Free speech and constitution

Let me first say that I AM a lawyer, but NOT specialised in constitutional law and not in US law either. But any graduate from any law school on the globe should have a reasonable understanding of constitutional law. That is one of the aspects included in every LL.m. out there.

It seems that amongst non-lawyers, there is a fundamental misconception of what free speech is, and then also what censorship is. So let’s start by nailing what free speech is. It is:

The right to say what you want without being stopped by the STATE.

Read that again – your right is a right in relation to the state (which is another word for the country). Not in relation to other citizens nor companies.

If the STATE prevents you from stating your opinion, that is censorship. The word censorship is also used in other contexts, but used in the context of constitutional law it only applied to the STATE preventing its citizens from saying things.

It’s quite important to then establish what it’s NOT;

  • It’s not a general right to be heard and listened to.
  • It’s not a right to access a megaphone to spread your opinions.

This means that, from a constitutional law point of view, any private player is in full control of who they lend their publishing capabilities to. Private players can deny anyone access to their platform, and can also kick people off it, at their own digression. Private players can prevent you from posting, moderate your posts and remove them. They are FULLY entitled to that.

This is what the law says. So please don’t lower yourself to the ignorant bunch that says denying “this and that person” access to “this or that platform” is unconstitutional or a limit of free speech. It’s really not. Really not. It’s a matter well outside the constitutional domain. It’s like a person not being allowed a certain club, and the clubs can decide that. Not the state.

We can have a debate over if certain platforms are so fundamental, that access to them should be in the bill of rights. Feel free to advocate that. That is another question. Poland has taken steps in this direction, so it’s indeed possible.

A small reflection on the current standings of this is that the same people who are adamant that the state should be small and who believes that any rights given to the public, is a step towards socialisation (which implicitly is a road to hell) are the very same ones that now voices that it’s unconstitutional to deny certain individuals access to certain platforms. Please understand that this line of argument is that you want to deny private companies the right to manage their own service. That is a quite severe stride into the world of government control over companies. THAT is the real stride in the path towards the bad incarnations of socialism.

5G – faran med ny teknik

Läser en post på Anders Ygemans Facebookvägg om 5G och blir sedan förfärad över kommentarerna som säger sig inte vilja ha 5g, och som dessutom ser faror med tekniken. Strålning – om det är ofarligt.

Låt oss gå igenom några av nyckelargumenten, men först lite bakgrund.

Strålning

All trådlös kommunikation baseras på elektromagnetisk strålning. Elektromagnetisk strålning har en viss grundfrekvens. PTS delar ut tillstånd att operera tjänster på vissa frekvensband, alltså där den elektromagnetiska strålningen håller sig inom ett visst frekvensintervall.

Vi har hållit på med elektromagnetisk strålning oerhört länge vid det här laget och det används i massor av applikationer. Dels tvåvägs (Mobiletlefoni, walkie talkie, sjöradio och så vidare) men också envägs (Tv och radioutsändningar samt radar). Men viktigast av allt – helt vanligt ljus är också elektromagnetisk strålning.

Så att vara rädd för 5G får nog faktiskt sägas vara okunnigt, för 5G är ju bara den tjänst man skapar på den radiofrekvens man använder. Och 5G använder flera olika, varav alla dessa har använts historiskt, så att man använder frekvensen till just 5G utgör ingen som helst skillnad.

Den som säger att 5G är farligt måste i så fall mena att elektromagnetisk strålning i ett visst frekvensband med en viss uteffekt är farlig, för att just applikationen 5G skulle vara farlig är är inget annat är djupt okunnigt att påstå.

1. Är 5G ofarligt?

Först; elektromagnetisk strålning KAN vara farligt. Det är exakt därför vi har gränsvärden att förhålla oss till och det är därför vi har en särskild myndighet som övervakar detta. Strålsäkerhetsmyndigheten, som etablerar gränsvärden är på en nivå att strålningen är på garanterat harmlös nivå.

Sedan; Empirisk forskning lider av en stor brist – man kan inte empiriskt bevisa att något är ofarligt. Man kan inte bevisa att något inte finns.

Låt oss ta tesen “Alla blåmesar är blå” som en analogi för “Elektromagnetisk strålning på dom frekvenser och den uteffekt som 5G använder är ofarligt”.

