Jag delar Jockes syn att den digitala och fysiska verkligheten är en verklighet som bara tar sig två olika uttryck. Sociala medier är inte ett datorspel, ett virtuellt spel som är frikopplat från den fysiska verkligheten utan bara en flora av digitala kommunikationskanaler.
För mig är diskussionen en blandning av etikett i kombination med en diskussion om arbetsrelaterad stress.
Stressen får turbo av att tekniken gör att många kan att arbeta överallt och det finns allt färre “fredade rum” där man inte ens behöver förklara varför man inte inter/re/agerat. Mobilen blir ett fullgott arbetsverktyg för dom flesta uppgifter, täckningen med god hastighet finns i princip över allt, mobiltjänster på flyg introduceras löpande vilket gör att den som inte själv kan säga stopp har färre tillfällen att slappna av på grund av påtvingade stopp.
jag tycker också att det är intressant med kommunikationsetikett och prioriteringar.
- Du sitter på tu man hand och pratar och det ringer. Vad gör du? Svarar direkt (telefonen går alltid först), svarar inte (prioriterar aldrig bort den fysiskt), tittar på numret och bestämmer då vem du prioriterar.
- Du sitter på ett möte och det ringer. Vad gör du? Det kan inte hända – du har telefonen avstängd på mötet, du har den på tyst och beroende på vem det är så går du ifrån rummet och tar samtalet, du svarar och pratar vitt och brett i rummet [1]
- Du sitter på bio och det ringer. Vad gör du? Det kan inte hända – du har telefonen avstängd på bio, du har den på tyst och beroende på vem det är så går du ifrån rummet och tar samtalet, du svarar och pratar vitt och brett i biosalongen
Byt sedan ut endera telefonsamtal mot mail, twitter, facebookstatusuppdatering och vad det nu kan vara. När är det OK att prioritera folk på distans framför den som bemödat sig att träffa dig ansikte mot ansikte? När är det respektlöst, otrevligt och ouppfostrat att välja den frånvarande snarare än den närvarande? Notera; den närvarande blir sällan del av konversationen med den frånvarande utan det är fråga om en ren bortprioritering i normalfallet.
Så frågan är vad man vill; är det omtanke om twittraren för att denne inte skall bränna ut sig eller är det en irritation över en helt fräck bli socialt bortprioriterad av den man bemödat sig att träffa ansikte mot ansikte? Argumenten för de två olika scenarierna är helt olika och det blir ganska geggigt om man inte kan hålla isär dem.
[1] Det finns kulturella skillnader här. Jag blir själv HELT TOKIG på Italienare som – i mina ögon helt respektlöst – på eget språk glatt svarar och pladdrar på, och därigenom saboterar det fysiska mötet dom deltar i. Inte bara prioriterar dom bort mötet dom deltar i – dom omöjliggör dessutom detta möte för dom andra.
Efter att läst om fildelande filmbolag så är det en tankekedja som jag inte kan släppa;
- Upphovsrätten ger en exklusiv rätt till exemplarframställning. (https://lagen.nu/1960%3A729#P2S1)
- Bara den som har en lovlig förlaga har rätt att sprida den till en nära vänkrets https://lagen.nu/1960%3A729#P12S1)
- Torrentprotokollet gör att alla som laddar ner också per definition laddar upp (eller i alla fall baserat på ett likgiltighetsuppsåt faktiskt uppsåtligen laddar upp).
- Enligt denna artikel konstateras att filmbolagen laddar ner; http://berg.to/blog/eoa
- Filmbolagen innehar den lovliga förlagan.
Min slutsats blir då att varje segment från en film som filmbolaget bakom en given film tillgängliggör genom att dela via torrent blir en lovlig förlaga och därmed gäller URL§ 12 utan restriktionen i stycke 4. Filmbolaget som fildelar, tvättar block för block bort statusen som olovlig förlaga.
