Sociala nätverk och tiden det tar …

Måste erkänna att jag har en bekantskapskrets som inte alltid förstår mig och när jag i helgen konfronterades så fick jag inte riktigt fram min poäng på ett vettigt sett. Argumentet bygger i princip på “Du som har över 500 kontakter på LinkedIn – gör du inget annat? Twittrar du också?”

Låt mig snabbt gå igenom mina egnagemang i sociala nätverk, vilken tid de ta och varför den tiden är väl värd det jag investerar:

Mailinglistor (En grupp människor ges möjlighet att maila till alla de andra genom att skicka ett enda mail till listan)

Detta är den ÖVERLÄGSET största tidstjuven alla kategorier i mitt liv. Jag är med i en handfull listor där egentligen två är lite mera krävande. Det har beskrivits som ett Rotary för den digitala åldern, och det finns två klassiska “avslöjanden” om dem som maktfaktor.

Mustafa Can skrev detta i DN, och tidningen Guru (guru.nu) hade ett scoop i samma härad. Den senare finns inte längre on-line i orginalform med Googles Wayback machine är din vän om du vill läsa det – se här – där jag också för första gången fick se mig publicerad i en skandallista – spännande.

Jag är såld på detta. Det finns få saker som ett tvärvetenskapligt utbyte mellan folk i olika discipliner som verkligen kan sina saker och det är ett forum där 1+1 bli 9.5 MINST! Där finns dussintals öron mot marken som berättar vad som är på väg in över oss från deras horisont. I diskussioner om Spotify, Skype, IPv6, internet reglering, sökmotoroptimering, telefoni, ENUM, ICANN, E.164, GIX, FRA, Peering, Software Defined Radio, Peerialism, Google Wave, IPRED, Voddler, Tesla, Headhunters i LA, outsourcing i Bangalore, kontaktpersoner i Beijing, BSA, jailbreaking av iPhone, 24HBP, Mindpark så finns folk där – det är hästens mun som talar och inte en medelbegåvad journalist som skall sammanfatta något komplext två veckor efter att det hänt. Som alla föreningar så krävs det att man ger för att få. Gratisätare är lätt att få tag på och därför inte särskilt önskvärda. Inget har lärt mig så mycket som medlemskapet på mailinglistor, inget har gjort att jag har spetskompetens tillgänglig att fråga vid behov. Detta är alla typer av studiecirklar du kan gå fast på steroider!

Tidskonsumtion: Stor, typiskt sett inget för folk som inte lätt tuggar 2-300 mail på en kväll. Man styr ju inte volymen – det som kommer in kommer ju utan att man kan kontrollera. Ingen tvingar dig ju att läsa allt som skrivs.

Bloggar (Alltså inlägg som detta. En typ artikel i den lilla tidning man själv kan producera)

Låt oss vara ärliga och erkänna att en otroligt stor majoritet av alla bloggar produceras av tonåringar som vill synas. I linje med “alla vill vara på TV” så är en egen blogg där man skriver om vilka kläder man har på sig, vilka kompisar man träffat och att man klappat sitt marsvin. Precis som alla publikationer är det upp till redaktören att välja det som skall stå i publikationen och om redaktören inte har något intressant att förmedla blir ju resultatet ointressant. Det är ju teoretiskt ganska liten skillnad på det Content Management System (CMS) som driver en dagstidnings web (säg DN.se), den wordpress blog där Malin, 16 skriver dagbok, bloggen där en av Sveriges ledande säkerhetsexperter, Per Hellqvist delar med sig av sina kunskaper eller för den delen där Mary X Jensen skriver om politik och använder nätet för att bilda opinion med syfte att komma in i riksdagen 2010. Försök dock hitta en gemensam nämnare utöver att man skriver inlägg i ett system som blir publicerat på nätet.

