Category: demokrati

Free speech and constitution

Let me first say that I AM a lawyer, but NOT specialised in constitutional law and not in US law either. But any graduate from any law school on the globe should have a reasonable understanding of constitutional law. That is one of the aspects included in every LL.m. out there.

It seems that amongst non-lawyers, there is a fundamental misconception of what free speech is, and then also what censorship is. So let’s start by nailing what free speech is. It is:

The right to say what you want without being stopped by the STATE.

Read that again – your right is a right in relation to the state (which is another word for the country). Not in relation to other citizens nor companies.

If the STATE prevents you from stating your opinion, that is censorship. The word censorship is also used in other contexts, but used in the context of constitutional law it only applied to the STATE preventing its citizens from saying things.

It’s quite important to then establish what it’s NOT;

  • It’s not a general right to be heard and listened to.
  • It’s not a right to access a megaphone to spread your opinions.

This means that, from a constitutional law point of view, any private player is in full control of who they lend their publishing capabilities to. Private players can deny anyone access to their platform, and can also kick people off it, at their own digression. Private players can prevent you from posting, moderate your posts and remove them. They are FULLY entitled to that.

This is what the law says. So please don’t lower yourself to the ignorant bunch that says denying “this and that person” access to “this or that platform” is unconstitutional or a limit of free speech. It’s really not. Really not. It’s a matter well outside the constitutional domain. It’s like a person not being allowed a certain club, and the clubs can decide that. Not the state.

We can have a debate over if certain platforms are so fundamental, that access to them should be in the bill of rights. Feel free to advocate that. That is another question. Poland has taken steps in this direction, so it’s indeed possible.

A small reflection on the current standings of this is that the same people who are adamant that the state should be small and who believes that any rights given to the public, is a step towards socialisation (which implicitly is a road to hell) are the very same ones that now voices that it’s unconstitutional to deny certain individuals access to certain platforms. Please understand that this line of argument is that you want to deny private companies the right to manage their own service. That is a quite severe stride into the world of government control over companies. THAT is the real stride in the path towards the bad incarnations of socialism.

Svensk politik

KilSocialdemokraterna och makten

Skall vi ta det igen;

  1. svensk politik av idag präglas av två saker. De rödgröna (inklusive LO så klart) vill slå in en kil mellan Alliansen och SD genom att spela “rasistkortet” och
  2. Alliansen har en panisk skräck för att beblandas med SD och får dess bruna klet på sig.

Skulle Alliansen få stöd av SD (som under förra mandatperioden) så är kommer det inte finnas underlag för en rödgrön regering inom överskådlig framtid. Socialdemokraternas väg till Rosenbad går genom att kilen mellan Alliansen och SD består. Man kommer därför ta varje chans att slå in den hårdare.

Minns du detta inför varje händelse du ser i svensk politik.

Lobbyism

Aktuellt är kombinationen lobbyism, näringslivet och SD. Suck.

Låt oss säga att du är ordförande för Svenska Dillodlares förening. Det ligger då i ditt intresse att det säljs med dill, för då blir dina medlemmar glada och du får behålla dom som medlemmar. Ni kommer då på att att ett sätt att stimulera dillkonsumtion är att göra alla inköp av dill avdrasgilla och kommer fram med en slogan för ändamålet “Gör min dill av-drags-gill”. Sedan är det din förbannade skyldighet att besöka alla politiker som vill ta emot dig för att förklara värdet av dill för landets dillodlare, folkhälsan och export till andra länder.  Det spelar ingen roll vad politikerna tycker om andra frågor – så länge dom tycker som du i fråga om dill så har du lyckats.

Så när Svenskt Näringsliv och Kreab uppvaktar SD för att förklara sin syn på vinster i välfärden så är det helt rätt och helt logiskt. I just denna fråga är det meningslöst att uppvakta Aliiansen eftersom dom redan tycker som Svenskt näringsliv – det är viktigt att uppvakta dom som är emot, ännu inte har bestämt sig eller har ett svagt motstånd som man kan resonera kring. Möjligheten att påverka är störst bland dom som inte har en befäst åsikt. Det hade varit ett svek mot Svenskt näringslivs medlemmar som är vårdföretag att inte försöka påverka politiken i denna riktning Alltså – det är Svensk näringslivs förbannade plikt mot sina medlemmar att försöka påverka och då ingår SD definitivt i den skara som kan påverkas. SD är det parti som har kortast historik och därmed rimligen det parti där man enklast kan påverka politikinnehållet. Deras svängningen vad avser åsikt om vinster i välfärden bevisar väl detta.

Så, genom att lägga ihop detta så förstår man varför företrädare för det rödgröna blocket skriker som stuckna grisar och vill ha “alla korten på bordet” och kallar Svenskt näringslivs uppvaktande för “samarbete”. En lobbyism som gör att SD får en mera Alliansvänlig politik är riktigt dåliga nyheter för ett socialdemokratiskt maktsträvande. Deras enda försvar är att kilen enligt ovan. Politics by wedge …








Övervakning, personlig integritet och tusentals nyanser av grått

Î

Politik är konsten att välja ståndpunkt mellan motstående intressen. Dra en gräns i en gråskala där extremerna kanske har företrädare och nationen måste välja väg. Om vägvalet är förutsägbart baserat på partiets ideologi så fungerar den representativa demokratin; jag har röstat på en ideologi utifrån hur jag förväntar att den skall agera i frågorna jag prioriterar.

Under ganska lång tid så hade vi två politiska block i Riksdagen som hade konsensus kring få frågor, men där ståndpunkterna kring personlig integritet vs övervakning var i tydlig harmoni. Folkpartiets Johan Pehrson och Thomas Bodström utgjorde axeln som säkrade att Sverige skulle prioritera övervakning över integritet. Det fanns ingen som förordade integriteten. I valet mellan integritet och övervakning så valde båda blocken övervakning. Skräcken för pedofili och terrorism gav carte blanche åt all typ av integritetskränkande övervakning. I detta politiska vakuum hittade Piratpartiet sitt väljarstöd, även om i ärlighetens namn nog möjligheten att fildela  utan risk för repressalier väl var viktigare än principfrågan för stora delar av deras väljarbas. Jag själv chockerades av den liberala ambivalensen – om man ideologiskt har individen i fokus, hur kan man prioritera övervakning till vilket pris som helst?

Skall vi försöka se lite nyktert på denna fråga? Är det orimligt att rättsvårdande myndigheter har möjligheter att göra brottsundersökningar på sätt som är effektivt och samhällsekonomiskt billigt? Nej det är absolut inte orimligt. Är det rimligt att medborgarna kan utgår från att man inte slentrianövervakas och att vi på så vis öppnar för ett sluttande plan där verklig massövervakning är möjligt? Det är inte bara rimligt – det måste vara en självklar utgångspunkt i varje demokratiskt samhälle. Samhället skall lägga sig i medborgarnas liv bara så mycket som behövs för att utföra sitt uppdrag.

Teleoperatörerna loggar trafik – och har alltid gjort – för att kunna fakturera sina kunder, och underlaget som behövs för att fakturera kunderna måste man enligt bokföringsreglerna behålla i tio år. Andra regler kräver gallring efter viss tid, och man kan fråga om Lex Specialis på området överrider bokföringsreglerna. Faktum kvarstår – ingen operatör slänger underlaget frivilligt, men ingen operatör delar med sig av underlaget till utomstående.

Är det rimligt att myndigheter får tillgång till underlaget? Om du frågar mig är det helt rimligt, men det måste ske på premisser som liknar uthämtande av patientjournaler. Uttag måste loggas och uttag skall bara kunna ske efter beslut av Åklagare. Uttag utanför reglerna är att betrakta som dataintrång. Alltså helt analogt med hur patientjournaler hanteras.

Vi vet vad som är svart och vitt i denna fråga – det politiska ansvaret ligger i att definiera exakt viken nyans av grått som skall gälla i Sverige.

Jag påkallar här ett upprop för ett behov av en integritetslag. En lag där den enskilde i relation till myndigheter tillförsäkras ett skydd för uppgifter som insamlas om denne och myndigheter bara får tillgång till den “on a need to know basis” i varje enskilt fall. En lag som definierar att uthämtning skall loggas och rättfärdigas med åklagarbeslut/domstolsbeslut. Med en sådan lag på plats kan man också – mot relevant ersättning – ställa krav på privata aktörer att etablera gränssnitt mot rättsvårdande myndigheter för uthämtning. Inte bara teleoperatörer, utan kanske kortbolag och andra aktörer med kontroll över stora dataflöden om sina kunder.

Så får vi effektiv brottsbekämpning men på ett sätt där intrången är motiverade och godkända på en nivå ovanför polisens operativa nivå. Och där det inte kan ske slentrianmässigt.

PS: Och NEJ, FRA bedriver en annan typ av verskamhet som inte ryms under mitt förslag.








Patriarkatets nätkrigare

Regeringen går till frontalangrepp mot “patriarkatets nätkrigare“. Bra eller dåligt?

 

Till att börja med så bör det väl i en demokrati finnas åsiktsfrihet.

Det är ingen naturlag att tycka att jämställdhet är det självklara tillståndet i ett samhälle. Det är inte olagligt att inte tro på jämställdhet, det är bara inte förenligt med med partitillhörighet i huvuddelen av de svenska riksdagspartierna.

Partierna är demokratins ideologiska motorer

Partierna bygger på ideologier och får statsstöd för sin verksamhet. PARTIER skall driva opinion, men att regeringen  använder skattemedel för att driva opinion är demokratiskt mycket tveksamt.

Nätet bara en spegel av vår samtid

Carl Bildt sa för en förskräcklig massa år sedan att allt som finns i samhället också finns på Internet. Det är huvudet på spiken då som nu. Nätet är inte en annan verklighet – det är samma verklighet där fysiska människor interagerar direkt, bara en annan sida av denna verklighet. Den absolut enda skillnaden är att på Internet så blir vi – om vi vill – avperonifierade. Vi kan spela roller. Vi kan ta ut svängarna och tömma åsiktsregistret i botten eftersom vi inte fullt ut kommer att behöva ta ansvar för detta. Det är skrämmande och förvandlar i sämsta fall folk till monster, men i bästa fall så är det oändligt högt i tak och i många forum sker diskussioner som aldrig hade kunnat komma tillstånd AFK.

Det är mot denna bakgrund jag är tveksam till regeringens initiativ.

 

# Jag tycker det är orätt att i en demokrati använda skattepengar till att förändra folks åsikter. Vi har redan idag omfattande statsbidrag till partier, som är de ideologibärande komponenterna i en demokrati. Partierna bör absolut driva opinion och skapa debatt.

Att informera folk så att dom själva kan dra slutsatser tycker jag är helt rimligt, vilket var fallet med Forum För Levande Historia. Här ger man historisk kunskap som förvisso är svårförenlig med antisemitism, men man säger inte att antisemitisk är fel eller uttryckligen försöker omvända antisemiter. Detta är ett demokratiskt relevant sätt att förändra åsikter, alltså fullt ut acceptera åsiktsfrihet men se till att folk bygger sina åsikter på fakta och inte fördomar. Att Forumet sedan inte självklart initialt också tittade på Sojvetunionens förintelse och jämställde den judiska utrotningen med det som drabbade romer, homosexuella och andra grupper är något jag tycker förtjänar kritik.

# Problemet att folk nyttjar nätet till häxjakter och förföljelser är besvärande. Men att begränsa sig till en förföljd/förföljande grupp är väl att titta på världen i en omvänd tratt. Man ser en väldigt liten del av omvärlden. En generell rätt till nätfrid vore mera relevant.

– Ingen borde behöva utsättas för någon form av förföljelse för sin åsikt, och överösas med invektiv, oavsett om det man är kvinna, HBTQ, Sverigedemokrat, muslim, jude, antisemit eller Djurgårdare.

– Den som ger sig in i leken får leken tåla, men sporten har alltid regler som definierar vad man får förväntas tåla. I hockey är ju tacklingar i princip juridiskt att betrakta som ringa misshandel, men det är en del av spelet och juridiken lämnar då spelet att bedöma. För att civil rättegång skall bli aktuellt kräves att spelare utövar ett våld som inte är förenligt med spelets idé och går utöver det som hanteras av sportens eget regelsystem. Rimligen kan detta appliceras analogt på debatter. Om Per Ström och Maria Sveland ger sig in i debatten så får dom räkna med att bli tilltufsade och får argument emot sig som är hårda, men det finns naturligtvis en nivå när påhoppen blir förtal och därmed brottsliga.

Alltså;

– Regeringen får gärna informera och förevisa fakta, men det är inte regeringens roll att driva opinion. Det får och skall partierna göra, och medlen som då skall användas är partiernas egna medel (förvisso hänförliga från skatteuppbörd men inte skattepengar direkt.

– Om Regeringen ser att Internet är ett forum där folk förtalas och trakasseras på ett sätt som är brottsligt så är det rimligt att rättsvårdande myndigheter tar tag i detta problem. Jag är säker på att fällande dom mot ett elakt nättroll skulle få andra att tänka sig för.

Not:

Vad tycker jag om jämställdhet då, för det måste ju någon dragit slutsatser om. Jag tror också att ett jämställt samhälle fungerar bättre. Inte för att jag är principiellt är för jämställdhet som princip, utan för att det är rationellt och därmed rimligt. Det finns biologiska skillnader som är svåra att bortförklara, och jag tror att skillnaderna går djupare än så. Jag tror att det finns könsrelaterade färdigheter. Så klart finns stora variationer inom respektive kön som är större än skillnaderna mellan könen, men det finns skillnader. Hjernevask – Del 1 – är MYCKET sevärd!

 








Dubbla ideologier

Politik bygger på ideologier. Alltså att man har en övertygelse om en princip som sedan genomsyrar ens uppfattning i sakfrågorna, eftersom dom är en konsekvens av den grundläggande ideologin. Så fungerar det för alla politiska ideologier – från vänsterextremister till högerextremister. Det finns så klart alltid en kollision med samhället som gör att man måste göra pragmatiska avsteg från sin ideologi, men det måste vara så att man har en klar kurs vart man är på väg.

Därför blir det särskilt svårt när medlemmar av ett parti har andra ideologier vid sidan av den politiska, nämligen en religiös övertygelse, och där den uttolkning man gör av sin religion står i strid med den politiska uppfattning man har.

Omar Mustafa företräder två uppfattningar som inte är förenliga – det är faktiskt inte svårt att se och dra konsekvenser av. För båda hans ideologier är det fundamentala frågor som man knappast på ett pragmatiskt sätt kan bortse ifrån. Det GÅR inte att ha en person med Omars uppfattning i ledande position i ett politiskt parti som står för andra värderingar.

Det finns några nyckelpunkter:

  • Isalm kan uttolkas olika, vilket bevisas genom att det finns två stora delmängder – Shia och Sunni, på samm sätt som Kristendom kan uttolkas olika. Problemet är inte islam, utan Omar Mustafas uttolkning av islam. Att Omar Mustafa är muslim är inget problem, utan att Omar Mustafa är en sorts muslim som uttolkar sin religion på ett sätt som inte är förenlig med socialdemokratins grundvärderingar.
  • Det lär finnas uttolkningar av alla religioner som inte är förenliga med grundläggande socialdemokratiska värderingar.
  • Det är inte fördomsfullt att stå för sin ideologi på ett konsekvent sätt och visa lite politisk ryggrad
  • Det är olyckligt att mörkermän ser Omar Mustafas utträde ur partiet som en seger i kampen mot muslimer, men att detta spelar dem i händerna är inte ett tillräckligt starkt argument för att låta bli.
  • All heder åt Veronica Palm, som normalt inte tillhör någon av mina idoler.

Det står nu Omar Mustafa fritt att grunda ett annat parti med en annan ideologi, där man skriver in manlig överhöghet och kamp mot judendomen i sitt ideéprogram. Jag tror dock inte man kan räkna med så många röster för folk med fördomsfull uppfattning mot judar har i rätt stort uppfattning samma fördomsfulla uppfattning mot muslimer, och skulle därmed aldrig rösta på Omar Mustafa utan fortsätta vara Jimmie Åkesson trogna.








Tintin är dagens PK offer …

Alla verk som någonsin skapas kommer att vara färgade av sin samtid. Man kan inte bortse från att allt uppstår i en kontext, och ingen kan frigöra sig helt från den. Det betyder så klart att allt som skapades förr kommer att spegla den tidens allmänna syn på andra kulturer, folk med annan hudfärg och annan sexuell läggning.

Vägen till ett fritt och öppet samhälle går genom yttrandefrihet, kunskap och transparens.

Hur skall vi förstå vad som fanns förr om vi inte kan ta del av det? Varför skall ett ett antal självutnämnda censorer förvägra oss tillgång till världsbilden från förr? Skall vi dra tillbaka alla böcker med inslag av xenofobi, homofobi och vilken annan typ av reservation och negativism mot allt det politiskt korrekta idag inkluderar?

Så klart skall vi tillhandahålla allt och låta folk genom kunskap och ett fritt informationsutbyte bilda sin egen uppfattning. Sätt stopp för Kulturhusets PK tokerier och i den mån det finns andra seriealbum i samlingarna, så hör Tintin också hemma där!








Lars von Trier

Lars von Trier har lyckats bli Persona Non Grata i Cannes. Är det en belastning eller en merit? Beror väl primärt på vad man gjort för att “förtjäna det”. Det han sa var ju klassiskt klumpigt formulerat, men om man bryter ut några delar:

* All diskussion om judendom är minerat område.

Det finns en logik som säger att all kritik mot vad staten Israel gör är kritik mot judar som grupp vilket är antisemitism. Alltså kan man inte uttala sig om Liberman, muren man bygger, kriget i Gaza, förtrycket av palistinier och annat, utan att att den som uttalar sig riskerar kategoriseras med folk i brun skjorta. Jag har tidigare skrivit om detta.

http://berg.to/blog/2009/06/kontroversiellt/

* Medkänsla med Hitler

Hitler var en människa. Det första man bör understryka att att han ingår i den lilla skara människor som gjort mänskligheten mest ont, tillsammans med Stalin, Pol Pot och en del andra. Den som studerat värdenihilism kan ju fundera kring om Hitler var ond, hans handlingar var onda, om det är samma sak eller om man inte kan säga det. Men det går inte att resonera kring eftersom man då åter riskerar kategoriseras som folk med brun skjorta. kan man inte känna en viss medkänsla med en människa som är så liten att han måste skapa lidande för andra för att finna ett existensberättigande?

Tänk att vi 50 år senare fortfarande inte kan resonera logiskt och förnuftigt kring andra världskriget utan det är känslor och politisk korrekthet som tar överhand.








Anmälan mot Apple

Igår skickade jag in min anmälan om Apples missbruk av dominerande ställning. Jag skulle väl kanske först postat texten här för synpunkter och därmed kunna debugga texten ett varv till, men nu har den gått och jag ser fram emot resultatet.

Uppdatering;

Har fått lite kommentarer från Konkurrensverket och dessutom mediaintresse för frågan, varför jag har uppdaterat min anmälan och insänt en Version 1.1. För läsarna av denna blog bifogas anmälan igen här:

Anmälan mot Apple

Synpunkter tages tacksamt emot, även avseende språkliga konstigheter och eventuella stavfel.








Socialdemokratin har blivit irrelevant

Varför befinner sig sossarna i fritt fall?

Jag tror att svaret primärt står att finna i det faktum att det saknas en politisk vision och målbild som känns relevant. Det finns ingen idag förvärvsarbetande som ser “folkhemmet” som ett mål att sträva emot. Det är redan klart och uppnått, och man måste höja blicken. Ideologin måste sträckas ut att omfatta områden som folk av idag tycker är politiskt relevanta.

Miljön – Ett helt parti lever på detta som bärande ide – miljöpartiet. En stor del av befolkningen vill ta ansvar för världen bortom sin egen livstid för att säkra drägliga levnadsförhållanden för kommande generationer.

IP vs IP – Intellectual property vs Internet protocol. Även här finns ett parti, som adresserar frågor av stor vikt för framtiden. Hur hanterar vi bäst relationen mellan storheterna upphovsrätt i betydelsen rättighetshavarnas möjligheter att leva på konstnärliga verk och de tekniska möjligheterna att duplicera (utan att förlagan tappar i värde) samt möjligheten att masssprida kopiorna.

Yttrandefrihet – Få kan säga något emot att barnporr är det mest monumentalt motbjudande fenomen som finns. Det och kampen mot terrorism har blivit se slutgiltiga vapnen mot attackerna på yttrandefriheten globalt. Överallt stiftas lagar som möjliggör blockering på lösa grunder utan transparens. I Sevrige  är det den förvisso vällovliga organisationen ECPAT som tar fram underlag för de filter som ISP:er använder. Problemet är att det tar stopp där. Polisen tycker problemet är löst och jagar inte på ett relevant sätt förövarna. och det finns inte möjlighet för den filtrerade att överklaga eftersom det inte är ett förvaltningsbeslut. Detta är svår problematik! Wikileaks gör en insats för yttrandefrihet men resultatet verkar bli att yttrandefrihetsbegränsningarna accelereras där EasyDNS, Amazon och Paypal fegar att stå för det som är rätt medan vi svenskar har skäl att vara stolta över Banhof som står mer rakryggade än någon nanna på jorden.

Ekonomi – Vi har en åldrande befolkning. Folk lever längre, pluggar längre och därmed jobbar en mindre andel av sitt liv. Den närande och tärande delen av ekonomin går i otakt. Den “Strängska” lösningen – att lägga med halm på åsnans rygg funkar inte. Fler måste arbeta och måste arbeta längre. Även små bidrag hjälper. Den som inte är fullt arbetsför måste bidra efter förmåga. Vi kan inte unna oss lyxen att den som inte längre är hundra frisk fullt ut skall placeras permantent på den tärande sidan. Det går inte och det fattar folk. Alla utom VU i det Socialdemokratiska partiet. Mona Sahlin förstår det uppenbarligen, men har inte fått utrymme att genomföra det och det går så klart inte ett kommunistparti som bojsten i den politiska mixen man agerar inom. Solidaritet betyder inte bara omtanke med den som behöver omsorg. Det betyder också att alla bär efter förmåga. Det betyder att den som är delvis sjuk bär efter sin förmåga. Inte att man rusar in om blir föremål för omsorg så fort man får chansen. Det är då systemet faller ihop.

Sammanfattningsvis kan sägas att socialdemokraterna blivit ett parti som inte är till för den arbetande klassen, som gått vilse i betydelserna av ordet solidaritet och inte adresserar någon av de frågor där kampen och skiljelinjerna står idag. man har blivit ett parti som politiskt saknar betydelse!








Sossarna i fritt fall …

I  dagens DN citeras Urban Ahlin, som i viktiga delar också håller med. Socialdemokratin är ett nejsägarparti utan egen agenda. Mona Sahlin gjorde äntligen upp med partiet. Sa alla dom obekväma sanningarna.

Hela den socialdemokratiska grundtanken bygger på att det finns ett prolerareat – en kroppsarbetande “underklass” arbetar, men gör det för låg ersättning och hunsas av en förtryckande överklass som berikar sig på att värdet av arbetet är större än lönen. Så ser ju inte verkligheten ut längre. Löner har jämnats ut och den typiska socialdemokratiska idealbilden – byggjobbare, fabriksarbetare, hantverkare (vita män som svettas när dom arbetar) – är numera inte alls en hunsad kategori. Lönenivåer för dessa kategorier är högst jämförbara med de flesta tjänstemannayrken. Den som idologisk försöker dela upp världen i å ena sidan kapitalet och företagsledningarna och andra sidan kroppsarbetarna missar hela tjänstemannasektorn. Man missar också hela tjänstesektorn där en betydande del nu också är egna näringsidkare.

Finns det någon gräns idag så går den mellan dom som arbetar och dom som inte gör det. Folk som på grund av sjukdom eller systematiskt missgynnande inte får jobb. Det har folk i gemen  förstått. Därför röstade bara 22% av dom med jobb på socialdemokraterna. Det gamla arbetarpartiet var ett parti för utsugna kroppsarbetare – en kategori som inte finns längre.