Att Håkan Juholts mun är en grodfabrik av episka proportioner blir allt mera uppenbart, och för alla med minsta insyn i telekombranschen är det senaste utspelet häpnadsväckande.
Alla skall ha täckning från alla nät.
Att staten skall bestämma utrullningsplaner för privata aktörer strider så klart mot all rim och reson. Det är som att tvinga Konsum att bygga vissa butiker, att lagstifta för att Y-buss skall trafikera Norrlands inland eller Bring att sätta upp brevlådor på Gotska Sandön.
Näringspolitik bygger normalt på att privata aktörer själva optimerar sin verksamhet utifrån behov och efterfrågan, vilket dom gör bättre än alla politiker i hela landet. Näringsidkaren lär sig sin marknad och optimerar sin närvaro.
Staten kan ju välja att göra som vid 3G licensgivningen – ställa krav på nationell utbyggnad för att få tillgång till licensen. Det var ju en auktion där budet var täckning man utfäste sig att etablera.
Det finns bara ett relevant alternativ och det är fenomenet som kallas USO (Universal Service Obligation), vilket betyder att staten säger att man vill ha nationell täckning och upphandlar detta till lägstbjudande. Alla erbjuds och den som är beredd att göra jobbet till lägs kostnad får uppdraget. Att uppdra åt alla är däremot HELT orealistiskt på alla sätt.
I restaurangbranschen förekommer att den organiserade brottsligheten lovar att skydda restaurangägaren. Skyddet utgörs av att brottslingen lovar att inte själv sabotera för restaurangägaren, men också skydd mot andra som kommer i liknande ärenden.
I någon form av teoretisk modell kan man säga att det rör sig om en relevant tjänst som köps, men i ett fullt ut fungerande samhälle skall det inte finnas någon hotbild att skydda sig emot så praktiskt sett är detta bara en form av utpressning. Den är illegitim och bör bekämpas med alla till buds stående medel.
Det är därför närmast chockerande att Copyswede bedriver en helt jämförbar verksamhet i relation till branschen för lagringsmedia.
I en form av teoretisk verklighet så kan man hävda att all lagringsmedia kan användas för att lagra upphovsrättsskyddat material. Du har rätt att kopiera för privat bruk och genom en avgift på media så skall upphovsmännen få en intäktskälla också för denna lagliga lagring. En bieffekt är så klart att all kopiering med en olovlig förlaga (piratkopiering) taxeras på samma sätt, vilket Copyswede är väl medvetna om och sannolikt också anser vara det primära målet. Den underliggande legitima tjänsten är en försvinnande liten del av det dom tar betalt för. Precis på samma sätt som “beskyddarna”.
Problemet är att man måste betala samma avgift också för media som man har till allt annat som inte alls berör Copyswede. Man lagrar bilder man tagit själv (som man sparar på flera diskar för att inte riskera ett en trasig hårddisk förstöra alla bilder man någonsin tagit), man lagrar video man själv spelat in digitalt och filmerna är stora, man använder USB minnen för att få med sig viktiga dokument och så vidare. Många kommer alltså att betala stora pengar för att lagra data man själva producerat, och som ingen rimligen kan förvänta sig en upphovsrättsligt motiverad intäkt.
På ett maffialiknande sätt vill Copyswede nu förmå handlarna att betala för att man säljer lagringsmedia. Det är en förfelad utveckling bara värdig en stat som inte har något att anmärka på denna typ av beskyddarverksamhet och den typen av stat har jag inget förtroende för.
Skype driver på utvecklingen; förr var telefoni tjänsten och man byggde en infrastruktur för att leverera den. Sedan kom IP vågen där det gjordes ett antal mer eller mindre tafatta försök att migrera taltelefoni som en tjänst ovanpå IP. Fragmentering och bristande bandbredd strulade , i kombination med att operatörerna knappast såg denna migrering som något gott. Det suger ut en stor del av intäkterna och allt som bli över är ökade kostnader för bandbredd inom ramen för det flatrate data som man typiskt säljer.
