Category: integritet

Övervakning, personlig integritet och tusentals nyanser av grått

Î

Politik är konsten att välja ståndpunkt mellan motstående intressen. Dra en gräns i en gråskala där extremerna kanske har företrädare och nationen måste välja väg. Om vägvalet är förutsägbart baserat på partiets ideologi så fungerar den representativa demokratin; jag har röstat på en ideologi utifrån hur jag förväntar att den skall agera i frågorna jag prioriterar.

Under ganska lång tid så hade vi två politiska block i Riksdagen som hade konsensus kring få frågor, men där ståndpunkterna kring personlig integritet vs övervakning var i tydlig harmoni. Folkpartiets Johan Pehrson och Thomas Bodström utgjorde axeln som säkrade att Sverige skulle prioritera övervakning över integritet. Det fanns ingen som förordade integriteten. I valet mellan integritet och övervakning så valde båda blocken övervakning. Skräcken för pedofili och terrorism gav carte blanche åt all typ av integritetskränkande övervakning. I detta politiska vakuum hittade Piratpartiet sitt väljarstöd, även om i ärlighetens namn nog möjligheten att fildela  utan risk för repressalier väl var viktigare än principfrågan för stora delar av deras väljarbas. Jag själv chockerades av den liberala ambivalensen – om man ideologiskt har individen i fokus, hur kan man prioritera övervakning till vilket pris som helst?

Skall vi försöka se lite nyktert på denna fråga? Är det orimligt att rättsvårdande myndigheter har möjligheter att göra brottsundersökningar på sätt som är effektivt och samhällsekonomiskt billigt? Nej det är absolut inte orimligt. Är det rimligt att medborgarna kan utgår från att man inte slentrianövervakas och att vi på så vis öppnar för ett sluttande plan där verklig massövervakning är möjligt? Det är inte bara rimligt – det måste vara en självklar utgångspunkt i varje demokratiskt samhälle. Samhället skall lägga sig i medborgarnas liv bara så mycket som behövs för att utföra sitt uppdrag.

Teleoperatörerna loggar trafik – och har alltid gjort – för att kunna fakturera sina kunder, och underlaget som behövs för att fakturera kunderna måste man enligt bokföringsreglerna behålla i tio år. Andra regler kräver gallring efter viss tid, och man kan fråga om Lex Specialis på området överrider bokföringsreglerna. Faktum kvarstår – ingen operatör slänger underlaget frivilligt, men ingen operatör delar med sig av underlaget till utomstående.

Är det rimligt att myndigheter får tillgång till underlaget? Om du frågar mig är det helt rimligt, men det måste ske på premisser som liknar uthämtande av patientjournaler. Uttag måste loggas och uttag skall bara kunna ske efter beslut av Åklagare. Uttag utanför reglerna är att betrakta som dataintrång. Alltså helt analogt med hur patientjournaler hanteras.

Vi vet vad som är svart och vitt i denna fråga – det politiska ansvaret ligger i att definiera exakt viken nyans av grått som skall gälla i Sverige.

Jag påkallar här ett upprop för ett behov av en integritetslag. En lag där den enskilde i relation till myndigheter tillförsäkras ett skydd för uppgifter som insamlas om denne och myndigheter bara får tillgång till den “on a need to know basis” i varje enskilt fall. En lag som definierar att uthämtning skall loggas och rättfärdigas med åklagarbeslut/domstolsbeslut. Med en sådan lag på plats kan man också – mot relevant ersättning – ställa krav på privata aktörer att etablera gränssnitt mot rättsvårdande myndigheter för uthämtning. Inte bara teleoperatörer, utan kanske kortbolag och andra aktörer med kontroll över stora dataflöden om sina kunder.

Så får vi effektiv brottsbekämpning men på ett sätt där intrången är motiverade och godkända på en nivå ovanför polisens operativa nivå. Och där det inte kan ske slentrianmässigt.

PS: Och NEJ, FRA bedriver en annan typ av verskamhet som inte ryms under mitt förslag.