Hur många blåmesar måste jag samla in för att bevisa min tes? Låt oss anta att jag samlat in 1000, 100 000 eller alla nu levande – har jag bevisat att alla är blåa då? Nej, inte ens när jag samlat in alla nu levande kan jag ju sägas bevisat att alla blåmesar är blåa. Har jag verkligen fångat alla? Har det funnits tidigare? Eller kommer det att finnas senare? Beviset här kan aldrig vara 100% utan man går mot en sannolikhet som närmar sig 100% ju större underlag man har. Det är detta man kallar för sannolikhet gränsande till visshet.

Att falsifiera tesen är ju mycket enklare – fånga en enda fågel som är en blåmes som inte är blå så visar man att testen är falsk.

Precis så här är det med elektromagnetisk strålning också.

Vi har haft FM radio länge. Det är snart 100 år sedan Sveriges Radio lanserades och vi fick en publik svensk radiotjänst. (1925)

Vi har haft TV sändningar länge. I mitten av 50 talet började det sändas över hela landet.

Dom första kommunikationssateliterna kom i början av 60 talet.

Vi har haft kommunikationslösningar över radio i olika former i över 50 år. NMT 450 lanserades 1981 och GSM kom 1991.

Och vi har så klart också exponerats för ljus så länge vi funnits som art.

Alltså; vi har exponerats för elektromagnetiskt strålning så länge vi funnits som art och vi har exponerasts för denna typ av strålning skapad av människan så länge huvuddelen av världens befolkning levt. Och det går inte att hitta en koppling mellan den elektromagnetiska strålningen och någon förhöjd sjukdoms frekvens.

Alltså;
A) Det går inte att bevisa att något är ofarligt.

B) Det kommer alltid att finnas en liten del av befolkningen som reagerat på fenomen, så att en handfull påstår sig lida av fenomenet går inte att undvika. Det finns folk som inte tål vatten trots att dom består till 60% av vatten.

C) Vi har exponerats för elektromagnetiskt strålning under så lång tid fördelat över så många frekvensband och många gånger med mycket högre uteffekt än vi opererar med idag.

Givet dessa tre ingångsvärden måste det sägas att det med sannolikhet som gränsar till visshet är ofarligt – både på kort och lång sikt – att exponeras för den elektromagnetiska strålning som används för kommunikation idag.

Så nej, vi är inte försökskaniner och 5G utgör inget experiment. Det är en uppdaterad tjänst som kommer skapa många nya möjligheter.

2. “Pengarna borde gå till vård, skola och omsorg istället”

Denna fråga visar på en djup oförståelse för rollfördelningen i samhället.

Det offentliga finansieras av skatter. Skatter är vår ersättning som medborgare för att driva staten Sverige. Vi röstar på politiska partier som skall styra Sverige och indirekt så röstar vi då också på vem som skall besluta hur stora dessa skatteintäkter skall vara och hur dom skall fördelas.

Det privata näringslivet investerar i verksamheter för att skapa produkter och tjänster som kan nyttjas. Detta är inte skattepengar och dom får använda sina pengar hur dom vill. Om det privata näringslivet är framgångsrikt så genererar man vinster och det skapar jobb. Vi har skatt både på vinster i företag och arbete, vilket gör att vi är direkt beroende av företag och vinster för att skapa en skattebas som kan beskattas för att finansiera vård, skola och omsorg.

Så den som vill ha mer pengar till vård, skola och omsorg borde vara FÖR teknisk utveckling – inte emot.

Och NEJ, vi behöver inte folkomrösta när privata aktörer vill investera i ny teknik. Vi behöver inte heller folkomrösta om frågor som ligger inom den representativa demokratins mandat att hantera.

3. Vi behöver inte 5G

I början av 2000 talet etablerades våra 3G nät. Detta kom i samband med att IT bubblan sprack och media stod unisont och skrek att hastigheten i nuvarande mobilnät var tillräcklig och att om man inte kunde visa på en “killerapp” så var detta en teknologi som skulle bli ett fiasko. Historien visar att det blev precis tvärt om. Vårt behov av kommunikation minskar inte – det ökar. Vårt behov av bandbredd minskar inte – det ökar.

Så den som säger att man inte behöver en tjänst måste dels a) på en tämligen djup nivå förstå hur tjänsterna funkar och vilka tekniska begränsningar som finns, samt b) också förutse ett framtida behov. Här gör jag det aningen schablonmässiga antagandet att väldigt få av belackarna förefaller ha en relevant kunskap för att göra en initierad bedömning.

