Archive

Archive for the ‘upphovsrätt’ Category

Copyswede bedriver beskyddarverksamhet

August 25th, 2011 1 comment

I restaurangbranschen förekommer att den organiserade brottsligheten lovar att skydda restaurangägaren. Skyddet utgörs av att brottslingen lovar att inte själv sabotera för restaurangägaren, men också skydd mot andra som kommer i liknande ärenden.

I någon form av teoretisk modell kan man säga att det rör sig om en relevant tjänst som köps, men i ett fullt ut fungerande samhälle skall det inte finnas någon hotbild att skydda sig emot så praktiskt sett är detta bara en form av utpressning. Den är illegitim och bör bekämpas med alla till buds stående medel.

Det är därför närmast chockerande att Copyswede bedriver en helt jämförbar verksamhet i relation till branschen för lagringsmedia.

I en form av teoretisk verklighet så kan man hävda att all lagringsmedia kan användas för att lagra upphovsrättsskyddat material. Du har rätt att kopiera för privat bruk och genom en avgift på media så skall upphovsmännen få en intäktskälla också för denna lagliga lagring. En bieffekt är så klart att all kopiering med en olovlig förlaga (piratkopiering) taxeras på samma  sätt, vilket Copyswede är väl medvetna om och sannolikt också anser vara det primära målet. Den underliggande legitima tjänsten är en försvinnande liten del av det dom tar betalt för. Precis på samma sätt som “beskyddarna”.

Problemet är att man måste betala samma avgift också för media som man har till allt annat som inte alls berör Copyswede. Man lagrar bilder man tagit själv (som man sparar på flera diskar för att inte riskera ett en trasig hårddisk förstöra alla bilder man någonsin tagit), man lagrar video man själv spelat in digitalt och filmerna är stora, man använder USB minnen för att få med sig viktiga dokument och så vidare. Många kommer alltså att betala stora pengar för att lagra data man själva producerat, och som ingen rimligen kan förvänta sig en upphovsrättsligt motiverad intäkt.

På ett maffialiknande sätt vill Copyswede nu förmå handlarna att betala för att man säljer lagringsmedia. Det är en förfelad utveckling bara värdig en stat som inte har något att anmärka på denna typ av beskyddarverksamhet och den typen av stat har jag inget förtroende för.

Categories: integritet, internet, IT, politik, upphovsrätt Tags:

Assange gripen …

December 7th, 2010 No comments

Demokrati är en krånglig sak, på samma sätt som integritet.

Dom är fenomen som aldrig kan vara helt absoluta – det måste finns ramverk som kanske begränsar.

Vår demokrati bygger på valkretsar och vi har en undre gräns för representation. Det betyder att den som har anhängare nog att uppnå 1/349 del av antalet röster inte blir representerad.

Yttrandefriheten var tidigare absolut. Man fick publicera vad man ville men naturligtvis med konsekvenser för den som publicerade något olagligt. Friheter får inte inkräkta otillbörligt på andras friheter. Förtal, hets mot folkgrupp och annat är olagligt, men också rimligt.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip – allt som staten producerar är en allmän handling och allt som inte beläggs med sekretess är också en offentlig handling. Motsvarande princip finns inte i alla länder och även inom EU har man stött på problem med att denna transparens inte fanns naturlig och självklart för alla.

Vår demokrati bygger på en maktdelning mellan den lagstiftande makten (riksdagen), dem dömande makten (domstolarna) och den granskande makten (journalister). Journalister förväntas i sitt DNA ha inprogrammerat att alltid bevaka och granska. Att gräva där det luktar och exponera det som makten vill gömma. Det gör man inte för att gotta sig i avslöjanden (på det sätt som tabloider misstolkat sitt uppdrag) utan för att vi vet att makt korrumperar och utan någon som granskar så riskerar vi hänfalla åt korruption.

Men vem granskar granskaren? Jo granskaren själv! Genom en fri press som granskar makten, så granskar dom både den lagstiftande, dömande och andra representanter för den granskande makten.