Föräldramånader …

Folkpartiets senaste utspel är en tredje pappamånad. Ja, vad säger man.

Politik är ideologi. En grundprincip som bär ett parti. En bärande tanke som man enas om och utifrån denna läser man sedan ut sin inställning i sakfrågorna.  När politiska partier fattar beslut och för fram åsikter som går stick i stäv med sina ideologier då blir det konstigt. Om det dessutom rör partier vars ideologi man sympatiserar med så blir det särskilt tråkigt.

Liberalismen utgår från idividen.

Folkpartiet är ett socialliberalt parti, men det är ett liberalt parti. Det betyder att man tycker att individen står i centrum. Wikipedia säger detta: “Som ett led i att garantera individens frihet har liberaler ställt sig skeptiska till statlig inblandning i den privata sfären”.

Det är därför en skam att Folkpartiet gör sig till tolk för den gamla socialdemokratiska grundprincipen att politiker vet bättre hur folk skall leva sina liv än individerna själva, att politiker skall ta över individernas val. Det är därför det är en skam att Folkpartiet går i bräschen för segmentering av föräldrapenningen.

Det är därför en skam att Folkpartiet också varit ivriga påhejare av FRA lagen och Datalagringsdirektivet.

Maria Arnholm och Johan Pehrson är alltså sannerligen inga liberaler – dom är socialister i liberal förklädnad.

Nyhet

Patriarkatets nätkrigare

Regeringen går till frontalangrepp mot “patriarkatets nätkrigare“. Bra eller dåligt?

 

Till att börja med så bör det väl i en demokrati finnas åsiktsfrihet.

Det är ingen naturlag att tycka att jämställdhet är det självklara tillståndet i ett samhälle. Det är inte olagligt att inte tro på jämställdhet, det är bara inte förenligt med med partitillhörighet i huvuddelen av de svenska riksdagspartierna.

Partierna är demokratins ideologiska motorer

Partierna bygger på ideologier och får statsstöd för sin verksamhet. PARTIER skall driva opinion, men att regeringen  använder skattemedel för att driva opinion är demokratiskt mycket tveksamt.

Nätet bara en spegel av vår samtid

Carl Bildt sa för en förskräcklig massa år sedan att allt som finns i samhället också finns på Internet. Det är huvudet på spiken då som nu. Nätet är inte en annan verklighet – det är samma verklighet där fysiska människor interagerar direkt, bara en annan sida av denna verklighet. Den absolut enda skillnaden är att på Internet så blir vi – om vi vill – avperonifierade. Vi kan spela roller. Vi kan ta ut svängarna och tömma åsiktsregistret i botten eftersom vi inte fullt ut kommer att behöva ta ansvar för detta. Det är skrämmande och förvandlar i sämsta fall folk till monster, men i bästa fall så är det oändligt högt i tak och i många forum sker diskussioner som aldrig hade kunnat komma tillstånd AFK.

Det är mot denna bakgrund jag är tveksam till regeringens initiativ.

 

# Jag tycker det är orätt att i en demokrati använda skattepengar till att förändra folks åsikter. Vi har redan idag omfattande statsbidrag till partier, som är de ideologibärande komponenterna i en demokrati. Partierna bör absolut driva opinion och skapa debatt.

Att informera folk så att dom själva kan dra slutsatser tycker jag är helt rimligt, vilket var fallet med Forum För Levande Historia. Här ger man historisk kunskap som förvisso är svårförenlig med antisemitism, men man säger inte att antisemitisk är fel eller uttryckligen försöker omvända antisemiter. Detta är ett demokratiskt relevant sätt att förändra åsikter, alltså fullt ut acceptera åsiktsfrihet men se till att folk bygger sina åsikter på fakta och inte fördomar. Att Forumet sedan inte självklart initialt också tittade på Sojvetunionens förintelse och jämställde den judiska utrotningen med det som drabbade romer, homosexuella och andra grupper är något jag tycker förtjänar kritik.

