Bergsäkra åsikter

Måste erkänna att jag har en bekantskapskrets som inte alltid förstår mig och när jag i helgen konfronterades så fick jag inte riktigt fram min poäng på ett vettigt sett. Argumentet bygger i princip på “Du som har över 500 kontakter på LinkedIn – gör du inget annat? Twittrar du också?”

Låt mig snabbt gå igenom mina egnagemang i sociala nätverk, vilken tid de ta och varför den tiden är väl värd det jag investerar:

Mailinglistor (En grupp människor ges möjlighet att maila till alla de andra genom att skicka ett enda mail till listan)

Detta är den ÖVERLÄGSET största tidstjuven alla kategorier i mitt liv. Jag är med i en handfull listor där egentligen två är lite mera krävande. Det har beskrivits som ett Rotary för den digitala åldern, och det finns två klassiska “avslöjanden” om dem som maktfaktor.

Mustafa Can skrev detta i DN, och tidningen Guru (guru.nu) hade ett scoop i samma härad. Den senare finns inte längre on-line i orginalform med Googles Wayback machine är din vän om du vill läsa det – se här – där jag också för första gången fick se mig publicerad i en skandallista – spännande.

Jag är såld på detta. Det finns få saker som ett tvärvetenskapligt utbyte mellan folk i olika discipliner som verkligen kan sina saker och det är ett forum där 1+1 bli 9.5 MINST! Där finns dussintals öron mot marken som berättar vad som är på väg in över oss från deras horisont. I diskussioner om Spotify, Skype, IPv6, internet reglering, sökmotoroptimering, telefoni, ENUM, ICANN, E.164, GIX, FRA, Peering, Software Defined Radio, Peerialism, Google Wave, IPRED, Voddler, Tesla, Headhunters i LA, outsourcing i Bangalore, kontaktpersoner i Beijing, BSA, jailbreaking av iPhone, 24HBP, Mindpark så finns folk där – det är hästens mun som talar och inte en medelbegåvad journalist som skall sammanfatta något komplext två veckor efter att det hänt. Som alla föreningar så krävs det att man ger för att få. Gratisätare är lätt att få tag på och därför inte särskilt önskvärda. Inget har lärt mig så mycket som medlemskapet på mailinglistor, inget har gjort att jag har spetskompetens tillgänglig att fråga vid behov. Detta är alla typer av studiecirklar du kan gå fast på steroider!

Tidskonsumtion: Stor, typiskt sett inget för folk som inte lätt tuggar 2-300 mail på en kväll. Man styr ju inte volymen – det som kommer in kommer ju utan att man kan kontrollera. Ingen tvingar dig ju att läsa allt som skrivs.

Bloggar (Alltså inlägg som detta. En typ artikel i den lilla tidning man själv kan producera)

Låt oss vara ärliga och erkänna att en otroligt stor majoritet av alla bloggar produceras av tonåringar som vill synas. I linje med “alla vill vara på TV” så är en egen blogg där man skriver om vilka kläder man har på sig, vilka kompisar man träffat och att man klappat sitt marsvin. Precis som alla publikationer är det upp till redaktören att välja det som skall stå i publikationen och om redaktören inte har något intressant att förmedla blir ju resultatet ointressant. Det är ju teoretiskt ganska liten skillnad på det Content Management System (CMS) som driver en dagstidnings web (säg DN.se), den wordpress blog där Malin, 16 skriver dagbok, bloggen där en av Sveriges ledande säkerhetsexperter, Per Hellqvist delar med sig av sina kunskaper eller för den delen där Mary X Jensen skriver om politik och använder nätet för att bilda opinion med syfte att komma in i riksdagen 2010. Försök dock hitta en gemensam nämnare utöver att man skriver inlägg i ett system som blir publicerat på nätet.

Att prata Blogg som ett samlingsnamn där man generaliserar, blir som att generalisera över tidningar. I den kategorin finns allt från Wall Street Journal, Playboy, Fantomen och korsordsbilagan till Allers veckotidning. Också svårt att generalisera.

Jag bloggar på Bergatrollet.se/blog och här på berg.to/blog .. På berg.to/blog är det mest för att skriva av mig och bergatrollet.se/blog mest för att dokumentera “teknissaker” jag själv vill komma ihåg till en annan gång. Istället för att ha en gnagande tanke som håller mig vaken så omsätter jag den till en text så jag kan släppa den och gå vidare. Entreprenörer har idéer till sådant de vill uppfinna som inte ger dem någon ro – jag har samma förhållande till samhällsfenomen. Får jag skriva av mig kan jag släppa det och om jag kan publicera det jag skrivit och kanske någon gång övertyga någon om att jag har en poäng så är det en positiv bieffekt.

Tidskomsumtion: Så mycket man vill. Alltifrån inget till massor. Tidningar måste komma ut tätt för att vara relevanta och många bloggare skriver flera gånger varje dag för att behålla läsare. Jag skriver när något gnager som jag måste få ut mig. Förhoppningsvis är det gruskorn i min skalle som emellanåt ramlar ut i form av en pärla, men jag kräver inte av mig själv att jag skall producera pärlor på löpande band eller tar en stolthet i att ha hundratals som här läst det jag skriver. I mitt fall tar det alltså ganska lite tid, men i princip ingen av det är “mertid”. Hade jag inte skrivit hade jag sovit sämre och spenderat de skrivande timmarna med att snurra i sängen, vilket är en avsevärt mycket sämre sysselsättning.

