Category: val2010

Så var valet 2010 avklarat och den som följt debatterna inför och valvakat under natten har säkert huvudet sprängfullt med känslor

Viktiga iakttagelser:

* Sverige demokraterna kommer in i riksdagen.

Det är semantik men en viktig skillnad för mig hur vi rubricerar SD. En parti som står för rasism säger att vissa etniska kategorier är mindre värda medan en främlingsfientlig person är motståndare till det som är okänt. En person som är främlingsfientlig är i grunden  osäker och tas en sådan person ut sin “comfort zone” och exponeras för det som skapar osäkerheten så eroderas aversionen.  En rasist är förlorad – det är en religiös åsikt där den egna övertygelsen tas som fakta och inga argument eller erfarenheter i världen biter. En främligsfientlig person kan umgås med någon ur kategorin man är rädd för och konstatera att “du är ju OK, men alla dom andra …”. Det finns hopp, men vi får nu inte alienisera denna kategori utan varsamt inkludera dom och leda dom rätt.Därmed förnekar jag inte att det finns kopplingar bakåt till BSS och VAM, så det finns en kategori som absolut inte är rumsrena i något land, men det är inte det som framgår av partiprogrammet.

* SD blev större än V

För mig är V och SD jämförbara – ett partiprogram som är häpnadsväckande i sin frikoppling från verkligheten och med hårda kärnor i kretsen som har övertygelser som inte är förenliga med en demokrati. Nazismen sägs ha mördat 7 miljoner människor under andra världskriget – Stalin dödade 20 miljoner i kommunismens namn. Jag har svårt att fördöma den enda mer än den andra, och Lars Ohlys tal till partiet under kvällen underströk problemet; man skall bekämpa SD också med utomparlamentariska metoder. Säger man så så står V trädet oerhört grund med rötterna i en demokratisk tradition.

* Vågmästarproblematik

Dom rödgröna tycker att Alliansen varit otydliga men det går ju inte att vara tydligare än att man inte skall regera ihop med eller göra sig beroende av SD för sitt parlamentariska stöd som Fredrik Reinfeldt sa under sitt tal till sina partikompisar. Miniritetsregeringar är av naturen lamare än majoritetsregeringar eftersom det måste kompromissas, men jag håller med Peter Wolodarski att SD praktiskt sett inte kommer att spela någon roll. I valet mellan att ge sitt stöd eller att Alliansen måste gå till SD så kommer dom rödgröna – MP och/eller S – att hitta lösningar.

* Socialdemokraterna är inte längre det överlägset största partiet

Detta har säkert många skäl.Några som jag fastnat för är:

Man kan inte leva på tanken om folkhem och trygghet i alla evighet, men det är detta som kärntrupperna i partiet fortfarande har som bärande tanke. Man kan inte sälja något till folk som dom redan tycker sig äga.

Privatiseringar drabbar partiet på många sätt; privatanställda är i högra grad borgliga väljare. Privata aktörer inom offentlig sektor har många anställda som tycker att det är bra att denna typ av verksamhet privatiseras, och så klart är en rödgrön majoritet då ett hot mot en återgång till hur det var förr. Den gamla retoriken kring det onda privata och det goda allmänna biter inte på denna kategori, eftersom dom är med och levererar en tjänst som i många fall är bättre än den privata. Detta var ju Peter Eriksson själv inne på i TV4 debatten, vilket så klart inte ökar Mona Sahlins trovärdighet i frågan.

Socialdemokraterna hamnar då i en situation där man inte längre kan luta sig mot VPK som en lojal stödtrupp, utan måste gå in i en struktur där man skapar en allians. Under år av styre så var huvudargumentet att “borgarna kommer aldrig överens en hel mandatperiod” vilket man också bevisade genom att Fälldin regeringen sprack 1978. Plötsligt fick S tvingas in i fållan med ett alternativ med en struktur som bestämdes innan valet och inte som ett resultat av valresultatet. Det var också oerhört klart att här fanns ett alternativ med STORA interna motsättningar.  PLUS att Mona är det svagaste kort S haft i leken på många år, för att inte säga någonsin! Jag erkänner gärna att hon spottat upp sig OERHÖRT de senaste två veckorna, men det är långt kvar till det statsmannamässiga. Det är inget statsministerämne i henne och det är inte en fråga om kön, för det finns sådant ämne i både Margot Wallström och fanns i Anna Lindh!

Kompisen Johan  Billing sammanfattar det jag tror; “ni demokrater kan vara lugna: miljöpartiet kommer att norpa minst miljö- och infrastrukturministerposterna, Sverigedemokraterna kommer bli utan politiskt inflytande och Mona kommer sluta och börja jobba på någon “tankesmedja””. Jag kan lägga till; Sossarnas problem är – det finns ingen som kan ta över som skulle göra jobbet bättre. med Östros som partiledare så kommer man att bli mindre än SD i nästa val!