Home > bidrag, demokrati, politik, val2010 > Socialdemokratin har blivit irrelevant

Socialdemokratin har blivit irrelevant

Varför befinner sig sossarna i fritt fall?

Jag tror att svaret primärt står att finna i det faktum att det saknas en politisk vision och målbild som känns relevant. Det finns ingen idag förvärvsarbetande som ser “folkhemmet” som ett mål att sträva emot. Det är redan klart och uppnått, och man måste höja blicken. Ideologin måste sträckas ut att omfatta områden som folk av idag tycker är politiskt relevanta.

Miljön – Ett helt parti lever på detta som bärande ide – miljöpartiet. En stor del av befolkningen vill ta ansvar för världen bortom sin egen livstid för att säkra drägliga levnadsförhållanden för kommande generationer.

IP vs IP – Intellectual property vs Internet protocol. Även här finns ett parti, som adresserar frågor av stor vikt för framtiden. Hur hanterar vi bäst relationen mellan storheterna upphovsrätt i betydelsen rättighetshavarnas möjligheter att leva på konstnärliga verk och de tekniska möjligheterna att duplicera (utan att förlagan tappar i värde) samt möjligheten att masssprida kopiorna.

Yttrandefrihet – Få kan säga något emot att barnporr är det mest monumentalt motbjudande fenomen som finns. Det och kampen mot terrorism har blivit se slutgiltiga vapnen mot attackerna på yttrandefriheten globalt. Överallt stiftas lagar som möjliggör blockering på lösa grunder utan transparens. I Sevrige  är det den förvisso vällovliga organisationen ECPAT som tar fram underlag för de filter som ISP:er använder. Problemet är att det tar stopp där. Polisen tycker problemet är löst och jagar inte på ett relevant sätt förövarna. och det finns inte möjlighet för den filtrerade att överklaga eftersom det inte är ett förvaltningsbeslut. Detta är svår problematik! Wikileaks gör en insats för yttrandefrihet men resultatet verkar bli att yttrandefrihetsbegränsningarna accelereras där EasyDNS, Amazon och Paypal fegar att stå för det som är rätt medan vi svenskar har skäl att vara stolta över Banhof som står mer rakryggade än någon nanna på jorden.

Ekonomi – Vi har en åldrande befolkning. Folk lever längre, pluggar längre och därmed jobbar en mindre andel av sitt liv. Den närande och tärande delen av ekonomin går i otakt. Den “Strängska” lösningen – att lägga med halm på åsnans rygg funkar inte. Fler måste arbeta och måste arbeta längre. Även små bidrag hjälper. Den som inte är fullt arbetsför måste bidra efter förmåga. Vi kan inte unna oss lyxen att den som inte längre är hundra frisk fullt ut skall placeras permantent på den tärande sidan. Det går inte och det fattar folk. Alla utom VU i det Socialdemokratiska partiet. Mona Sahlin förstår det uppenbarligen, men har inte fått utrymme att genomföra det och det går så klart inte ett kommunistparti som bojsten i den politiska mixen man agerar inom. Solidaritet betyder inte bara omtanke med den som behöver omsorg. Det betyder också att alla bär efter förmåga. Det betyder att den som är delvis sjuk bär efter sin förmåga. Inte att man rusar in om blir föremål för omsorg så fort man får chansen. Det är då systemet faller ihop.

Sammanfattningsvis kan sägas att socialdemokraterna blivit ett parti som inte är till för den arbetande klassen, som gått vilse i betydelserna av ordet solidaritet och inte adresserar någon av de frågor där kampen och skiljelinjerna står idag. man har blivit ett parti som politiskt saknar betydelse!

Thanks for rating this! Now tell the world how you feel - .
How does this post make you feel?
  • Excited
  • Fascinated
  • Amused
  • Bored
  • Sad
  • Angry

Categories: bidrag, demokrati, politik, val2010 Tags:
  1. Thorleif Herrström
    December 6th, 2010 at 13:39 | #1

    Samlingen av problem som tydligen S borde ta ställning till är kanske starkt begränsade till vad direktörer i ICT-industrin funderar kring?

    Det finns en väldig massa människor i Sverige som har rärr besvärliga liv, med låga löner, delvis arbetslöshet sjukdom. Väldigt många ungar vantrivs i skolan och med livet. Självmord och självmordsförsök bland unga kvinnor ökar visst. Det drivs en politik som vill lösa arebtslöshetsproblemet med att framtvinga en sänkning av priset på arbetskraft. Det gör inte livet roligare för de här personerna.

    Jag har mycket av detta i min närhet och det jag inte har personlig (indirekt) erfarenhet av kan man ju alltid läsa i statistiken från SCB om man är ambitiös. Så jag tror att tesen att ingen vill ha folkhemmet längre eller att de nya folkhemsproblemen är förknippade med yttrandefriheten på internet är för begränsande.

    Folkhemmets uppgift löste problemen för rätt många. De som finns kvar är det ingen som vill se, nu när de andra fått råd att främst bry sig om heminredning där de bor i sina villor eller innerstadsborätter.

  2. Pontus Berg
    December 7th, 2010 at 12:43 | #2

    Det är oerhört lätt att extrapolera sina egna erfarenheter, livssituation och bekantskapskrets och dra slutsatsen att detta är allmängiltigt. Jag är medveten om det problemet och gör vad jag kan för att inte falla i “som man känner sig själv känner man andra”-fällan.

    I någon form analogi till Maslows behovstrappa så tror jag ändå att en ganska stor del av befolkningen faktiskt befinner sig på steg där dom inte rimligen har någon anledning att ha en mörk syn på tillvaron av ekonomiska skäl, men har det likafullt. “Folkhemmet” är en nivå av materiell standard och sjukdom finns också i miljöer av materiell standard. Dom har passerat folkhemsnivån med bred marginal men det löste inte inte problemet – men, och det är viktigt, utlöste förmodligen inte heller problemet. Sjukdom, vantrivsel, depression (som ju bara är ett särfall av “sjukdom”), mobbning kommer ju alltid att finnas.

    Jag vill nu inte förringa de svårigheter ensamma mammor, sjuka och andra har. Den som är frisk har många önskningar – den som är sjuk har som bekant bara en.

    Att det finns folk som inte har en tillvaro som är optimal, gör ju inte att vi som är lyckligt lottade kan fokusera helt på det, utan det måste ju vara vår plikt att de på hållbar utveckling, värna demokrati och yttrandefrihet samt fundera på hur vi alla skall kunna få en värdig ålderdom för oss själva och en relevant uppväxt och infasning i produktivitet för kommande generationer.

    Jag kan inte sitta ge upp för att jorden är så liten och jag är liten jorden, att det finns miljoner som svälter i vissa delar av världen och att HIV grasserar. Lösningen på dessa problem är inte att säga att allt var bättre på Per-Albins tid för då var det dessutom världskrig!

  1. No trackbacks yet.