LinkedIn (En nätverk för affärskontakter)

Alla har väl en adressbok. Vissa skriver i adressböcker, andra samlar på visitkort men ett modernare och mycket effektivare sätt att ha en tjänst för detta. Min heter LinkedIn. Det är en tjänst där jag lägger till folk jag har professionell relation till och en del kompisar (ofta blir ju gränserna flytande). Före ett möte kollar jag folk på LinkedIn (vad har dom gjort förut, vad är det för sorts personer) och efter ett möte med någon lägger jag typiskt sett till dem som kontakt.

Det är ju inte jag som var först att inse värdet av en Rolodex – i många branscher jag ju en välfylld Rolodex varit stora delar av vissa personers marknadsvärde, och att överföra det i en digital ålder är att man har många kontakter på LinkedIn.Tänk dig en journalist som Mats Knutsson (politisk reporter på SVT) med tentaklerna inne i politikersverige för att kunna leverera inside information på löpande band. Tänk dig honom att leta på sap.se för att hitta någon som kan säga något om Sossekongressen – det är HELT otänkbart. Halva Mats marknadsvärde – minst – är hans kontaktnät.

Just jag jobbar precis som Mats Knutsson ju i en bransch där kontakter är allt, även om jag inte är journalist. Tänk organisationer min arbetsgivare vill teckna avtal med eller sådana där processen hakat upp sig. En snabb koll i listan ger en handfull kontakter i många bolag vi har skäl att interagera med. Vad gör dom nuförtiden – kan en kontakt med en relevant person kanske lösa knuten, justera prioriteringen eller förklara den bakomliggande principen som gör att det tar tid. Har jag kanske hjälpt dom i liknande situationer någon gång tidigare och jag på det viset är “en upp”? Har vi svept en bira ihop eller har vi kanske till och med spelat golf. Fallen där jag haft nytta av detta räknas i hundratals över mina drygt 15 åriga karriär!

Jag fått konsultuppdrag vid ett flertal tillfällen eftersom jag haft en profil som matchat det som uppdragsgivare akut behov, och jag har kunnat fråga nätverket om personal då jag akut behövde förstärka utifrån en mycket specifik kravprofil. Efter två dagar hade jag minst ett dussin förslag som var HELT rätt för rollen i utbyte mot en investerad halvtimme istället för att blanda in en rekryterare för den kostnad det skulle dragit, den tid det hade tagit och den mängd grus jag fått mellan guldkornen.

Jag har träffat alla mina kontakter i LinkedIn eller har åtminstone en tillräckligt nära digital kontakt att jag kan lägga till dem med gott samvete. Mitt enda undantag är headhunters – dom lägger jag till utan att jag känner dem, om de jobbar med intressanta företag.

LinkedIn är ju inte Facebook. Jag skriver inte vad jag haft till kvällsmat, vem jag lunchade med och vilken tröja jag köpt. Jag chattar inte med någon via LinkedIn och spelar framförallt inte MaffiaWars via LinkedIn. Det är en helt renodlad digital Rolodex Turbo Delux med dubbla förgasare, 8GB internminne hela vägen in i kaklet. Hur vet du, med en driva visitkort i en hög, att en tidigare affärsbekant nu är chef för ett företag som skulle kunna hjälpa ditt företag.  Du har förmodligen en utmärkt personlig ingång att börja med? Det vet du inte och du får faktiskt skylla dig själv för att du fortfarande tror på din hög med spelkort som en bra lösning!

Tidskonsumtion: I sin grundform är det en ren tidsbesparing. Att hålla reda på drivor av visitkort är hopplöst och helt poänglöst när det går att göra så mycket effektivare, snabbare och bättre. Det tar några minuter varje gång men besparingarna i andra änden går inte att mäta. Det är en förutsättning för att kunna exekvera “händ” på löpande band.  Jag kan nog trots allt erkänna att det finns ett drag av samlande i det jag gör och att det finns drag av att gå längre än att ha en lista av ett rent nyttoperspektiv. Ett drag av fågelhund som vill ha flocken samlad. Så länge principen är att man inte lägger till kreti och pleti för att få många så tycker jag ändå att det i grunden inte är osunt.

Twitter (Mikroblog)

Precis som vanliga bloggar skrives det ohyggliga mängder trivialiteter och rent trams, men att avfärda det som bärare är som att avfärda internet för att det bara består av porr eller att avfärda tidningar för att det finns tabloidpress som bara överdriver, förvränger och förvanskar. Som producent använder jag det för att förmedla sådant jag hittar och som jag bedömer är av relevans för andra; med TwitterBar i Firefox tar det max 30 sekunder att dra iväg en en kommentar och en URL till en artikel på nätet. Genom att följa relevanta personer och tjänster har jag en stab av experter som scannar sina expertområden och förmedlar det till mig. Jag använder det på samma sätt som andra använder en “ticker” för att se börskurser eller för att se nyheterna som TT förmedlar (det har väl alla journalister i dagspress ständigt på).

