Archive

Archive for the ‘IPRED’ Category

Apple och positionering

April 28th, 2011 No comments

Apple är VERKLIGEN pressade! Jag har aldrig hört Apple använda ordet bug
i en kontext med sina produkter. Dessutom refereras det här till TVÅ
olika buggar vilket måste vara unikt. (Se här)

När jag förra sommaren hade kontakt med Apple eftersom deras lurar
knasade ur sig i relation till GSM nät. När man besökt ett 2G nät men
hade ett USIM så stod besöksnätets namn kvar i displayen och det gick
inte att bli av med det. Jag fick då det  bisarraste svar jag fått, vilket
i sammandrag kan sammanfattas:

“Vi känner till fenomenet. Vi kan inte bekräfta att det är en bug, vi
kan inte bekräfta att den kommer att rättas i nästa version av OS:et,
vi kan inte bekräfta att det kommer att hete iOS4och vi kan inte
heller  bekräfta att det kommer om några dagar. Vi har heller aldrig haft denna konversation.”

Hur kan man gilla ett sådant företag?

Categories: Apple, internet, iphone, IPRED, IT, telekom Tags:

Mera om Apple och Konkurrensverket

April 28th, 2011 No comments

I December skickade jag in min anmälan mot Apple för missbruk av dominerande ställning. handläggaren (Peter Delen, 08-700 16 34) meddelade att man själva avgjorde vad som skulle tas upp och att detta inte skulle behandlas.

Konkurrensverket uttalar sig inte om rättsliga sakförhållanden i ett enskilt ärende där frågan inte närmare har utretts av oss. Däremot i förekommande fall ge viss generell vägledning. Det är Konkurrensverketsom i varje enskilt fall bedömer om den fråga som anmäls ska granskas vidare.

Mot bakgrund av dina synpunkter vill jag framhålla följande. Såvitt jag förstår finns det inte något uttryckligt hinder för ett företag att välja som strategi att vertikalt integrera sig. På vissa områden såsom ”smarta telefoner” har företagen uppenbarligen valt olika affärsstrategier. En annan viktig omständighet från konkurrenssynpunkt är om det förekommer utestängning av de företag som tillverkar applikationer (”apps”), dvs. att de skulle förvägras att leverera sina lösningar till ett eller flera företag. Några sådana uppgifter har vi inte tillgång till. Mot denna bakgrund saknas tillräcklig grund för oss att närmare utreda de omständigheter som du framfört.

Mitt svar blev detta:

Jag tolkar svaret som att KKV ställer krav på att det finns exempel på att någon nekats tillgång.

Normalt kan det säkert anses uppfyllt genom att anmälan görs av en part som är berörd, vilket inte gäller mitt fall där jag pekar på en principiell brist på konkurrens i strukturen utan att själv vara en drabbad part.

Är KKVs bedömning att den drabbade appen i så fall måste ha en anknytning till Sverige (=KKVs jurisdiktion)?

Noterade nyligen förresten en Gartner rapport som uppskattar marknadsvärdet på App marknaden (totalt) till 15 miljarder USD för 2011.

Nedan är fall för Apple av olika skäl vägrat Appar tillgång till App store:

Först – Adobe får inte leverera Flash till IOS bestyckade enheter. Vidare;

1) Apple vägrar en tidnings app nät denna handlar om Android:

http://www.mobil.se/nyheter/android-tidning-stoppad-i-app-store-1.378906.html

2) Apple vägrar Spotify (detta har löst sig):

http://www.mkse.com/2009/08/16/apple-godkanner-inte-spotify-iphone-app/

3) Apple vägrar Danska Ektrabladets App baserat på nakenhet

http://www.blf.se/sv/nyheter/oevriga-nyheter/523-apple-i-brak-om-extrabladets-laettklaedda-damer-tidningen-qbara-naboens-smukke-datterq.html

En delmängd – som sannolikt inte faller inom KKV:s jurisdiktion är yttrandefrihetsdimensionen:

http://www.svd.se/kulturnoje/mer/kulturdebatt/apples-makt-begransad_5903303.svd
http://lasseedfast.wordpress.com/2010/12/29/debatt-om-censurerande-ipad-avtal-svar-att-fora/

4) prylportalen.se har exempel på sju apps som förbjudits:

http://www.prylportalen.se/nyheter/fran-tuttar-till-torrents-7-forbjudna-iphone-program-1.99788.html

