Så var det valnatt och man hör samma gamla “vi har inte fått ut våra frågor” och “vi har fått genomslag för vår valplatform”. Jag fattar inte detta – jag tycker att jag försöker följa med men om man bortser från TV reklamen så känner jag inte att det varit någon större debatt. Det har varit ett val där nya partier gjort det på sakfrågor (PP: Integritet och fildelning, MP: Miljö) medan andra satsat på på personer och profiler; Marit Paulsen, Marita Ulvskog och AMC Bildt.
Category: internet
Otrohet
Jag erkänner – det är dåligt. Passionen väller upp och man kan inte stoppa sig. Man har en trygg hemmahamn som man uppskattar och man vet att de förföriska locktonerna inte kommer från något som är varaktigt. Varför sätta allt på spel för passionen? Inte fan vet jag, men nu har jag i alla fall bedragit partiet jag varit tillsammas med sedan gymnasietiden och röstat på Piratpartiet. Hur kunde jag?
Jag tycker kvalificerat illa om enfrågepartier och gillar att rösta på ideologier och partiprogram. I programmet ser man en lösning på hela skalan och ideologin ger en förutsägbarhet i frågor som inte täcks av programmet. Enfrågepartier är en “lös kanon” som kan skjuta lika skarpa kulor i helt oförutsägbara riktningar i frågor utanför Frågan med stort F. Miljöpartiet skulle från början bara rösta i miljöfrågor, men blev efterhand en vattenmelon – grön på ytan och röd innuti.
Frågan med stort F som är aktuell nu är egentligen en palett i häradet integritet och upphovsrätt. Precis som miljö är det fundamentala frågor. Frågan F är kopplad till vår syn på demokrati och kunskapsekonomin.
Enfrågepartier kan inte överleva långsiktigt – man måste ha en komplett lösning för att ha långsiktig trovärdighet. När den kompletta lösningen finns på plats så tenderar Frågan bli en av många och partiet måste ta ställning i frågor som gör att det inte längre går att ena alla som förvisso tycker samma om Frågan.
Men, enfrågepartier kan göra nytta. De kan kort- och långtsiktigt göra frågor tillallmängods och kraftsamla att medvetandegöra samhället om en viktig fråga, skapa engagemang för frågan och därmed kommer etablerade partier att behöva förhålla sig till Frågan.
För att få fokus på integritet och upphovsrätt under en mandatperiod – därför röstade jag på Piratpartiet, och jag skall aldrig göra det igen – det lovar jag!
Pirate’s dilemma och Global Tribes
En av de fantastiska sakerna med Internet är att man kan besöka konferenser på andra sidan jorden om ämnen som intresserar en. En gammal term på området är “global tribes” (globala stammar) där man inte är begränsad av människorna i sin lilla by för att hitta gelikar, utan hela den del av jorden som Internet når blir uppsamlingsområdet för en potentiell bekantskapskrets. Foto i svartvitt, fåglar, släktforskning, vissa modeller av bilar, samlande av datorspel eller vad folk nu kan hitta på att fylla sina liv med finns det kanske få av som handlar sin mjölk i samma konsum som du, men globalt är ni kanske fler än antalet medborgare i ett litet land.
Nu är vi ju i min stam ganska många både nationellt och internationellt – folk som intresserar sig för upphovsrättsfrågor, men kanske inte bara tekniskt juridiskt (även om jag nu råkar vara jurist) utan i ett makroperspektiv – vad är bäst för samhället på lång sikt?
Så jag ber dig verkligen; strunta i att se reprisen av Sex in the City eller samma Seinfelt avsnitt IGEN utan sätt dig framför datorn och kolla ett oerhört relevant inslag i vår gemensamma utbildning, alltså; missa inte denna
Säkra WLAN
Bevissäkring för fildelning avseende centrala tjänster (Som Pirate Bay) relativt enskilda fildelare, skiljer sig så klart mycket åt. I fallet Pirate Bay var bevisfrågorna underordnade – sakfakta låg på bordet, och det kokte ner till ren juridik. I fallet individer är det inte så “enkelt”. Brottet är kanske juridisk enklare, men här är bevissäkringen en nyckelfråga. Hur vet man att det är just personen X som fildelat. Den tekniska möjligheten att mäta når ju tillbaka till en IP adress, och med IPRED kan rättighetshavaren få ut ett personnamn som är hänförlig till denna person. Det är ju så att men stor sannolikhet är det namnet ansvarig för fildelningen, men är säkerheten tillräckligt hög för att uppfylla lagens krav på “bortom allt rimligt tvivel”? Det är min bedömning att så inte är fallet.