Att prata Blogg som ett samlingsnamn där man generaliserar, blir som att generalisera över tidningar. I den kategorin finns allt från Wall Street Journal, Playboy, Fantomen och korsordsbilagan till Allers veckotidning. Också svårt att generalisera.

Jag bloggar på Bergatrollet.se/blog och här på berg.to/blog .. På berg.to/blog är det mest för att skriva av mig och bergatrollet.se/blog mest för att dokumentera “teknissaker” jag själv vill komma ihåg till en annan gång. Istället för att ha en gnagande tanke som håller mig vaken så omsätter jag den till en text så jag kan släppa den och gå vidare. Entreprenörer har idéer till sådant de vill uppfinna som inte ger dem någon ro – jag har samma förhållande till samhällsfenomen. Får jag skriva av mig kan jag släppa det och om jag kan publicera det jag skrivit och kanske någon gång övertyga någon om att jag har en poäng så är det en positiv bieffekt.

Tidskomsumtion: Så mycket man vill. Alltifrån inget till massor. Tidningar måste komma ut tätt för att vara relevanta och många bloggare skriver flera gånger varje dag för att behålla läsare. Jag skriver när något gnager som jag måste få ut mig. Förhoppningsvis är det gruskorn i min skalle som emellanåt ramlar ut i form av en pärla, men jag kräver inte av mig själv att jag skall producera pärlor på löpande band eller tar en stolthet i att ha hundratals som här läst det jag skriver. I mitt fall tar det alltså ganska lite tid, men i princip ingen av det är “mertid”. Hade jag inte skrivit hade jag sovit sämre och spenderat de skrivande timmarna med att snurra i sängen, vilket är en avsevärt mycket sämre sysselsättning.

LinkedIn (En nätverk för affärskontakter)

Alla har väl en adressbok. Vissa skriver i adressböcker, andra samlar på visitkort men ett modernare och mycket effektivare sätt att ha en tjänst för detta. Min heter LinkedIn. Det är en tjänst där jag lägger till folk jag har professionell relation till och en del kompisar (ofta blir ju gränserna flytande). Före ett möte kollar jag folk på LinkedIn (vad har dom gjort förut, vad är det för sorts personer) och efter ett möte med någon lägger jag typiskt sett till dem som kontakt.

Det är ju inte jag som var först att inse värdet av en Rolodex – i många branscher jag ju en välfylld Rolodex varit stora delar av vissa personers marknadsvärde, och att överföra det i en digital ålder är att man har många kontakter på LinkedIn.Tänk dig en journalist som Mats Knutsson (politisk reporter på SVT) med tentaklerna inne i politikersverige för att kunna leverera inside information på löpande band. Tänk dig honom att leta på sap.se för att hitta någon som kan säga något om Sossekongressen – det är HELT otänkbart. Halva Mats marknadsvärde – minst – är hans kontaktnät.

Just jag jobbar precis som Mats Knutsson ju i en bransch där kontakter är allt, även om jag inte är journalist. Tänk organisationer min arbetsgivare vill teckna avtal med eller sådana där processen hakat upp sig. En snabb koll i listan ger en handfull kontakter i många bolag vi har skäl att interagera med. Vad gör dom nuförtiden – kan en kontakt med en relevant person kanske lösa knuten, justera prioriteringen eller förklara den bakomliggande principen som gör att det tar tid. Har jag kanske hjälpt dom i liknande situationer någon gång tidigare och jag på det viset är “en upp”? Har vi svept en bira ihop eller har vi kanske till och med spelat golf. Fallen där jag haft nytta av detta räknas i hundratals över mina drygt 15 åriga karriär!

Jag fått konsultuppdrag vid ett flertal tillfällen eftersom jag haft en profil som matchat det som uppdragsgivare akut behov, och jag har kunnat fråga nätverket om personal då jag akut behövde förstärka utifrån en mycket specifik kravprofil. Efter två dagar hade jag minst ett dussin förslag som var HELT rätt för rollen i utbyte mot en investerad halvtimme istället för att blanda in en rekryterare för den kostnad det skulle dragit, den tid det hade tagit och den mängd grus jag fått mellan guldkornen.

