I ett samhälle finns det en gemensam ekonomi dit folk bidrar och folk bidras. Här tänkte jag titta lite mera på detta.
Den som tar emot bidrag tenderar tycka att samhället borde kunna ta sig kostnaden för deras behov. Ordet solidaritet brukar användas.
Den som bidrar tenderar tycka att man borde behöva bidra mindre.
I verkligheten är det så att vi måste fundera på hur man optimerar detta med skatt och när skatt blir kontraproduktiv. Objektivt kan man säga att skatt är som en dynamo på ett cykelhjul (innan alla började med batteridrivna lampor) – det är en funktion som tar rörelseenergi från hjulet och gör det trögare att cykla, men där strömmen man får är värd detta.
Vi har gemensamma kostnader där det är kostnadseffektivt att hantera dom på samhällsnivå, till exempel försvar och infrastruktur (i första hand vägar och järnvägar). Att vård, skola och omsorg också finns i denna dimension är klart rimligt för att säkra att ingen riskerar falla ur systemet. För detta behöver man ta in skatt.
Det jag tycker man bör ha med sig är att skatt är skadlig. Skatt minskar incitamentet att arbeta, att utbilda sig och att investera. Om det inte lönar sig att investera i en femårig högskoleutbildning så kommer färre att göra det, och då tappar Sverige internationell konkurrenskraft. Därför måste vi säkra att skattesystemet inte skrämmer bort folk från att göra denna investering i sig själv. Men eftersom vi behöver skatt för att betala dom gemensamma kostnaderna så måste slutsatsen vara att varje krona som tas in i skatt vårdas och används eftertänksamt. Och varje krona vi kan låta bli att ta in i skatt, inte heller skall tas in.
Alltså; samhället har inte rätt till den skatt man maximalt kan ta in. Samhället skall bara ta in precis den skatt man behöver, och man skall inte skapa behov som faktiskt inte efterfrågas. Och man skall se till att sköta dom behov skatten hämtas in för att täcka. Som saker ser ut idag så är det många basala funktioner som fungerar sämre än man kan kräva och skatten skadligt hör för att täcka en massa saker som faktiskt inte bör göras.