Vad kommer 5G ge?

  • Lägre “latency”
    Detta betyder att tiden från att man trycker på en knapp tills att tjänsten som den kopplas till får impulsen kommer sänkas drastiskt. Detta kommer möjliggöra en massa applikationer som inte är möjliga idag. Fjärrstyra fordon (lastbilar, drönare och bilar), operera på distans och annat där det är av stor vikt att operatörens relation snabbt påverkar det styrda och att man snabbt får en snabb visuell feedback på den aktion man tagit.
  • Högre bandbredd
    Vårt behov av bandbredd kommer inte att minska. Det kommer bli allt fler uppkopplade enheter som skall dela på resurserna, så bara om vi skall behålla den bandbredd via har idag, när fler skall dela på den så måste kapaciteten öka för att möta både vad avser fler användare och ökat behov per användare.
  • Lägre batteriförbrukning
    I och med Internet of Things kommer fler saker att uppdatera sin status löpande och många av dom kommer vara en del av en pryl. Då kommer många att drivas av batteri som inte självklart är lätt att komma åt att byta. I detta scenario behöver man ett nätverk där man kan vara uppkopplad på ett synnerligen batterieffektivt sätt.
  • Network slicing
    För att olika typer av trafik skall kunna samexistera utan att störa varandra så har man infört network slicing. Det skiljer sig inte våldsamt från dom gamla principerna för QoS, men i princip så segmenterar man nätverket så den som har extrema krav på låg latency inte skall bråka om samma resurs som den som har extremt behov av hög bandbredd.
  • Roaming
    Nya generationer av tekniker har hittills gjort att världen kunnat samlas kring dessa nya tekniker och det gör att dom enheter vi har snart funkar i alla länder. Dom alternativa tekniker som funnits har marginaliserats och den tekniska fragmenteringen är snart ett minne blott. Redan med 4G/LTE så fick vi över Verizon i USA på samma teknik som vi andra använder.

Generellt så kan sägas att 5G ger en massa saker som tidigare generationer inte hade. Riskerna för detta ligger på industrins aktörer. Det är dom som räknat på behov och risker. Dom har gjort samma sak tidigare och det har visat sig korrekt, så beviskravet borde ju finnas på den som påstår att 5G inte behövs att visa varför industrin skulle ha fel denna gång.

Nya telekomregler…

Lite snabba reflektioner av dagens EU beslut;
Nätneutralitet
En mobiloperatören är krasst sett en bitpipe med ett antal tilläggstjänster i form av röst och meddelandetjänster. Övervinster i röst och meddelandetjänster har gjort att man kunnat hålla ett icke hållbart pris på sina mobila datatjänster, och för att försvara denna korssubventionering har vissa operatörer valt att filtrera och blockera access till konkurrerande tjänster. En konsekvens av dagens beslut är att priset för data antingen kommer att gå upp eller i alla fall inte sjunka över tid som man annars kanske kunde förvänta sig, men också att vi efterhand skall kunna se operatörens röst och meddelandetjänst om ett av många val som ligger ovanpå den datatjänst man köper av dom.
Roaming
Mobiloperatörer gick över från NNT (Normal Network Tariff) till IOT (Interoperator Traiff) i slutet på 90 talet. Alltså där grossisttaxan först bara fick vara 15% över den egna slutkundstaxan för den primära kundgruppen (NNT), och sedan med IOT kapades denna koppling. När man etablerade paketförmedlad data så var WAP protokollet (HTTP var inte tillräckligt effektivt över denna extremt smalbandiga kanal – alltså smalbandig även jämfört med dåtidens modem). Eftersom man i roamingrelationer både köper och säljer finns det ju aldrig en tydlig köparroll och därmed ingen som hårdhudat kan ställa krav på en löpande priserosion, eftersom alla argument också kommer som bumerang i kravställarens nacke. Detta har gjort att priserna inte ens över tid haft något naturlig press nedåt.
För cirka tio år sedan började operatörerna äntligen använda sig köparmakt och införde trafikstyrning, alltså att man med central logik bestämde vilket nät som kunderna primärt skulle använda i ett visst land. Eftersom kunderna betalar samma oavsett operatör som väljs så finns det inget argument varför man skall överlåta detta val till kunden.  Detta skapade ett kraftigt pristryck på roamingtaxorna, men med två tydliga baksidor:
– Det fanns fortfarande all anledning att ha ett högt normalpris som man kunder rabattera kraftigt med bibehållen lönsamhet. (Detta pris – standardpriset – kallas ofta AA.14 priset)
– Mindre operatörer med färre kunder och därmed mindre trafik, har mindre förhandlingskraft. I många fall får dom vara glada om dom får roaming, och att få rabatterad roaming är därför inte alls självklart.
Alltså, om dom små operatörerna betalar väldigt mycket mer än dom stora så saknar marknaden den spjutspets av prissänkare som små spelare på marknaden annars brukar innebära. DÄRFÖR och bara därför fungerar inte grossistmarknaden för roaming, och DÄRFÖR och bara därför betalar kunderna ett överpris för sin roaming.
EU beslutet är en veritabel katastrof för små operatörer – alltså dom vi är beroende av för att vidmakthålla konkurrens. Det som kommer att ske är att små och effektiva operatörer, med lågt slutkundspris, tvingas erbjuda detta pris inom hela Europa. Men detta låga slutkundspris kommer man att tvingas erbjuda på toppen av ett grossistpris som ännu inte reglerats ner till rimliga nivåer. ALLA operatörer kommer att tvingas gå back på samtal som tas emot i utlandet (alltså dokumenterat) men små och effektiva operatörer riskerar att gå back också på alla utgående samtal i Europa och sannolikt även på data för sina nationella kunder, och dessutom alla kunder som köper deras SIM kort för att använda när man roamar.
Alltså; man plockar inga politiska poänger på att reglera wholesale priset men det är där problemet sitter. En regel som kräver att internationell roaming på grossistnivån skall erbjudas på kostnadsbaserad (eller i alla fall kostnadsorienterad) basis hade varit det första stora steget. Jag tycker det man gjort är MYCKET tråkigt och kraftigt kontraproduktivt, och då hoppas jag ni förstår att jag faktiskt också vill ha ett lägre slutkundspris när man roamar – speciellt för data.
Se också:
http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/connected-continent-legislative-package