Så om Operatörer och Skype är som repellerade magneter, och man däremellan ser Microsoft och Nokia för att hålla ihop kedjan. Vad drar man för slutsats av detta? Någon som kan tänka något begåvat på hur kedjan Skype <-> Microsoft <-> Nokia <-> Operatörer skall funka?
Bloomberg har idag en intressant artikel om Apple, positionering och en allmänt hållen diskussion om hur Europeiska integritetsmyndigheter förhåller sig till detta.
http://berg.to/blog/6j
Apple är VERKLIGEN pressade! Jag har aldrig hört Apple använda ordet bug
i en kontext med sina produkter. Dessutom refereras det här till TVÅ
olika buggar vilket måste vara unikt. (Se här)
När jag förra sommaren hade kontakt med Apple eftersom deras lurar
knasade ur sig i relation till GSM nät. När man besökt ett 2G nät men
hade ett USIM så stod besöksnätets namn kvar i displayen och det gick
inte att bli av med det. Jag fick då det bisarraste svar jag fått, vilket
i sammandrag kan sammanfattas:
“Vi känner till fenomenet. Vi kan inte bekräfta att det är en bug, vi
kan inte bekräfta att den kommer att rättas i nästa version av OS:et,
vi kan inte bekräfta att det kommer att hete iOS4och vi kan inte
heller bekräfta att det kommer om några dagar. Vi har heller aldrig haft denna konversation.”
Hur kan man gilla ett sådant företag?
Till min stora glädje ser jag att den danska EU parlamentarikern Bendt Bendtsen från Det Konservative Folkeparti på EU nivå nu vill driva frågan att Jailbreak skall vara tillåtet
Jailbreak är sannolikt ett brott mot Apples användarvillkor, och för att lyckas måste man undersöka och “reverse engineera” delar av systemet, hitta en svaghet och hitta ett sätt att exekvera kod som använder sig av denna svaghet. För att göra jailbreak tillåtet måste Apple förbjudas att använda begränsande avtalsvillkor men man måste också göra reverse engineering explicit tillåtet. Att bara tillåta implementation av jailbreak blir delvis poänglöst om Apple fortfarande kan juridiskt angripa den som utvecklar själva jailbreak mekanismen.
Personligen ser jag inte värdet i av att jailbreak per se skulle vara tillåtet, utan poängen är att man vill uppnå det som uppnås genom jailbreak, nämligen att du kan installera program som inte tillhandahålls via Apple. Det vill man eftersom
a) man inte vill vara beroende av att Apple accepterat ett visst program och
b) man vill det för att man vill att det skall finnas distributionskonkurrens, och därmed också priskonkurrens.
Alltså;
Det hade varit bättre om Bendt Bendtsen hade inriktat sig på att se till att Apple inte tilläts ha ett distributionsmonopol för Apps, så hade han adresserat den juridiska knäckfrågan istället för en följdsjukdom till själva grundproblemet.
Mobiltelefonleverantörerna har ju nyligen påkommits med att båda lagra positioneringsinformation, vilket är en stor sak i stora delar av världen.
Precis på samma sätt som Konkurrensverket inte tog tag i frågan om Apples missbruk av dominerande ställning vad avser att man tekniskt och juridiskt blockerar konkurrerande Appstores, så tar nu Datainspektionen inte tag i denna.
I December skickade jag in min anmälan mot Apple för missbruk av dominerande ställning. handläggaren (Peter Delen, 08-700 16 34) meddelade att man själva avgjorde vad som skulle tas upp och att detta inte skulle behandlas.
Konkurrensverket uttalar sig inte om rättsliga sakförhållanden i ett enskilt ärende där frågan inte närmare har utretts av oss. Däremot i förekommande fall ge viss generell vägledning. Det är Konkurrensverketsom i varje enskilt fall bedömer om den fråga som anmäls ska granskas vidare.
