Bloggen \u00e4r inte till f\u00f6r recensioner, men jag kan inte l\u00e5ta bli att g\u00f6ra ett undantag efter ett bes\u00f6k p\u00e5 P-Floyds konsert i Dalhalla.<\/p>\n
F\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r ett coverband \u00e4r intressanta, speciellt n\u00e4r orginalbandet inte l\u00e4ngre \u00e4r aktiva. Det betyder att man har en finit m\u00e4ngd musik att utg\u00e5 ifr\u00e5n. Orginalbandet hade f\u00f6ruts\u00e4ttningar att spela sina gamla hits, samt att fasa in ny musik f\u00f6r att f\u00e5 en utveckling men i tryggheten att alltid falla tillbaka p\u00e5 det som funkade f\u00f6rut och publiken b\u00e5de k\u00e4nner igen och vill h\u00f6ra. Coverbandet har tryggheten och en genv\u00e4g till lyssnarnas hj\u00e4rta, men saknar m\u00f6jligheten att utvecklas. Coverbandet \u00e4r uttolkare av originalet, en ber\u00e4ttarr\u00f6st som l\u00e4ser h\u00f6gt fr\u00e5n n\u00e5gon annans f\u00f6rlaga. Problematiken dyker upp n\u00e4r coverbandet v\u00e4xer; originalbandets repertoar som var en genv\u00e4g till publiken men blir i denna fas en tv\u00e5ngstr\u00f6ja. Man letar djupare i diskografik och vill kanske ocks\u00e5 fylla ut med eget material, m\u00e5h\u00e4nda inspirerat av originalet. Man vill ta rollen som f\u00f6rfattare och inte bara ber\u00e4ttare.<\/p>\n
Personligen \u00e4r jag upp \u00f6ver \u00f6ronen f\u00f6r\u00e4lskad i Pink Floyd – f\u00f6rlagan. Det f\u00f6rsta jag k\u00f6pte n\u00e4r jag flyttade hemifr\u00e5n var en CD spelare och ett enda album – Pinks Floyds “The Wall”. Skiva #2 rullade i \u00f6ver en m\u00e5nad i str\u00e4ck – jag s\u00e4nkte bara volymen p\u00e5 n\u00e4tterna och jag har kramat kudden till “Wish You were here”.<\/p>\n
I sk\u00e4rningspunkten mellan dessa linjer hamnar jag f\u00f6r att kommentera konserten. \u00c5 ena sidan s\u00e5 \u00e4r P-Floyd helt magiska p\u00e5 scen. Dom anv\u00e4nder repertoaren av pyroteknik, flygplan, eld, vitkl\u00e4dda personer som kl\u00e4ttrar p\u00e5 bergv\u00e4ggarna, bakgrundsbelysta sk\u00e4rmar och en massa andra effekter som tar luften ur dig som \u00e5sk\u00e5dare. Dom fyller Pink Floyds material med ande och n\u00e4rvaro som saknar motstycke. Oavsett vem i originalbandet som skulle vara s\u00e4ngliggande, s\u00e5 kan man ringa in motsvarande person fr\u00e5n P-Floyd som stand-in och ingen hade m\u00e4rk n\u00e5gon f\u00f6rs\u00e4mring. Dom tv\u00e5 k\u00f6rtjejerna var HELT fantastiska och f\u00f6rtj\u00e4nar n\u00e4mnas speciellt ! Brunetten gav oss alla st\u00e5p\u00e4ls n\u00e4r hon fr\u00e5n en lucka i scenkanten tog i fr\u00e5n t\u00e5rna p\u00e5 dom som stod flera meter l\u00e4ngre ner.<\/p>\n
… och det \u00e4r h\u00e4r det inte g\u00e5r att komma ifr\u00e5n att det kommer ett “men”. Det var b\u00e4ttre f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r sedan. Jag erk\u00e4nner, d\u00e5 kom vi dit helt utan f\u00f6rv\u00e4ntningar och d\u00e5 \u00e4r det ju enklare att \u00f6vertr\u00e4ffa f\u00f6rv\u00e4ntningarna. Det var ju trots allt ett litet lokalt coverband, men dom manglade mig helt och det kan man ju inte ens hoppas p\u00e5 en andra g\u00e5ng.<\/p>\n
Jag har dock full f\u00f6rst\u00e5else; P-Floyd vill v\u00e4xa f\u00f6rbi Waters ocfh Gillmors scenkl\u00e4der – dom vill bli ett band med eget existensber\u00e4ttigande. Dom vill inte bli en ber\u00e4ttare som l\u00e4ser andras material – dom vill ocks\u00e5 f\u00f6rmedla sin exen text, nu n\u00e4r dom ha f\u00e5tt till \u00f6ra. \u00c5rets konsert inneh\u00e5ll – speciellt f\u00f6re paus – mycket material som jag inte h\u00f6rt f\u00f6rut. Om det var eget eller mera obskyra l\u00e5tar spelar ingen roll men illustrerar ett coverband i en brytpunkt.<\/p>\n