normalt ger operatörer varandra rabatter vilket gör att kostnaden sjunker i det nätet och man kan dessutom styra över mer av sin trafik till det billigare nätet vilket ökar besparingen. I den trafik man tar emot så sänker man priset per enhet, men trafik styd till ens nät gör att intäkten i många fall kan öka eftersom man säljer fler enheter. Dessutom är trafik man attraherar från ett annat nätverk i landet intäkter man stjäl för en konkurrent, och det är i sig också värt en massa. Seanet är monopolist i sitt nät vilket betyder att trafikstyrning till konkurrertande nät är meningslös – det finns inget konkurrerande nät på samma båt.
Operatörer vill ha enkla prisplaner mot sina kunder (få asterisker med kompletterande förklaringar). Därför klumpas Seanets tjänst ihop med konkurrerande leverantörer. Om Seanet vill att slutkunden skall ringa billigare i just Seanets nät så finns det flera problem med detta; klustringen i en lättkommunicerad zon spricker och detta i en zon som utgör en försvinnande liten del av trafiken. Viljan att hantera specialfall inom ramen för ett litet undantagsfall är väldigt liten. Seanet å sin sida vill ju absolut inte att operatören skall sänka priset på hela zonen; då subvenstionerar Seanet indirekt trafik i konkurrenters nät, vilket absolut inte ligger i Seanets intresse.
  • Seanet strävade efter ett lägre slutkundspris och förhandlade rabatter med mobiloperatörer som i gengäld åtog sig att sänka slutkundspriset. Seanet tjänade sålunda mindre per avverkad minut men det finns inget stöd i statistiken för att detta skulle stimulera förbrukningen. Operatörer i samma land med drastiskt olika pris mot kund uppvisar ingen statistiskt signifikant skillnad i förbrukning per person.
  • Ett lägre pris är bara en fördel om man marknadsför det. Seanet har marknadsfört sin tjänst, men effekterna av att folk blivit informerade har snarare varit att man använt tjänsten mindre än mer. Förmodligen är det så att kunskapen om priset – även om det är lägre än för konkurrerande tjänster på andra båtar – är för högt för att folk i allmänhet skall tycka det är rimligt.

Slutsatsen blir att om det finns priselasticitet så finns den i alla fall inte i det prisintevall där Seanets tjänst säljs, och man kan lika gärna ta ut så mycket man kan. Dessvärre.

Bristen på intäkter baserat på att Seanet agerat på det sätt som kanske är moraliskt rätt men ekonomiskt fel faller helt på mig.

 

Konkurrens

I Europa finns fyra leverantörer av maritim GSM. Det är tveklöst så att den volym som finns, inte är tillräcklig för att alla fyra skall kunna bedriva en sund affär på egna meriter. Det är till exempel självklart att infrastruktur som blir en integrerad delmängd av fartyget (kablering) borde bäras av redaren, men detta har man inte kunnat få igenom i förhandlingar eftersom andra erbjuder sig att täcka denna kostnad. garantier av “revenue share” på nivåer som är direkt osunda är också legio men inget som borgar för en bransch som skall frodas.

 

Uppsägning, granatilön och det härket …

Det finns saker man erfar och lär sig som kan vara bra att kunna, även om man gärna sluppit lära sig dem.  Jag har på aningen för nära håll nu fått lära mig en massa om obestråndsjuridik och den del av dom sociala trygghetssystemen som hänger ihop med konkurser.

När ett företag går i konkurs så finns det en statlig lönegaranti som kliver in och det är från denna man får sin lön. Staten kräver sedan pengar från konkursboet och agerar på så vis buffert mellan den anställde och konkursboet.

Lönegaranti – hur länge får man det?

Lönegarantin begränsas i tid och pengar, vilket som nu tar slut först.

– Tidsbegränsning: Oavsett din uppsägningstid enligt anställningsavtalet så tillämpas reglerna från Lagen om Anställningsskydd §11, vilket beräknas från konkursbeslutet och framåt.

– Pengabegränsning: Det maximala beloppet är fyra basbelopp. Se Lönegarantilagen §9. I skrivande stund cirka 176.000. Notera dock att om ett företag går i konkurs i slutet av en månad, men innan löneutbetalning, så får man lönegaranti för detta men det betyder också att man förbrukar också en del av garantibeloppet för en tid som är före konkursbeslutet. I den mån denna begränsning blir tillämplig blir lönen under resterande del av uppsägningstiden en oprioriterad fordran i konkursen.

Arbetsplikt i händelse av konkurs

Under en månad från konkursen kan konkursboet kräva att man arbetar (“arbetsplikt”), men efter denna första månad gäller:

– Om boet kräver att du skall arbeta hela eller delar av perioden så måste detta överenskommas och boet måste stå för lönen – den tas i så fall alltså inte från lönegarantin.

– Om boet inte kräver att du skall arbeta är du automatiskt arbetsbefriad.

Lönegaranti när arbetsplikten upphör

För att få ut lönegarantin när du är arbetsbefriad måste du uppfylla ett antal krav (Se Lönegarantilag §7a):

– Man får inte utföra arbeta åt annan

– Inte driva egen rörelse

– Vara anmäld som sökande på arbetsförmedlingen.

– Inte uppfylla rekvisiten i Förmånsrättslagen §12 6st.

Arbetstagaren har en upplysningsplikt om man utför arbete år annan eller i egen rörelse. Se Lönegarantilagen §10.

Betalande myndighet

Den myndighet som hanterar lönegarantin är Länsstyrelsen.

Gör din armhåla till din charmhåla

Under melodifestivalens final sträckte en kvinna upp armarna och visade upp två kraftiga buskar. Fick mig att tänka på en gammal ståuppa med Lennie Norman om den östtyska löparen Katrin Krabbe . Snygg, tyckte nog inte bara jag, men fälldes för doping. Lennie hade en lång harrang om hur hon sprang, vann och sträckte armarna i skyn “och då såg man att hon var östtyska”.

Armhålan är ju inte det fräschaste delen av kroppen. Det är faktiskt en av de fem zoner man på badhus ombeds tvätta innan man går i bassängen.

Vart kommer man med detta? Jo,

– Ingen tvingar någon att raka sig någonstans utan det gör man att man vill och beroende på vad man tycker

– Det är uppenbarligen så att en stor grupp människor tycker att kvinnor blir snyggare och fräschare av att raka sig under armarna. Detta illustreras av den “twitterstorm” som uppstått, där man i vanlig ordning får räkna med att några vill synas och tar i övermaga för att höja sig över bruset. Det ingår dessvärre i “flockbeteendena på dom sociala medierna”, alla i en stor skock som skrikande springer i samma riktning.

Knyter man samman detta så är det upp till var och en om man vill “behaga” det som många tycker eller man vill gå emot strömmen. Det är inte fel på gruppen som tycker något om vilka attribut man föredrar hos det motsatta könet (eller samma om man är lagd åt det hållet), men det är fel på den som tycker på ett sätt men väljer att följa minsta motståndets lag och rättar sig trots att det strider mot ens uppfattning.

Och det är så klart fel att driva sin uppfattning så hårt att man behandlar någon illa bara för att man väljer att inte följa strömmen. Att sedan varje gång bli “kränkt” eller “mobbad” bara för att man blir motsagd är en annan – oerhört tröttsam – trend.