Bergsäkra åsikter

Efter att läst om fildelande filmbolag så är det en tankekedja som jag inte kan släppa;

• Upphovsrätten ger en exklusiv rätt till exemplarframställning. (https://lagen.nu/1960%3A729#P2S1)
• Bara den som har en lovlig förlaga har rätt att sprida den till en nära vänkrets https://lagen.nu/1960%3A729#P12S1)
• Torrentprotokollet gör att alla som laddar ner också per definition laddar upp (eller i alla fall baserat på ett likgiltighetsuppsåt faktiskt uppsåtligen laddar upp).
• Enligt denna artikel konstateras att filmbolagen laddar ner; http://berg.to/blog/eoa
•  Filmbolagen innehar den lovliga förlagan.

Min slutsats blir då att  varje segment från en film som filmbolaget bakom en given film tillgängliggör genom att dela via torrent blir en lovlig förlaga och därmed gäller URL§ 12 utan restriktionen i stycke 4. Filmbolaget som fildelar, tvättar block för block bort statusen som olovlig förlaga.

I restaurangbranschen förekommer att den organiserade brottsligheten lovar att skydda restaurangägaren. Skyddet utgörs av att brottslingen lovar att inte själv sabotera för restaurangägaren, men också skydd mot andra som kommer i liknande ärenden.

I någon form av teoretisk modell kan man säga att det rör sig om en relevant tjänst som köps, men i ett fullt ut fungerande samhälle skall det inte finnas någon hotbild att skydda sig emot så praktiskt sett är detta bara en form av utpressning. Den är illegitim och bör bekämpas med alla till buds stående medel.

Det är därför närmast chockerande att Copyswede bedriver en helt jämförbar verksamhet i relation till branschen för lagringsmedia.

I en form av teoretisk verklighet så kan man hävda att all lagringsmedia kan användas för att lagra upphovsrättsskyddat material. Du har rätt att kopiera för privat bruk och genom en avgift på media så skall upphovsmännen få en intäktskälla också för denna lagliga lagring. En bieffekt är så klart att all kopiering med en olovlig förlaga (piratkopiering) taxeras på samma  sätt, vilket Copyswede är väl medvetna om och sannolikt också anser vara det primära målet. Den underliggande legitima tjänsten är en försvinnande liten del av det dom tar betalt för. Precis på samma sätt som “beskyddarna”.

Problemet är att man måste betala samma avgift också för media som man har till allt annat som inte alls berör Copyswede. Man lagrar bilder man tagit själv (som man sparar på flera diskar för att inte riskera ett en trasig hårddisk förstöra alla bilder man någonsin tagit), man lagrar video man själv spelat in digitalt och filmerna är stora, man använder USB minnen för att få med sig viktiga dokument och så vidare. Många kommer alltså att betala stora pengar för att lagra data man själva producerat, och som ingen rimligen kan förvänta sig en upphovsrättsligt motiverad intäkt.

På ett maffialiknande sätt vill Copyswede nu förmå handlarna att betala för att man säljer lagringsmedia. Det är en förfelad utveckling bara värdig en stat som inte har något att anmärka på denna typ av beskyddarverksamhet och den typen av stat har jag inget förtroende för.

Det finns få saker som är så lätta att skapa debatt kring som socialtjänstens hantering av barn [Länk till programmet här]. Hanteringen av barn berör och upprör om det inte sköts rätt, och den som är “skurk” är en handläggare som inte får lov att uttala sig eftersom dom relevanta delarna i hanteringen är sekretessbelagda. Alltså, dom tvingas in i en debatt där alla argument som ligger till grund för besluten är av den typ som dom inte får yppa.

Låt oss komma ihåg grunden, för då är alla andra principer mycket lättare att hålla reda på:

I första hand skall barn vara med sina biologiska föräldrar.

Det betyder att utgångspunkten är att barn som varit placerade i andra typer av familjer skall tillbaka till dom biologiska föräldrarna så fort det finns förutsättningar för detta. Man skall ha barnens bästa för ögonen och att det är de biologiska föräldrarna som i första hand skall sörja för detta.

