Tveklöst är det så att det går trender i ord och uttryck. Ordet “man” som en opersonlig omskrivning för “jag” var länge något jag hängde upp mig på. Nu florerar ofoget med “jag känner” som ett substitut för “jag tycker”. Varför detta? Man kan ställas till svars för det man tycker men inte det man känner. Är det så enkelt att det är uttryck för samma sak; En feghet att som objekt stå för det man gör och tycker?