Vad som hänt i fallet Wikileak är att vi fått en global spelare, en tredje statsmakt på global nivå, och det blir helt uppenbart att den tredje statsmakten lokalt faktiskt förslappats till oigenkännlighet. Wikileak gör ju det vi vill att media skall göra. Alltså mycket mindre att rapportera om intima detaljer avseende årets Idoldeltagare och mycket mera att se på makroperspektivet. Delar av världspolitiken är tveklöst korrupt. Norges köp av stridsflygplan är ett exempel där faktisk prestanda inte spelade roll utan beslutet var baserat på andra, helt informella grunder. kriget i Irak startades utan sakliga skäl och genomförs på ett sätt som delvis strider mot internationell lag. Internationell lag blir ju meningslös om den bara gäller mindre stater.

För mig är hela Wikileak affären en fråga om vi tror på ett fritt och öppet samhälle, eller ett där Whistleblowers fängslad, trafik övervakas, uttalanden censureras och där internationella lagar och regler bara gäller vissa. Kommersiella krafter fegar ut – EveryDNS, Amazon, Paypal, Mastercard med flera – och visar att CSR strävanden bara är tomma ord. Politiker vill använda sitt politiska inflytande till att täcka över det som luktar illa istället för att hålla rent.

För mig är det obegripligt att teaparty rörelsen vill ha en minimalistisk stat men samtidigt strävar efter diktatoriska inskränkningar på yttrandefriheten. Det går inte ihop.

Det är här goda krafter måste förena sig – erbjuda serverkapacitet, bidra ekonomiskt och tala ut på dom forum man ha tillgång till. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

“In a free society, we are supposed to know the truth. In a society where truth becomes treason, we are in big trouble.”

Snaran dras åt kring Wikileaks

December 5th, 2010 No comments

Demokrati bygger på ett antal fri och rättigheter. Generationer slåss för att nå detta, för att vi skall njuta av de fördelar det medför. Tro nu för all del inte att dessa fri och rättigheter går att ta för givna. Det är inte så att status vi uppnått är statisk och kan tas för givet. Det finns tillfällen när det uppnådda ifrågasätts. Det finns tillfällen när det utmanas. Det finns tillfällen när vi antingen accepterar att dagens situation kommer att försämras eller ta strid. Anglosaxerna har ofta uttryck som känns i hela kroppen för vissa saker och jag skulle säga att “defining moment” är ett sådan.

Wikileaks skapar transparens. Dom går möjligen längre än vad den svenska offentlighetsprincipen går, men i allt väsentligt bidrar dom till transparens och har redan visat på hyckleri. För svenskt vidkommande så är väl det enda intressanta att  Norge aldrig ville köpa JAS Gripen (men vi fick vara med och vara statist i det som föreställde en upphandling) och att Urban Ahlin ville ha internationell draghjälp för att släta över att sossarna inte har någon vision och politik utöver att tycka illa om allianspolitiken.

Wikileaks har inte läckt något som skulle vara olagligt, vilket väl också illustreras av att det kunnat återgetts av ett antal tidningar i många olika länder.

Ändå ser vi att paypal drar in Wikileaks konto, amerikanska myndigheter förbjuder sina anställda att ta del av uppgifterna, EveryDNS drar in sin DNS service och det pågår en stor DDoS attack riktad mot Wikileaks.

Det pågår ett krig därute som jag hoppas ni alla förstår. Det pågår ett krig som delar världen i sidan där en vill att information skall ägas styras och kontrolleras av regimer och en som vill att informationen skall vara tillgänglig. Vi vill styras av god krafter men vi vet att makt korrumperar. Av den anledning måste vi har yttrandefrihet så att den som riskerar korrumperas av marken exponeras. Korruption gynnas av icke-transparens.

Vill du värna om yttrandefriheten som en grundläggande fri och rättighet? Det kan du sannolikt göra! Hjälp Wikileaks att tillhandahålla utöva sin yttrandefrihet trots det yttre hotet. Om du har en server som kan hjälpa till att leverera kapacitet som kan avlasta och göra attackerna verkningslösa, använde denna sida.

Den nya influensan och all som hör till

October 28th, 2009 No comments

Jaha, så trillade jag dit. Jag har sannolikt fått svininfluensan/den nya influensan. På flera sätt är det skönt – precis som med barnsjukdomarna under barnåren så skulle de genomlidas så man hade haft dem.

