Recensioner tillhör inte alls inriktningen för denna blogg, men jag måste här göra ett undantag. Nedan avser jag recensera HTC Desire Z.
Bakgrund: Undertecknad har arbetat i mobilbranschen sedan 1994 och dessutom parallellt spenderat många år med frilansjournalistik inom data och IT. Min första mobil var en Nokia 2110 (1994). Jag har hållit föredrag och demat WAP på en Nokia 7110, varit beredd att byta bort nära familjemedlemmar för en Nokia 6150 (fick en utan motprestation till slut), varit nöjd under flera år med en Ericsson T39, tycker fortfarande att Motorola A1000 är en pärla som Motorola HELT floppade med att få ut, lidit med en NEC 606, blivit av med Nokia 8210 i fickan, förundrat lekt med GPS:en i Nokia N95, tröskat på med en Nokia E90 som kompanjon. Nu senast kommer jag ifrån en passionerad och djup hatkärlek till en Nokia N900. När jag tittar på Nokias lista över obsoleta modeller ser jag att det nog finns en både 6130 och 6210 i källaren. En 6220 classic tappade jag i Frankrike förra sommaren. Flera LG 81×0 ligger i en låda; två 8120 och en gammal 8110 om jag inte minns fel. En Nokia N90 vann jag ju genom att slå längst på Nokias företagsgolf, så den har jag också. Var är den gamla bananformade historian på Nokiasidan? Den ser jag inte. Hette den inte 8110? 6650 var den första 3G modellen som fanns som test på jobbet – sådan hade jag ju inte, men har använt ett otal gånger.
Varför denna bakgrund? Ju eftersom de senaste åren består av Symbian och senast Meamo, och inga tidigare referenser till Androidmobiler. Nu har jag ju petat en del med både X10 (stora och mini) samt Samsung Galaxy S, men inte på den nivå där jag kan göra relevanta referenser. HTC Desire Z får säkert en del positiva omdömen som inte rättfärdigas av hårdvaran, men det är ju helheten som räknas, eller hur?
Operativsystem
Det råder för mig ingen tvekan att Android är mobiloperativet med momentum – det är här det händer.
Apple låser IOS sitt till sin egen hårdvara, vilket är en bra strategi för kontroll som säkert kan ge 20% marknadsandel, men knappast mer. Apple ger sig själv ett tak.
Symbian är på reträtt. Nyligen med en ny “major” version på marknaden (V3) och backat av världens största mobiltillverkare (Nokia), och dessutom har EU precis (av obegriplig anledning) pumpat in en massa pengar. Jag tror inte det räcker för att vända skutan. Jag har inte kört Nokia N8 men recensenterna har ju inte direkt gjort vågen, men kanske inte heller sågat den stenhårt, men med mellanmjölk vinner man inte många progressiva marknader, ens om man heter Nokia.
Windows7 får ju gärna försöka – det tror jag inte alls på av historiska skäl. Mcrosoft dumpade sina egna lurar utan att dom riktigt fått chansen (hur tänkte man där?). Tror tåget gått även om Microsoft måste ha världens största station…
WebOS var tydligen fantastiskt bra, men i händerna på HP tror jag att man har helt fel kontext. Om Nokia hade köpt tror jag man haft en intressant kombination, men inte nu.
Meego – Nokia och Intel försöker göra något som skall funka på pekplattor, TV apparater och mobiler. Intressant, och version 1.1 finns ute. Dock säljs ingen mobil med detta OS förinstallerat. Undertiden ångar världen på och både Apple och Androidlägren har ohyggligt stora försprång.
HTC ligger i Androidframkanten med 2.2. Visserligen spretar man både tekniskt (med både CDMA och GSM/UMTS) och dessutom OS mässigt med båda Windows och Android. Androidversionen och skalet lirar dock fantastiskt.
Omdöme: Android is da shit, och från en tillverkare som håller sig aktuell. SEM kom precis upp till 2.1 och det duger så klart inte att ligga 6+ månader efter i versionshantering.
Formfaktor och mekanik
Storlek: 117 x 69 x 14 mm får jag det till då jag mäter. Tillräckligt stor för att vara överskådlig men inte så stor att man måste börja jobba med två händer.
Det är en gedigen klump som pressar ur 186 gram ur vågen. Det är mycket metall och den iPhone-älskande kollegan Joakim hånar mig direkt och kallar den för “NAD grå”. En liten spärr öppnar batteriluckan (som är i ren metall). I övrigt är de enda knapparna ett volymreglage, kameraknappen, on/off samt den tryck/glidepad som man kan styra med.
Mekaniken i konstruktionen som fäller ut tangentbordet är alltid spännande. På Nokia N900 gled det upp men här lyfter det innan det går ner igen. Det fräcka är att den i uppfällt läge faktisk bara är cirka centimetern tjock, tangentbordet är verkligen exponerat och det är inte så att översta raden är styvmoderligt behandlad. Tangentbordet är riktigt bra för en lur i denna storlek. Tydligt, svarar bra och ger både “@” och svenska tecken direkt utan att behöva trycka funktionstangent. Det enda jag direkt saknar är en “rocker” eller piltangenter vid textinmatning. Glidknappen fyller denna funktion men det var inte naturligt och det känns fortfarande lite skumt.