Mot bakgrund av dina synpunkter vill jag framhålla följande. Såvitt jag förstår finns det inte något uttryckligt hinder för ett företag att välja som strategi att vertikalt integrera sig. På vissa områden såsom ”smarta telefoner” har företagen uppenbarligen valt olika affärsstrategier. En annan viktig omständighet från konkurrenssynpunkt är om det förekommer utestängning av de företag som tillverkar applikationer (”apps”), dvs. att de skulle förvägras att leverera sina lösningar till ett eller flera företag. Några sådana uppgifter har vi inte tillgång till. Mot denna bakgrund saknas tillräcklig grund för oss att närmare utreda de omständigheter som du framfört.
Mitt svar blev detta:
Jag tolkar svaret som att KKV ställer krav på att det finns exempel på att någon nekats tillgång.
Normalt kan det säkert anses uppfyllt genom att anmälan görs av en part som är berörd, vilket inte gäller mitt fall där jag pekar på en principiell brist på konkurrens i strukturen utan att själv vara en drabbad part.
Är KKVs bedömning att den drabbade appen i så fall måste ha en anknytning till Sverige (=KKVs jurisdiktion)?
Noterade nyligen förresten en Gartner rapport som uppskattar marknadsvärdet på App marknaden (totalt) till 15 miljarder USD för 2011.
Nedan är fall för Apple av olika skäl vägrat Appar tillgång till App store:
Först – Adobe får inte leverera Flash till IOS bestyckade enheter. Vidare;
1) Apple vägrar en tidnings app nät denna handlar om Android:
http://berg.to/blog/dq
2) Apple vägrar Spotify (detta har löst sig):
http://berg.to/blog/2W
3) Apple vägrar Danska Ektrabladets App baserat på nakenhet
http://berg.to/blog/pP
En delmängd – som sannolikt inte faller inom KKV:s jurisdiktion är yttrandefrihetsdimensionen:
http://berg.to/blog/kd
http://berg.to/blog/pu
4) prylportalen.se har exempel på sju apps som förbjudits:
http://berg.to/blog/3R
5) kristen app (namnet återges inte, men journalisten bör kunna lämna detaljer)
http://berg.to/blog/Bq
6) Google latitude (sedermera löst)
http://berg.to/blog/a5
http://berg.to/blog/41K
7) Google talk (en intressant artikel generellt i ämnet)
http://berg.to/blog/Tb
Wikileaks app var godkänd med detta återkallades
http://berg.to/blog/v0
9) manhattan Declaration.org – anti-gay app
http://berg.to/blog/Ml
10) Ett program som emulerar den gamla datorn Commodore 64
http://berg.to/blog/oj
11) Mera bakgrund
http://berg.to/blog/8n
Jag hoppas dessa tio exempel tydligt visar att det finns massor av exempel på Apps som refuserats. Som jag också var tydlig med i min initiala inlaga så är dom därmed juridiskt och tekniskt förhindrade att göra sitt alster tillgängligt eftersom Apples produkter är låsta för alla försök att installera mjukvara som inte auktoriserats.
Mitt mail blev registrerat, men det föranledde inget ärende och därmed inte heller något diarienummer enligt detta svar:
Tack för dina kompletterande synpunkter. För din information vill jag klarlägga att vi i varje enskilt fall självständigt avgör om den fråga som anmäls till oss ska granskas närmare eller inte. Till stöd för våra prioriteringar finns en generell policy som bland annat utgår i från en bedömning av hur allvarligt det påstådda problemet eller företeelsen är. I ditt fall gör vi bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för att initiera en utredning från vår sida. Därmed finns heller inget motiv för oss att diarieföra din e-post (jfr din fråga om referensnummer). De e-postar som kommer in till Konkurrensverket blir dock allmänna handlingar och hålls därför ordnade av oss.
Recent Comments