Tidsåtgång: Genom att optimera processen så använder mitt twittrande i princip bara “överkapacitet”. Att skicka tar kanske 5 minuter under dagen – lika mycket som du använder för att gå ut och ta en cigg eller stoppa in ny snus, och då tar du förmodligen inte bara en cigg/prilla under en dag.

Sammanfattningsvis så är det förmodligen så att många bedömer värdet av sociala medier utifrån Facebook och den tid det tar att engagera sig utifrån Facebook. Facebook har absolut sin plats och man måste inte alltid vara effektiv. Facebook är som “Idol 2009″ – vulgovarianten av tävling, riggad så man blir helt deprimerad men det är rätt skönt att någon gång släppa på effektivitetskravet och bara ge sig hän åt skräpkulturen. Gör det bara inte för länge, för ofta för då riskerar det bli allvarligt fördummande och döm inte Sociala nätverk utifrån Facebook – det är som att döma restaurangmat efter McDonalds.

I samband med telekom direktivet har det pratats om avstängning från Internet. I Frankrike har man redan antagit Hadopi 2. Jag är inte fransktalande på en nivå där jag kan ta del av detta på orginalspråk utan får lite på sammanfattningar från t.ex. DN. Artikeln pratar om två varningar och sedan att frågan hänskjuts till domstol, för att man där skall kunna döma en person till avstängning. Det pratas också om att man tvångsmässigt skulle installera filter på sin dator. jag tar detta som utgångspunkt för den fortsatta framställningen.

Jag har i flera blogginlägg tidigare gått igenom den praktiska implikationerna av IPRED. Det är två helt olika regelkomplex, men det finns en del principiella likheter. I fallet IPRED är juridiken är relativt tydlig men det jag då försökt belysa är att den saknar en relevant koppling till verkligheten och den som inte vill bli fångad kan på flera oerhört enkla sätt undgå detta genom. På samma sätt kan man så klart döma en person till att inte ta del av Internet, men fungerar det i praktiken? Svaret är ett rungande NEJ!Myndigheter kan förbjuda dig med det finns inga praktiska möjligheter att varken implementera begränsningar eller att övervaka att det efterlevs, även om den minnesgode med rötter i hackervärlden med stor säkerhet minns Kevin Mitnick, som mig veterligen var den förste som dömts att inte ha tillgång till någon teknologi. Han satt dock i fängelse vilket onekligen gör det “aningen lättare” att övervaka efterlevnaden.

1) Du kan låna access av någon annan, där den du lånar av är medveten om detta

Kommer det att bli straffbart att upplåta en från Internet blockerad person med Internet access? Om inte, så är det helt riskfritt att dela med sig av sin access. Kunder hos FON är ett specialfall här: Om jag har en FOn router, hur kan jag veta att min FON router inte accessas av någon som är Internet blockerad?

2) Du kan låna Internet access av den som är omedveten om detta

WLAN access finns ju numera överallt och att hitta öppna nätverk kräver inte att man behöver röra sig värst långt. Eftersom IPRED lagen dessutom gör att den vill fildela säkert kör med öppna WLAN så motverkar IRPED faktiskt verkan av en Internet avstängning eftersom min förutsägelse här är att vi kommer att få se allt fler öppna nätverk i syfte att omöjliggöra bevissäkring för upphovsrättsindustrin.

3) Du kan köpa access via ett av de otaliga sätt som finns att få tillgång till Internet utan att behöva uppge namn

- Internet caféer. Hur många av dessa kollar legitimation på alla sina kunder?

- Bibliotek (Argumentet för att ha datorer fritt tillgängliga på Bbibliotek är roliga att korsreferera med argumenten varför det är en dålig idé att blockera folk från Internet).

- Mobilt internet på prepaid basis (Tele2 erbjuder t.ex. detta som en variant av mobilt internet under varumärket Comviq – köp en USB sticka och börja surfa)

4) Du får access på köpet när du köper andra tjänster

- Det finns i princip ingen mobil såld de senaste 10 åren som inte också går att använda som access till Internet, antingen direkt via mobilen eller som mobilt modem via sladd, IR eller blåtand. Måste mobiloperatören blockera möjligheten att accessa Internet för denna kategori, eller måste man per definition också blockeras från rätten att köpa en mobiltelefon om man vill det?

Detta var ett axplock av de praktiska argumenten varför hela konceptet avstängning från Internet är absurt!

Generellt brukar man också säga att det är extremt kontraproduktivt att införa lagstiftning vars efterlevnad inte går att kontrollera eftersom det urholkar förtroendet för rättsväsendet!

Det finns så klart ett flertal teoretiska argument också;

- Demokrati – Det är en självklarhet att vi i ett fritt och demokratiskt sätt kan ta del av samhällsinformation och delta i samhällsdebatten.

