Category: våldtäkt

Vänsterpartisten Lena Olsson vill kriminalisera sexköp utomlands eftersom kvinnor i alla länder är lika skyddsvärda, för att sammanfalla hennes inlägg. Hennes lösning är dock generande oinitierad plakatpolitik.

Först

Lagstiftning måste vara könsneutral. Män i Gambia och kvinnor i Thailand är lika skyddsvärda. Vi är överens om att en förkrossande majoritet av sexköpen sker av män, men om man har en politisk ambition så måste det vara att komma åt sexköp – inte mäns sexköp.

Sedan

Lagstiftning är kopplad till en jurisdiktion, alltså räckvidden för en viss lagstiftare. Svensk jurisdiktion omfattar staten Sverige och alla som är här. I domstolar tar vi upp handlingar som strider mot svensk lag. Notera att det skiljer sig mot Lena Olssons uppfattning att den gäller för svenska medborgare.

Låt oss ta lite exempel på det:

• Att dricka alkohol är en del av svensk kultur. Den som i Sverige dricker en ansenlig mängd alkohol döms inte för det oavsett om man är svensk eller från Iran, även om alkohol är förkastligt i muslimska länder.
• Att leva i ett samkönat äktenskap är saknktionerat i svensk lag. Vi är könsneutrala i vår syn på vilka parter som kan ingå i ett äktenskap. Vi ger homosexuella muslimer uppehållstillstånd eftersom dom riskerar förföljelse och straff i sina hemländer.
• Vi dömer folk för barnmisshandel i Sverige oavsett deras etniska bakgrund, trots att aga är tillåtet i många länder.

Om Lena Olsson kan fälla ner sitt populistiska plakat och se på hur världen fungerar så skulle hon förhoppningsvis komma fram till att det är rimligt att svenska lagar gäller i Sverige och utländska lagar gäller i utlandet. Man tar sedan dit man kommer. Sedan får vi internationellt verka för att länder har en rimlig lagstiftning och rättsvårdande myndigheter som upprätthåller den.  Svenska lagar gäller i Sverige för alla som är här. Svenska lagar gäller inte svenska medborgare oavsett var dom befinner sig!

En explosion i diskussioner om sexuella utnyttjanden har florerat på twitter. Det är så klart lite torrt att då diskutera det från ett juridisk perspektiv, men jag börjar där.

Sex är en handling mellan två parter som båda gett sitt medgivande. Man kan bara göra det medgivandet från det man är 15 år. På detta sätt kan man säga att det skall finnas ett avtal om medgivande, varför man också kan titta på avtalsrätten.

Avtal kan ingås på olika sätt;

Skriftligt – Tydligast, men knappast relevant för de flesta. Vem skulle skriva ett avtal om att man går med på sex? Om någon tog fram ett sådant avtal så skulle jag avråda från att skriva på, av den enkla anledningen att jag skulle känna oro att den som lägger fram avtalet hade avsikt att rättfärdiga sex som dom flesta av oss hade tyckt var gravt avvikande. Jag har dock hört om en partnersökande polis som alltid använde detta för att ha “ryggen fri” mot någon som ville göra en anmälan.

Muntligt – En direkt fråga med ett direkt svar. Problemet är ju att det inte finns något bevisvärde i detta. Det blir ju inte lättare när Lotta Insulander-Lindh i Billy Butt rättegången refererar till att “en kvinnans ‘nej’ betyder inte alltid nej”, alltså där en viss initial spelad ovilja kan vara del av ett förspel.

Konkludent – Sannolikt det vanligaste. Genom handling framstår det som uppenbart att man gett sin accept.

Accept i efterhand – Om endera parten inte var i stånd att ge en accept (t.ex. eftersom man sov) så är det juridiskt vanskligt och den som utan accept genomfört samlag väljer efteråt att se det som något som är OK eller faktiskt är ett sexuellt utnyttjande.

Man kan ju skoja om “ställningsfullmakt” (t.ex. diskussion om Billy Butt verkligen kunde våldta liggande på rygg där kvinnorna hade alla möjligheter att avvika), men lite mera seriöst kan refereras till att man i flera jurisdiktioner har någon form av rätt till sex inom ramen för ett äktenskap. Det kan ju jämföras med en ställningsfullmakt, men någon sådan “rätt” finns ju inte i Sverige.

Så vitt jag kan bedöma har man rätt att återkalla en accept när som helst. Att sagt JA betyder inte att en ovillkorlig rätt att genomföra akten utan man kan när som helst säga nej och backa ur. Det finns ingen “point of no return” under själva akten. Om kondomen går sönder eller det bara inte känns rätt, så har båda parter en ovillkorlig rätt att avbryta.

MEN, vid avslutat samlag man man inte ångra sig. Det blir inte våldtäkt om man konkludent accepterat och efteråt ångrat sig. Man måste rimligen också på något sätt också indikera att man inte är villig – i fall av en ren ambivalens som man inte på något sätt kommunicerar medan man agerar som villig kan inte rimligen i normalfallet bedömas som våldtäkt.

Finns det fall som kan bli våldtäkt trots att båda parter förefallit “med på det”? Vanskliga fall är där det finns en beroendeställning mellan de två parterna. Chef/underställd är väl ett sådant fall.

Det är ett område som är subtilt, avtal på lösa boliner, mellan två parter utan bevis för avsikten i ögonblicket. I #prataomdet förefaller många trots allt referera till “sex fast dom egentligen inte ville”, och för den som “agerat med”, utan att ge uttryck för sin tvivel, måste nog trots allt konkludent accepterat.