En IP adress inte direkt hänförlig till en person!

Juridisk kring upphovsrätt utkristalliseras och tolkningar av gällande rätt i USA har ju alltid en viss inverkan på andra länder eftersom a) upphovsrättsindustrin i många fall har amerikanska rötter, och b) den amerikanska marknaden är så stor att många frågeställningar helt enkelt kommer upp där först.

Därför är detta uttalande om IP adresser och deras hänförlighet till en person som kan ställas till ansvar för upphovsrättsbrott:

http://torrentfreak.com/judge-ip-address-does-not-prove-copyright-infringement-140121/








Övervakning, personlig integritet och tusentals nyanser av grått

Î

Politik är konsten att välja ståndpunkt mellan motstående intressen. Dra en gräns i en gråskala där extremerna kanske har företrädare och nationen måste välja väg. Om vägvalet är förutsägbart baserat på partiets ideologi så fungerar den representativa demokratin; jag har röstat på en ideologi utifrån hur jag förväntar att den skall agera i frågorna jag prioriterar.

Under ganska lång tid så hade vi två politiska block i Riksdagen som hade konsensus kring få frågor, men där ståndpunkterna kring personlig integritet vs övervakning var i tydlig harmoni. Folkpartiets Johan Pehrson och Thomas Bodström utgjorde axeln som säkrade att Sverige skulle prioritera övervakning över integritet. Det fanns ingen som förordade integriteten. I valet mellan integritet och övervakning så valde båda blocken övervakning. Skräcken för pedofili och terrorism gav carte blanche åt all typ av integritetskränkande övervakning. I detta politiska vakuum hittade Piratpartiet sitt väljarstöd, även om i ärlighetens namn nog möjligheten att fildela  utan risk för repressalier väl var viktigare än principfrågan för stora delar av deras väljarbas. Jag själv chockerades av den liberala ambivalensen – om man ideologiskt har individen i fokus, hur kan man prioritera övervakning till vilket pris som helst?

Skall vi försöka se lite nyktert på denna fråga? Är det orimligt att rättsvårdande myndigheter har möjligheter att göra brottsundersökningar på sätt som är effektivt och samhällsekonomiskt billigt? Nej det är absolut inte orimligt. Är det rimligt att medborgarna kan utgår från att man inte slentrianövervakas och att vi på så vis öppnar för ett sluttande plan där verklig massövervakning är möjligt? Det är inte bara rimligt – det måste vara en självklar utgångspunkt i varje demokratiskt samhälle. Samhället skall lägga sig i medborgarnas liv bara så mycket som behövs för att utföra sitt uppdrag.