- I inget annat fall har vi ett generellt yttrandeförbud. Det finns vissa saker som är kriminaliserade att säga och man döms för det som sagts; hets mot folkgrupp, avslöjande av statshemligheter och andra brott finns, men tidigare har ingen föreslagit att man skall belägga återfallsförbrytare här med ett generellt yttrandeförbud även avseende andra åsikter och uppgifter än de som är brottsliga. Ingen tänker tanken att förbjuda dömda nynazister att hålla föredrag om knyppling, musikens utveckling under 1800 talet, kurser i saxofon eller möjlighet att arbeta som grafisk designer eller något annat som alla medborgare har rätt till. Det beror på att lagstiftningen i ett fritt och demokratisk samhälle dömer efter handlingar. Dömda brevbombare förbjuds inte skicka vykort, folk som sexuellt trakasserat någon i telefon kan behålla sin telefon och folk som kissat publikt får inte tvångsmässigt en stomipåse för att omöjliggöra fortsatta brottslighet.

- Internet är ett medel, en funktion. Internet kommunikation och information; det är talförmåga, tidningar, telefon, brev, fax, reseguider, reklam och mycket annat på en gång. Att ta bort möjligheten till Internet är att handikappa en person bortom allt rim och reson. Det är en isoleringscell i frihet. Det finns INGET brott som där detta är en proportionell påföljd. INGET!

Internet är en viktig del av yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en del av det vi kalla grundlag. är Vi kan inte spärra internet för någon utan också acceptera att vi förnekar individer yttrandefrihet. Det är DJUPT och FUNDAMENTALT fel i ett demokratiskt samhälle.

Jag har tidigare tyckt en del om kvotering, och lägger här en bit till i detta pussel

Som hetrosexuell, vit man som är gift och har barn, samt är i ålderskategorin 40-50, förväntas jag ha alla fördelar man kan få och kvotering kan i praktiken bara missgynna mig. Det finns uppenbar risk att jag förväntas tala i egen sak om jag säger något som helst negativ om kvotering. Alla argument om att det är orättvis mot alla som kvalar på egen kompetens att bli misstänkliggjorda som sämre presterande där kvotering varit en förutsättning för positionen, riskerar ju falla platt och antas att de uttalas i egen sak, för att “slippa konkurrens” från strukturellt missgynnade kvinnor.

Låt mig börja med en åsikt; jag tycker att man med fog säga att kvinnor är strukturellt missgynnade. Kvotering av  “rättviseskäl” är därför en ståndpunkt jag kan förstå, och i viss mån sympatisera med, men effekterna på de kvinnor som faktiskt kvalar på egna meriter gör att man faktiskt förstör mer än man gör nytta. Man vinner en kortsiktig fördel som är till långsiktig skada. Man kissar i byxorna för att hålla sig varm!

Låt oss därefter lämna rättviseargument i debatten och vidare bland argumenten.

Ett argument som jag håller med om; En grupp fungerar bäst om man har många synsätt, infallsvinklar och kompetenser representerade. Det är här jag tänkte gräva vidare idag.

Det som formar oss som individer är traditionellt definierat med termerna arv och miljö.

Kön är bevisligen arv – därom kan ju inte råda något tvivel, men det intressanta blir sedan nästa logiska steg:

- Vilka synsätt, infallsvinklar och kompetenser är genom arv hänförliga till kvinnor i deras egenskaper som kvinnor?

- Om det är egenskaper som är hänförliga till miljö så finns det ju ingen anledning att söka just en kvinna för då kan ju en man lika gärna förvärvat dem, eller hur?

Med min militantfeministiska gamla kollega hade jag vid några tillfällen diskussioner om manliga och kvinnliga förmågor. Hon avvisade kategoriskt empati och simultankapacitet som kvinnliga förmågor, samt att all forskning gav vid handen att det inte fanns några genetiska skillnader som skulle förklara detta utan att det bara var resultat av miljö i kombination med fördomar. Jag vet inte om hon har rätt och har ingen tillgång till att söka i forskning på området, men låt oss anta att hon har rätt – det slår ju undan benen för argumentet att kvotering skulle leda till en mångfald avseende synsätt och kompetenser. Om hon har rätt skall man leta efter en empatisk person – inte just en kvinna. Det utesluter så klart inte en kvinna, men det behöver inte heller med nödvändighet vara en kvinna.

Slutsatsen är om argumentet för kvotering är att man uppnår en sund mångfald, är faktiskt oförenligt med ståndpunkten att vi är genetiskt jämlika och att könsskillnader är bara en social konstruktion. Antingen så är egenskaper genetisk betingade till kön eller så är mångfaldsargumentet bara nys – båda kan logiskt sett inte gälla samtidigt!

[Uppdaterad: fixade lite stavfel och förtydligade avskrivningsdelen]

Eftersom svininfluensan slagit till så har jag kunnat vara hemma och har använt tiden till att följa diskussionen om Öppna nät från Rosenbad. Det sas mycket intressant och alla förefaller helt överens men så är inte fallet. Bara att diskussionen finns indikerar ju att det finns underliggande konflikter.

Patrik Fältström är som vanligt tydlig och insiktsfull i sin pedagogiska framställning. Kanske saknar man kopplingen till exemplen från verkligheten. Kanske saknar man till var skiljelinjerna finns. Jag är ju inte själv direkt i denna bransch och har därmed kanske inte den riktiga fingertoppskänslan som kriget vid fronten innebär när jag tittar på detta, men jag tror mig förstå några olika fronter;

# Integration av bärare och tjänst; den som drar kabeln till en fastighet vill av rent företagsekonomiska skäl bli leverantör se till att du inte kan byta leverantör under denna avskrivningstid.  Som kund vill man slippa inlåsning och kunna byta inom en rimlig tid.Det finns en inneboende konflikt mellan en leverantör som vill rulla ut infrastruktur; man vill ha en bindning som är så lång som möjligt för att den ekonomiska instegströskeln för kunden skall vara så låg som möjligt men företagsekonomiskt vill man ha sig kapitalkostnad täckt så fort som möjligt. Avskrivningstid är förmodligen ganska kort i förhållande till vad som är rimligt för en infrastruktur som har en livslängd på flera dussin år (här gör jag ett antagande om speciellt fiber som närmast taklöst vad avser kapacitet sett över tid, där man på samma sätt som med våra galvaniska förbindelser blåst upp dem i långt över det man trodde teoretiskt möjligt). Normala företagsekonomiska beräkningar brukar ju sällan kunna räcka över något eller några år – inte mer.

KabelTV operatörerna är ju lite av en bov här; man kollektivansluter bostadsbolag slår man också undan fötterna på förutsättningar för att det skall etableras ADSL i närliggande telestationerna, för underlaget riskerar blir för litet.

Lösningen är att den som är villig att ta en infrastrukturinvestering på detta vis måste kunna göra det, men att bindningstiden måste vara begränsad. Jag skulle föreslå att 24 månaders bindningstid är maximal för alla typer av abonnemang för IT tjänster som fast telefon, mobiltelefon, TV och internet. I fallet infrastruktur, där förbindelsen rimligen inte kan hunnit “skrivas av” under en rimlig bindningstid bör leverantören också kunna få kräva en “lösen” i form av bokfört restvärde.

Den andra potentiella boven är stadsnät som inte kan dra en gräns mellan vad dom bär göra och vad kommersiella aktörer bör göra; Stadsnät kan absolut etablera öppen infrastruktur, där man kan leverera en tjänst från godtycklig ISP. Vissa stadsnät kliver in och blir dessutom ISP:er och det är i detta fall man kliver inte i fel skrå och med offentliga medel i potten konkurrera med kommersiella aktörer.

Lösningen här är att stat och kommun kan leverera infrastruktur men får aldrig leverera en ISP tjänst.

# ISP:n levererar en internet tjänst men också ett antal VAS (Value Added Services). Man arbetar aktivt eller passivt för att konkurrerande tjänster inte skall fungera.

Tänk att du köper internet av Bredbandsbolaget men vill köpa bredbandstelefoni av någon annan. Brebandstelefonileverantören skickar då en ATA box till dig och du kopplar in den, men där tar det stopp. Bredbandsbolaget säljernämligen själv telefoni och bara ATA boxar som bredbandsbolaget/telenor levererar fungerar från Brebandsbolagets kundanslutningar. Det betyder att man skapat en inlåsning och en i grunden osund favorisering av sin egen telefonitjänst. Eller – det finns ingen möjlighet för någon att ta ett informerat beslut om värdet av Bredbandsbolagets tjänst om detta inte framgår tydligt och det gör det inte på något sätt alls så vitt jag kan se. Jag visste inte detta då jag blev kund hos Bredbandsbolaget.

Lösningen måste vara att man varudeklarerar internet tjänsten. Alla typer av inskränkningar som tjänsten är behäftade med måste kunna redovisas på ett strukturerat och tydligt sätt. Här har branschen ett stort ansvar att finna former och strukturer, på samma sätt som mobiloperatörerna gjorde om vilken bandbredd man erbjuder. Det är kanske också en logisk utveckling av bredbandskollen att se vilka protokoll och portar som är öppna.

Nu omger jag mig av evangelister för sociala medier som ständigt pekar på vikten av att vara aktiv på sociala nätverk för dom som inte är det, och som klagar på bristen på strategi och målsätttning för dom som faktiskt tagit steget. Det är onekligen en tacksam position att kunna klaga på allt lite snett uppifrån.

Det finns skäl att trots allt hålla med; om du inte vet vad du vill och vad det skall vara bra för är det ett oerhört bra skäl att låta bli!

Som de flesta vet så finns särskilda regler för börsnoterade bolag. I teorin skall alla aktieägare och potentiella aktieägare få tillgång till samma information samtidigt för att ingen skall få en fördel av kunskap om ett företags kurspåverkande information. Insiders har naturligt tillgång till denna information och får inte agera på den innan marknaden i stort fått chansen, och alla utanför skall få den samtidigt. Genom detta så hamnar man i en väldigt snäv nytta av Twitter i investor relations avseenden. Man kan så klart twittra att företaget släppt en rapport eller något annat som resulterat i en press release, men då bara som en notifiering av att information finns tillgänglig – det är olämpligt att släppa själva informationen på detta sätt. Det är dessutom kvalificerat olämpligt att släppa unik information via twitter. Det är så vitt jag vet inte prövat, men jag har väldigt svårt att se att man skulle leva upp till transparenskrav genom att tvinga intressenter att följa företaget på twitter.