Jag behöver nu inte ta ställning i handling, man som jag ser det kan man vaccinera sig mot influensan av tre skäl:

Jag vill inte dö

Anledningen att folk överväger att vaccineras förefaller i stor utsträckning vara att man inte vill dö. Det är förstås nys. Det dör folk i sjukdomar – man måste dö av något. Ålder och allmän skröplighet dör man sällan av utan det finns en utlösande orsak i form av en sjukdom. Den underliggande orsaken är ålder och skröplighet. Arbetsföra svenssons har absolut ingen anledning att vara oroliga.

Jag vill inte vara sjuk

Jag vill inte vara sjuk. Ett oerhört egoistiskt skäl. Vi vet väl alla att medicinering “i onödan” lever till bakterieresistens. Nu är ju influensan förstås virus men ju mera vi medicinerar desto större är risken att de mediciner vi har blir verkningslösa i framtiden. Gilla läget – bli sjuk så tillverkar din kropp egen medicin/antikroppar som gör att du inte blir sjuk nästa gång. Ännu värre dom som vaccinerar sig av privatekonomiska skäl; sjukpenningen är lägre än lönen, så dom skiter i resistensrisken och tänker privatekonomiskt. Det är verkligen att ta sitt ansvar. Det är för mig jämförbart med att köpa produkter som tillverkats av barnarbetare eller där djurplågeri är en del av processen, bara för att de produkterna är billigare än de etiskt försvarbara. FY på er!

Nationalekonomiska

När staten köper in 16 miljoner ampuller vaccin så är det inte för att rädda en handfull människor som riskerar dö av sjukdomen – det är för att förhindra att en flodvåg sköljer över landet där en majoritet av alla arbetsföra är sjuka samtidigt och därmed riskerar slå ut viktiga samhällsfunktioner. Generalstrejker undantar viktiga samhällsfunktioner, men sjukdomar tar ingen sådan hänsyn. Nu när några är vaccinerade andra har fått det och redan tillfrisknat så förefaller hela syftet med fortsatt vaccinering helt förfelat. Låter vi folk bli sjuka och sedan tillfriskna i rimlig takt så uteblir den samhällsekonomiska chockeffekten utan att tulla på risken för resistens. Folk bygger upp ett naturligt immunförsvar som står emot nästa anstormning.

När infektionsläkarna för första gången på årtionden kan få köra igång sina procedurer för att varna folk, så får man intrycket av militärer som äntligen skall ut i krig efter att ha övat i årtionden. Äntligen är det på riktigt. Det förefaller som man i den processen tappat lite proportion.

Att vaccinera är som att kissa i byxorna för att hålla sig varm när man fryser – initialt kan det tyckas som en bra idé, men långsiktigt är det huvudlöst!

PS: Att man sedan hör skräck för vaccinet av anledningen att det finns lite influensavirus i blandningen får mig att himla med ögonen. JA, det är så vaccin fungerar. När ni tog sprutor mot polio och stelkramp var det precis på det sättet! Suck!

Otrohet

June 4th, 2009 No comments

Jag erkänner – det är dåligt. Passionen väller upp och man kan inte stoppa sig. Man har en trygg hemmahamn som man uppskattar och man vet att de förföriska locktonerna inte kommer från något som är varaktigt. Varför sätta allt på spel för passionen? Inte fan vet jag, men nu har jag i alla fall bedragit partiet jag varit tillsammas med sedan gymnasietiden och röstat på Piratpartiet. Hur kunde jag?

Jag tycker kvalificerat illa om enfrågepartier och gillar att rösta på ideologier och partiprogram. I programmet ser man en lösning på hela skalan och ideologin ger en förutsägbarhet i frågor som inte täcks av programmet. Enfrågepartier är en “lös kanon” som kan skjuta lika skarpa kulor i helt oförutsägbara riktningar i frågor utanför Frågan med stort F. Miljöpartiet skulle från början bara rösta i miljöfrågor, men blev efterhand en vattenmelon – grön på ytan och röd innuti.

Frågan med stort F som är aktuell nu är egentligen en palett i häradet integritet och upphovsrätt. Precis som miljö är det fundamentala frågor. Frågan F är kopplad till vår syn på demokrati och kunskapsekonomin.