Klockor: Alla som samlat ihop bilder på en fest och sedan försökt visa dom i någon form av kronologisk ordning förstår vad jag menar. Klockorna i den tekniska utrustningen (kamerorna) är inte synkad. Den IP adress som min ISP tilldelat mig är oftast baserad på DHCP, alltså dynamisk tilldelning. Om någon vill veta vem som hade en viss IP vid en viss tid så kan ISP:n svara på det, baserat på sin klocka. Om den som ställer fråga är ett rättighetesinnehavare som gjort skärmdumpar vid en viss tid, hur vet man att deras klocka och ISP:ns klocka är synkade?
IP <-> Person: Det finns många faktorer som gör att man inte enkelt kan göra denna övergång; genom funktionen NAT (Netword Address Translation) kan flera datorer dela på en IP adress som man tilldelats DHCP funktionen hos ISP:n. Flera datorer anslutna till ISP:n gör ju att vem som helst av de anslutna kan vara den skyldige. Här finns ju typiskt sett ingen logggning.
IP <-> Person: Den som har en trådlös router kan ju välja att aktivera ett skydd, men alla gör inte det. Då kan man kanske anses vårdslös, men man har inte själv brutit mot upphovsrätten av vårdslöshet utan man har eventuellt möjliggjort att någon annan brutit mot upphovsrätten. Det är så klart inte prövat om denna vårdslöshet skulle kunna anses utgöra ett medverkansansvar. Det är långsökt men inte omöjligt.
Så, om man nu anser att en öppen WLAN router i princip gör det omöjligt för rättighetsinnehavarna att knyta ihop kedjan fildelning <-> IP <-> Person, så är detta intressant att läsa:
Daniel Westman – knows his shit …
Howdy!
Åsikter om upphovsrätt är ju relevanta, men inte sällan blandas de upp med antaganden om juridik så att resultatet blir en kläggig substanslös sörja som blir svår att bemöta. Det klart lysande undantaget i debatten är Daniel Westman (även om TV4 inte är riktigt säker på vad han heter).
PirateBay
Så kom då till slut domen. 100 sidor dom, men domslut och domskäl. Som de flesta andra med en åsikt i frågan har jag inte läst den, men konsekvenserna kan man ju resonera kring i alla fall.
Upphovsrättslobby agerar inom ett flertal områden och att dörren stängs juridisk är också givet;
- Man vill belägga att fler handlingar på området genom prejudicerande domar är dokumenterade som kriminella. Här är PirateBay domen av största vikt för dem. Eftersom huvudbrottet är utdelning har man under hela tiden kunnat komma åt den enskilde fildelaren, men det är så klart effektivare att stänga huvudvattenledningen än alla enskilda kranar.
- För att kunna få fram prejudicerande domar är det viktigt att kunna ha övertygande bevis i rätten, och det är här IPRED (som formellt heter “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område”) kommer in i bilden. Som jag sagt i tidigare inlägg är bevisvärdet av sådant man kan komma åt utan hurransaken mycket svagt, om man avsert den enskilda användaren.
Det logiska nästa steget är att verka för en blockering på ISP nivå, alltså att våra bredbandsleverantörer skall filtrera. Vi har redan ett sådant filter på plats i dag vad avser barnporr. Ett filter av denna typ är egentligen ett avsteg från den grundmurade demokratiska principen att vi har rätt att uttala oss och säga vad vi vill, men juridiskt får stå till svars för det som sagts. Att staten medverkar till att folk förhindras att säga något kallas censur och förknippas med diktaturer.
Detta filter är ju inget som praktiskt stör någon utan den bisarra lilla skara med denna böjelse, men att filtret finns har brutit den grundlagsskyddade yttrandefriheten och utgör en spricka i denna demokratiska grundpelare. Om alla verktyg finns det nu en uppenbar risk att vi får en ändamålsglidning där filtret också börjar användas på annat och då är man en bra bit in på det lutande plan som slutar i Gerogre Orwells 1984 samhälle.
Att upphovsrättslobbyn kommer att verka i filterriktningen är på något vis självklart eftersom det redan genomförts i Danmark. För min egen del känns det viktigt att därför verka för att filtreringen hanteras som myndighetsbeslut. Dagens hantering kringgås av ett hemlighetsmakeri, det finns ingen insyn i hur det sköts, man kan inte överklaga. Att ECPATs verksamhet är lovvärd är jag den förste att skriva under på men att ECPAT sätter gränserna för svensk yttrandefrihet köper jag inte alls. Det är ECPAT som de facto plockar fram listan på domännamn som skall filtreras. Jag är dock helt säker på att IFPI och BSA och andra kommer att vilka hamna i kategorin som har rätt att leverera in underlag till den listan.
Barnporrfiltret är en åtgärd som syftar till att förhindra något monumentalt motbjudande och kan därför tyckas som lovvärt, men genom det sätt som det är implementerat finns det nu en uppenbar risk att vi får en glidning som gör att vår demokrati blir kringskuren. Det är ingen utveckling vi skall medverka till!
IPRED och fildelning …
I tidigare text har jag gått igenom rättsläget och synen på upphovsrätt. En annan dimension är ju samhällets insatser för att tvinga till efterlevnad av den lagstiftning som på ett så flagrant sätt lämnat det allmänna rättsmedvetandet långt bakom sig.
Det vi sett sedan tidigare är att fildelning av enstaka filer är ett ringa brott och därmed finns inte förutsättningar för husrannsakan. Detta diskuterades ivrigt för ett antal månader sedan. En bra sammanfattning finns här: Länk
Låt oss nu leka med tanken;
- Intressenter kan logga fildelare och den upplösning man har är att man kan fastslå vilken IP adress som använts vid fildelning.
- Genom IPRED lagen kan man begära ut upplysningar om vilken fysisk person som denna IP adress är hänförlig till
- MEN, den som anklagas kan alltid försvara sig genom att säga att man har ett öppet WLAN där gäster och folk som befinner sig inom radiotäckningen för accesspunkten kan ha utfört fildelningen
- ERGO; I princip kan man nog trots allt säga att husrannsakan fortfarande torde krävas för att bevisningen skall vara tillräcklig. En någorlunda begåvad fildelare annars kan tämligen enkelt visa att rekvisitet “bortom allt rimligt tvivel” faktiskt inte kan anses uppfyllt eftersom det faktiskt kan finnas många knutna till denna IP adress, både inom och kanske också utom hushållet
För att göra en lång historia kort så tar vi några rekvisit kring husrannsakan;
- För husrannsakan krävs fängelse i straffskalan
- Bara grovt upphovsrättsbrott är har fängelse i straffskalan
- Enstaka filer utför inte grovt brott.
- ERGO; den som bara delar enstaka filer riskerar inte husrannsakan.
Om man då tittar på tekniker som finns för fildelning så är väl Torrent den som numera först nämns och varje Torrent fil innehåller ju bara information om fildelning avseende ett verk. En fil, ett program, ett musikalbum och så vidare.
Så; min tankekedja är som följer;
- Ingen fällande dom utan husrannsakan
- Ingen husrannsakan utan multipla filer utdelade
- Torrent är bara ett verk i taget
- Om torrent används för fildelning är möjligheterna att beslå någon med bevisning som räcker för att brottet skall anses vara grovt mycket begränsande. Då måste multipla torrentar analyseras för att hitta IP adresser som förekommer i många.
Tar tacksamt emot synpunkter på detta.
EU beslut mot övervakning …
Computer Sweden gör oss uppmärksamma på att EU parlamentet säger nej till nätövervakning. Eu parlamentarikern Inger Segelström ser det som en milstolpe, men en relevant frågeställningt måste då i så fall hur detta går att förena med en linje som Thomas Bodström drev under sin tid som justitieminister. “Inte alls” är väl den rimliga slutsatsen!