Skärmen är magiskt bra, både upplösning, färgåtergivning men också hur den svarar på input, vid både pek och multitouch. Det är ju en läroprocess att gå från “peka med penna” till “smeta med finger” men Z:an gör det riktigt bra. På startskärmen fanns en instruktionsapplikation som lärde mig stegen och som vid set-up spillde man också över med en del riktigt nyttig utbildning. Väl värd minuterna båda två.
Batteri är en svag länk för allt med stor skärm, bra CPU och allt mindre än ett bilbatteri är ju sannolikt en begränsning. För mig är det naturligt att ladda varje dag så jag har ännu inte haft anledning att tycka att Z falerar på denna punkt, men då skall man ju komma ihåg att jag hade med laddare om min N900 inte var fulladdad och jag skulle på möte så jag kommer inte från en position där jag förväntar mig 11 dagars stand-by.
På tal om laddare; alla mina kablar och laddare är ju redan Micro USB så att gå ut och lägga 50% mer på tillbehör behövdes inte alls denna gång. Ohyggligt skönt!
Omdöme: Gedigen och sober, men knappast snygg.
Användbarhet
En svår kategori och kanske ingen naturlig rubrik, men jag ville bara passa på att få ett utrymme för att säga att den verkligen är “snappy” – svarar verkligen väl på input både från tangentbord, knappar och skärm. Ingen “lagg” och inget strul när man zoomar, snappar eller något annat. Den svarar riktigt bra. Enda inskräkningen är att den ibland inte fattar när jag vill byta till landskapsmode. För att direkt kompensera detta så kan man köra landskap med knappen både till höger och vänster.
Omdöme: Högklassigt!
Applikationer
Androidmarket är ett hav – man riskerar drunkna när man är ute och fiskar. Det finns så in i h*lvete mycket program och om Apples Appstore har ännu mycket fler så går det inte att tillgodogöra sig mer än så här i alla fall. I alla underkategorier jag provar så scrollar jag en evighet. Plötsligt hackar det till, för då skall den hämta ytterligare en kilometer program. Det tar aldrig slut. Detta är en chock för mig som kommer från N900 och Meamo, där man i bästa fall hade ett program som löste ett visst behov. Här sitter man i valfrihetens baksidan – HJÄLP, jag behöver vägledning och färre val, inte fler. Är det detta urval som HTC Likes skall utgöra? Det är faktiskt i så fall det enda som inte funkar – den kan inte ansluta till HTC Sense och avslutar med detta fel.
Ett av mina mantra kring nyheter är att vi behöver redaktörer – en kunnig person som kan sätta ihop en balanserad meny för dina behov, och jag inser att jag behöver en Android market redaktör. Akut!
Omdöme: Högklassigt!
Mjukvara utanför mobilen
Två delar vill jag ta upp här;
Det finns en synkprogramvara (“innovativt” döpt till “HTC Synk”), och sättet att installera den är ganska fränt. Man ansluter mobilen med USB sladden och väljer att ha den som disk, varpå man får upp programmet i ett av biblioteken som då exponeras. Den enda haken är då man installerar måste mobilen kopplas bort från USB sladden och då kommer man ju inte åt filen, så installationsfilen måste kopieras över innan man kör den. Det är faktiskt inte fullt ut snyggt. Så rätt tänkt, men inte riktigt hela vägen.
För den som använde Google så synkar man ju med GMail kontot vad avser kontakter, kalender och mail och samma gäller för den som går mot Exchange. Värdet av synk till en dator har efterhand minskat och risken idag är ju snarare konstiga synkkedjor där man inte riktigt vet vad som kan hända. Tänk mobil till dators Outlook till Exchange till Plaxo till Google till mobilens Google konto. Vore nästan konstigt om inget gick fel där ibland.
Det andra som jag vill nämna är integrationen med HTCSense.com som är en webplats som HTC tillhandahåller, och som öppnar massor av funktioner. Om man är av med mobilen hemma är det så klart bara att ringa till den, men att logga in på webben och trycka på en knapp bara ÄR häftigare. Av mera praktisk nytta är ju att den går att radera och låsa, så för den med känslig information är detta ju ett argument i sig att köpa eftersom en stöld innebär mycket mindre risk. Min telefons plats uppdateras lite segt, men det kan man ju använda Google Latitude till istället om man använder det. hela detta paket är en bonus som jag verkligen uppskattar.
Omdöme: Innovativt och mycket bra!
Sammanfattningsvis: När man köper en ny mobil så skall den ju vara den bästa man någonsin haft. Jag kan dock inte påminna mig att steget någonsin varit så stort – möjligen bytet från NEC606 till Motorola A1000. Android är faktiskt inte helt enkelt och självklart, men mobilen gör vad den kan för att utbilda. Jag tror dock att man kan säga att den av denna anledning hade varit sämre lämpad för vissa av mina äldre släktingar (sagt för att inte direkt peka ut min mor 😉
Jag tycker verkligen att tangentbord är ett STORT plus, och för en som ännu inte testat Motrola Droid och därmed saknar en riktigt “head to head competition” att jämföra med så är HTC Desire Z ett litet mirakel som revolutionerat min vardag på bara två dagar.
Köpt via: Dustin
Pris, inklusive leverans: 5991 kronor
Medföljer: 8GB MicroSD (satt i), USB sladd vilken dubblerar som laddarkabel tillsammans med klumpen till eluttaget, lurar och lite papper.