Enfrågepartier kan inte överleva långsiktigt – man måste ha en komplett lösning för att ha långsiktig trovärdighet. När den kompletta lösningen finns på plats så tenderar Frågan bli en av många och partiet måste ta ställning i frågor som gör att det inte längre går att ena alla som förvisso tycker samma om Frågan.

Men, enfrågepartier kan göra nytta. De kan kort- och långtsiktigt göra frågor tillallmängods och kraftsamla att medvetandegöra samhället om en viktig fråga, skapa engagemang för frågan och därmed kommer etablerade partier att behöva förhålla sig till Frågan.

För att få fokus på integritet och upphovsrätt under en mandatperiod – därför röstade jag på Piratpartiet, och jag skall aldrig göra det igen – det lovar jag!

Pirate’s dilemma och Global Tribes

April 22nd, 2009 No comments

En av de fantastiska sakerna med Internet är att man kan besöka konferenser på andra sidan jorden om ämnen som intresserar en. En gammal term på området är “global tribes” (globala stammar) där man inte är begränsad av människorna i sin lilla by för att hitta gelikar, utan hela den del av jorden som Internet når blir uppsamlingsområdet för en potentiell bekantskapskrets. Foto i svartvitt, fåglar, släktforskning, vissa modeller av bilar, samlande av datorspel eller vad folk nu kan hitta på att fylla sina liv med finns det kanske få av som handlar sin mjölk i samma konsum som du, men globalt är ni kanske fler än antalet medborgare i ett litet land.

Nu är vi ju i min stam ganska många både nationellt och internationellt – folk som intresserar sig för upphovsrättsfrågor, men kanske inte bara tekniskt juridiskt (även om jag nu råkar vara jurist) utan i ett makroperspektiv – vad är bäst för samhället på lång sikt?

Så jag ber dig verkligen; strunta i att se reprisen av Sex in the City eller samma Seinfelt avsnitt IGEN utan sätt dig framför datorn och kolla ett oerhört relevant inslag i vår gemensamma utbildning, alltså; missa inte denna

Säkra WLAN

April 21st, 2009 No comments

Bevissäkring för fildelning avseende centrala tjänster (Som Pirate Bay) relativt enskilda fildelare, skiljer sig så klart mycket åt. I fallet Pirate Bay var bevisfrågorna underordnade – sakfakta låg på bordet, och det kokte ner till ren juridik. I fallet individer är det inte så “enkelt”. Brottet är kanske juridisk enklare, men här är bevissäkringen en nyckelfråga. Hur vet man att det är just personen X som fildelat. Den tekniska möjligheten att mäta når ju tillbaka till en IP adress, och med IPRED kan rättighetshavaren få ut ett personnamn som är hänförlig till denna person. Det är ju så att men stor sannolikhet är det namnet ansvarig för fildelningen, men är säkerheten tillräckligt hög för att uppfylla lagens krav på “bortom allt rimligt tvivel”? Det är min bedömning att så inte är fallet.

Klockor: Alla som samlat ihop bilder på en fest och sedan försökt visa dom i någon form av kronologisk ordning förstår vad jag menar. Klockorna i den tekniska utrustningen (kamerorna) är inte synkad. Den IP adress som min ISP tilldelat mig är oftast baserad på DHCP, alltså dynamisk tilldelning. Om någon vill veta vem som hade en viss IP vid en viss tid så kan ISP:n svara på det, baserat på sin klocka. Om den som ställer fråga är ett rättighetesinnehavare som gjort skärmdumpar vid en viss tid, hur vet man att deras klocka och ISP:ns klocka är synkade?

IP <-> Person: Det finns många faktorer som gör att man inte enkelt kan göra denna övergång; genom funktionen NAT (Netword Address Translation) kan flera datorer dela på en IP adress som man tilldelats DHCP funktionen hos ISP:n. Flera datorer anslutna till ISP:n gör ju att vem som helst av de anslutna kan vara den skyldige. Här finns ju typiskt sett ingen logggning.