Man hade kunnat göra ett program från mammans perspektiv där omhändertagandet hade framstått som lika grymt. I ett sådant program hade man pekat ut “dom elaka handläggarna” som tagit detta beslut “bara för att mamman hade haft lite strul” under en period, men som bagatelliserats. Man hade pekat ut barnens reaktioner vid separation. Egen erfarenhet från dagis visar att det i många fall är föräldrar som vill bli saknade som skapar separationstrauman i samband med dagislämningar och i det alternativa programmet hade man tryckt på just denna vinkel – att separationstraumat är framprovocerat av fosterföräldrarna. Mannen i den biologiska mammans liv hade visserligen en brokig bakgrund men i det alternativa programmet hade han lämnat det bakom sig och man hade tagit upp honom i en förskönande dager (något socialt engagemang, uppskattning på sin nuvarande arbetsplats eller något liknande). I det alternativa programmet hade folk varit lika upprörda över hanteringen, men hade förordat den helt omvända hanteringen. Den som kan tillföra fakta får är förhindrad att göra det.

För en tid sedan gick det ju ett program om ett föräldrapar med Downs Syndrom som förlorat vårdnaden och dom framställdes som dom ideala föräldrarna, men där den elaka  kommunen ändå inte lät föräldrarna ta hand om sitt barn. Via visserligen synnerligen indirekta och dubiösa källor i det fallet, sades det mig att paret var kvalificerat olämpliga och med alla fakta vid handen så skulle det vara självklart för var och en. Dock, alla med denna faktabakgrund är av sekretesskäl förhindrade att yppa något så där dinglade handläggarna som tagit beslutet med barnens bästa för ögonen.

Alltså;

Detta är ett svårt ämne och vi tittare kan inte, av sekretesskäl få del av tillräckligt med material för att faktiskt förstå handläggarnas beslut utan vi måste tro på journalisten. När journalisten är Janne Josefsson så vet vi att han vill lägga fram EN sida av saken. Det ligger i hans intresse att göra det spekulativt och att framställningen är alltid ensidig, vilket är Janne Josefssons journalistiska signum. Det finns i princip alltid en andra sida. Vad är deras uppfattning och vad talar för den sidan? Jag tror vi kan utgå från att handläggare på socialkontor inte som regel är dåliga människor med ont uppsåt, utan dom gör så gott som kan. Dom kan så klart göra felbedömningar och resultatet av ett gott uppsåt kan bli dåligt, men det vi helt säkert vet är att dom inte får ge sin syn på sken. Janne Josefsson kan alltså tryggt låta dom uttala sig, för dom får ändå inte tillföra fakta. Det blir som boxning med bakbundna händer – dom blir syndabockar och blir därmed offer i denna typ av TV program.

Men, i detta fallet är det sannolikt så att kommunen faktiskt verkligen gjort helt fel och det finns skäl till stark kritik, men jag vill verkligen mana till eftertanke och inte döma någon bara på fakta som levererats av Janne Josefsson.

Till min stora glädje ser jag att den danska EU parlamentarikern Bendt Bendtsen från Det Konservative Folkeparti på EU nivå nu vill driva frågan att Jailbreak skall vara tillåtet

Jailbreak är sannolikt ett brott mot Apples användarvillkor, och för att lyckas måste man undersöka och “reverse engineera” delar av systemet, hitta en svaghet och hitta ett sätt att exekvera kod som använder sig av denna svaghet. För att göra jailbreak tillåtet måste Apple förbjudas att använda begränsande avtalsvillkor men man måste också göra reverse engineering explicit tillåtet. Att bara tillåta implementation av jailbreak blir delvis poänglöst om Apple fortfarande kan juridiskt angripa den som utvecklar själva jailbreak mekanismen.

Personligen ser jag inte värdet i av att jailbreak per se skulle vara tillåtet, utan poängen är att man vill uppnå det som uppnås genom jailbreak, nämligen att du kan installera program som inte tillhandahålls via Apple. Det vill man eftersom

a) man inte vill vara beroende av att Apple accepterat ett visst program och

b) man vill det för att man vill att det skall finnas distributionskonkurrens, och därmed också priskonkurrens.

Alltså;

Det hade varit bättre om Bendt Bendtsen hade inriktat sig på att se till att Apple inte tilläts ha ett distributionsmonopol för Apps, så hade han adresserat den juridiska knäckfrågan istället för en följdsjukdom till själva grundproblemet.

Mobiltelefonleverantörerna har ju nyligen påkommits med att båda lagra positioneringsinformation, vilket är en stor sak i stora delar av världen.

Precis på samma sätt som Konkurrensverket inte tog tag i frågan om Apples missbruk av dominerande ställning vad avser att man tekniskt och juridiskt blockerar konkurrerande Appstores, så tar nu Datainspektionen inte tag i denna.