5) kristen app (namnet återges inte, men journalisten bör kunna lämna detaljer)

http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=237368

6) Google latitude (sedermera löst)

http://juabjab.blogspot.com/2009/09/apple-forbjod-var-app.html
http://news.cnet.com/8301-30685_3-20025433-264.html

7) Google talk (en intressant artikel generellt i ämnet)

http://news.cnet.com/8301-13579_3-10315328-37.html

8) Wikileaks app var godkänd med detta återkallades

http://news.cnet.com/8301-13579_3-20026271-37.html

9) manhattan Declaration.org – anti-gay app

http://news.cnet.com/8301-13579_3-20024274-37.html

10) Ett program som emulerar den gamla datorn Commodore 64

http://www.forevergeek.com/2009/06/c64_emulator_for_iphonerefused_by_appstore/

11) Mera bakgrund

http://news.cnet.com/8301-27076_3-20015987-248.html

Jag hoppas dessa tio exempel tydligt visar att det finns massor av exempel på Apps som refuserats. Som jag också var tydlig med i min initiala inlaga så är dom därmed juridiskt och tekniskt förhindrade att göra sitt alster tillgängligt eftersom Apples produkter är låsta för alla försök att installera mjukvara som inte auktoriserats.

Mitt mail blev registrerat, men det föranledde inget ärende och därmed inte heller något diarienummer enligt detta svar:

Tack för dina kompletterande synpunkter. För din information vill jag klarlägga att vi i varje enskilt fall självständigt avgör om den fråga som anmäls till oss ska granskas närmare eller inte. Till stöd för våra prioriteringar finns en generell policy som bland annat utgår i från en bedömning av hur allvarligt det påstådda problemet eller företeelsen är. I ditt fall gör vi bedömningen att det saknas tillräckliga skäl för att initiera en utredning från vår sida. Därmed finns heller inget motiv för oss att diarieföra din e-post (jfr din fråga om referensnummer). De e-postar som kommer in till Konkurrensverket blir dock allmänna handlingar och hålls därför ordnade av oss.

 

Assange gripen …

December 7th, 2010 No comments

Demokrati är en krånglig sak, på samma sätt som integritet.

Dom är fenomen som aldrig kan vara helt absoluta – det måste finns ramverk som kanske begränsar.

Vår demokrati bygger på valkretsar och vi har en undre gräns för representation. Det betyder att den som har anhängare nog att uppnå 1/349 del av antalet röster inte blir representerad.

Yttrandefriheten var tidigare absolut. Man fick publicera vad man ville men naturligtvis med konsekvenser för den som publicerade något olagligt. Friheter får inte inkräkta otillbörligt på andras friheter. Förtal, hets mot folkgrupp och annat är olagligt, men också rimligt.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip – allt som staten producerar är en allmän handling och allt som inte beläggs med sekretess är också en offentlig handling. Motsvarande princip finns inte i alla länder och även inom EU har man stött på problem med att denna transparens inte fanns naturlig och självklart för alla.

Vår demokrati bygger på en maktdelning mellan den lagstiftande makten (riksdagen), dem dömande makten (domstolarna) och den granskande makten (journalister). Journalister förväntas i sitt DNA ha inprogrammerat att alltid bevaka och granska. Att gräva där det luktar och exponera det som makten vill gömma. Det gör man inte för att gotta sig i avslöjanden (på det sätt som tabloider misstolkat sitt uppdrag) utan för att vi vet att makt korrumperar och utan någon som granskar så riskerar vi hänfalla åt korruption.

Men vem granskar granskaren? Jo granskaren själv! Genom en fri press som granskar makten, så granskar dom både den lagstiftande, dömande och andra representanter för den granskande makten.

Vad som hänt i fallet Wikileak är att vi fått en global spelare, en tredje statsmakt på global nivå, och det blir helt uppenbart att den tredje statsmakten lokalt faktiskt förslappats till oigenkännlighet. Wikileak gör ju det vi vill att media skall göra. Alltså mycket mindre att rapportera om intima detaljer avseende årets Idoldeltagare och mycket mera att se på makroperspektivet. Delar av världspolitiken är tveklöst korrupt. Norges köp av stridsflygplan är ett exempel där faktisk prestanda inte spelade roll utan beslutet var baserat på andra, helt informella grunder. kriget i Irak startades utan sakliga skäl och genomförs på ett sätt som delvis strider mot internationell lag. Internationell lag blir ju meningslös om den bara gäller mindre stater.

För mig är hela Wikileak affären en fråga om vi tror på ett fritt och öppet samhälle, eller ett där Whistleblowers fängslad, trafik övervakas, uttalanden censureras och där internationella lagar och regler bara gäller vissa. Kommersiella krafter fegar ut – EveryDNS, Amazon, Paypal, Mastercard med flera – och visar att CSR strävanden bara är tomma ord. Politiker vill använda sitt politiska inflytande till att täcka över det som luktar illa istället för att hålla rent.

För mig är det obegripligt att teaparty rörelsen vill ha en minimalistisk stat men samtidigt strävar efter diktatoriska inskränkningar på yttrandefriheten. Det går inte ihop.

Det är här goda krafter måste förena sig – erbjuda serverkapacitet, bidra ekonomiskt och tala ut på dom forum man ha tillgång till. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

“In a free society, we are supposed to know the truth. In a society where truth becomes treason, we are in big trouble.”

Snaran dras åt kring Wikileaks

December 5th, 2010 No comments

Demokrati bygger på ett antal fri och rättigheter. Generationer slåss för att nå detta, för att vi skall njuta av de fördelar det medför. Tro nu för all del inte att dessa fri och rättigheter går att ta för givna. Det är inte så att status vi uppnått är statisk och kan tas för givet. Det finns tillfällen när det uppnådda ifrågasätts. Det finns tillfällen när det utmanas. Det finns tillfällen när vi antingen accepterar att dagens situation kommer att försämras eller ta strid. Anglosaxerna har ofta uttryck som känns i hela kroppen för vissa saker och jag skulle säga att “defining moment” är ett sådan.

Wikileaks skapar transparens. Dom går möjligen längre än vad den svenska offentlighetsprincipen går, men i allt väsentligt bidrar dom till transparens och har redan visat på hyckleri. För svenskt vidkommande så är väl det enda intressanta att  Norge aldrig ville köpa JAS Gripen (men vi fick vara med och vara statist i det som föreställde en upphandling) och att Urban Ahlin ville ha internationell draghjälp för att släta över att sossarna inte har någon vision och politik utöver att tycka illa om allianspolitiken.

Wikileaks har inte läckt något som skulle vara olagligt, vilket väl också illustreras av att det kunnat återgetts av ett antal tidningar i många olika länder.

Ändå ser vi att paypal drar in Wikileaks konto, amerikanska myndigheter förbjuder sina anställda att ta del av uppgifterna, EveryDNS drar in sin DNS service och det pågår en stor DDoS attack riktad mot Wikileaks.

Det pågår ett krig därute som jag hoppas ni alla förstår. Det pågår ett krig som delar världen i sidan där en vill att information skall ägas styras och kontrolleras av regimer och en som vill att informationen skall vara tillgänglig. Vi vill styras av god krafter men vi vet att makt korrumperar. Av den anledning måste vi har yttrandefrihet så att den som riskerar korrumperas av marken exponeras. Korruption gynnas av icke-transparens.

Vill du värna om yttrandefriheten som en grundläggande fri och rättighet? Det kan du sannolikt göra! Hjälp Wikileaks att tillhandahålla utöva sin yttrandefrihet trots det yttre hotet. Om du har en server som kan hjälpa till att leverera kapacitet som kan avlasta och göra attackerna verkningslösa, använde denna sida.

Har mannen aldrig hört talas om proportionalitet?

October 27th, 2010 No comments

Fick mig tillsänt en artikel med en kritisk del i mitten:

Ett dokument från justitiedepartementet som har läckt ut till P3 Nyheter
visar att polis och åklagare ska kunna få ut abonnemangsuppgifter från
nätleverantörer vid småbrott.

– Vi kan ju inte har en lagstiftning som ställer olika krav beroende på
vilket brott det är, utan det här är en generell lagstiftning som ger
polisen tillgång till de här uppgifterna. Och vi tror att det gör det
lättare att utreda de mer prioriterade brotten som just grooming och
sexuellt ofredande, säger Johan Linander(C) som är vice ordförande i
justitieutskottet.

Vi kan visst ha en lagstiftning som ställer olika krav beroende på brottet. Den skall föreligga proportionalitet mellan det misstänkta brottet och de tvångsåtgärder som vidtas, så att det inkräktande av den personliga integriteten som sker står i rimlig proportion till det brott man vill klara ut.