IP <-> Person: Den som har en trådlös router kan ju välja att aktivera ett skydd, men alla gör inte det. Då kan man kanske anses vårdslös, men man har inte själv brutit mot upphovsrätten av vårdslöshet utan man har eventuellt möjliggjort att någon annan brutit mot upphovsrätten. Det är så klart inte prövat om denna vårdslöshet skulle kunna anses utgöra ett medverkansansvar. Det är långsökt men inte omöjligt.

Så, om man nu anser att en öppen WLAN router i princip gör det omöjligt för rättighetsinnehavarna att knyta ihop kedjan fildelning <-> IP <-> Person, så är detta intressant att läsa:

Mer än varannan svensk har inte säkrat sitt WLAN

Daniel Westman – knows his shit …

April 18th, 2009 No comments

Howdy!

Åsikter om upphovsrätt är ju relevanta, men inte sällan blandas de upp med antaganden om juridik så att resultatet blir en kläggig substanslös sörja som blir svår att bemöta. Det klart lysande undantaget i debatten är Daniel Westman (även om TV4 inte är riktigt säker på vad han heter).

PirateBay

April 18th, 2009 No comments

Så kom då till slut domen. 100 sidor dom, men domslut och domskäl. Som de flesta andra med en åsikt i frågan har jag inte läst den, men konsekvenserna kan man ju resonera kring i alla fall.

Upphovsrättslobby agerar inom ett flertal områden och att dörren stängs juridisk är också givet;

  • Man vill belägga att fler handlingar på området genom prejudicerande domar är dokumenterade som kriminella. Här är PirateBay domen av största vikt för dem. Eftersom huvudbrottet är utdelning har man under hela tiden kunnat komma åt den enskilde fildelaren, men det är så klart effektivare att stänga huvudvattenledningen än alla enskilda kranar.
  • För att kunna få fram prejudicerande domar är det viktigt att kunna ha övertygande bevis i rätten, och det är här IPRED (som formellt heter “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område”) kommer in i bilden. Som jag sagt i tidigare inlägg är bevisvärdet av sådant man kan komma åt utan hurransaken mycket svagt, om man avsert den enskilda användaren.

Det logiska nästa steget är att verka för en blockering på ISP nivå, alltså att våra bredbandsleverantörer skall filtrera. Vi har redan ett sådant filter på plats i dag vad avser barnporr. Ett filter av denna typ är egentligen ett avsteg från den grundmurade demokratiska principen att vi har rätt att uttala oss och säga vad vi vill, men juridiskt får stå till svars för det som sagts. Att staten medverkar till att folk förhindras att säga något kallas censur och förknippas med diktaturer.

Detta filter är ju inget som praktiskt stör någon utan den bisarra lilla skara med denna böjelse, men att filtret finns har brutit den grundlagsskyddade yttrandefriheten och utgör en spricka i denna demokratiska grundpelare. Om alla verktyg finns det nu en uppenbar risk att vi får en ändamålsglidning där filtret också börjar användas på annat och då är man en bra bit in på det lutande plan som slutar i Gerogre Orwells 1984 samhälle.

Att upphovsrättslobbyn kommer att verka i filterriktningen är på något vis självklart eftersom det redan genomförts i Danmark. För min egen del känns det viktigt att därför verka för att filtreringen hanteras som myndighetsbeslut. Dagens hantering kringgås av ett hemlighetsmakeri, det finns ingen insyn i hur det sköts, man kan inte överklaga. Att ECPATs verksamhet är lovvärd är jag den förste att skriva under på men att ECPAT sätter gränserna för svensk yttrandefrihet köper jag inte alls. Det är ECPAT som de facto plockar fram listan på domännamn som skall filtreras. Jag är dock helt säker på att IFPI och BSA och andra kommer att vilka hamna i kategorin som har rätt att leverera in underlag till den listan.

Barnporrfiltret är en åtgärd som syftar till att förhindra något monumentalt motbjudande och kan därför tyckas som lovvärt, men genom det sätt som det är implementerat finns det nu en uppenbar risk att vi får en glidning som gör att vår demokrati blir kringskuren. Det är ingen utveckling vi skall medverka till!