I December skickade jag in min anmälan mot Apple för missbruk av dominerande ställning. handläggaren (Peter Delen, 08-700 16 34) meddelade att man själva avgjorde vad som skulle tas upp och att detta inte skulle behandlas.

Konkurrensverket uttalar sig inte om rättsliga sakförhållanden i ett enskilt ärende där frågan inte närmare har utretts av oss. Däremot i förekommande fall ge viss generell vägledning. Det är Konkurrensverketsom i varje enskilt fall bedömer om den fråga som anmäls ska granskas vidare.

Mot bakgrund av dina synpunkter vill jag framhålla följande. Såvitt jag förstår finns det inte något uttryckligt hinder för ett företag att välja som strategi att vertikalt integrera sig. På vissa områden såsom ”smarta telefoner” har företagen uppenbarligen valt olika affärsstrategier. En annan viktig omständighet från konkurrenssynpunkt är om det förekommer utestängning av de företag som tillverkar applikationer (”apps”), dvs. att de skulle förvägras att leverera sina lösningar till ett eller flera företag. Några sådana uppgifter har vi inte tillgång till. Mot denna bakgrund saknas tillräcklig grund för oss att närmare utreda de omständigheter som du framfört.

Mitt svar blev detta:

Jag tolkar svaret som att KKV ställer krav på att det finns exempel på att någon nekats tillgång.

Normalt kan det säkert anses uppfyllt genom att anmälan görs av en part som är berörd, vilket inte gäller mitt fall där jag pekar på en principiell brist på konkurrens i strukturen utan att själv vara en drabbad part.

Är KKVs bedömning att den drabbade appen i så fall måste ha en anknytning till Sverige (=KKVs jurisdiktion)?

Noterade nyligen förresten en Gartner rapport som uppskattar marknadsvärdet på App marknaden (totalt) till 15 miljarder USD för 2011.

Nedan är fall för Apple av olika skäl vägrat Appar tillgång till App store:

Först – Adobe får inte leverera Flash till IOS bestyckade enheter. Vidare;

1) Apple vägrar en tidnings app nät denna handlar om Android:

http://berg.to/blog/dq

2) Apple vägrar Spotify (detta har löst sig):

http://berg.to/blog/2W

3) Apple vägrar Danska Ektrabladets App baserat på nakenhet

http://berg.to/blog/pP

En delmängd – som sannolikt inte faller inom KKV:s jurisdiktion är yttrandefrihetsdimensionen:

http://berg.to/blog/kd
http://berg.to/blog/pu

4) prylportalen.se har exempel på sju apps som förbjudits:

http://berg.to/blog/3R

5) kristen app (namnet återges inte, men journalisten bör kunna lämna detaljer)

http://berg.to/blog/Bq

6) Google latitude (sedermera löst)

http://berg.to/blog/a5
http://berg.to/blog/41K

7) Google talk (en intressant artikel generellt i ämnet)

http://berg.to/blog/Tb

Wikileaks app var godkänd med detta återkallades

http://berg.to/blog/v0

9) manhattan Declaration.org – anti-gay app

http://berg.to/blog/Ml

10) Ett program som emulerar den gamla datorn Commodore 64

http://berg.to/blog/oj

11) Mera bakgrund

http://berg.to/blog/8n

Jag hoppas dessa tio exempel tydligt visar att det finns massor av exempel på Apps som refuserats. Som jag också var tydlig med i min initiala inlaga så är dom därmed juridiskt och tekniskt förhindrade att göra sitt alster tillgängligt eftersom Apples produkter är låsta för alla försök att installera mjukvara som inte auktoriserats.

Mitt mail blev registrerat, men det föranledde inget ärende och därmed inte heller något diarienummer enligt detta svar:

Tack för dina kompletterande synpunkter. För din information vill jag klarlägga att vi i varje enskilt fall självständigt avgör om den fråga som anmäls till oss ska granskas närmare eller inte. Till stöd för våra prioriteringar finns en generell policy som bland annat utgår i från en bedömning av hur allvarligt det påstådda problemet eller företeelsen är. I ditt fall gör vi bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för att initiera en utredning från vår sida. Därmed finns heller inget motiv för oss att diarieföra din e-post (jfr din fråga om referensnummer). De e-postar som kommer in till Konkurrensverket blir dock allmänna handlingar och hålls därför ordnade av oss.