Häktning, telefonavlyssning, husrannsakan – alla är tvångsmedel kringgärdade med regler om när de får användas. Speciellt i fallet med husrannsakan ställer man kränkningen av den personliga integriteten mot värdet av att ha tillgång till tvångsmedlet och här är det uppenbart att lagstiftaren drar en gräns. Det är en kränkning vi måste acceptera om brottet är tillräckligt grovt.

Om man vill komma åt ett antal brott genom utökade tvångsåtgärder får man väl justera strafflatituden!

Scenen…

September 14th, 2010 No comments

SVTs program Uppdrag Granskning penetrerade i dagens program ämnet “scenen” och jag måste säga att det var ett ovanligt välgjort program som tog upp intressanta och grävande vinklar på fenomenet. Mer om detta senare …

Först, som jag tidigare skrivit vid ett flertal gånger;
Scenen är en svensk variant av engelskans “the scene”. Det låter som en organisation eller gruppering men det är en feltolkning av ordet. Scenen är den arena där något utspelas. Man kan säga “Den brittiska rockscenen” och det är i denna kontext ordet skall förstås. Har man väl tagit till sig detta uttryck med denna tolkning så är det många logiska slutledningar som följer automatiskt; Oasis var framträdande på den brittiska rockscenen under en period, men det finns massor av andra aktörer. Vissa konstellationer var solidare, mera välkända. Andra lösare sammansatta. Ett ständigt flöde in men också ett ständigt flöde av folk som lämnar när dom får andra intressen.

Det är en semantisk fråga, men förr brukade man säga “SNES scenen” och “C64 scenen”, alltså gjorde man då en distinktion mellan vilken teknisk plattform som aktörerna hade som sammanbindande element. Samma person kunde vara aktiv på flera scener och många av de stora grupperna var absolut aktiva på minst två eller flera scener. De riktigt stora grupperna var aktiva på i princip alla scener samtidigt. Detta är inte konstigare än att det finns en brittisk indiescen som är skild från den brittiska rockscenen, men där man nog kan säga att alla ingår i den brittiska musikscenen.

I programmet definierades scenen som en översta delen av distributionspyramiden. Jag skulle säga att också detta är en feltolkning; hela pyramiden, från ledaren i den den vassaste gruppen till den lamaste lamern är alla en del av scenen. Det som förr var den som flera år efter knäckningen av ett spel fick en kopia på turbotape av en klasskompis har nu blivit bittorrent användaren som bara suger åt sig. Det är den lägsta nivån, men faktiskt också scen. Den översta lilla pyramiden i den stora pyramiden är “elitgrupperna“. Elitgrupperna är dom som knäcker spelen och rippar filmerna.

Scenen är alltså allihop – elitgrupperna är den lilla hårda kärnan.

Sedan; Den intressanta vinklingen som SVT bidrog med – en privatisering av brottsbekämpning

Idag så är polisen handfallen och undfallande. Myndighetsutövningen som polisen är satt att sköta bedrivs av privata intresseorganisationer, med IFPI och Antipiratbyrån som de primära aktörerna. I ganska liten skala bedriver de privatspaning och i en ganska stor skala hanterar de lobby. Låt mig först säga; dessa organisationer representerar sina medlemmars intressen. Det samhället inte gör måste man sköta själv. Då spanar man själv, anmäler själv och verkar politiskt för att lagar skall ändras så att verksamheten som hotar medlemmarnas intresse upphör. Det är inte IFPI eller Antipiratbyråns uppdrag att värna demokrati och yttrandefrihet. Antipiratbyrån måste lobba för IPRED lagen, eftersom det tjänar medlemmarnas intresse. Det är däremot politikerna som skall dra gränsen för att bestämma var gränserna går. Vilka intrång på demokrati och integritet kan man acceptera för att uppnå en effektiv brottsbekämpning?

För mig är det självklart att polisen skall hantera utredningarna och besitta rätten till alla tvångsmedel, men att dom tvångsmedel som står till buds är balanserade för att existera i ett fritt, öppet och demokratiskt samhälle. I det samhället får IFPI och Antipiratbyrån gärna privatspana, men utan tillgång till tvångsåtgärder.

Låt mig också peka på en juridisk spetsfundighet; det insinuerades i programmet att Antipiratbyrån skulle brottsprovocera, vilket är intressant att titta vidare på.

