Home > Uncategorized > Ekonomi och politik

Ekonomi och politik

Diskussioner på Internet har ju rätt ofta samma dynamik som skyttegravskrig. Alla gräver sig djupare och djupare ner på sin plats och folk låter motparten prata som en tid där man funderar på vad man själv skall säga istället för att lyssna på vad motparten har att tillföra i diskussionen.

Så för att göra det enkelt för mig själv så tänkte jag försöka etablera en sammanfattande beskrivning här som jag kan referera till fortsättningsvis. Med ny kunskap och nya fakta, är jag absolut beredd att uppdatera denna text.

Till att börja med:

Den politiska skalan – om man utgår från den ekonomiska dimensionen – är från kommunism till vänster (inget privat ägande utan allt är gemensamt) till libertanism till höger (allt är individens – staten är extremt minimalistisk). Socialism till vänster och liberalism till höger.

Vänsterns tanke kring ekonomi är att kakan skall fördelas så jämt som möjligt.

Högerns tanke är hur man skall bara en större kaka, och bygger det på att man skapar incitament till den som är beredd att bidra till kakan och incitament betyder också att man måste acceptera ojämlikhet.

Skatt

Statens intäkter härrör från skatt. Under Gunnar Strängs som Finansminister så höjdes skatten löpande som metod för att få in mer pengar till staten. Det är ju en enkelt lösning.

Det finns två invändningar mot denna utveckling

  • Ideologisk – I ett liberalt samhälle står individen i centrum och skatten minskar individens självbestämmande till förmån för staten.
  • Ekonomiskt – man kan ju ta ut skatt tills man tagit 100% av inkomsterna och omsättningen. Då är det matematiskt omöjligt att ta ut mer skatt, och i det läget har individen ingen egen inkomst att förfoga över utan är helt utlämnad åt statens transferering för sitt uppehälle. Men det finns problem långt tidiare än detta; Men med utgångspunkten att folk anstränger sig extra när man har egen vinning av det, så tanken är att vid en viss nivå av skatt så slutar man anstränga sig lite extra (eller ännu värre – börjar jobba svart). Detta beskrivs av Lafferkurvan. Alltså – om man nått en viss nivå så får staten in mindre skatt om man höjer skattesatserna.

Mitt eget sätt att beskriva detta är analogin med en dynamo (som motsvarar skatten). Den sitter mot hjulet (omsättningen) och gör att man får ström till lampan (nyttan som staten investerar skatten i). Den skattar röreseenergin (omsättning) och omvandlar den till elenergi (skatteintäkter). Det blir jobbigare att cykla genom att strömalstringen gör det trögare att trampa, men cyklar man i mörker måste man ha ljuset. Skatten skapar en tydlig nytta. Man kan ju tänka sig ett dynamon skall strömsätta fler enheter, men det är här man måste diskussionen om hur last vi skall lägga på cyklisten. Rimligen måste vi nogsamt överväga varje ny belastning vi kräver av cyklisten och bara lägger på last när vi verkligen har en tydlig nytta. Lägg dessutom till att vi deltar i en global cykeltävling. Vi konkurrerar med alla andra cyklister om att sälja våra produkter. Ju mera skatt vi lägger på våra individer och företag, desto högre priser har våra produkter. Det betyder att det finns en stor risk att skatt hämmar vår globala konkurrenskraft och därmed undergräver vår möjlighet att sälja våra produkter och då minskar inkomsterna som vi kan betala skatt med.

Skattebas

För att vi skall ha underlag att beskatta så måste det finnas verksamhet som kan anställa folk. Verksamheter som skapar ett mervärde. Sverige har traditionellt haft få men stora företag. Det är en sårbar strategi. Dom senaste årtionden är entreprenörsanda inte längre fult, och det har blivit beskattningsmässigt rimligt att driva företag. Det skapar många bolag, där en en konkurs inte dödar hela orter.

Men för att folk skall bygga företag måste det finnas en uppsida. Den som riskerar massor måste få lov att vinna. Det måste finnas en klyfta. Samhällsklyftor är absolut inte av ondo, så länge den nedre kvartilen fortfarande lever rimligt.

Sedan:

Det finns medborgare som är närande och sådana som är tärande. Alltså sådana som är nettobetalare och sådana som är en samhällsekonomisk kostnad. Tittar man på den tärande delen så finns det några som är en ren kostnad och sådana som får anses vara en investering.

  • Barn och ungdom kostar, men utgör en investering för att förbereda dom för den period när dom skall bli närande.
  • Sjuka i arbetsför ålder kostar så klart, men sjukvården skall ju ta dom tillbaka till friska och närande.
  • Arbetslösa kostar, men om man kan hjälpa dom till arbete så kan dom åter bli närande.
  • Migranter en investering om man kan lotsa in dom till den närande sidan. Här har vi en historik att vara notorisk dåliga och istället blir migranterna en kostnad. Men detta handlar om samhällets förmåga att integrera.

Systemet måste ta hand om sina svaga – både dom som har förutsättningar att bli närande och dom som är permanent tärande. Men samtidigt är det också viktigt att det hela tiden finns ett tydligt incitament att bli närande. Den som inte kan jobba 100% kanske kan jobba 50%. Det får inte vara för bekvämt att vara arbetslös och sjukskriven – man skall vilja jobba. Det skall alltid vara lönsammare att jobba.

  • Vi måste ha skatt – ett samhälle som fångar upp den som faller är både anständigt och långsiktigt lönsamt
  • Vi skall investera skatten i första hand i att fler skall vara närande och öka deras förmåga att vara närande
  • Vi måste se till att vi bara lägger pengar på sådant som verkligen behövs – fundera alltid på vad staten skall göra och lägg om möjligt det på individen. Låt individen i möjligaste mån få behålla sina inkomster och betala sina kostnader
  • Tillåt ojämnhet – den som satsat måste få lova att vinna. Detta gäller den som startar och driver företag men också dom som utbildar sig. En komplett jämlikhet är extremt kontraproduktivt.
  • Väx kakan – stimulera företagsetablering och att folk jobbar. Fler som jobbar och kanske även jobbar mer är bra för oss alla.

Vi hör ofta folk som klagar på att staten inte betalar något man anser ömmande. Och man vill lösa det genom att “ta pengar från dom rika”.
För att tillämpa logiken enligt ovan så är detta att kissa i byxorna för att hålla sig varm. Man tar risker för att man skall få en fördel om det går bra. Detta är både dom som startar företag och dom som utbildar sig. Hur många kommer starta företag – med den belastning det innebär och där man fortfarande bär konsekvenserna av alla risker – om man inte har en uppsida om det går bra? Vem utbildar sig och drar på sin 400.000 i studieskulder om man får samma lön som den som inte har någon studieskuld? Som land behöver vi både nya företag och folk som investerar i utbildning. Det är så vi konkurrerar med omvärlden. Det kommer startas företag i alla fall och folk kommer utbilda sig men färre och företagen kommer flytta utomlands, liksom dom utbildade. Då står vi där med våra kissiga byxor och undrar vad som hände…

Thanks for rating this! Now tell the world how you feel - .
How does this post make you feel?
  • Excited
  • Fascinated
  • Amused
  • Bored
  • Sad
  • Angry

Categories: Uncategorized Tags:
  1. No comments yet.
  1. No trackbacks yet.