Vänsterpartisten Lena Olsson vill kriminalisera sexköp utomlands eftersom kvinnor i alla länder är lika skyddsvärda, för att sammanfalla hennes inlägg. Hennes lösning är dock generande oinitierad plakatpolitik.

Först

Lagstiftning måste vara könsneutral. Män i Gambia och kvinnor i Thailand är lika skyddsvärda. Vi är överens om att en förkrossande majoritet av sexköpen sker av män, men om man har en politisk ambition så måste det vara att komma åt sexköp – inte mäns sexköp.

Sedan

Lagstiftning är kopplad till en jurisdiktion, alltså räckvidden för en viss lagstiftare. Svensk jurisdiktion omfattar staten Sverige och alla som är här. I domstolar tar vi upp handlingar som strider mot svensk lag. Notera att det skiljer sig mot Lena Olssons uppfattning att den gäller för svenska medborgare.

Låt oss ta lite exempel på det:

• Att dricka alkohol är en del av svensk kultur. Den som i Sverige dricker en ansenlig mängd alkohol döms inte för det oavsett om man är svensk eller från Iran, även om alkohol är förkastligt i muslimska länder.
• Att leva i ett samkönat äktenskap är saknktionerat i svensk lag. Vi är könsneutrala i vår syn på vilka parter som kan ingå i ett äktenskap. Vi ger homosexuella muslimer uppehållstillstånd eftersom dom riskerar förföljelse och straff i sina hemländer.
• Vi dömer folk för barnmisshandel i Sverige oavsett deras etniska bakgrund, trots att aga är tillåtet i många länder.

Om Lena Olsson kan fälla ner sitt populistiska plakat och se på hur världen fungerar så skulle hon förhoppningsvis komma fram till att det är rimligt att svenska lagar gäller i Sverige och utländska lagar gäller i utlandet. Man tar sedan dit man kommer. Sedan får vi internationellt verka för att länder har en rimlig lagstiftning och rättsvårdande myndigheter som upprätthåller den.  Svenska lagar gäller i Sverige för alla som är här. Svenska lagar gäller inte svenska medborgare oavsett var dom befinner sig!

Det finns så klart oerhört mycket att säga om datalagringsdirektivet samt den lag som kommer att införas i Sverige som en konsekvens.

Jag besökte PTS hearing under gårdgen (26/1) samt har debatterat i lite olika forum. Här kommer lite delar av det jag sagt i de olika forumen ;

Datalagrinddirektivet syftar till att få möjlighet att dokumentera kommunikation mellan två punkter.

Steg 2 – Vem omfattas/teknikneutralitet:

Men om syftet är att i rätten visa att Hells Angelskillen ringde sitt samtal från en given position där ett grovt brott begicks eller med en viss person för att styrka koppling mellan dem, så är det intresset samma oavsett om personen använder mobiloperatörens egna taltjänst eller en tjänst som använder mobilens IP koppling, sedan kan den tjänsten i sin tur heta det är Skype, Viber, Google talk, Roger Wilco (finns det fortfarande?) eller vara röstkanalen i “Warcraft for iPhone”.

Min slutsats måste bli: Från myndighetshåll med brottsbeivrande och bevissäkring som enda mål så hade jag tyckte det var helt ointressant hur man rubricerar tjänsten när den realiserar syftet röstkommunikation via två anslutningspunkter. Jag hävdar att taltjänsten som mobiloperatören levererar, den som kan levereras av VoIP klient som finns inbyggd i mobilen, de som kan laddas ned som särskilda applikationer eller den som kan realiseras via den i telefonen inbyggda browsern i princip levererar samma substituerbara tjänster och borde hanteras på samma sätt regulatoriskt.

Det råder ingen teknikneutralitet utan fåren skall delas in i två kategorier “bara för att”. För den som inte vill bli lagrad är det sålunda synnerligen enkelt att välja en tjänst som inte omfattas, så är det bara att kommunicera utan att riskera drabbas av lagring.

Steg 3 – Ekonomi

Den ekonomiska modell man valt är att operatörerna inför lösningen och står för kostnaderna, men man täcker sedan marginalkostnaden för varje uthämtning av uppgifterna. Med ekonomiska termer betyder det att CAPEX får man absorbera själv som operatör medan OPEX kan myndigheterna täcka.