Upphovsrätt

March 17th, 2009 1 comment

Mot bakgrund av rättegången mot The Pirate Bay diskuteras ofta frågan om upphovsrätt, men ofta med utgångspunkt i hur den skall upprätthållas och motståndet mot dessa åtgärder. Ganska sällan kommer det till stånd en diskussion om upphovsrättens kärna; varför har vi den?

Om man börjar med den ännu större frågan – varför har vi ett samhälle och var tjänar regler till, så finns det gott om litteratur i ämnet. Lite populärvetenskapligt kan man väl säga att genom att vi som människosläkte organiserat oss i form av samhällen, fördelat arbetsuppgifter och kunnat specialisera oss att detta varit grunden i vår utveckling. Om man strävar efter en ”nattväktarstat” som bara hanterar de basala funktionerna eller ett samhälle dit vi överlåter huvuddelen av alla funktioner man kan tänka sig beror på politisk grunduppfattning, men att vi skall strukturera oss för det gemensamma bästa förefaller de flesta vara överens om.

En juridisk grundtes är att ”Land ska skall med lag byggas”. För att skapa samhällen behöver vi gemensamma regler att förhålla oss. Reglernas syfte skall alltså vara samhällets bästa, alltså att säkra samhällets bestånd och utveckling.

Tittar man på upphovsrätten så ger den skydd åt vissa immateriella produkter. Dessa verk har ofta som utmärkande drag att produktionskostnaden för ett nytt exemplar är förhållandevis låg men investeringen i tankekraft som rimligen krävs för det själva verket måste kunna täckas för de exemplar som framställs, i den mån immaterialrätten ingår i en kontext av näringsverksamhet. Applicerar man ekonomiska begrepp på området så kan man säga att det görs en investering (CAPEX) och kostnad för exemplarframställningen utgörs av en löpande kostnad (OPEX). I egenskap av en som till vardags arbetar inom telekom sektorn är hisnande investering och försumbar marginalkostnad vardagsmat. Det ligger i samhällets intresse att säkra att CAPEX kan skrivas av på en rimlig tid för att det skall kunna finnas incitament att dessa produkter framställs. Därför är en skyddstid på immateriella produkter i linje med samhällsintresset.

Hur lång bör då en sådan tid vara? Det är inte så att det finns en tydligt och enkelt svar på den frågan i form av ett visst antal år, men idag har vi 70 år från upphovsmannens död som grundregel. Innan Sveriges inträde i EU var denna tid 50 år och upphovsrättslobbyn strävar efter att utöka den ytterligare. Nyligen aktualiserades ett förslag att utöka skyddet för musik till 95 år.

Praktiskt betyder det att:

Karin Boyes böcker blir tillgängliga för vem som helst att reproducera i vilken form som helst 2016, Disneys film Snövit, släppt 1937 blev tillgänglig 2007 och Beatles första stora hit, ”Love me do” blir fritt tillgänglig 2032. Detta är verk av bestående värde som läses, tittas och lyssnas på även idag.

Mera tveksamt blir det ju om man tittar på datorprogram. Microsoft Windows 3.1 släpptes 1992 och blir då tillgängligt 2062. Microsoft Windows 2000 släpptes 2000 och blir enligt samma logik tillgängligt 2070. Men Microsoft åtar sig bara support på Windows 2000 fram till 2005 enligt företagets ”Windows Life Cycle Policy”.

Ett antal hemdatorer har passerat revy under åren; Commodore64 var en dator som såldes i på den tiden imponerande 17 miljoner exemplar mellan åren 1981 och 1994. Ambitiösa samlare har försökt skapa databaser över alla spel som släpptes till plattformen och i dagsläget är över 10.000 identifierade. Inget av dessa spel kommer att vara juridiskt möjligt att kopiera innan (2052). Möjligen kan man tillämpa den 50 års regel som gällde i Sverige under den period då spelen släpptes (argumentation att ny lagstiftning inte skall få retroaktiv verkan), men vi pratar fortfarande om ytterligare 30 års skydd för programvara som tillverkades för en dator som inte nyproducerats sedan 1994 och där i princip all lansering skedde på magnetisk media, vilket enligt alla kända undersökningar inte håller 50 och då än mindre i 70 år.