Jag har träffat alla mina kontakter i LinkedIn eller har åtminstone en tillräckligt nära digital kontakt att jag kan lägga till dem med gott samvete. Mitt enda undantag är headhunters – dom lägger jag till utan att jag känner dem, om de jobbar med intressanta företag.

LinkedIn är ju inte Facebook. Jag skriver inte vad jag haft till kvällsmat, vem jag lunchade med och vilken tröja jag köpt. Jag chattar inte med någon via LinkedIn och spelar framförallt inte MaffiaWars via LinkedIn. Det är en helt renodlad digital Rolodex Turbo Delux med dubbla förgasare, 8GB internminne hela vägen in i kaklet. Hur vet du, med en driva visitkort i en hög, att en tidigare affärsbekant nu är chef för ett företag som skulle kunna hjälpa ditt företag.  Du har förmodligen en utmärkt personlig ingång att börja med? Det vet du inte och du får faktiskt skylla dig själv för att du fortfarande tror på din hög med spelkort som en bra lösning!

Tidskonsumtion: I sin grundform är det en ren tidsbesparing. Att hålla reda på drivor av visitkort är hopplöst och helt poänglöst när det går att göra så mycket effektivare, snabbare och bättre. Det tar några minuter varje gång men besparingarna i andra änden går inte att mäta. Det är en förutsättning för att kunna exekvera “händ” på löpande band.  Jag kan nog trots allt erkänna att det finns ett drag av samlande i det jag gör och att det finns drag av att gå längre än att ha en lista av ett rent nyttoperspektiv. Ett drag av fågelhund som vill ha flocken samlad. Så länge principen är att man inte lägger till kreti och pleti för att få många så tycker jag ändå att det i grunden inte är osunt.

Twitter (Mikroblog)

Precis som vanliga bloggar skrives det ohyggliga mängder trivialiteter och rent trams, men att avfärda det som bärare är som att avfärda internet för att det bara består av porr eller att avfärda tidningar för att det finns tabloidpress som bara överdriver, förvränger och förvanskar. Som producent använder jag det för att förmedla sådant jag hittar och som jag bedömer är av relevans för andra; med TwitterBar i Firefox tar det max 30 sekunder att dra iväg en en kommentar och en URL till en artikel på nätet. Genom att följa relevanta personer och tjänster har jag en stab av experter som scannar sina expertområden och förmedlar det till mig. Jag använder det på samma sätt som andra använder en “ticker” för att se börskurser eller för att se nyheterna som TT förmedlar (det har väl alla journalister i dagspress ständigt på).

Tidsåtgång: Genom att optimera processen så använder mitt twittrande i princip bara “överkapacitet”. Att skicka tar kanske 5 minuter under dagen – lika mycket som du använder för att gå ut och ta en cigg eller stoppa in ny snus, och då tar du förmodligen inte bara en cigg/prilla under en dag.

Sammanfattningsvis så är det förmodligen så att många bedömer värdet av sociala medier utifrån Facebook och den tid det tar att engagera sig utifrån Facebook. Facebook har absolut sin plats och man måste inte alltid vara effektiv. Facebook är som “Idol 2009” – vulgovarianten av tävling, riggad så man blir helt deprimerad men det är rätt skönt att någon gång släppa på effektivitetskravet och bara ge sig hän åt skräpkulturen. Gör det bara inte för länge, för ofta för då riskerar det bli allvarligt fördummande och döm inte Sociala nätverk utifrån Facebook – det är som att döma restaurangmat efter McDonalds.

Thanks for rating this! Now tell the world how you feel - .
How does this post make you feel?
  • Excited
  • Fascinated
  • Amused
  • Bored
  • Sad
  • Angry

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *