Covid – en sammanfattning

Som en kommentar på Henrik Jönssons video om “Andra vågen“.

Det är lätt att titta på utfall nu och peka finger bakåt. Den som fattar beslut gör det efter bästa förmåga med den då tillgängliga datan. Att prognostisera är bland det svåraste man kan ägna sig åt och att hitta exempel i historiken vi kan skratta åt idag är knappast svårfunna. Med den data som fanns – fanns det då anledning att fatta ett annat beslut?

  • Viruset har betett sig annorlunda än liknande virus och därmed har ett antal grundantaganden i kalkylerna faktiskt blivit fel. Ingen kan ifrågasätta Tom Brittons matematiska kompetens, och hans kalkyler bygger på tidigare tidigare erfarenheter och kunskap. Men han och alla andra som räknat har haft fel. Magnituder fel.

    Vi kan då fråga oss: kunde någon annan räkna bättre? Och då menar jag inte att man råkade gissa rätt – folk vinner på Lotto också – utan hade någon en kalkylmodell som på ett bättre sätt fångade verkligheten? Om inte så är det bara ohederligt att hänga den bäst lämpade även om resultatet inte verkade stämma.
  • Det offentliga Sverige har en förvaltningsmodell som bygger på självständiga myndigheter och ett delat ansvar mellan stat, regioner och kommuner. Det ÄR regionernas ansvar att sköta sjukvården. Det är ÄR regionernas ansvar att genomföra testning. Så när FoHM säger att vi skall sluta testa brett så var det BARA ett uttryck för att kapaciteten bara räckte till dom prioriterade grupperna. Vi hade inte till hela behovet – då pekar man ut det behovet som är viktigast.

    Den som är sjuk SKALL vara hemma och isolera sig. Ingen med en IQ över en fiskmås kan ha missat detta. När man ligger hemma är det bra att veta om man är sjuk i Covid eller något annat, men om antalet tester är begränsade så är det viktigare att den distinktionen görs mellan patienter på sjukhus än för folk som är tillräckligt friska för att kunna tillfriskna hemma. Den som är hemma får helt enkelt bete sig som om man hade Covid för att vara på den säkra sidan.

    Regionerna kan absolut inte skylla ifrån sig på att testkapaciteten inte steg snabbare tidigare. Men gjorde ett fantastiskt jobb med att skala upp IVA kapacitet. Men man gjorde ett bedrövligt jobb med att skala upp test-och smittspårningskapacitet.
  • Efter månader med god testkapacitet, minimal smittspridning och dödlighet som är nära noll så är det rimligt att börja lätta på restriktioner. Åtgärder har man haft för att soppa smittan, och har man ingen smitta så är ju vidhållande av restriktioner en besynnerlig ståndpunkt. Det kan tyckas parodiskt att detta sker i samband med att smittspridningen börjar ta fart igen, men så råkade det bli. Och man fick backa.

    Hur skulle man annars gjort? Inte någonsin ta bort restriktioner? Eller vidhålla att man skall lyfta restriktioner trots smittan accelererar.
  • Och att jämföra med Norge och Finland är “cherry picking”.
    – Det är två länder med exceptionellt låg befolkningstäthet. Två länder där viruset har som allra svårast att sprida sig.
    – En viktig väg för smittan att etablera sig var alpturismen – en sorts turism som inte alls är lika utbredd i Norge och i Finland som i Sverige. Norrmän spenderar en mycket större del av sin vintersemester inom Norge. På tur och i sin hytte. Finnas gör det samma fast i sin mökki.
  • Att svensk äldrevård är avskalad och bemannad av folk med låg utbildning, som utförarna knutit till sig i lösa anställningsformer, är ett känt faktum. Dödligheten här var alltså en konsekvens som inte några åtgärder alls skulle kunnat förhindra. Detta förklarar hela skillnaden mot Danmark.

Vad kunde gjorts bättre?

  • En äldrevård som hanterats på ett sätt som gjort den motståndskraftigare mot pandemin. (Hallengren är ansvarig NU, men någonstans måste man ändå i grunden skylla på Folkpartiets gamla hjärtefråga – ÄDEL reformen. Det var där det började gå fel). Detta hade sparat liv.
  • Lager av skyddsmateriel. Osannolikt att vi hade kunnat ha tillräckligt för att det skulle varit av en avgörande skillnad, men lite bättre kanske. Detta hade varit på marginalen.
  • En långt större testkapacitet tidigt och därtill ansluten smittspårningskapacitet.

=> Vi lagade efter läge

  • vi använde den testkapacitet vi hade där den behövdes som mest. Att säga att vi bara skall testa en viss grupp var för att det var detta vi kunde göra – inte för att någon ansåg att det vore dåligt att testa mer
  • vi använde den skyddsutrustning vi hade där den behövdes som mest. Ingen tyckte att det var onödigt att grupper med lägre risk skyddades – bara att det det inte räckte till alla som möjligen skulle vilja ha

Man får gärna visa vilka åtgärder man förordar hade utgjort en avgörande skillnad i spridingstakt och mortalitet som inte gjordes. Att bara jämföra med Finland och Norge, och dra slutsatsen att skillnaden beror på något dom gjort (eller inte gjort) utan att kunna peka på detta och helt bortse från alla miljövariabler är generande obegåvat.

Free speech and constitution

Let me first say that I AM a lawyer, but NOT specialised in constitutional law and not in US law either. But any graduate from any law school on the globe should have a reasonable understanding of constitutional law. That is one of the aspects included in every LL.m. out there.

It seems that amongst non-lawyers, there is a fundamental misconception of what free speech is, and then also what censorship is. So let’s start by nailing what free speech is. It is:

The right to say what you want without being stopped by the STATE.

Read that again – your right is a right in relation to the state (which is another word for the country). Not in relation to other citizens nor companies.

If the STATE prevents you from stating your opinion, that is censorship. The word censorship is also used in other contexts, but used in the context of constitutional law it only applied to the STATE preventing its citizens from saying things.

It’s quite important to then establish what it’s NOT;

  • It’s not a general right to be heard and listened to.
  • It’s not a right to access a megaphone to spread your opinions.

This means that, from a constitutional law point of view, any private player is in full control of who they lend their publishing capabilities to. Private players can deny anyone access to their platform, and can also kick people off it, at their own digression. Private players can prevent you from posting, moderate your posts and remove them. They are FULLY entitled to that.

This is what the law says. So please don’t lower yourself to the ignorant bunch that says denying “this and that person” access to “this or that platform” is unconstitutional or a limit of free speech. It’s really not. Really not. It’s a matter well outside the constitutional domain. It’s like a person not being allowed a certain club, and the clubs can decide that. Not the state.

We can have a debate over if certain platforms are so fundamental, that access to them should be in the bill of rights. Feel free to advocate that. That is another question. Poland has taken steps in this direction, so it’s indeed possible.

A small reflection on the current standings of this is that the same people who are adamant that the state should be small and who believes that any rights given to the public, is a step towards socialisation (which implicitly is a road to hell) are the very same ones that now voices that it’s unconstitutional to deny certain individuals access to certain platforms. Please understand that this line of argument is that you want to deny private companies the right to manage their own service. That is a quite severe stride into the world of government control over companies. THAT is the real stride in the path towards the bad incarnations of socialism.

5G – faran med ny teknik

Läser en post på Anders Ygemans Facebookvägg om 5G och blir sedan förfärad över kommentarerna som säger sig inte vilja ha 5g, och som dessutom ser faror med tekniken. Strålning – om det är ofarligt.

Låt oss gå igenom några av nyckelargumenten, men först lite bakgrund.

Strålning

All trådlös kommunikation baseras på elektromagnetisk strålning. Elektromagnetisk strålning har en viss grundfrekvens. PTS delar ut tillstånd att operera tjänster på vissa frekvensband, alltså där den elektromagnetiska strålningen håller sig inom ett visst frekvensintervall.

Vi har hållit på med elektromagnetisk strålning oerhört länge vid det här laget och det används i massor av applikationer. Dels tvåvägs (Mobiletlefoni, walkie talkie, sjöradio och så vidare) men också envägs (Tv och radioutsändningar samt radar). Men viktigast av allt – helt vanligt ljus är också elektromagnetisk strålning.

Så att vara rädd för 5G får nog faktiskt sägas vara okunnigt, för 5G är ju bara den tjänst man skapar på den radiofrekvens man använder. Och 5G använder flera olika, varav alla dessa har använts historiskt, så att man använder frekvensen till just 5G utgör ingen som helst skillnad.

