Lars von Trier

Lars von Trier har lyckats bli Persona Non Grata i Cannes. Är det en belastning eller en merit? Beror väl primärt på vad man gjort för att “förtjäna det”. Det han sa var ju klassiskt klumpigt formulerat, men om man bryter ut några delar:

* All diskussion om judendom är minerat område.

Det finns en logik som säger att all kritik mot vad staten Israel gör är kritik mot judar som grupp vilket är antisemitism. Alltså kan man inte uttala sig om Liberman, muren man bygger, kriget i Gaza, förtrycket av palistinier och annat, utan att att den som uttalar sig riskerar kategoriseras med folk i brun skjorta. Jag har tidigare skrivit om detta.

http://berg.to/blog/2009/06/kontroversiellt/

* Medkänsla med Hitler

Hitler var en människa. Det första man bör understryka att att han ingår i den lilla skara människor som gjort mänskligheten mest ont, tillsammans med Stalin, Pol Pot och en del andra. Den som studerat värdenihilism kan ju fundera kring om Hitler var ond, hans handlingar var onda, om det är samma sak eller om man inte kan säga det. Men det går inte att resonera kring eftersom man då åter riskerar kategoriseras som folk med brun skjorta. kan man inte känna en viss medkänsla med en människa som är så liten att han måste skapa lidande för andra för att finna ett existensberättigande?

Tänk att vi 50 år senare fortfarande inte kan resonera logiskt och förnuftigt kring andra världskriget utan det är känslor och politisk korrekthet som tar överhand.

Uppdrag granskning

Det finns få saker som är så lätta att skapa debatt kring som socialtjänstens hantering av barn [Länk till programmet här]. Hanteringen av barn berör och upprör om det inte sköts rätt, och den som är “skurk” är en handläggare som inte får lov att uttala sig eftersom dom relevanta delarna i hanteringen är sekretessbelagda. Alltså, dom tvingas in i en debatt där alla argument som ligger till grund för besluten är av den typ som dom inte får yppa.

Låt oss komma ihåg grunden, för då är alla andra principer mycket lättare att hålla reda på:

I första hand skall barn vara med sina biologiska föräldrar.

Det betyder att utgångspunkten är att barn som varit placerade i andra typer av familjer skall tillbaka till dom biologiska föräldrarna så fort det finns förutsättningar för detta. Man skall ha barnens bästa för ögonen och att det är de biologiska föräldrarna som i första hand skall sörja för detta.

Man hade kunnat göra ett program från mammans perspektiv där omhändertagandet hade framstått som lika grymt. I ett sådant program hade man pekat ut “dom elaka handläggarna” som tagit detta beslut “bara för att mamman hade haft lite strul” under en period, men som bagatelliserats. Man hade pekat ut barnens reaktioner vid separation. Egen erfarenhet från dagis visar att det i många fall är föräldrar som vill bli saknade som skapar separationstrauman i samband med dagislämningar och i det alternativa programmet hade man tryckt på just denna vinkel – att separationstraumat är framprovocerat av fosterföräldrarna. Mannen i den biologiska mammans liv hade visserligen en brokig bakgrund men i det alternativa programmet hade han lämnat det bakom sig och man hade tagit upp honom i en förskönande dager (något socialt engagemang, uppskattning på sin nuvarande arbetsplats eller något liknande). I det alternativa programmet hade folk varit lika upprörda över hanteringen, men hade förordat den helt omvända hanteringen. Den som kan tillföra fakta får är förhindrad att göra det.

För en tid sedan gick det ju ett program om ett föräldrapar med Downs Syndrom som förlorat vårdnaden och dom framställdes som dom ideala föräldrarna, men där den elaka  kommunen ändå inte lät föräldrarna ta hand om sitt barn. Via visserligen synnerligen indirekta och dubiösa källor i det fallet, sades det mig att paret var kvalificerat olämpliga och med alla fakta vid handen så skulle det vara självklart för var och en. Dock, alla med denna faktabakgrund är av sekretesskäl förhindrade att yppa något så där dinglade handläggarna som tagit beslutet med barnens bästa för ögonen.