# Problemet att folk nyttjar nätet till häxjakter och förföljelser är besvärande. Men att begränsa sig till en förföljd/förföljande grupp är väl att titta på världen i en omvänd tratt. Man ser en väldigt liten del av omvärlden. En generell rätt till nätfrid vore mera relevant.

– Ingen borde behöva utsättas för någon form av förföljelse för sin åsikt, och överösas med invektiv, oavsett om det man är kvinna, HBTQ, Sverigedemokrat, muslim, jude, antisemit eller Djurgårdare.

– Den som ger sig in i leken får leken tåla, men sporten har alltid regler som definierar vad man får förväntas tåla. I hockey är ju tacklingar i princip juridiskt att betrakta som ringa misshandel, men det är en del av spelet och juridiken lämnar då spelet att bedöma. För att civil rättegång skall bli aktuellt kräves att spelare utövar ett våld som inte är förenligt med spelets idé och går utöver det som hanteras av sportens eget regelsystem. Rimligen kan detta appliceras analogt på debatter. Om Per Ström och Maria Sveland ger sig in i debatten så får dom räkna med att bli tilltufsade och får argument emot sig som är hårda, men det finns naturligtvis en nivå när påhoppen blir förtal och därmed brottsliga.

Alltså;

– Regeringen får gärna informera och förevisa fakta, men det är inte regeringens roll att driva opinion. Det får och skall partierna göra, och medlen som då skall användas är partiernas egna medel (förvisso hänförliga från skatteuppbörd men inte skattepengar direkt.

– Om Regeringen ser att Internet är ett forum där folk förtalas och trakasseras på ett sätt som är brottsligt så är det rimligt att rättsvårdande myndigheter tar tag i detta problem. Jag är säker på att fällande dom mot ett elakt nättroll skulle få andra att tänka sig för.

Not:

Vad tycker jag om jämställdhet då, för det måste ju någon dragit slutsatser om. Jag tror också att ett jämställt samhälle fungerar bättre. Inte för att jag är principiellt är för jämställdhet som princip, utan för att det är rationellt och därmed rimligt. Det finns biologiska skillnader som är svåra att bortförklara, och jag tror att skillnaderna går djupare än så. Jag tror att det finns könsrelaterade färdigheter. Så klart finns stora variationer inom respektive kön som är större än skillnaderna mellan könen, men det finns skillnader. Hjernevask – Del 1 – är MYCKET sevärd!

 

Apple och dess app-monopol

Till min stora glädje ser jag att den danska EU parlamentarikern Bendt Bendtsen från Det Konservative Folkeparti på EU nivå nu vill driva frågan att Jailbreak skall vara tillåtet

Jailbreak är sannolikt ett brott mot Apples användarvillkor, och för att lyckas måste man undersöka och “reverse engineera” delar av systemet, hitta en svaghet och hitta ett sätt att exekvera kod som använder sig av denna svaghet. För att göra jailbreak tillåtet måste Apple förbjudas att använda begränsande avtalsvillkor men man måste också göra reverse engineering explicit tillåtet. Att bara tillåta implementation av jailbreak blir delvis poänglöst om Apple fortfarande kan juridiskt angripa den som utvecklar själva jailbreak mekanismen.

Personligen ser jag inte värdet i av att jailbreak per se skulle vara tillåtet, utan poängen är att man vill uppnå det som uppnås genom jailbreak, nämligen att du kan installera program som inte tillhandahålls via Apple. Det vill man eftersom

a) man inte vill vara beroende av att Apple accepterat ett visst program och

b) man vill det för att man vill att det skall finnas distributionskonkurrens, och därmed också priskonkurrens.

Alltså;

Det hade varit bättre om Bendt Bendtsen hade inriktat sig på att se till att Apple inte tilläts ha ett distributionsmonopol för Apps, så hade han adresserat den juridiska knäckfrågan istället för en följdsjukdom till själva grundproblemet.

Positionering …

Mobiltelefonleverantörerna har ju nyligen påkommits med att båda lagra positioneringsinformation, vilket är en stor sak i stora delar av världen.

Precis på samma sätt som Konkurrensverket inte tog tag i frågan om Apples missbruk av dominerande ställning vad avser att man tekniskt och juridiskt blockerar konkurrerande Appstores, så tar nu Datainspektionen inte tag i denna.

Mera om Apple och Konkurrensverket

I December skickade jag in min anmälan mot Apple för missbruk av dominerande ställning. handläggaren (Peter Delen, 08-700 16 34) meddelade att man själva avgjorde vad som skulle tas upp och att detta inte skulle behandlas.

Konkurrensverket uttalar sig inte om rättsliga sakförhållanden i ett enskilt ärende där frågan inte närmare har utretts av oss. Däremot i förekommande fall ge viss generell vägledning. Det är Konkurrensverketsom i varje enskilt fall bedömer om den fråga som anmäls ska granskas vidare.

Mot bakgrund av dina synpunkter vill jag framhålla följande. Såvitt jag förstår finns det inte något uttryckligt hinder för ett företag att välja som strategi att vertikalt integrera sig. På vissa områden såsom ”smarta telefoner” har företagen uppenbarligen valt olika affärsstrategier. En annan viktig omständighet från konkurrenssynpunkt är om det förekommer utestängning av de företag som tillverkar applikationer (”apps”), dvs. att de skulle förvägras att leverera sina lösningar till ett eller flera företag. Några sådana uppgifter har vi inte tillgång till. Mot denna bakgrund saknas tillräcklig grund för oss att närmare utreda de omständigheter som du framfört.

Mitt svar blev detta:

Jag tolkar svaret som att KKV ställer krav på att det finns exempel på att någon nekats tillgång.

Normalt kan det säkert anses uppfyllt genom att anmälan görs av en part som är berörd, vilket inte gäller mitt fall där jag pekar på en principiell brist på konkurrens i strukturen utan att själv vara en drabbad part.

Är KKVs bedömning att den drabbade appen i så fall måste ha en anknytning till Sverige (=KKVs jurisdiktion)?

Noterade nyligen förresten en Gartner rapport som uppskattar marknadsvärdet på App marknaden (totalt) till 15 miljarder USD för 2011.

Nedan är fall för Apple av olika skäl vägrat Appar tillgång till App store:

Först – Adobe får inte leverera Flash till IOS bestyckade enheter. Vidare;

1) Apple vägrar en tidnings app nät denna handlar om Android:

http://www.mobil.se/nyheter/android-tidning-stoppad-i-app-store-1.378906.html

2) Apple vägrar Spotify (detta har löst sig):

http://www.mkse.com/2009/08/16/apple-godkanner-inte-spotify-iphone-app/

3) Apple vägrar Danska Ektrabladets App baserat på nakenhet

http://www.blf.se/sv/nyheter/oevriga-nyheter/523-apple-i-brak-om-extrabladets-laettklaedda-damer-tidningen-qbara-naboens-smukke-datterq.html

En delmängd – som sannolikt inte faller inom KKV:s jurisdiktion är yttrandefrihetsdimensionen:

http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/apples-makt-begransad_5903303.svd
http://lasseedfast.wordpress.com/2010/12/29/debatt-om-censurerande-ipad-avtal-svar-att-fora/

4) prylportalen.se har exempel på sju apps som förbjudits:

http://www.prylportalen.se/nyheter/fran-tuttar-till-torrents-7-forbjudna-iphone-program-1.99788.html

5) kristen app (namnet återges inte, men journalisten bör kunna lämna detaljer)

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=237368

6) Google latitude (sedermera löst)

http://juabjab.blogspot.com/2009/09/apple-forbjod-var-app.html
http://news.cnet.com/8301-30685_3-20025433-264.html

7) Google talk (en intressant artikel generellt i ämnet)

http://news.cnet.com/8301-13579_3-10315328-37.html

8) Wikileaks app var godkänd med detta återkallades

http://news.cnet.com/8301-13579_3-20026271-37.html

9) manhattan Declaration.org – anti-gay app

http://news.cnet.com/8301-13579_3-20024274-37.html

10) Ett program som emulerar den gamla datorn Commodore 64

http://www.forevergeek.com/2009/06/c64_emulator_for_iphonerefused_by_appstore/

11) Mera bakgrund

http://news.cnet.com/8301-27076_3-20015987-248.html

Jag hoppas dessa tio exempel tydligt visar att det finns massor av exempel på Apps som refuserats. Som jag också var tydlig med i min initiala inlaga så är dom därmed juridiskt och tekniskt förhindrade att göra sitt alster tillgängligt eftersom Apples produkter är låsta för alla försök att installera mjukvara som inte auktoriserats.

Mitt mail blev registrerat, men det föranledde inget ärende och därmed inte heller något diarienummer enligt detta svar:

Tack för dina kompletterande synpunkter. För din information vill jag klarlägga att vi i varje enskilt fall självständigt avgör om den fråga som anmäls till oss ska granskas närmare eller inte. Till stöd för våra prioriteringar finns en generell policy som bland annat utgår i från en bedömning av hur allvarligt det påstådda problemet eller företeelsen är. I ditt fall gör vi bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för att initiera en utredning från vår sida. Därmed finns heller inget motiv för oss att diarieföra din e-post (jfr din fråga om referensnummer). De e-postar som kommer in till Konkurrensverket blir dock allmänna handlingar och hålls därför ordnade av oss.

 

Datalagringsdirektivet

Det finns så klart oerhört mycket att säga om datalagringsdirektivet samt den lag som kommer att införas i Sverige som en konsekvens.

Jag besökte PTS hearing under gårdgen (26/1) samt har debatterat i lite olika forum. Här kommer lite delar av det jag sagt i de olika forumen ;

Steg 1 – Syfte:
Om vi börjar med dom bakomliggande syftena, vad vill lagstiftaren?

Datalagrinddirektivet syftar till att få möjlighet att dokumentera kommunikation mellan två punkter.

Steg 2 – Vem omfattas/teknikneutralitet:

Men om syftet är att i rätten visa att Hells Angelskillen ringde sitt samtal från en given position där ett grovt brott begicks eller med en viss person för att styrka koppling mellan dem, så är det intresset samma oavsett om personen använder mobiloperatörens egna taltjänst eller en tjänst som använder mobilens IP koppling, sedan kan den tjänsten i sin tur heta det är Skype, Viber, Google talk, Roger Wilco (finns det fortfarande?) eller vara röstkanalen i “Warcraft for iPhone”.

Inom konkurrensrätten pratar man om “substituerbarhet” (Fallet “United brands”; Är bananer på” marknaden bananer” eller är “marknaden frukt”?). Samma tankegång kan appliceras här; konkurrerar Skype med traditionell telefoni? Gör Viber det? Gör röstsamtalen i WoW det? Det sista fallet är kantboll eftersom ingen skaffar WoW för att ringa, men alla dom andra fallen är ekvivalenta för mig. Hell yes att dom konkurrerar. WVoIP var ju en kategori jag själv var mycket nyfiken på för något år sedan. Det finns spelare som levererar detta, men om “W” är Wireless som i WLAN eller som i 3G, LTE, WiMax kan ju inte spela roll.
  • Moduleringsteknologi i radiogränssnittet är orimligt som kriterium,
  • om det är kretskopplat eller paketförmedlat dito (maritimoperatören Seanet har ett all IP network. Blir kretskopplat först i kopplingen mellan växel och omvärld).
  • Spelar då adresseringen (t.ex. allokering ut nummerplanen, se E.164) roll för substituerbarheten? Om jag har Viber och inte kan ringa min far eftersom han bara har E.164 – är det då en telefonitjänst? Om Viber skaffar en “Viber out” – blir det då en telefonitjänst? För mig är det också orimligt som kriterium.