Teleoperatörerna loggar trafik – och har alltid gjort – för att kunna fakturera sina kunder, och underlaget som behövs för att fakturera kunderna måste man enligt bokföringsreglerna behålla i tio år. Andra regler kräver gallring efter viss tid, och man kan fråga om Lex Specialis på området överrider bokföringsreglerna. Faktum kvarstår – ingen operatör slänger underlaget frivilligt, men ingen operatör delar med sig av underlaget till utomstående.

Är det rimligt att myndigheter får tillgång till underlaget? Om du frågar mig är det helt rimligt, men det måste ske på premisser som liknar uthämtande av patientjournaler. Uttag måste loggas och uttag skall bara kunna ske efter beslut av Åklagare. Uttag utanför reglerna är att betrakta som dataintrång. Alltså helt analogt med hur patientjournaler hanteras.

Vi vet vad som är svart och vitt i denna fråga – det politiska ansvaret ligger i att definiera exakt viken nyans av grått som skall gälla i Sverige.

Jag påkallar här ett upprop för ett behov av en integritetslag. En lag där den enskilde i relation till myndigheter tillförsäkras ett skydd för uppgifter som insamlas om denne och myndigheter bara får tillgång till den “on a need to know basis” i varje enskilt fall. En lag som definierar att uthämtning skall loggas och rättfärdigas med åklagarbeslut/domstolsbeslut. Med en sådan lag på plats kan man också – mot relevant ersättning – ställa krav på privata aktörer att etablera gränssnitt mot rättsvårdande myndigheter för uthämtning. Inte bara teleoperatörer, utan kanske kortbolag och andra aktörer med kontroll över stora dataflöden om sina kunder.

Så får vi effektiv brottsbekämpning men på ett sätt där intrången är motiverade och godkända på en nivå ovanför polisens operativa nivå. Och där det inte kan ske slentrianmässigt.

PS: Och NEJ, FRA bedriver en annan typ av verskamhet som inte ryms under mitt förslag.








Föräldramånader …

Folkpartiets senaste utspel är en tredje pappamånad. Ja, vad säger man.

Politik är ideologi. En grundprincip som bär ett parti. En bärande tanke som man enas om och utifrån denna läser man sedan ut sin inställning i sakfrågorna.  När politiska partier fattar beslut och för fram åsikter som går stick i stäv med sina ideologier då blir det konstigt. Om det dessutom rör partier vars ideologi man sympatiserar med så blir det särskilt tråkigt.

Liberalismen utgår från idividen.

Folkpartiet är ett socialliberalt parti, men det är ett liberalt parti. Det betyder att man tycker att individen står i centrum. Wikipedia säger detta: “Som ett led i att garantera individens frihet har liberaler ställt sig skeptiska till statlig inblandning i den privata sfären”.

Det är därför en skam att Folkpartiet gör sig till tolk för den gamla socialdemokratiska grundprincipen att politiker vet bättre hur folk skall leva sina liv än individerna själva, att politiker skall ta över individernas val. Det är därför det är en skam att Folkpartiet går i bräschen för segmentering av föräldrapenningen.

Det är därför en skam att Folkpartiet också varit ivriga påhejare av FRA lagen och Datalagringsdirektivet.

Maria Arnholm och Johan Pehrson är alltså sannerligen inga liberaler – dom är socialister i liberal förklädnad.

Nyhet








Patriarkatets nätkrigare

Regeringen går till frontalangrepp mot “patriarkatets nätkrigare“. Bra eller dåligt?

 

Till att börja med så bör det väl i en demokrati finnas åsiktsfrihet.

Det är ingen naturlag att tycka att jämställdhet är det självklara tillståndet i ett samhälle. Det är inte olagligt att inte tro på jämställdhet, det är bara inte förenligt med med partitillhörighet i huvuddelen av de svenska riksdagspartierna.

Partierna är demokratins ideologiska motorer

Partierna bygger på ideologier och får statsstöd för sin verksamhet. PARTIER skall driva opinion, men att regeringen  använder skattemedel för att driva opinion är demokratiskt mycket tveksamt.

