Svensk migrationspolitik

Jag vet knappt var jag skall börja – jag kan inte minnas att jag sett en större omsvängning i Svensk politik under dom snart 40 år som jag varit intresserad av ämnet. Från en komplett beröringsskräck för allt som rör Sveriges relation till utrikes födda till en tävlan på att krympa avståndet mot SD i många närliggande frågor.

Sverige är ett land som är både rikt, solidariskt och empatiskt. Politik är ofta konsten att hitta en politisk position som på ett rimligt sätt tar hänsyn till motstående intressen och finner en rimlig balanspunkt. Det finns en bred folklig förankring för empatin – att vi skall vara empatiska i relation till vår omvärld, och under många år så var det absolut tabu att tala om detta i samma kontext som det motstående intresset – ekonomi. Empati är viktigt men den finns inte isolerat, utan den finns i en omvärld där vi måste fördela våra resurser över de intressen som behöver vår gemensamma hjälp.

Politik av idag blir väldigt mycket utspel och det är inte helt enkelt att få en uppfattning om var partierna står på ett sammanhållet sätt. Partiprogrammen från valet gäller ju absolut inte den integrationspolitik som dom står för idag.

Så för att göra det lite enklare så levererar jag här ett förslag:

• Invandring – Detta är termen för en person som vill komma till Sverige och leva här under en kortare eller längre tid. Detta är fantastiskt. Det berikar vårt land. Färdigutbildade personer kommer hit och kan bidra till samhället genom kunskap, perspektiv och erfarenhet som vi i många fall saknar. Vi har krav på självförsörjning – det är bra och rimligt. När medföljande kommit hit så har vi i många fall underlåtit att tillämpa kraven på denna person (ofta kvinnan). Det är orimligt. Självförsörjningskravet måste i så fall gälla båda och om man vill fördela arbete så att bara den ena arbetar så måste arbetande kunna försörja dom båda. Men det räcker inte. Vi vill inte ha isolerade personer som sköter hemmet utan att interagera med Sverige. Oftast är det kvinnor som aldrig exponeras för världen utanför. Politiken måste styra så att den som inte försörjer sig själv måste ha andra former att interagera med Sverige.
• Flyktingar – Vi måste hjälpa folk i nöd. Självklart. Vi måste bidra till en bättre värld. Självklart. Men vi kan så klart inte göra det själva. Det finns en bortre gräns för Sveriges ansvar. Och vi måste optimera den nytta vi får för våra pengar.
  • När vi hjälper är det överlägset bäst att kanalisera biståndet via FN och hjälpa folk i närmiljön. För tior per dag hjälper man folk i närmiljön då samma sak i Sveige kostar hundralappar. Det blir mycket mera effekt för pengarna om man hjälper folk på plats. Det utesluter inte hjälp i Sverige, men man effekten per krona är mycket sämre här.
  • Asylsökande som inte får uppehållstillstånd måste återförvisas. Då är dom inte flyktingar – då är dom invandrare som inte uppfyller självförsörjningskraven. Gömmer dom sig blir dom illegala invandrare. Det finns inga gömda flyktingar – det finns bara gömda illegala invandrare. Och om dom uppfyller självförsörjningskravet skall dom så klart stanna som invandrare.
  • När asyl beviljas baserat på en krigssituation i hemlandet och situationen stabiliseras är det helt rimligt att asylstatusen återkallas. Det finns inte längre skäl att fly och man kan återvända hem. Då kan man istället invandra, om man uppfyller självförsörjningskravet.
  • Det finns aldrig skäl att återvisa en person som är självförsörjande i Sverige.
• Medborgare – Landet Sverige är ansvarigt för sina medborgare. Dom kan alltid utvisas hit och vi kan inte utvisa dom till tredje land. Vad som än händer är dom Svenskar. Därför skall man se till att dela ut medborgarskap till välintegrerade personer som skött sig i Sverige. Det är rimligt att kräva att dom kan kommunicera på landets officiella språk och på detta språk följa nyheter och politik, eftersom man får rösta i riksdagsval och då måste visa att man kan ta till sig information på språket.

Sedan finns det ju lite speciella regler för EU medborgare. Dom har rätt att komma hit och söka arbete under tre månader, och ansvaret för deras försörjning är på hemlandet. Sverige har inga förpliktelser mot denna grupp. Vi måste inte erbjuda bostäder eller någon annan typ av socialt skyddsnät. Det åligger hemlandet. Och den som varit här i tre månader utan föresats att söka annat arbete än att tigga skall ovillkorligen återförvisas.