Min slutsats måste bli: Från myndighetshåll med brottsbeivrande och bevissäkring som enda mål så hade jag tyckte det var helt ointressant hur man rubricerar tjänsten när den realiserar syftet röstkommunikation via två anslutningspunkter. Jag hävdar att taltjänsten som mobiloperatören levererar, den som kan levereras av VoIP klient som finns inbyggd i mobilen, de som kan laddas ned som särskilda applikationer eller den som kan realiseras via den i telefonen inbyggda browsern i princip levererar samma substituerbara tjänster och borde hanteras på samma sätt regulatoriskt.

Det råder ingen teknikneutralitet utan fåren skall delas in i två kategorier “bara för att”. För den som inte vill bli lagrad är det sålunda synnerligen enkelt att välja en tjänst som inte omfattas, så är det bara att kommunicera utan att riskera drabbas av lagring.

Steg 3 – Ekonomi

Den ekonomiska modell man valt är att operatörerna inför lösningen och står för kostnaderna, men man täcker sedan marginalkostnaden för varje uthämtning av uppgifterna. Med ekonomiska termer betyder det att CAPEX får man absorbera själv som operatör medan OPEX kan myndigheterna täcka.

Slutsatsen så här långt; det blir en belastning att behöva göra lagringen och alla belastningar utgör konkurrensnackdelar för den som drabbas av belastningen.

Steg 4 – Vem vill vad;
Vem vill ha en distinktion och vill hitta en argumentation för skiljelinjer? Så klart den som vill slippa reglering, med de konkurrensfördelar detta betyder.
Den som levererar en tjänst och vill slippa reglering. Att argumentera att en IP buren tjänst faller utanför kan sannolikt göra det med framgång, och det är sannolikt primärt företag som levererar IP baserad telefoni som vill stå utanför, och vill visa på (artificiella) skiljelinjer.

Mobiloperatörerna (och det är primärt dom som är intressanta eftersom det är enheter som både kan leverera tal och data)står sannolikt på andra sidan och vill både att reglerna per se skall vara minimalt ingripande, men också att dom skall drabba alla lika.

Assange gripen …

Demokrati är en krånglig sak, på samma sätt som integritet.

Dom är fenomen som aldrig kan vara helt absoluta – det måste finns ramverk som kanske begränsar.

Vår demokrati bygger på valkretsar och vi har en undre gräns för representation. Det betyder att den som har anhängare nog att uppnå 1/349 del av antalet röster inte blir representerad.

Yttrandefriheten var tidigare absolut. Man fick publicera vad man ville men naturligtvis med konsekvenser för den som publicerade något olagligt. Friheter får inte inkräkta otillbörligt på andras friheter. Förtal, hets mot folkgrupp och annat är olagligt, men också rimligt.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip – allt som staten producerar är en allmän handling och allt som inte beläggs med sekretess är också en offentlig handling. Motsvarande princip finns inte i alla länder och även inom EU har man stött på problem med att denna transparens inte fanns naturlig och självklart för alla.

Vår demokrati bygger på en maktdelning mellan den lagstiftande makten (riksdagen), dem dömande makten (domstolarna) och den granskande makten (journalister). Journalister förväntas i sitt DNA ha inprogrammerat att alltid bevaka och granska. Att gräva där det luktar och exponera det som makten vill gömma. Det gör man inte för att gotta sig i avslöjanden (på det sätt som tabloider misstolkat sitt uppdrag) utan för att vi vet att makt korrumperar och utan någon som granskar så riskerar vi hänfalla åt korruption.

Men vem granskar granskaren? Jo granskaren själv! Genom en fri press som granskar makten, så granskar dom både den lagstiftande, dömande och andra representanter för den granskande makten.