Man bör faktiskt kunna presumera att Antipiratbyrån i sina medlemmars namn får kopiera det material som deras medlemmar levererar till marknaden och att man konkludent eller explicit ger någon annan denna rätt också. Om någon deltar i en warez grupp och förfogar över upphovsrättsskyddat material, och läcker information i utbyte mot att man inte blir anmäld, så kan man anse att personen fått rätt att förfoga över materialet. Då blir förfarandet inte heller brottsligt .

Det blir ju då komplicerat vad som gäller vidarehantering av den kopia som möjligen spreds med tillstånd. Om jag fildelar en kopia – som bär alla kännetecken av att vara en piratkopia – men jag har fått den av en infiltratör, är den kopian då tekniskt sett inte längre en piratkopia? Sannolikt kan man faktiskt hävda att det inte är en piratkopia, och då hjälper det så klart inte om jag har uppsåt att piratkopiera – det är inget upphovsrätts brott i alla fall.

Så, antingen är det så att Antipiratbyrån faktiskt brottsprovocerar (genom att förfoga något som stulits från en själv, vilket så klart låter absurt) eller så är det så att allt som informatören hanterar faktiskt kan vidarehanteras utan att upphovsrättsbrott begås. Om jag eller ett av mina ombud köper något som stulits från mig – då är det ju rimligen inte häleri. Säljer jag det vidare så är det inte heller häleri och den som köper det gamla stöldgodset blir ju inte heller hälare.

Categories: fildelning, integritet, internet, IPRED, PirateBay Tags:

Roger Wallis på sommar …

July 8th, 2009 No comments

Dagens sommar missade jag (skall lyssna på det när jag laddat ner det i kväll) men det var Roger Wallis som pratade bland annat om Antipiratbyrån.

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2864660

Det jag däremot hörde var debatten vid 17.20 mellan Wallis och Henrik Pontén från Antipiratbyrån. Det som var slående var att det fördes två debatter – en om principen (Wallis) och en om sakfrågan (Pontén). Det är förmätet att göra sig till tolk för andra, men låt mig kommentera:

De flesta demokratier har ett absolut våldsmonopol från samhällets sida. Rättssystemet är det enda som stiftar lagar och ser till att efterlevnanden samt fastställer fall av övertramp och påför påföljder. Wallis högst relevanta invändning kan sammanfattas som att samhället kapitulerat från denna princip efter IPRED lagen – vi har inom ett rättsområde fått en privat rättsutövare. Antipiratbyrån blir en privat myndighet.

Pontén försvarar sig med att man inte gjort något olagligt. Antipiratbyrån kan ägna sig åt brottsprovokation, vilket inte är lagligt för poliser. man kan så klart diskutera i sak om Ponténs organisation håller sig inom lagens råmärken, men det är en sidodiskussion. Den viktiga är den Willis tar upp – skall vi privatisera rättsystemet?

Tänk tanken fullt ut; polisen hinner inte utreda alla brott och privata aktörer får ta hand om detta istället.

Försäkringsbolagen är en aktör som skulle kunna komma i fråga ofta. Tänk tanken att ditt försäkringsbolag börjar ;

-göra brottsutredningar för inbrott – ett brott som polisen sällan eller aldrig engagerar sig i eftersom uppklarningsprocenten i alla fall är så låg.

– börjar övervaka trafiken och om du gör för fort så höjer de premien

– gör stickprovsundersökningar i hem för att se att du vidtagit alla försiktighetsåtgärder som krävs för fullt försäkrinfgsutfall (och passar på att rapportera om du renoverat och underlaget för taxeringen ändrats)

MEN om det är så att brott är så frekventa att man inte kan säkra efterlevnaden, är det då fel på de rättsvårdande myndigheterna eller är det så att den allmänna rättsuppfattningen sprungit ifrån lagstiftningen och att det är där man skall börja i första hand.

Categories: demokrati, integritet, internet, IPRED, politik Tags:

Säkra WLAN

April 21st, 2009 No comments

Bevissäkring för fildelning avseende centrala tjänster (Som Pirate Bay) relativt enskilda fildelare, skiljer sig så klart mycket åt. I fallet Pirate Bay var bevisfrågorna underordnade – sakfakta låg på bordet, och det kokte ner till ren juridik. I fallet individer är det inte så “enkelt”. Brottet är kanske juridisk enklare, men här är bevissäkringen en nyckelfråga. Hur vet man att det är just personen X som fildelat. Den tekniska möjligheten att mäta når ju tillbaka till en IP adress, och med IPRED kan rättighetshavaren få ut ett personnamn som är hänförlig till denna person. Det är ju så att men stor sannolikhet är det namnet ansvarig för fildelningen, men är säkerheten tillräckligt hög för att uppfylla lagens krav på “bortom allt rimligt tvivel”? Det är min bedömning att så inte är fallet.

