Twitter [SWE]

[Ett första utkast – jag fortsätter när jag får tid och ork]
En person i min bekantskapskrets som ville veta hur man förklarar Twitter. Det är en oändlig fråga att svara på, men nedan bidrar jag med mina tankar kring ämnet;

Det snackas massor om sociala media och disruptiva media. I ärlighetens namn är det mest navelskådande mediafolk som både pratar och lyssnar. Som utomstående är det lite kul att känna paralleller till hur IT branschen innan bubblan sprack pratade om det existerande IRL-näringslivet som efterblivet och snart omsprungna. Rekommendationen är att lyssna på vad dom har att säga, men tro inte på allt dom säger. Som en viktig del i hela processen så bygger dom sina egna varumärken, och hur det spelar roll förklarar jag nedan.

Så, mera om just Twitter: Twitter är en webbtjänst som gör att man kan posta korta meddelanden (“tweets”) till tjänsten. Tweetsen kan läses av folk som följer en (typ prenumeranter). Man kan också referera till individer eller kanaler i sina inlägg, vilket gör att de som omnämns och de som följer kanalerna ser ditt inlägg. Folk refereras till med “@” och kanaler med “#” … Alltså strängen “Det är otroligt – vi tar ett OS guld TILL  @SVTSport #svtos” ses av de som följer mig, den som har SVTSportkontot, men också alla som följer SVT:s OS kanal på Twitter (benämnd #svtos).

Lite finlir finns i form av “D” – för att skicka privata meddelanden som bara ses av mottagaren “D @PontusBerg Detta ser bara Pontus”. Mottagaren måste följa dig för att se meddelandet vilket förhindrar spam till personer. “RT” är ReTweet, alltså samma som Forward i mail (“RT @PontusBerg Twitter [SWE] – Uppdatering av bloggen berg.to/blog”. Används för att sprida vidare information man själv tagit del av. Alla meddelanden som inte är märkta med “D” kan alltså ses av alla och möjligheterna till att referera till personer och kanaler är bara till för att skapa förutsättningar för dig som användare att begränsa så att du bara tar del av en relevant delmängd av floden som kommer.

Notera att alla tekniska referenser till personer och kanaler också tar plats från det skrivbara utrymmet. Ett antal kringtjänster har dykt upp som förkortar länkar man skickar med och som gör att man kan skicka bilder genom att skicka länkar, allt bara för att kan skall hålla sig inom ramen för den töntiga gränsen på 160 tecken (som finns eftersom det är utrymmet i ett SMS, där tjänsten kommer ifrån). 160 tecken och med overhead som stjäls av mottagarnamn, kanalnamn och annat så blir det ganska lite över för effektivt utbyte av information. Det gör ju att Twitter blir ganska speciellt, på gott och ont. På gott så kommer man alltid till kärnan och bara kärnan. På ont är det snuttifieringens julafton extreme.

Så långt tekniken. Vad kan man använda det till och varför?

– Protokollet är enkelt och finns implementerat i massor av applikationer och ett antal olika funktioner. Det är ett utmärkt sätt att pusha ut notifieringar. Din blogg kan meddela att du skrivit ett nytt inlägg (vem orkar kolla en blogg regelbundet i förhoppningen att den uppdaterats?), ditt CMS system kan meddela att det kommit in en ny artikel (wordpress, drupal), din geo tjänst kan meddela att du uppdaterat dig på en ny position (gowalla, 4squares, brightkite och vad de nu heter). Här ersätter det i stort att man pollar ett antal RSS flöden. Twitter blir realtid på ett lite bättre sätt än RSS. Det är bara fantasin som sätter gräns – man skulle säkert utan extrema svårigheter kunna implementera filöverföring via Twitter. Varför inte Peer to Peer nätverk över Twitter. Inte effektivt, men möjligt, på samma sätt som en massa andra smarta saker.

– Kanalimplementationen skapar förutsättningar för diskussionskanaler. Effekten blir en enormt klumpig variant av IRC (Internet Relay Chat) – man återuppfinner hjulet men denna gång är det bara nästan runt. Twitter är begränsat till ett antal meddelanden per tidsenhet och i en kanal med stor aktivitet och många deltagare så funkar det i ärlighetens namn ganska dåligt. Kan åter hänvisa till SVTs #SVTOS kanal som skapade en löst sammanhållen community under en period. OS pågår när jag skriver det här, men den lär upplösas i samma veva som OS tar slut och det finns ingen teknisk administration kring detta. Det är något djupt demokratiskt att alla kan sätta upp sin egen kanal och sprida sina budskap, men det kunde man ju i IRC också, så häri finns inget nytt under solen.

Filosofiska betraktelser

Det intressanta blir ju hela tanken om räckvidd.  Personer och kanaler följs av ett antal personer. Folk rekryterar followers (aktivt eller passivt) och kanaler. Anglosaxisk terminologi säger antal “eyeballs” om detta – hur många ögonvitor attraherar en person eller en kanal? På samma sätt som personer blir följda av många “eyeballs” så har man i traditionell media upplagor – det är antalet människor som sannolikt kan exponeras för ett budskap i tidningen. Tjänster som klout.com mäter din räckvidd på samma sätt som TS och andra mäter tidningsupplagor. Jag skulle säga att traditionell media bygger upp tidningar och TV kanaler som varumärken vilka representerar en viss mix, så bygger man med Twitter upp personliga varumärken representerande en viss mix. Kanaler blir inneställen – folk vill vara där andra är och trendsättarna med många followers leder vimmlet på samma sätt som ett antal fixstjärnor gör kring Stureplan.

Man blir redaktör i sitt eget flöde. Jag kan inte bara förmedla nyheter från någon annan – då går folk till källorna. Att filtrera fram en bra mix av information är ett mervärde för de “eyeballs” som följer dig, på samma sätt som prenumeranter väljer en viss tidning för dess mix. Du bygger din skara av followers och ger dem tillräckligt mycket tillräckligt ofta för att de skall agera skock bakom dig. De skall ReTweeta det du skriver för att dom vill förmedla men rekryterar också nya followers till dig. På detta sätt finns det en dimension av Multi Level marketing i Twitter.

Man kan göra en principiellt distinktion mellan de rena mikrobloggarna med dagboksanteckningar (“Kommer precis ut från toaletten #visombajsarmycket”) från de som förmedlar substantiell information (“#Google släpper en uppdaterad version #NexusOne nästa helg”). Vi har dock samma i bloggvärlden där tonåringarna exponerar sin dagbok på nätet som i princip använder samma tekniska lösningar som tidningarna. Allt är Content Management, men där man möjligen kan ha lite olika krav på skalbarhet, integration med andra system och så vidare men WordPress, som jag använder här, används ju också av ett otal andra för ett otal olika syften. Det är bara vilket innehåll redaktören väljer – toabesök eller aktuellt skvaller om kommande mobilmodeller. Det är så klart lätt att racka ner på den som mikrobloggar om trivialiteter, men om det är det som folk vill läsa och följa, och man strävar efter mängd av followers, så kan detta ju vara bättre än nyheter. Alla som geekat in i Klout inser ju att det inte bara är antalet som bestämmer scoren, utan att man följs av folk med många followers. Också detta en direkt spegel till gammelmedia. Det sägs ibland om tidningar att de har oproportionerligt mycket annonser i förhållande till upplagan. Då skall man direkt veta att det ju inte bara är antalet läsare – man skall ha RÄTT läsare.

Tveklöst är det så att Joakim Jardenberg (@jocke) och Sofia Mirjamsdotter (@mymlan) med cirka 3000 followers har skaffat sig en plattform att plantera sina åsikter. De förmedlar tankade, visioner och åsikter till flera tusen människor. Det är den typen av fixstjärning som Twitter skapat, vilka byggt sina personliga varumärken i denna domän. Kan vara bra att ha i åtanke när man lyssnar till vad de säger om Twitter. Det är logiskt sett inte härifrån du kommer få sågning av Twitter och annan social media.

Den stora svenskdagen …

Brukar inte skriva om sport, trots att jag är en genuin sportfåne, men idag gör jag ett undantag. Vi svenskar som älskar längdåkning har gått en golgatavandring under ett otal år. När Torgny Mogren vann 50 km i Holmenkollen 1993 markerade det en slutpunkt på en Svensk epok, och efter detta var det varit Norge för hela slanten.

Under ett antal år hade vi haft Magnusson, Lundbeck, Wassberg, Svan, Mogren och så vidare som hade kunnat upprätthålla en svensk dominans och flera generationsväxlingar utan svackor. Per Elofsson var tronföljaren som skulle fortsätta att föra traditionen vidare och allt verkade som upplagt för att det skulle vara en fortsatt svensk dominans. En dopad tysk spanjor i form av Mühlegg fick i OS Per att gå in i väggen och just där dog Per som elitåkare. Han tömde både sig och en hel nation på energi att vara framgångsrika i skidåkning, övertränade sig och kom aldrig tillbaka.

Visst har vi stuckit upp, visst har vi knipit medaljer men det är inte som självklara favoriter av den typ som axlar favoritskapet, utan vi har varit underdogs som slår till någon gång ibland. Vi har inte haft lag där med flera möjliga medaljörer, utan enstaka favoriter (utan att kanske ens vara redo för denna roll) och ett antal statister.