Nätet bara en spegel av vår samtid

Carl Bildt sa för en förskräcklig massa år sedan att allt som finns i samhället också finns på Internet. Det är huvudet på spiken då som nu. Nätet är inte en annan verklighet – det är samma verklighet där fysiska människor interagerar direkt, bara en annan sida av denna verklighet. Den absolut enda skillnaden är att på Internet så blir vi – om vi vill – avperonifierade. Vi kan spela roller. Vi kan ta ut svängarna och tömma åsiktsregistret i botten eftersom vi inte fullt ut kommer att behöva ta ansvar för detta. Det är skrämmande och förvandlar i sämsta fall folk till monster, men i bästa fall så är det oändligt högt i tak och i många forum sker diskussioner som aldrig hade kunnat komma tillstånd AFK.

Det är mot denna bakgrund jag är tveksam till regeringens initiativ.

 

# Jag tycker det är orätt att i en demokrati använda skattepengar till att förändra folks åsikter. Vi har redan idag omfattande statsbidrag till partier, som är de ideologibärande komponenterna i en demokrati. Partierna bör absolut driva opinion och skapa debatt.

Att informera folk så att dom själva kan dra slutsatser tycker jag är helt rimligt, vilket var fallet med Forum För Levande Historia. Här ger man historisk kunskap som förvisso är svårförenlig med antisemitism, men man säger inte att antisemitisk är fel eller uttryckligen försöker omvända antisemiter. Detta är ett demokratiskt relevant sätt att förändra åsikter, alltså fullt ut acceptera åsiktsfrihet men se till att folk bygger sina åsikter på fakta och inte fördomar. Att Forumet sedan inte självklart initialt också tittade på Sojvetunionens förintelse och jämställde den judiska utrotningen med det som drabbade romer, homosexuella och andra grupper är något jag tycker förtjänar kritik.

# Problemet att folk nyttjar nätet till häxjakter och förföljelser är besvärande. Men att begränsa sig till en förföljd/förföljande grupp är väl att titta på världen i en omvänd tratt. Man ser en väldigt liten del av omvärlden. En generell rätt till nätfrid vore mera relevant.

– Ingen borde behöva utsättas för någon form av förföljelse för sin åsikt, och överösas med invektiv, oavsett om det man är kvinna, HBTQ, Sverigedemokrat, muslim, jude, antisemit eller Djurgårdare.

– Den som ger sig in i leken får leken tåla, men sporten har alltid regler som definierar vad man får förväntas tåla. I hockey är ju tacklingar i princip juridiskt att betrakta som ringa misshandel, men det är en del av spelet och juridiken lämnar då spelet att bedöma. För att civil rättegång skall bli aktuellt kräves att spelare utövar ett våld som inte är förenligt med spelets idé och går utöver det som hanteras av sportens eget regelsystem. Rimligen kan detta appliceras analogt på debatter. Om Per Ström och Maria Sveland ger sig in i debatten så får dom räkna med att bli tilltufsade och får argument emot sig som är hårda, men det finns naturligtvis en nivå när påhoppen blir förtal och därmed brottsliga.

Alltså;

– Regeringen får gärna informera och förevisa fakta, men det är inte regeringens roll att driva opinion. Det får och skall partierna göra, och medlen som då skall användas är partiernas egna medel (förvisso hänförliga från skatteuppbörd men inte skattepengar direkt.

– Om Regeringen ser att Internet är ett forum där folk förtalas och trakasseras på ett sätt som är brottsligt så är det rimligt att rättsvårdande myndigheter tar tag i detta problem. Jag är säker på att fällande dom mot ett elakt nättroll skulle få andra att tänka sig för.

Not:

Vad tycker jag om jämställdhet då, för det måste ju någon dragit slutsatser om. Jag tror också att ett jämställt samhälle fungerar bättre. Inte för att jag är principiellt är för jämställdhet som princip, utan för att det är rationellt och därmed rimligt. Det finns biologiska skillnader som är svåra att bortförklara, och jag tror att skillnaderna går djupare än så. Jag tror att det finns könsrelaterade färdigheter. Så klart finns stora variationer inom respektive kön som är större än skillnaderna mellan könen, men det finns skillnader. Hjernevask – Del 1 – är MYCKET sevärd!

 








Paus från sociala medier över jul …

Jag delar Jockes syn att den digitala och fysiska verkligheten är en verklighet som bara tar sig två olika uttryck. Sociala medier är inte ett datorspel, ett virtuellt spel som är frikopplat från den fysiska verkligheten utan bara en flora av digitala kommunikationskanaler.