Slutsatsen så här långt; det blir en belastning att behöva göra lagringen och alla belastningar utgör konkurrensnackdelar för den som drabbas av belastningen.

Mobiloperatörerna (och det är primärt dom som är intressanta eftersom det är enheter som både kan leverera tal och data)står sannolikt på andra sidan och vill både att reglerna per se skall vara minimalt ingripande, men också att dom skall drabba alla lika.

En explosion i diskussioner om sexuella utnyttjanden har florerat på twitter. Det är så klart lite torrt att då diskutera det från ett juridisk perspektiv, men jag börjar där.

Sex är en handling mellan två parter som båda gett sitt medgivande. Man kan bara göra det medgivandet från det man är 15 år. På detta sätt kan man säga att det skall finnas ett avtal om medgivande, varför man också kan titta på avtalsrätten.

Avtal kan ingås på olika sätt;

Skriftligt – Tydligast, men knappast relevant för de flesta. Vem skulle skriva ett avtal om att man går med på sex? Om någon tog fram ett sådant avtal så skulle jag avråda från att skriva på, av den enkla anledningen att jag skulle känna oro att den som lägger fram avtalet hade avsikt att rättfärdiga sex som dom flesta av oss hade tyckt var gravt avvikande. Jag har dock hört om en partnersökande polis som alltid använde detta för att ha “ryggen fri” mot någon som ville göra en anmälan.

Muntligt – En direkt fråga med ett direkt svar. Problemet är ju att det inte finns något bevisvärde i detta. Det blir ju inte lättare när Lotta Insulander-Lindh i Billy Butt rättegången refererar till att “en kvinnans ‘nej’ betyder inte alltid nej”, alltså där en viss initial spelad ovilja kan vara del av ett förspel.

Konkludent – Sannolikt det vanligaste. Genom handling framstår det som uppenbart att man gett sin accept.

Accept i efterhand – Om endera parten inte var i stånd att ge en accept (t.ex. eftersom man sov) så är det juridiskt vanskligt och den som utan accept genomfört samlag väljer efteråt att se det som något som är OK eller faktiskt är ett sexuellt utnyttjande.

Man kan ju skoja om “ställningsfullmakt” (t.ex. diskussion om Billy Butt verkligen kunde våldta liggande på rygg där kvinnorna hade alla möjligheter att avvika), men lite mera seriöst kan refereras till att man i flera jurisdiktioner har någon form av rätt till sex inom ramen för ett äktenskap. Det kan ju jämföras med en ställningsfullmakt, men någon sådan “rätt” finns ju inte i Sverige.

Så vitt jag kan bedöma har man rätt att återkalla en accept när som helst. Att sagt JA betyder inte att en ovillkorlig rätt att genomföra akten utan man kan när som helst säga nej och backa ur. Det finns ingen “point of no return” under själva akten. Om kondomen går sönder eller det bara inte känns rätt, så har båda parter en ovillkorlig rätt att avbryta.

MEN, vid avslutat samlag man man inte ångra sig. Det blir inte våldtäkt om man konkludent accepterat och efteråt ångrat sig. Man måste rimligen också på något sätt också indikera att man inte är villig – i fall av en ren ambivalens som man inte på något sätt kommunicerar medan man agerar som villig kan inte rimligen i normalfallet bedömas som våldtäkt.

Finns det fall som kan bli våldtäkt trots att båda parter förefallit “med på det”? Vanskliga fall är där det finns en beroendeställning mellan de två parterna. Chef/underställd är väl ett sådant fall.

Det är ett område som är subtilt, avtal på lösa boliner, mellan två parter utan bevis för avsikten i ögonblicket. I #prataomdet förefaller många trots allt referera till “sex fast dom egentligen inte ville”, och för den som “agerat med”, utan att ge uttryck för sin tvivel, måste nog trots allt konkludent accepterat.

Igår skickade jag in min anmälan om Apples missbruk av dominerande ställning. Jag skulle väl kanske först postat texten här för synpunkter och därmed kunna debugga texten ett varv till, men nu har den gått och jag ser fram emot resultatet.

Uppdatering;

Har fått lite kommentarer från Konkurrensverket och dessutom mediaintresse för frågan, varför jag har uppdaterat min anmälan och insänt en Version 1.1. För läsarna av denna blog bifogas anmälan igen här:

Anmälan mot Apple

Synpunkter tages tacksamt emot, även avseende språkliga konstigheter och eventuella stavfel.