Alltså;

Detta är ett svårt ämne och vi tittare kan inte, av sekretesskäl få del av tillräckligt med material för att faktiskt förstå handläggarnas beslut utan vi måste tro på journalisten. När journalisten är Janne Josefsson så vet vi att han vill lägga fram EN sida av saken. Det ligger i hans intresse att göra det spekulativt och att framställningen är alltid ensidig, vilket är Janne Josefssons journalistiska signum. Det finns i princip alltid en andra sida. Vad är deras uppfattning och vad talar för den sidan? Jag tror vi kan utgå från att handläggare på socialkontor inte som regel är dåliga människor med ont uppsåt, utan dom gör så gott som kan. Dom kan så klart göra felbedömningar och resultatet av ett gott uppsåt kan bli dåligt, men det vi helt säkert vet är att dom inte får ge sin syn på sken. Janne Josefsson kan alltså tryggt låta dom uttala sig, för dom får ändå inte tillföra fakta. Det blir som boxning med bakbundna händer – dom blir syndabockar och blir därmed offer i denna typ av TV program.

Men, i detta fallet är det sannolikt så att kommunen faktiskt verkligen gjort helt fel och det finns skäl till stark kritik, men jag vill verkligen mana till eftertanke och inte döma någon bara på fakta som levererats av Janne Josefsson.

Skype + Microsoft = SANT

Skype driver på utvecklingen; förr var telefoni tjänsten och man byggde en infrastruktur för att leverera den. Sedan kom IP vågen där det gjordes ett antal mer eller mindre tafatta försök att migrera taltelefoni som en tjänst ovanpå IP. Fragmentering och bristande bandbredd strulade , i kombination med att operatörerna knappast såg denna migrering som något gott. Det suger ut en stor del av intäkterna och allt som bli över är ökade kostnader för bandbredd inom ramen för det flatrate data som man typiskt säljer.

Så om Operatörer och Skype är som repellerade magneter, och man däremellan ser Microsoft och Nokia för att hålla ihop kedjan. Vad drar man för slutsats av detta?  Någon som kan tänka något begåvat på hur kedjan Skype <-> Microsoft <-> Nokia <-> Operatörer skall funka?

 

Moral, tradition, religion och Darwin

En av mina grundläggande övertygelser är att Darwin hade rätt; “Survival of the fittest”. Det är en teori som legat till grund för ett antal filosofiska avarter, men det vi definierar som mänskligt är att ha kraft nog att inte acceptera utslagning av den som inte visat sig vara “fittest”. Min övertygelse bygger på en “humanistisk Darwinism”.

Jag skulle dock här vilja göra några passningar till moral, tradition och religion.

Hur uppstår moral och hur kan moral vara olika mellan olika delar av världen? För att börja direkt med pudelns kärna; i inuitiska samhällen var det sed att en manlig gäst bjöds att dela natten med värdinnan. När Amundsen under sin “upptäckt” av Nordvästpassagen blev erbjuden att spendera natten med en inuitfru tackade han nej. Inom Islam är det tillåtet med fyra hustrur. Båda sederna helt otänkbara i Skandinavien.

Man kan filosofera länge kring detta men min slutsats är Darwin. I de kontexter där seden uppstod var det rationellt och bidrog till den långsiktiga överlevnaden.

I ett område där det utkämpas krig, män är de stridande och man inte dödar så stora delar av civilbefolkningen, så får man ett överskott på kvinnor. Då är det rationellt att de män som finns kvar säkrar befolkningen genom att få barn med flera kvinnor.

I ett område där kontakterna med omvärlden är begränsad är inavel ett verkligt hot. DNA utifrån är en högt rationell strategi för att eliminera inavelsrisken, så en inuitstam med seden att bjuda in sperma från en gäst till sin egen genpool har större chanser att överleva.

I ett område med mindre risk för inaveln är sexuellt överförbara sjukdomar en avsevärt större risk. Här är strikt tvåsamhet lösningen. Äktenskap och syndförklaring av utomäktenskapliga förbindelser är en rationell överlednadsstrategi.

I varma länder blir fläsk och mjölk dåligt långt före nötkött. Det är därför helt rationellt att undvika de födoämnen som riskerar utlösa sjukdomar.

Den lilla judiska kalotten är också rationell. Alla som sätt en fullvuxen man och hur behåringen tunnas ut på skalpen och som upplevt solsken i medelhavsregionen, förstår att det inte är så dumt med ett skydd för den kala delen.

Men vad har hänt sedan? Jo det som var rationellt har absorberats av etik och religion. Det finns inga sakliga skäl för tvåsamhet som medel mot veneriska sjukdomar, när man kan använda preventivmedel. Det finns inga rationella skäl att undvika viss typ av kött eller mjölk när man har kylskåp, det finns inga sakliga själ för polygami om man har en befolkning som är balanserad.

Man kan tycka och vilja en massa saker men man bör definitivt distansera sig från tvång som bygger på rationella skäl som blivit ett med religionen där det rationella skälet förfallit!