För mig är diskussionen en blandning av etikett i kombination med en diskussion om arbetsrelaterad stress.

Stressen får turbo av att tekniken gör att många kan att arbeta överallt och det finns allt färre “fredade rum” där man inte ens behöver förklara varför man inte inter/re/agerat. Mobilen blir ett fullgott arbetsverktyg för dom flesta uppgifter, täckningen med god hastighet finns i princip över allt, mobiltjänster på flyg introduceras löpande vilket gör att den som inte själv kan säga stopp har färre tillfällen att slappna av på grund av påtvingade stopp.

jag tycker också att det är intressant med kommunikationsetikett och prioriteringar.
– Du sitter på tu man hand och pratar och det ringer. Vad gör du? Svarar direkt (telefonen går alltid först), svarar inte (prioriterar aldrig bort den fysiskt), tittar på numret och bestämmer då vem du prioriterar.
– Du sitter på ett möte och det ringer. Vad gör du? Det kan inte hända – du har telefonen avstängd på mötet, du har den på tyst och beroende på vem det är så går du ifrån rummet och tar samtalet, du svarar och pratar vitt och brett i rummet [1]
– Du sitter på bio och det ringer. Vad gör du? Det kan inte hända – du har telefonen avstängd på bio, du har den på tyst och beroende på vem det är så går du ifrån rummet och tar samtalet, du svarar och pratar vitt och brett i biosalongen

Byt sedan ut endera telefonsamtal mot mail, twitter, facebookstatusuppdatering och vad det nu kan vara. När är det OK att prioritera folk på distans framför den som bemödat sig att träffa dig ansikte mot ansikte? När är det respektlöst, otrevligt och ouppfostrat att välja den frånvarande snarare än den närvarande? Notera; den närvarande blir sällan del av konversationen med den frånvarande utan det är fråga om en ren bortprioritering i normalfallet.

Så frågan är vad man vill; är det omtanke om twittraren för att denne inte skall bränna ut sig eller är det en irritation över en helt fräck bli socialt bortprioriterad av den man bemödat sig att träffa ansikte mot ansikte? Argumenten för de två olika scenarierna är helt olika och det blir ganska geggigt om man inte kan hålla isär dem.

[1] Det finns kulturella skillnader här. Jag blir själv HELT TOKIG på Italienare som – i mina ögon helt respektlöst – på eget språk glatt svarar och pladdrar på, och därigenom saboterar det fysiska mötet dom deltar i. Inte bara prioriterar dom bort mötet dom deltar i – dom omöjliggör dessutom detta möte för dom andra.








Upphovsrätt och fildelning – igen!

Efter att läst om fildelande filmbolag så är det en tankekedja som jag inte kan släppa;

Min slutsats blir då att  varje segment från en film som filmbolaget bakom en given film tillgängliggör genom att dela via torrent blir en lovlig förlaga och därmed gäller URL§ 12 utan restriktionen i stycke 4. Filmbolaget som fildelar, tvättar block för block bort statusen som olovlig förlaga.








Julholt – en tomte som pratar i luvan!

Att Håkan Juholts mun är en grodfabrik av episka proportioner blir allt mera uppenbart, och för alla med minsta insyn i telekombranschen är det senaste utspelet häpnadsväckande.

Alla skall ha täckning från alla nät.

Att staten skall bestämma utrullningsplaner för privata aktörer strider så klart mot all rim och reson. Det är som att tvinga Konsum att bygga vissa butiker, att lagstifta för att Y-buss skall trafikera Norrlands inland eller Bring att sätta upp brevlådor på Gotska Sandön.

Näringspolitik bygger normalt på att privata aktörer själva optimerar sin verksamhet utifrån behov och efterfrågan, vilket dom gör bättre än alla politiker i hela landet. Näringsidkaren lär sig sin marknad och optimerar sin närvaro.

Staten kan ju välja att göra som vid 3G licensgivningen – ställa krav på nationell utbyggnad för att få tillgång till licensen. Det var ju en auktion där budet var täckning man utfäste sig att etablera.

Det finns bara ett relevant alternativ och det är fenomenet som kallas USO (Universal Service Obligation), vilket betyder att staten säger att man vill ha nationell täckning och upphandlar detta till lägstbjudande. Alla erbjuds och den som är beredd att göra jobbet till lägs kostnad får uppdraget. Att uppdra åt alla är däremot HELT orealistiskt på alla sätt.