Disneys filmer, Boyes böcker och Beatles musik är kanske som vin man lagrar för att låta tiden ta fram ytterligare nyanser och djupare karaktär. Kanske de vinner på att konsumeras långt efter produktionstillfället men förr eller senare blir allt vin till vinäger och rimligen bör det samma gälla i princip alla immateriella verk också.

Datorprogram är snarare som mjölk – det som inte konsumeras innan bäst före datum och då högst några dagar efter att förpackningen öppnas gör man bäst i att inte dricka alls.

Så klart vill arvingar till Disney, Boye och de ännu levande Beatelsmedlemmarna (samt Johns arvingar) – eller vem som nu äger rättigheterna – att produkterna skall fortsätta generera intäkter. I fallet Disney är det företagsekonomiskt helt självklart att man skall bedriva en aktiv lobby för i princip oändliga rättigheter.

Till detta resonemang måste också ställa frågan om derivatverk. Inom musiken är remixar, samplingar och andra verk som bygger på det som andra gjort en stor uttrycksform. Disney är duktiga på att själva digital restaurera sina egna gamla filmer, men många verk skulle kanske må bra av att kvalificerade personer kunde göra det samma med andra filmer utan att riskera drunkna i en tung rättighetsbyråkrati. Praktiskt sätt uppstår en undergroundverksamhet där derivatverk hanteras utan att någon frågas om lov, eftersom det inte är praktiskt möjligt att som hobbyist hantera rättighetsfrågan (varken juridiskt eller ekonomiskt). Jag är övertygad om att det finns en kår med människor som skulle vilja kunna producera derivatverk men där rättighetsfrågan tvingar dem under ytan. Här finner vi det motstående intresset – det finns ett samhällsintresse av av folk kan bygga sin verksamhet på det som producerats förr. Om det blir kommersiellt och juridiskt för tungt så kommer denna marknad inte att uppstå och det är kontraproduktivt.

Mot bakgrund av dessa exempel måste man då ställa sig frågan om samhällsintresset för skydd. Varför skall samhället juridiskt skydda dessa verk som dessa? Förklara gärna för mig hur det är i linje med samhällsnyttan att personer likt huvudpersonen i Nick Hornsbys ”About a boy” lever på det som kan beskrivas som ett upphovsrättsligt apanage från rättigheterna till den julvisa hans far skrev.

Det är för mig helt uppenbart att upphovsrättslobbyn har varit framgångsrika på ett sätt som inte gynnar samhällsintresset. Det är av stor vikt för det allmänna rättsmedvetandet att en rättighet inte i något fall kan täcka en period bortom den ”kommersiella livslängden” (som jag vill introducera som term). Faktiskt inte ens hela den kommersiella livslängden. En konsekvens måste ju sedan bli att man får definiera juridisk livslängd och att den sannolikt är olika beroende på vilken typ av verk det är frågan om.

Efter att sagt detta, vill jag dock understryka att upphovsrätt fortfarande har ett stort värde och att samhällsnyttan av immateriella verk självklart också måste skyddas. Ju rimligare upphovsrätt vi har, desto större acceptans bör den få. Tveklöst är det så att piratkopiering under skyddstiden är av skada för rättighetshavaren. Hur man räknar ut den är av akademisk betydelse, men den befinner sig på en skala någonstans mellan noll (för den som räknar att marginalkostnaden för exemplarframställningen är noll) och de astronomiska summor som upphovsrättsindustrin presenterar (vilka bygger på att varje kopia istället skulle sålt för fullt pris, vilket naturligtvis är helt orealistiskt). Tonåringar har inte ekonomi att köpa Adobe Creative Suite CS4 för 14.000 kronor + moms och att kalkylera på det är bara dumt, men att den lokala bilmekanikern skulle kunna betala de 3.000 kronor + moms som ett ny Office 2007 kostar istället för att köra med en kopia från The Pirate Bay är också tämligen klart.

Piratkopiering under skyddstiden gör att kapitalkostnaden slås ut på färre exemplar, vilka därmed blir dyrare. Att tillgängliggörande av upphovsrättsligt skyddat material är ett brott är glasklart. Om man gör det via FTP, DirectConnect, BitTorrent, tryckpress, CD bränning eller annat sätt spelar ingen roll – det är likafullt olagligt i större delen av den civiliserade världen. Att hjälpa någon att göra det är därmed lika självklart brottsligt i de jurisdiktioner som har ett medhjälpsbrott.