Den som säger att 5G är farligt måste i så fall mena att elektromagnetisk strålning i ett visst frekvensband med en viss uteffekt är farlig, för att just applikationen 5G skulle vara farlig är är inget annat är djupt okunnigt att påstå.

1. Är 5G ofarligt?

Först; elektromagnetisk strålning KAN vara farligt. Det är exakt därför vi har gränsvärden att förhålla oss till och det är därför vi har en särskild myndighet som övervakar detta. Strålsäkerhetsmyndigheten, som etablerar gränsvärden är på en nivå att strålningen är på garanterat harmlös nivå.

Sedan; Empirisk forskning lider av en stor brist – man kan inte empiriskt bevisa att något är ofarligt. Man kan inte bevisa att något inte finns.

Låt oss ta tesen “Alla blåmesar är blå” som en analogi för “Elektromagnetisk strålning på dom frekvenser och den uteffekt som 5G använder är ofarligt”.

Hur många blåmesar måste jag samla in för att bevisa min tes? Låt oss anta att jag samlat in 1000, 100 000 eller alla nu levande – har jag bevisat att alla är blåa då? Nej, inte ens när jag samlat in alla nu levande kan jag ju sägas bevisat att alla blåmesar är blåa. Har jag verkligen fångat alla? Har det funnits tidigare? Eller kommer det att finnas senare? Beviset här kan aldrig vara 100% utan man går mot en sannolikhet som närmar sig 100% ju större underlag man har. Det är detta man kallar för sannolikhet gränsande till visshet.

Att falsifiera tesen är ju mycket enklare – fånga en enda fågel som är en blåmes som inte är blå så visar man att testen är falsk.

Precis så här är det med elektromagnetisk strålning också.

Vi har haft FM radio länge. Det är snart 100 år sedan Sveriges Radio lanserades och vi fick en publik svensk radiotjänst. (1925)

Vi har haft TV sändningar länge. I mitten av 50 talet började det sändas över hela landet.

Dom första kommunikationssateliterna kom i början av 60 talet.

Vi har haft kommunikationslösningar över radio i olika former i över 50 år. NMT 450 lanserades 1981 och GSM kom 1991.

Och vi har så klart också exponerats för ljus så länge vi funnits som art.

Alltså; vi har exponerats för elektromagnetiskt strålning så länge vi funnits som art och vi har exponerasts för denna typ av strålning skapad av människan så länge huvuddelen av världens befolkning levt. Och det går inte att hitta en koppling mellan den elektromagnetiska strålningen och någon förhöjd sjukdoms frekvens.

Alltså;
A) Det går inte att bevisa att något är ofarligt.

B) Det kommer alltid att finnas en liten del av befolkningen som reagerat på fenomen, så att en handfull påstår sig lida av fenomenet går inte att undvika. Det finns folk som inte tål vatten trots att dom består till 60% av vatten.

C) Vi har exponerats för elektromagnetiskt strålning under så lång tid fördelat över så många frekvensband och många gånger med mycket högre uteffekt än vi opererar med idag.

Givet dessa tre ingångsvärden måste det sägas att det med sannolikhet som gränsar till visshet är ofarligt – både på kort och lång sikt – att exponeras för den elektromagnetiska strålning som används för kommunikation idag.

Så nej, vi är inte försökskaniner och 5G utgör inget experiment. Det är en uppdaterad tjänst som kommer skapa många nya möjligheter.

2. “Pengarna borde gå till vård, skola och omsorg istället”

Denna fråga visar på en djup oförståelse för rollfördelningen i samhället.

Det offentliga finansieras av skatter. Skatter är vår ersättning som medborgare för att driva staten Sverige. Vi röstar på politiska partier som skall styra Sverige och indirekt så röstar vi då också på vem som skall besluta hur stora dessa skatteintäkter skall vara och hur dom skall fördelas.

Det privata näringslivet investerar i verksamheter för att skapa produkter och tjänster som kan nyttjas. Detta är inte skattepengar och dom får använda sina pengar hur dom vill. Om det privata näringslivet är framgångsrikt så genererar man vinster och det skapar jobb. Vi har skatt både på vinster i företag och arbete, vilket gör att vi är direkt beroende av företag och vinster för att skapa en skattebas som kan beskattas för att finansiera vård, skola och omsorg.

Så den som vill ha mer pengar till vård, skola och omsorg borde vara FÖR teknisk utveckling – inte emot.

Och NEJ, vi behöver inte folkomrösta när privata aktörer vill investera i ny teknik. Vi behöver inte heller folkomrösta om frågor som ligger inom den representativa demokratins mandat att hantera.

3. Vi behöver inte 5G

I början av 2000 talet etablerades våra 3G nät. Detta kom i samband med att IT bubblan sprack och media stod unisont och skrek att hastigheten i nuvarande mobilnät var tillräcklig och att om man inte kunde visa på en “killerapp” så var detta en teknologi som skulle bli ett fiasko. Historien visar att det blev precis tvärt om. Vårt behov av kommunikation minskar inte – det ökar. Vårt behov av bandbredd minskar inte – det ökar.

Så den som säger att man inte behöver en tjänst måste dels a) på en tämligen djup nivå förstå hur tjänsterna funkar och vilka tekniska begränsningar som finns, samt b) också förutse ett framtida behov. Här gör jag det aningen schablonmässiga antagandet att väldigt få av belackarna förefaller ha en relevant kunskap för att göra en initierad bedömning.

Vad kommer 5G ge?

  • Lägre “latency”
    Detta betyder att tiden från att man trycker på en knapp tills att tjänsten som den kopplas till får impulsen kommer sänkas drastiskt. Detta kommer möjliggöra en massa applikationer som inte är möjliga idag. Fjärrstyra fordon (lastbilar, drönare och bilar), operera på distans och annat där det är av stor vikt att operatörens relation snabbt påverkar det styrda och att man snabbt får en snabb visuell feedback på den aktion man tagit.
  • Högre bandbredd
    Vårt behov av bandbredd kommer inte att minska. Det kommer bli allt fler uppkopplade enheter som skall dela på resurserna, så bara om vi skall behålla den bandbredd via har idag, när fler skall dela på den så måste kapaciteten öka för att möta både vad avser fler användare och ökat behov per användare.
  • Lägre batteriförbrukning
    I och med Internet of Things kommer fler saker att uppdatera sin status löpande och många av dom kommer vara en del av en pryl. Då kommer många att drivas av batteri som inte självklart är lätt att komma åt att byta. I detta scenario behöver man ett nätverk där man kan vara uppkopplad på ett synnerligen batterieffektivt sätt.
  • Network slicing
    För att olika typer av trafik skall kunna samexistera utan att störa varandra så har man infört network slicing. Det skiljer sig inte våldsamt från dom gamla principerna för QoS, men i princip så segmenterar man nätverket så den som har extrema krav på låg latency inte skall bråka om samma resurs som den som har extremt behov av hög bandbredd.
  • Roaming
    Nya generationer av tekniker har hittills gjort att världen kunnat samlas kring dessa nya tekniker och det gör att dom enheter vi har snart funkar i alla länder. Dom alternativa tekniker som funnits har marginaliserats och den tekniska fragmenteringen är snart ett minne blott. Redan med 4G/LTE så fick vi över Verizon i USA på samma teknik som vi andra använder.

Generellt så kan sägas att 5G ger en massa saker som tidigare generationer inte hade. Riskerna för detta ligger på industrins aktörer. Det är dom som räknat på behov och risker. Dom har gjort samma sak tidigare och det har visat sig korrekt, så beviskravet borde ju finnas på den som påstår att 5G inte behövs att visa varför industrin skulle ha fel denna gång.

Ekonomi och drivkrafter

I ett samhälle finns det en gemensam ekonomi dit folk bidrar och folk bidras. Här tänkte jag titta lite mera på detta.

Den som tar emot bidrag tenderar tycka att samhället borde kunna ta sig kostnaden för deras behov. Ordet solidaritet brukar användas.

Den som bidrar tenderar tycka att man borde behöva bidra mindre.

I verkligheten är det så att vi måste fundera på hur man optimerar detta med skatt och när skatt blir kontraproduktiv. Objektivt kan man säga att skatt är som en dynamo på ett cykelhjul (innan alla började med batteridrivna lampor) – det är en funktion som tar rörelseenergi från hjulet och gör det trögare att cykla, men där strömmen man får är värd detta.

Vi har gemensamma kostnader där det är kostnadseffektivt att hantera dom på samhällsnivå, till exempel försvar och infrastruktur (i första hand vägar och järnvägar). Att vård, skola och omsorg också finns i denna dimension är klart rimligt för att säkra att ingen riskerar falla ur systemet. För detta behöver man ta in skatt.

Det jag tycker man bör ha med sig är att skatt är skadlig. Skatt minskar incitamentet att arbeta, att utbilda sig och att investera. Om det inte lönar sig att investera i en femårig högskoleutbildning så kommer färre att göra det, och då tappar Sverige internationell konkurrenskraft. Därför måste vi säkra att skattesystemet inte skrämmer bort folk från att göra denna investering i sig själv. Men eftersom vi behöver skatt för att betala dom gemensamma kostnaderna så måste slutsatsen vara att varje krona som tas in i skatt vårdas och används eftertänksamt. Och varje krona vi kan låta bli att ta in i skatt, inte heller skall tas in.

Alltså; samhället har inte rätt till den skatt man maximalt kan ta in. Samhället skall bara ta in precis den skatt man behöver, och man skall inte skapa behov som faktiskt inte efterfrågas. Och man skall se till att sköta dom behov skatten hämtas in för att täcka. Som saker ser ut idag så är det många basala funktioner som fungerar sämre än man kan kräva och skatten skadligt hör för att täcka en massa saker som faktiskt inte bör göras.

Svensk migrationspolitik

Jag vet knappt var jag skall börja – jag kan inte minnas att jag sett en större omsvängning i Svensk politik under dom snart 40 år som jag varit intresserad av ämnet. Från en komplett beröringsskräck för allt som rör Sveriges relation till utrikes födda till en tävlan på att krympa avståndet mot SD i många närliggande frågor.

Sverige är ett land som är både rikt, solidariskt och empatiskt. Politik är ofta konsten att hitta en politisk position som på ett rimligt sätt tar hänsyn till motstående intressen och finner en rimlig balanspunkt. Det finns en bred folklig förankring för empatin – att vi skall vara empatiska i relation till vår omvärld, och under många år så var det absolut tabu att tala om detta i samma kontext som det motstående intresset – ekonomi. Empati är viktigt men den finns inte isolerat, utan den finns i en omvärld där vi måste fördela våra resurser över de intressen som behöver vår gemensamma hjälp.

Politik av idag blir väldigt mycket utspel och det är inte helt enkelt att få en uppfattning om var partierna står på ett sammanhållet sätt. Partiprogrammen från valet gäller ju absolut inte den integrationspolitik som dom står för idag.

Så för att göra det lite enklare så levererar jag här ett förslag:

  • Invandring – Detta är termen för en person som vill komma till Sverige och leva här under en kortare eller längre tid. Detta är fantastiskt. Det berikar vårt land. Färdigutbildade personer kommer hit och kan bidra till samhället genom kunskap, perspektiv och erfarenhet som vi i många fall saknar. Vi har krav på självförsörjning – det är bra och rimligt. När medföljande kommit hit så har vi i många fall underlåtit att tillämpa kraven på denna person (ofta kvinnan). Det är orimligt. Självförsörjningskravet måste i så fall gälla båda och om man vill fördela arbete så att bara den ena arbetar så måste arbetande kunna försörja dom båda. Men det räcker inte. Vi vill inte ha isolerade personer som sköter hemmet utan att interagera med Sverige. Oftast är det kvinnor som aldrig exponeras för världen utanför. Politiken måste styra så att den som inte försörjer sig själv måste ha andra former att interagera med Sverige.
  • Flyktingar – Vi måste hjälpa folk i nöd. Självklart. Vi måste bidra till en bättre värld. Självklart. Men vi kan så klart inte göra det själva. Det finns en bortre gräns för Sveriges ansvar. Och vi måste optimera den nytta vi får för våra pengar.
    • När vi hjälper är det överlägset bäst att kanalisera biståndet via FN och hjälpa folk i närmiljön. För tior per dag hjälper man folk i närmiljön då samma sak i Sveige kostar hundralappar. Det blir mycket mera effekt för pengarna om man hjälper folk på plats. Det utesluter inte hjälp i Sverige, men man effekten per krona är mycket sämre här.
    • Asylsökande som inte får uppehållstillstånd måste återförvisas. Då är dom inte flyktingar – då är dom invandrare som inte uppfyller självförsörjningskraven. Gömmer dom sig blir dom illegala invandrare. Det finns inga gömda flyktingar – det finns bara gömda illegala invandrare. Och om dom uppfyller självförsörjningskravet skall dom så klart stanna som invandrare.
    • När asyl beviljas baserat på en krigssituation i hemlandet och situationen stabiliseras är det helt rimligt att asylstatusen återkallas. Det finns inte längre skäl att fly och man kan återvända hem. Då kan man istället invandra, om man uppfyller självförsörjningskravet.
    • Det finns aldrig skäl att återvisa en person som är självförsörjande i Sverige.
  • Medborgare – Landet Sverige är ansvarigt för sina medborgare. Dom kan alltid utvisas hit och vi kan inte utvisa dom till tredje land. Vad som än händer är dom Svenskar. Därför skall man se till att dela ut medborgarskap till välintegrerade personer som skött sig i Sverige. Det är rimligt att kräva att dom kan kommunicera på landets officiella språk och på detta språk följa nyheter och politik, eftersom man får rösta i riksdagsval och då måste visa att man kan ta till sig information på språket.

Sedan finns det ju lite speciella regler för EU medborgare. Dom har rätt att komma hit och söka arbete under tre månader, och ansvaret för deras försörjning är på hemlandet. Sverige har inga förpliktelser mot denna grupp. Vi måste inte erbjuda bostäder eller någon annan typ av socialt skyddsnät. Det åligger hemlandet. Och den som varit här i tre månader utan föresats att söka annat arbete än att tigga skall ovillkorligen återförvisas.

Svensk politik

KilSocialdemokraterna och makten

Skall vi ta det igen;

  1. svensk politik av idag präglas av två saker. De rödgröna (inklusive LO så klart) vill slå in en kil mellan Alliansen och SD genom att spela “rasistkortet” och
  2. Alliansen har en panisk skräck för att beblandas med SD och får dess bruna klet på sig.

Skulle Alliansen få stöd av SD (som under förra mandatperioden) så är kommer det inte finnas underlag för en rödgrön regering inom överskådlig framtid. Socialdemokraternas väg till Rosenbad går genom att kilen mellan Alliansen och SD består. Man kommer därför ta varje chans att slå in den hårdare.

Minns du detta inför varje händelse du ser i svensk politik.

Lobbyism

Aktuellt är kombinationen lobbyism, näringslivet och SD. Suck.

Låt oss säga att du är ordförande för Svenska Dillodlares förening. Det ligger då i ditt intresse att det säljs med dill, för då blir dina medlemmar glada och du får behålla dom som medlemmar. Ni kommer då på att att ett sätt att stimulera dillkonsumtion är att göra alla inköp av dill avdrasgilla och kommer fram med en slogan för ändamålet “Gör min dill av-drags-gill”. Sedan är det din förbannade skyldighet att besöka alla politiker som vill ta emot dig för att förklara värdet av dill för landets dillodlare, folkhälsan och export till andra länder.  Det spelar ingen roll vad politikerna tycker om andra frågor – så länge dom tycker som du i fråga om dill så har du lyckats.

Så när Svenskt Näringsliv och Kreab uppvaktar SD för att förklara sin syn på vinster i välfärden så är det helt rätt och helt logiskt. I just denna fråga är det meningslöst att uppvakta Aliiansen eftersom dom redan tycker som Svenskt näringsliv – det är viktigt att uppvakta dom som är emot, ännu inte har bestämt sig eller har ett svagt motstånd som man kan resonera kring. Möjligheten att påverka är störst bland dom som inte har en befäst åsikt. Det hade varit ett svek mot Svenskt näringslivs medlemmar som är vårdföretag att inte försöka påverka politiken i denna riktning Alltså – det är Svensk näringslivs förbannade plikt mot sina medlemmar att försöka påverka och då ingår SD definitivt i den skara som kan påverkas. SD är det parti som har kortast historik och därmed rimligen det parti där man enklast kan påverka politikinnehållet. Deras svängningen vad avser åsikt om vinster i välfärden bevisar väl detta.

Så, genom att lägga ihop detta så förstår man varför företrädare för det rödgröna blocket skriker som stuckna grisar och vill ha “alla korten på bordet” och kallar Svenskt näringslivs uppvaktande för “samarbete”. En lobbyism som gör att SD får en mera Alliansvänlig politik är riktigt dåliga nyheter för ett socialdemokratiskt maktsträvande. Deras enda försvar är att kilen enligt ovan. Politics by wedge …

Future of urban transport

The current battleground in urban transport is between those advocating public transport (trains and buses) and those favouring cars. Neither part strives to claim to cover all needs – both acknowledge the space for the other – so it’s merely a matter of balance in the share of new infrastructure investments.

It must be noted: Both aim to address the present situation.

But what will be the future of urban transport? Well transport in general, but the key problems today are in the urban areas, hence to focus here. For me, the future is in self driving cars, and the effect of that is massive. Add to that our assumption that they will be electric rather than fossil powered.

There will be self owned, self driving, cars, which will still not need to be parked in the most dense urban areas. They can be told to park outside rather than wasting space in the middle of the city.

But there will also be car pools of self driving cars. Uber is most interested in adding this to their portfolio. Via an app you schedule the car ride as today, but you are driven by the car and not a driver.

Key conclusions

  • There will be MUCH less need for urban parking space which means that we have more space for urban offices and accommodation
  • Taxidriver is not an job of the future. The amateur taxi drivers of Uber was just the beginning.
  • There will be a MUCH less need for new cars in general and fossil ones in particular – stocks in car manufacturers not in the forefront of electric, self driving cars are not a long term investment.
  • We will still need roads, which is why I am still biassed towards the ones favouring car infrastructure.
  • Petrol stations will be e-filling stations, but there is no point in serviced ones. Our cars will go there themselves when asked or when they conclude that they need it. They will not go into the shop and buy a paper, Snickers bars nor sausages.
  • The number of road kills and injuries will drastically go down, when humans are not drivin

Bostadsrätter och juridiska personer

Den korta varianten: Jag vill ändra definitionen av oäkta bostadsrättsförening så att en förening inte riskerar bli oäkta för upplåtelse till en juridisk person, om upplåtelsen avser vanligt bostadsyta på samma villkor som alla andra boende.

Den långa versionen; Som enmansföretagande konsult så sitter jag på ett uppdrag på annan ort. Jag pendlar dit och boendet har jag ordnat genom andrahandshyra av en lägenhet av en person som på prov blir sambo. Då tillåts man ha sin lägenhet kvar som reträttväg under först sex månader, men i en förlängning ytterligare sex månader. Jag har nu kommit överens med uppdragsgivaren om en förlängning men bostadsfrågan är på inget sätt löst. Jag vill ju att min arbetsgivare (alltså mitt AB) skall köpa en lägenhet och därmed ta risk för värdeförändring och att jag som anställd bara skall disponera boendet.

Skatteverkets säger så här

Jag har full förståelse för att Skatteverket anser att det kan finnas utrymme för beskattning av förmån i vissa fall. Uthyrning till en näringsidkare i en kommersiell lokal i entréplan så att föreningen inte behöver ta full ut hyra av dom boende är en förmån (men som man rimligen också betalde mer för bostaden för). Vid någon gräns kan man tänka sig att denna förmån blir beskattningsbar. Jag tror exemplen på juristlinjen var föreningar i Gamla stan med restaurang i markplan och där restaurangens hyra täckte föreningens alla löpande kostnader så att man kunde ta ut en hyra som var noll.

Jag har också full förståelse för att föreningarna inte vill bli bostadshotell och att dom bör ställa upp regler för hur stor andel av beståndet som kan ägas av juridiska personer. Man vill ha underlag för en fungerande styrelse, men om man har ett hundratal lägenheter i föreningen är det ju inget relevant argument för att vägra om man har ett dussin juridiska personer som ägare.

Det jag vill är alltså att juridiska personer, skall kunna äga lägenheter utan att detta definieras som okvalificerad användning,

 

Skatteintäkter och skatteprocent.

I den politiska diskussionen talar man väldigt mycket och skattenivåer. Alliansen har sedan tillträdet drivit en linje med skattesänkningar allt för att stimulera fler att arbeta och på det sättet också öka efterfrågan, men också med utgångspunkten att det ger ökade skatteintäkter.
Vänster å sin sida driver tesen att alliansens skattesänkningar urholkar välfärdssystemet. Man ser inte sambandet mellan skattesänkningar och ökade skatteintäkter. Att Jonas Sjöstedt saknar förmågan att förstå inser jag. Han saknar formell utbildning. Det är mera bekymmersamt att inte Åsa, Gustaf och Stefan kan förstå sambandet.

Kanske har vänster aldrig kommit i kontakt med Lafferkurvan eller multiplikatoreffekten som ingår i grundläggande nationalekonomi.

Min uppfattning är också att Borg och Reinfeldt är usla på att föra fram och förklara sammanhangen/konsekvenserna av den förda politiken.

Övervakning, personlig integritet och tusentals nyanser av grått

Î

Politik är konsten att välja ståndpunkt mellan motstående intressen. Dra en gräns i en gråskala där extremerna kanske har företrädare och nationen måste välja väg. Om vägvalet är förutsägbart baserat på partiets ideologi så fungerar den representativa demokratin; jag har röstat på en ideologi utifrån hur jag förväntar att den skall agera i frågorna jag prioriterar.

Under ganska lång tid så hade vi två politiska block i Riksdagen som hade konsensus kring få frågor, men där ståndpunkterna kring personlig integritet vs övervakning var i tydlig harmoni. Folkpartiets Johan Pehrson och Thomas Bodström utgjorde axeln som säkrade att Sverige skulle prioritera övervakning över integritet. Det fanns ingen som förordade integriteten. I valet mellan integritet och övervakning så valde båda blocken övervakning. Skräcken för pedofili och terrorism gav carte blanche åt all typ av integritetskränkande övervakning. I detta politiska vakuum hittade Piratpartiet sitt väljarstöd, även om i ärlighetens namn nog möjligheten att fildela  utan risk för repressalier väl var viktigare än principfrågan för stora delar av deras väljarbas. Jag själv chockerades av den liberala ambivalensen – om man ideologiskt har individen i fokus, hur kan man prioritera övervakning till vilket pris som helst?

Skall vi försöka se lite nyktert på denna fråga? Är det orimligt att rättsvårdande myndigheter har möjligheter att göra brottsundersökningar på sätt som är effektivt och samhällsekonomiskt billigt? Nej det är absolut inte orimligt. Är det rimligt att medborgarna kan utgår från att man inte slentrianövervakas och att vi på så vis öppnar för ett sluttande plan där verklig massövervakning är möjligt? Det är inte bara rimligt – det måste vara en självklar utgångspunkt i varje demokratiskt samhälle. Samhället skall lägga sig i medborgarnas liv bara så mycket som behövs för att utföra sitt uppdrag.

Teleoperatörerna loggar trafik – och har alltid gjort – för att kunna fakturera sina kunder, och underlaget som behövs för att fakturera kunderna måste man enligt bokföringsreglerna behålla i tio år. Andra regler kräver gallring efter viss tid, och man kan fråga om Lex Specialis på området överrider bokföringsreglerna. Faktum kvarstår – ingen operatör slänger underlaget frivilligt, men ingen operatör delar med sig av underlaget till utomstående.

Är det rimligt att myndigheter får tillgång till underlaget? Om du frågar mig är det helt rimligt, men det måste ske på premisser som liknar uthämtande av patientjournaler. Uttag måste loggas och uttag skall bara kunna ske efter beslut av Åklagare. Uttag utanför reglerna är att betrakta som dataintrång. Alltså helt analogt med hur patientjournaler hanteras.

Vi vet vad som är svart och vitt i denna fråga – det politiska ansvaret ligger i att definiera exakt viken nyans av grått som skall gälla i Sverige.

Jag påkallar här ett upprop för ett behov av en integritetslag. En lag där den enskilde i relation till myndigheter tillförsäkras ett skydd för uppgifter som insamlas om denne och myndigheter bara får tillgång till den “on a need to know basis” i varje enskilt fall. En lag som definierar att uthämtning skall loggas och rättfärdigas med åklagarbeslut/domstolsbeslut. Med en sådan lag på plats kan man också – mot relevant ersättning – ställa krav på privata aktörer att etablera gränssnitt mot rättsvårdande myndigheter för uthämtning. Inte bara teleoperatörer, utan kanske kortbolag och andra aktörer med kontroll över stora dataflöden om sina kunder.

Så får vi effektiv brottsbekämpning men på ett sätt där intrången är motiverade och godkända på en nivå ovanför polisens operativa nivå. Och där det inte kan ske slentrianmässigt.

PS: Och NEJ, FRA bedriver en annan typ av verskamhet som inte ryms under mitt förslag.