Så vad skall man då ha det till? Jag kan mycket väl tänka mig att man har det i all form av kundinformation och kundinteraktion. Teknikleverantörer kan meddela tekniska problem (“nätet nere i region X från och 17.30 idag”, “störningar på kanal 5 via Nackamasten”, “Problem med bandbredden på grund av avgrävd atlantkabel”). Det rikigt vågade är att ta emot kundsynpunkter på detta sätt – exponerar sig mot insyn för alla followers ser ju klagomål från alla de följer. Företag har en tendens att skyla sina brister. Är det lönsamt att vara ärlig eller inte? Jag har inget svar på den frågan, men den är relevant …

Att bygga en community kring sin produkter är av godo. man gör att varumärken får en laddning som är större än produkten i sig. Apple kan uppenbarligen göra detta utan Facebookgrupper och twitterkonton, men det är väl ett exempel på där varumärket är så överladdat med värde att företaget kan sälja i princip vad som helst och det mottas positivt, och där deras “followers” inte bara accepterar bristerna utan rättfärdigar dem inför andra. jag har hört ett flertal iPhone användare intyga att de aldrig använder MMS i alla fall och att den funktionen därför är överflödig. Det är irriterande, men samtidigt går det ju inte att låta blir att vara imponerad. Hur gör dom?

Min Nokia E90 börjar bli rejält nedgången. Den har varit en trogen följeslagare under dryga två år och “gått tungt”. Jag skriver kanske 25% av mina mail via mobilen så att köra T9 är inte att tänka på. Det betyder att de blir kortare och därmed mera kryptiska – inbjuder till feltolkningar (vilket kan hända även med längre men risken är IMHO mindre).

Kandidaterna;

Nokia N900 – En läcker mobil som bygger på Maemo. Jag irriteras av att man fragmenterar Linux för mobiler mellan Android och andra lösningar. Det hade varit ohyggligt mycket bättre om Nokia levererat in Qt köpet i Androidlägret för att skapa en solid lösning för framtiden som bygger på gratis mjukvara. Mobilen förefaller MYCKET lovande. Touchscreen, widgets, multipla startskärmar, multitasking och mycket annat. I valet av Maemo, vad tror vi om tredjepartsmjukvara? Kommer Spotify för Maemo? En vettig Twitterklient som “Tweets60″? Porterar Google sin Gmail klient? Detta är nyckelfrågor för mig. Val av ett apart OS betyder risk för att man köper sig expressfart in i en återvändsgränd, men mobilen i övrigt är mycket lockande!

Länk

Blackberry – Typ Bold. Fantastisk mailmaskin. Dock när jag testade den första 3G varianten (Ja det är ett krav!) så sög den blåval när det gällde telefonidelen. Ljudet var kass. jag gillar inte heller inlåsningen till RIM, kameran är risig. Den är nog bara att räkna bort vid närmare eftertanke.

Länk

SEM Saito – En imponerande mobil, dock utan tangentbord. OSK (on Screen Keyboard) kan ju kanske funka som substitut. Fantastisk kamera, gör den dock lite fet på mitten, men det kan det ju vara värt.Det finns ju ett visst värde i att handla svenskt (jag är ju från Lund och vill ju att EMP/ST och SEM skall gå bra!). Argument emot är att alla tillbehör jag jag har idag (laddare och så vidare) är Nokia

Länk

Nokia N97 – Den logiska ersättaren till min E90. Finns ju också i en minivariant, men då utan styrplattan. Känns som att om man skall byta till N97 så är det inte riktigt att byta. Bara som att köpa en ny årsmodell av samma bil om ni förstår liknelsen.

Länk

iPhone 3GS – OK, det går inte att undvika. jag är ohyggligt skeptisk till sektbildningen kring Apple. Det känns Knutby lång väg. Folk som köper iphone har inte köpt en produkt – de har underkastat sig en lära, och som djupt övertygad mot all sektism kommer jag att aktivt tycka illa om ihpone … till jag köper en själv men jag erkänner; det är en gedigen mobil. Snygg, funktionsrik och med de senare mjukvaruuppdateringarna har ju de flesta funktionella argumenten emot den fallit ifrån. Avsaknaden av MMS var ju en hyggligt signifikant brist i mina ögon t.ex.  Det som återstår av fundamental kritik är att man väljer AppStore helt och fullt. Ett mobiltillverkaren kontrollerar det utbud som jag kan få tillgång till, baserat på deras moraliska värderingar och där man också tagit hänsyn till att ingen app får stöta sig med mobiloperatörerna som säljer mobilen. Andra kan se kontroll som något bra – ordning och reda. Jag ser det som en frihetsinskräkning. Jag vill välja själv vad jag installerar utan censur från någon, jag vill kunna handla fritt och jag tycker det är förkastligt att jag skall behöva jailbreaka telefonen för att göra det möjligt. En icke jailbreakad iPhone är inget alternativ för mig – det är politiskt omöjligt! Nokia erbjuder Ovi store – men tvingar mig inte till det. Vem som helst kan starta en konkurrent när som helst. DET gillar och respekterar jag!

En Android mobil, t.ex. HTC Tatoo. Ok, Android är det OS som jag som politisk statement tycker bäst om. har aldrig testat det men det är drag på mjukvarusidan och det är riktigt lovande. Skulle vara roligt om Jocke jardenberg testade Tatoo också och adderade den i dina jämförelser (Se länk). Android 2.0 har aviserats, och Verizon förefaller ha en lur på gång och SEM Experia X3 kan också ha Android 2.0 (i November).