Den som då förfogar över en tracker (alltså en plats på internet där man kan publicera en referens till filer) skapar förutsättningar för både laglig och olaglig fildelning. Typiskt sätt följer det med en publiceringskanal med ett ansvar för kanalens innehåll. Inom media finns ansvariga utgivare och vi har för forum där användare kan göra inlägg den så kallade ”BBS lagen”. I den BBS lagen skulle kunna vara analogt tillämplig vill jag inte påstå, men det är en intressant vinkel på frågan som en juridiskt möjlig framkomlig väl för att fastslå ett ansvar. Jag är osäker på om det finns krav på uppsåt i BBS lagen, men rimligen bör också vårdslöshet i form av att man underlåter att rensa sitt forum från olagligheter omfattats av lagens straffansvar.

Om jag med ovan slagit fast behovet av en rimligt balanserad upphovsrätt, och att efterlevnaden är av vikt så kommer ytterligare några frågor:

  • Tveklöst är det så att folk idag vill lyssna på musik och titta på film i sina bärbara mediespelare, men att det inte går utan att kringgå kopieringsskydd eller andra begränsningar som tillverkarna installerats.
  • I vissa fall fungerar originalet inte ens i alla spelare. Kopiorna är sällan eller aldrig behäftade med dessa problem.
  • Orginalspelet kräver att man har CD skivan i spelaren när man startar spelet, men kopian har inte detta krav.
  • Varför skall jag betala 200 kronor för en CD skiva, där minst 100 kronor går till tillverkning av det fysiska mediet (som jag kan köpa för tre kronor) och distribution via en butik (när jag kan ladda ner via mitt bredband till en marginalkostnad som är noll).

Det är faktiskt så att upphovsrätten inte är relativ utan upphovsmannen har rätt att välja distributionsform. En upphovsman som väljer en gravt undermålig och kostnadsineffektiv distributionsform är likafullt juridiskt skyddad. Att jag inte kan titta på en DVD film på grund av att det inte finns certifierade DVD spelare för operativsystemet på min dator är inte heller det något som ger mig rätt att ladda ner en kopia eller kringgå kopieringsskyddet. Det är ingen mänsklig rättighet att kunna konsumera upphovsrättsligt skyddat materiel, ens om man är beredd att betala för det.

Det är ju däremot helt förståligt att det finns ett publikt tryck för att industrin skall ta fram lösningar som gör en flexibel konsumtion möjlig och att användarens teknikval inte skall sätta stopp för tillgängligheten. Det är ju svårt att acceptera en industri som lägger så stor del av sina resurser på att skydda en förlegad modell och som vill utöka ett skydd som uppenbarligen saknar folkligt stöd redan i dess mindre form, och detta utan att det utifrån framgår att man ens lägger två strån i kors för att produktutveckla.

Det finns gott om folk ute som gärna skulle betala om den det fanns lagliga alternativ. Framgångarna för iTunes bevisar detta med eftertryck. Men industrin måste också förstå att om man tittar på statistik så ser man att för varje dag som går så dör ett antal människor som skulle vara beredda att betala för sin musik och film och under samma period föds ett antal människor för vilka fildelning är metoden för att skaffa film och musik. Inte för att man är skrupelfria utan för att den allmänna rättsuppfattningen för en som aldrig sett alternativet, gör att man inte ens finner det som moraliskt belastande att ladda ner.

Långsiktigt kan industrin alltså inte överleva på att försvara sig juridiskt och att försöka utöka sina rättigheter. Långsiktigt måste man ta steg tillbaka och produktutveckla om man inte skall tappa all legitimitet i relation till sin användarbas. För varje dag som går utan att tydliga steg tas i rätt riktning, så minskar förutsättningarna för att ens språngsteg i rätt riktning skall lyckas. Då återstår bara en total kollaps och att den kommersiella delen av musik och filmindustrin går under. Något nytt kommer då att växa fram, men om vi kan undvika denna typ av kommersiellt svedjebruk vore det faktiskt bra för alla parter.