Detta OS har vänt på steken; både damer och herrar har nu lag som kan prestera. Både damer och herrar har nu självförtroendet att våga vinna.

I ett lopp som jag aldrig kommer att glömma, efter att Alzheimern ätit upp förmågan att minnas mitt eget namn, kommer jag att kunna måla upp loppet i detalj. En klassisk heroisk svensk insats med ett ostrategiskt ryck på tok för tidigt för att hålla (han “sätter färg på loppet” som vi sett så många gånger i friidrotten), uppbackad av två starka “hjälpryttare” som kunde bränna eget krut på att Olsson skulle få chansen att dra ifrån. Det är bara det att när klungan kom ifatt var den liten, innehöll en svensk som hade kraft kvar och den upphunne svensken hade förstått vartåt det barkat och inte bränt allt krut som man annars kunde befarat. Att sätta färg på loppet betydde för ovanlighetens skulle inte att man bränt alla chanser att ha med den intressantare delen av slutställningen att göra.

Jag erkänner utan omsvep; att trycka dit Norge kändes fantastiskt. Segern i sig, men också Norges förlust. Till en början piggar det upp att läsa forumen på vg.no – bitterheten blir energi, men ganska snart börjar det gnaga.

Vi ser här en hord som blivit bortskämd med framgång och där Northug blivit den enda bärare an den norska traditionen på herrsidan och när han fallerar så skäms man inte för att göra ner honom. Northug är en fantastisk idrottsman – en stor atlet. En spurtare av rang, strateg i man mot man och smärttålig som få. Likt Baudelaires albatross skrattas han åt när han för en gång skull fått vika ner sig och det är en skam att hans landsmän behandlar honom så respektlöst.

Den andra kategorin utgår från att det är fusk, på två teman. Doping och ett uppsåtligt stavbrott.

Att doping förekommer vet vi svenskar bättre än de flesta andra. Vår Elofsson knäcktes i konkurrensen med dopade så vi vet. Vi minns väl alla Hemohes skandalen och alla år av misstankar att finnarna använde bloddoping. Jag känner inte till varken svenskar eller norrmän som varken misstänkts eller än mindre fällts för doping, och jag hoppas ju man kan säga att vi har en tradition att tävla rent.

Att Hellner skulle förstört den högra staven för Northug när han rörde lätt vid den vänstra är ju bara dumheter. Det hör ju till spelets regler att den som ligger bakom i suget stannar sig genom att röra sin medtävlares stav. Har man sett EN stafett så har man sett detta massor av gånger.

Vid 1.11.11 sker beröringen
Vid sekvensen direkt efteråt stakar Northug på för fulla muggar
Vid cirka 1.11.20 ser man hatt han tar upp staven och här har något förmodligen hänt, dock i helt ärlig kamp om att positionera sig inför sista uppförsbacken. Northug har inte bytt stav mellan sina händer mellan dessa sekvenser.

Om de norska VG läsarna känner att de behöver en konspirationsteori för att förklara att dom bevittnat punkten för en glansperiod för sitt herrlag, so be it – det bjuder vi på när vi faktiskt tagit över den nordiska längdåkningskronan!

För min del är Northug hjärtligt välkommen till Sverige. Vi har ett härligt lag, med många som tävlar för sig själva och varandra. Och vi har en befolkning som älskar våra idrottare och gläds med dom även om dom skulle råka bli sämre än att dom tog medalj. Kom över – du skulle trivas här och slippa de bortskämda, konspirerande gnällspikarna!

Ostraffade sexköp

En aktuell debatt rasar kring sexköp som utförts av svenska militärer i Tyskland. P3 Nyheter uttrycker det att dom “slipper straff”.

Sexköp är olagligt i Sverige, sexköp är lagliga i Tyskland där det hände.

Svenska lagar gäller i Sverige, oavsett om man är medborgare, assylsökande, turist, folk på genomresa eller vilket skäl man nu har för att befinna sig här. Utländska lagar gäller omvänt i andra territorier för detta territoriums medborgare, assylsökande, turister, folk på genomresa eller varför man nu råkar vara där.

Det är alltså viktigt att förstå att svensk lag gäller i staten Sverige – inte svenska medborgare oavsett var dom befinner sig.

Att jag sedan har svårt att förstå upprördheten kring just sexköp och moralisering av vissa delar av tjänstesektorn gör väl sitt till också. Sex kan också vara en tjänst som köps och säljs av två vuxna människor, fullständigt rättsförmögna att fatta vilka beslut dom vill. Man kan köpa tjänsten massage, men om den kombineras med ejakulation blir den plötsligt olaglig och förkastlig. Man kan städa på gator utan invändning, men om man dammsuger i någon annans hem är det en moraliskt förkastlig handling.