Måste nog ändå säga att N900 ligger OERHÖRT bra till. Min bindningstid går ut i Mars vilket betyder att jag kan skaffa ny mobil kring årsskiftet. Får väl hoppas att 3 hade den i sortimentet tills dess…

Kroppen är fantastisk! Vi är “alla” utrustade med en kropp som klarar att läka sår, stå emot angrepp från bakterier, virus och annat oknytt, återbilda vävnad och mycket annat helt magiskt!

Självklart är det så att den inte klarar allt; rena mekaniska skador måste åtgärdas (grovjobbet alltså, lägga tillbaka brutna ben i läge. Finliret fixar kroppen sedan själv), organ kan pajja ihop och måste bytas ut, brännskador kan också kräva transplantation och annat där kroppens egna funktioner inte räcker till. Jag vill inte ta ifrån sjukvården och läkemedelsindustrin att detta är ett oerhört stort område där de går en fantastisk nytta.

Det jag är mera skeptisk till:

Hönsiga föräldrar som kräver penicillin till sina snoriga barn (något som går över på några dagar om man inte gör något). Detta i kombination med flata läkare som inte orkar ta konflikten gör att vi fått en kraftig utveckling av resistenta bakterier. Penicilling behövs för sjukdomar som ger besående men eller som riskerar vara dödliga; inte sådant som löser sig självt! Lunginflammation är ett bra exempel där pencillin bör användas! Om jag får spilla lite med salt i samma sår så är en stor faktor här att folk skaffar barn så sent; då har de skaffat sig pondusen att pusha runt läkaren men curlinginfluenserna att familjens lilla pris/prinsessa absolut inte får vara snorig gör att man använder den pondusen på ett sätt som faktiskt är dåligt för samhället som kollektiv. En rent egoistisk handling som biter sig själv i rumpan den dag samma lilla prins/prinsessan ligger på sjukhus drabbad av multiresistenta bakterier utan hjälp att tillgå eftersom allt blivit verkningslöst.

Se detta som internationella konflikter; självläkning är diplomati, medicinering är krigföring! Krig är ibland berättigat och den enda framkomliga vägen men det skall verkligen vara motiverat!

Folk som egenmedicinerar med smärtstillande för att plocka bort symtomet huvudvärk som i sin tur beror på något de inte vill ta tag i. Det drabbar ingen utomstående, men gör något åt problemet – inte symtomen! Vill understryka att smärtstillande mediciner har en oerhört stor nytta i vissa fall; den som av muskulära problem har ont i t.ex. ryggen gör bäst i att röra sig så mycket det går för att hålla cirkulationen igång. Om man på grund av smärta istället slutar röra sig eller kompenserar med att börja gå snett för att inte tära på det som gör ont, riskerar få ännu större besvär. Där gör smärtstillande underverk, men bara i kombination med att man möjliggör att man fortsätter röra sig! Kombinera gärna med professionell massage för att knåda slaggen ur musklerna!

Folk som knarkar nässpray. Det är en fantastisk uppfinning som under en akut fas av förkylning kan hålla systemet öppet och därmed gör att man undviker bihåleinflammation och liknande komplikationer, men efter den akuta fasen skall man absolut inte hålla på att fortsätta “puffa”. Drabbar ju inte heller någon utomstående, men snorproduktion är naturligt. Snor är restprodukten av att damm och partiklar fastnar i slemmet som du sedan kan snyta ut. Den som med spray blåser ut allt snor riskerar ju tappa effekten av snor så att dammet går hela vägen ner i lungorna istället för att fastna på vägen som det var tänkt. Gissa själv om det är bra för dig!

Folk som knarkar cerat. Det tarvar en längre förklaring.

Kroppen är som människan av naturen lat. Den försöker anpassa allt till normala nivåer. Men om man hela tiden tillför extern hjälp mot återfuktning av sina läppar så behöver kroppen ju inte göra detta själv. Ju med man använder ceratet desto sämre blir kroppen själv på att göra detta, och därigenom har man omöjliggjort för sig att sluta med ceratet. All typ av medicinering skall sättas in under en akutfas för att mildra effekterna av ett akut tillstånd. Ceratknarkarna har sänkt kroppens egen förmåga så att de måste tillföra cerat för att hamna på normalnivån av läppfuktning. Jag använder själv något som heter PL3 och då veckan då vi åker skidor eller jag av annan anledning får läppsprickor på grund av extrema omständigheter.  Den sätter man in någon dag och sedan slutar man. Den som alltid har de genomusla produkterna Labello och Lypsyl i fickan bör ta sig en funderare. Om du frågar mig är du ceratknarkare som blivit blåst av ceratindustrin.

Jaha, så trillade jag dit. Jag har sannolikt fått svininfluensan/den nya influensan. På flera sätt är det skönt – precis som med barnsjukdomarna under barnåren så skulle de genomlidas så man hade haft dem.