Klockor: Alla som samlat ihop bilder på en fest och sedan försökt visa dom i någon form av kronologisk ordning förstår vad jag menar. Klockorna i den tekniska utrustningen (kamerorna) är inte synkad. Den IP adress som min ISP tilldelat mig är oftast baserad på DHCP, alltså dynamisk tilldelning. Om någon vill veta vem som hade en viss IP vid en viss tid så kan ISP:n svara på det, baserat på sin klocka. Om den som ställer fråga är ett rättighetesinnehavare som gjort skärmdumpar vid en viss tid, hur vet man att deras klocka och ISP:ns klocka är synkade?

IP <-> Person: Det finns många faktorer som gör att man inte enkelt kan göra denna övergång; genom funktionen NAT (Netword Address Translation) kan flera datorer dela på en IP adress som man tilldelats DHCP funktionen hos ISP:n. Flera datorer anslutna till ISP:n gör ju att vem som helst av de anslutna kan vara den skyldige. Här finns ju typiskt sett ingen logggning.

IP <-> Person: Den som har en trådlös router kan ju välja att aktivera ett skydd, men alla gör inte det. Då kan man kanske anses vårdslös, men man har inte själv brutit mot upphovsrätten av vårdslöshet utan man har eventuellt möjliggjort att någon annan brutit mot upphovsrätten. Det är så klart inte prövat om denna vårdslöshet skulle kunna anses utgöra ett medverkansansvar. Det är långsökt men inte omöjligt.

Så, om man nu anser att en öppen WLAN router i princip gör det omöjligt för rättighetsinnehavarna att knyta ihop kedjan fildelning <-> IP <-> Person, så är detta intressant att läsa:

Mer än varannan svensk har inte säkrat sitt WLAN

IPRED och fildelning …

April 6th, 2009 4 comments

I tidigare text har jag gått igenom rättsläget och synen på upphovsrätt. En annan dimension är ju samhällets insatser för att tvinga till efterlevnad av den lagstiftning som på ett så flagrant sätt lämnat det allmänna rättsmedvetandet långt bakom sig.

Det vi sett sedan tidigare är att fildelning av enstaka filer är ett ringa brott och därmed finns inte förutsättningar för husrannsakan. Detta diskuterades ivrigt för ett antal månader sedan. En bra sammanfattning finns här: Länk

Låt oss nu leka med tanken;

  • Intressenter kan logga fildelare och den upplösning man har är att man kan fastslå vilken IP adress som använts vid fildelning.
  • Genom IPRED lagen kan man begära ut upplysningar om vilken fysisk person som denna IP adress är hänförlig till
  • MEN, den som anklagas kan alltid försvara sig genom att säga att man har ett öppet WLAN där gäster och folk som befinner sig inom radiotäckningen för accesspunkten kan ha utfört fildelningen
  • ERGO; I princip kan man nog trots allt säga att husrannsakan fortfarande torde krävas för att bevisningen skall vara tillräcklig. En någorlunda begåvad fildelare annars kan tämligen enkelt visa att rekvisitet “bortom allt rimligt tvivel” faktiskt inte kan anses uppfyllt eftersom det faktiskt kan finnas många knutna till denna IP adress, både inom och kanske också utom hushållet

För att göra en lång historia kort så tar vi några rekvisit kring husrannsakan;

  • För husrannsakan krävs fängelse i straffskalan
  • Bara grovt upphovsrättsbrott är har fängelse i straffskalan
  • Enstaka filer utför inte grovt brott.
  • ERGO; den som bara delar enstaka filer riskerar inte husrannsakan.

Om man då tittar på tekniker som finns för fildelning så är väl Torrent den som numera först nämns och varje Torrent fil innehåller ju bara information om fildelning avseende ett verk. En fil, ett program, ett musikalbum och så vidare.

Så; min tankekedja är som följer;

  • Ingen fällande dom utan husrannsakan
  • Ingen husrannsakan utan multipla filer utdelade
  • Torrent är bara ett verk i taget
  • Om torrent används för fildelning är möjligheterna att beslå någon med bevisning som räcker för att brottet skall anses vara grovt mycket begränsande. Då måste multipla torrentar analyseras för att hitta IP adresser som förekommer i många.

Tar tacksamt emot synpunkter på detta.