Vad som hänt i fallet Wikileak är att vi fått en global spelare, en tredje statsmakt på global nivå, och det blir helt uppenbart att den tredje statsmakten lokalt faktiskt förslappats till oigenkännlighet. Wikileak gör ju det vi vill att media skall göra. Alltså mycket mindre att rapportera om intima detaljer avseende årets Idoldeltagare och mycket mera att se på makroperspektivet. Delar av världspolitiken är tveklöst korrupt. Norges köp av stridsflygplan är ett exempel där faktisk prestanda inte spelade roll utan beslutet var baserat på andra, helt informella grunder. kriget i Irak startades utan sakliga skäl och genomförs på ett sätt som delvis strider mot internationell lag. Internationell lag blir ju meningslös om den bara gäller mindre stater.

För mig är hela Wikileak affären en fråga om vi tror på ett fritt och öppet samhälle, eller ett där Whistleblowers fängslad, trafik övervakas, uttalanden censureras och där internationella lagar och regler bara gäller vissa. Kommersiella krafter fegar ut – EveryDNS, Amazon, Paypal, Mastercard med flera – och visar att CSR strävanden bara är tomma ord. Politiker vill använda sitt politiska inflytande till att täcka över det som luktar illa istället för att hålla rent.

För mig är det obegripligt att teaparty rörelsen vill ha en minimalistisk stat men samtidigt strävar efter diktatoriska inskränkningar på yttrandefriheten. Det går inte ihop.

Det är här goda krafter måste förena sig – erbjuda serverkapacitet, bidra ekonomiskt och tala ut på dom forum man ha tillgång till. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

“In a free society, we are supposed to know the truth. In a society where truth becomes treason, we are in big trouble.”

Snaran dras åt kring Wikileaks

Demokrati bygger på ett antal fri och rättigheter. Generationer slåss för att nå detta, för att vi skall njuta av de fördelar det medför. Tro nu för all del inte att dessa fri och rättigheter går att ta för givna. Det är inte så att status vi uppnått är statisk och kan tas för givet. Det finns tillfällen när det uppnådda ifrågasätts. Det finns tillfällen när det utmanas. Det finns tillfällen när vi antingen accepterar att dagens situation kommer att försämras eller ta strid. Anglosaxerna har ofta uttryck som känns i hela kroppen för vissa saker och jag skulle säga att “defining moment” är ett sådan.

Wikileaks skapar transparens. Dom går möjligen längre än vad den svenska offentlighetsprincipen går, men i allt väsentligt bidrar dom till transparens och har redan visat på hyckleri. För svenskt vidkommande så är väl det enda intressanta att  Norge aldrig ville köpa JAS Gripen (men vi fick vara med och vara statist i det som föreställde en upphandling) och att Urban Ahlin ville ha internationell draghjälp för att släta över att sossarna inte har någon vision och politik utöver att tycka illa om allianspolitiken.

Wikileaks har inte läckt något som skulle vara olagligt, vilket väl också illustreras av att det kunnat återgetts av ett antal tidningar i många olika länder.

Ändå ser vi att paypal drar in Wikileaks konto, amerikanska myndigheter förbjuder sina anställda att ta del av uppgifterna, EveryDNS drar in sin DNS service och det pågår en stor DDoS attack riktad mot Wikileaks.

Det pågår ett krig därute som jag hoppas ni alla förstår. Det pågår ett krig som delar världen i sidan där en vill att information skall ägas styras och kontrolleras av regimer och en som vill att informationen skall vara tillgänglig. Vi vill styras av god krafter men vi vet att makt korrumperar. Av den anledning måste vi har yttrandefrihet så att den som riskerar korrumperas av marken exponeras. Korruption gynnas av icke-transparens.

Vill du värna om yttrandefriheten som en grundläggande fri och rättighet? Det kan du sannolikt göra! Hjälp Wikileaks att tillhandahålla utöva sin yttrandefrihet trots det yttre hotet. Om du har en server som kan hjälpa till att leverera kapacitet som kan avlasta och göra attackerna verkningslösa, använde denna sida.