Jag behöver nu inte ta ställning i handling, man som jag ser det kan man vaccinera sig mot influensan av tre skäl:

Jag vill inte dö

Anledningen att folk överväger att vaccineras förefaller i stor utsträckning vara att man inte vill dö. Det är förstås nys. Det dör folk i sjukdomar – man måste dö av något. Ålder och allmän skröplighet dör man sällan av utan det finns en utlösande orsak i form av en sjukdom. Den underliggande orsaken är ålder och skröplighet. Arbetsföra svenssons har absolut ingen anledning att vara oroliga.

Jag vill inte vara sjuk

Jag vill inte vara sjuk. Ett oerhört egoistiskt skäl. Vi vet väl alla att medicinering “i onödan” lever till bakterieresistens. Nu är ju influensan förstås virus men ju mera vi medicinerar desto större är risken att de mediciner vi har blir verkningslösa i framtiden. Gilla läget – bli sjuk så tillverkar din kropp egen medicin/antikroppar som gör att du inte blir sjuk nästa gång. Ännu värre dom som vaccinerar sig av privatekonomiska skäl; sjukpenningen är lägre än lönen, så dom skiter i resistensrisken och tänker privatekonomiskt. Det är verkligen att ta sitt ansvar. Det är för mig jämförbart med att köpa produkter som tillverkats av barnarbetare eller där djurplågeri är en del av processen, bara för att de produkterna är billigare än de etiskt försvarbara. FY på er!

Nationalekonomiska

När staten köper in 16 miljoner ampuller vaccin så är det inte för att rädda en handfull människor som riskerar dö av sjukdomen – det är för att förhindra att en flodvåg sköljer över landet där en majoritet av alla arbetsföra är sjuka samtidigt och därmed riskerar slå ut viktiga samhällsfunktioner. Generalstrejker undantar viktiga samhällsfunktioner, men sjukdomar tar ingen sådan hänsyn. Nu när några är vaccinerade andra har fått det och redan tillfrisknat så förefaller hela syftet med fortsatt vaccinering helt förfelat. Låter vi folk bli sjuka och sedan tillfriskna i rimlig takt så uteblir den samhällsekonomiska chockeffekten utan att tulla på risken för resistens. Folk bygger upp ett naturligt immunförsvar som står emot nästa anstormning.

När infektionsläkarna för första gången på årtionden kan få köra igång sina procedurer för att varna folk, så får man intrycket av militärer som äntligen skall ut i krig efter att ha övat i årtionden. Äntligen är det på riktigt. Det förefaller som man i den processen tappat lite proportion.

Att vaccinera är som att kissa i byxorna för att hålla sig varm när man fryser – initialt kan det tyckas som en bra idé, men långsiktigt är det huvudlöst!

PS: Att man sedan hör skräck för vaccinet av anledningen att det finns lite influensavirus i blandningen får mig att himla med ögonen. JA, det är så vaccin fungerar. När ni tog sprutor mot polio och stelkramp var det precis på det sättet! Suck!

Konceptet cykelfest är helt bisarrt. Man äter förrätt med två par, huvudrätt med två andra och efterrätt med ytterligare två. Mellan ställena tar man sin med cykel.

Det finns massor med referenser och även färdiga kit att ladda ner på nätet, för den som vill veta mer om detaljerna. Här i Spånga har det körts två gånger. Vi har tacksamt deltagit båda gångerna, även om det kostade på lite extra denna gång när jag fick tacka nej till återträff med grundskoleklassen (som jag inte träffat sedan vi gick ut för 25 år sedan så jag var riktigt nyfiken och ville verkligen åka på det!).

Det ser onekligen fantastiskt ut när ett hundratal personer är ute på cyklar i området, utklädda enligt temat. Förra året var det brett; 70/80 tal. Allt från hippies till Gordon Gecko, från Jackson 5 (med mikrofonfrissyrer) till Howard Jones. Ni som i år letat pomada, Elvisperuker och försökt hyra Grease hos den lokala videonasaren har sett effekterna av att den gamla kalkonen med Olivia Newton-John och John Travolta var årets tema.

Förra året hade vi förrätt; det är den verkliga vinstlotten. Man förbereder sig och maten samtidigt som vilken annan gång man väntar folk. I år var det huvudrätt, vilket är nitlotten. Mest jobb, och det mesta måste man vara klar med innan man åker på förrätt för trots att man måste smita tidigare från förrätten är det ju ändå kort om tid att göra något annat än slutfinnishen. Vi ser fram emot att få ett efterrättspass nästa år

Som förra året avslutades det på Spånga Folkan. Bar (bättre än förra året), disco (lika bra som förra året) och rackarröj fram till småtimmarna. Erkänner villigt att jag var iklädd en tung betongkeps på morgonen. Ser fram emot nästa år – vi kommer!

Greenpeace skall alltid göra allting spektakulärt, men det har ju ofta en poäng.

Nu slänger man ut stenblock i en zon där fiske är förbjudet. Man har tillstånd och aktionen övervakas av myndigheter. Fiskarna är förbannade.

Då kan man fråga sig varför dom är förbannade. För att det påverkar bottenmiljön? Nix. För att om fredningen av området upphävs är det ju omöjligt att forsla bort stenarna. Nix. Istället; man är rädd om redskapen. Men bara om man fiskar på förbjudet område finns denna risk, så bara den som vet att han vill fuska har anledning till oro och då är det oroväckande att så många tycks opponera sig!