Bergsäkra åsikter

I samband med telekom direktivet har det pratats om avstängning från Internet. I Frankrike har man redan antagit Hadopi 2. Jag är inte fransktalande på en nivå där jag kan ta del av detta på orginalspråk utan får lite på sammanfattningar från t.ex. DN. Artikeln pratar om två varningar och sedan att frågan hänskjuts till domstol, för att man där skall kunna döma en person till avstängning. Det pratas också om att man tvångsmässigt skulle installera filter på sin dator. jag tar detta som utgångspunkt för den fortsatta framställningen.

Jag har i flera blogginlägg tidigare gått igenom den praktiska implikationerna av IPRED. Det är två helt olika regelkomplex, men det finns en del principiella likheter. I fallet IPRED är juridiken är relativt tydlig men det jag då försökt belysa är att den saknar en relevant koppling till verkligheten och den som inte vill bli fångad kan på flera oerhört enkla sätt undgå detta genom. På samma sätt kan man så klart döma en person till att inte ta del av Internet, men fungerar det i praktiken? Svaret är ett rungande NEJ!Myndigheter kan förbjuda dig med det finns inga praktiska möjligheter att varken implementera begränsningar eller att övervaka att det efterlevs, även om den minnesgode med rötter i hackervärlden med stor säkerhet minns Kevin Mitnick, som mig veterligen var den förste som dömts att inte ha tillgång till någon teknologi. Han satt dock i fängelse vilket onekligen gör det “aningen lättare” att övervaka efterlevnaden.

1) Du kan låna access av någon annan, där den du lånar av är medveten om detta

Kommer det att bli straffbart att upplåta en från Internet blockerad person med Internet access? Om inte, så är det helt riskfritt att dela med sig av sin access. Kunder hos FON är ett specialfall här: Om jag har en FOn router, hur kan jag veta att min FON router inte accessas av någon som är Internet blockerad?

2) Du kan låna Internet access av den som är omedveten om detta

WLAN access finns ju numera överallt och att hitta öppna nätverk kräver inte att man behöver röra sig värst långt. Eftersom IPRED lagen dessutom gör att den vill fildela säkert kör med öppna WLAN så motverkar IRPED faktiskt verkan av en Internet avstängning eftersom min förutsägelse här är att vi kommer att få se allt fler öppna nätverk i syfte att omöjliggöra bevissäkring för upphovsrättsindustrin.

3) Du kan köpa access via ett av de otaliga sätt som finns att få tillgång till Internet utan att behöva uppge namn

- Internet caféer. Hur många av dessa kollar legitimation på alla sina kunder?

- Bibliotek (Argumentet för att ha datorer fritt tillgängliga på Bbibliotek är roliga att korsreferera med argumenten varför det är en dålig idé att blockera folk från Internet).

- Mobilt internet på prepaid basis (Tele2 erbjuder t.ex. detta som en variant av mobilt internet under varumärket Comviq – köp en USB sticka och börja surfa)

4) Du får access på köpet när du köper andra tjänster

- Det finns i princip ingen mobil såld de senaste 10 åren som inte också går att använda som access till Internet, antingen direkt via mobilen eller som mobilt modem via sladd, IR eller blåtand. Måste mobiloperatören blockera möjligheten att accessa Internet för denna kategori, eller måste man per definition också blockeras från rätten att köpa en mobiltelefon om man vill det?

Detta var ett axplock av de praktiska argumenten varför hela konceptet avstängning från Internet är absurt!

Generellt brukar man också säga att det är extremt kontraproduktivt att införa lagstiftning vars efterlevnad inte går att kontrollera eftersom det urholkar förtroendet för rättsväsendet!

Det finns så klart ett flertal teoretiska argument också;

- Demokrati – Det är en självklarhet att vi i ett fritt och demokratiskt sätt kan ta del av samhällsinformation och delta i samhällsdebatten.

- I inget annat fall har vi ett generellt yttrandeförbud. Det finns vissa saker som är kriminaliserade att säga och man döms för det som sagts; hets mot folkgrupp, avslöjande av statshemligheter och andra brott finns, men tidigare har ingen föreslagit att man skall belägga återfallsförbrytare här med ett generellt yttrandeförbud även avseende andra åsikter och uppgifter än de som är brottsliga. Ingen tänker tanken att förbjuda dömda nynazister att hålla föredrag om knyppling, musikens utveckling under 1800 talet, kurser i saxofon eller möjlighet att arbeta som grafisk designer eller något annat som alla medborgare har rätt till. Det beror på att lagstiftningen i ett fritt och demokratisk samhälle dömer efter handlingar. Dömda brevbombare förbjuds inte skicka vykort, folk som sexuellt trakasserat någon i telefon kan behålla sin telefon och folk som kissat publikt får inte tvångsmässigt en stomipåse för att omöjliggöra fortsatta brottslighet.

- Internet är ett medel, en funktion. Internet kommunikation och information; det är talförmåga, tidningar, telefon, brev, fax, reseguider, reklam och mycket annat på en gång. Att ta bort möjligheten till Internet är att handikappa en person bortom allt rim och reson. Det är en isoleringscell i frihet. Det finns INGET brott som där detta är en proportionell påföljd. INGET!

Internet är en viktig del av yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en del av det vi kalla grundlag. är Vi kan inte spärra internet för någon utan också acceptera att vi förnekar individer yttrandefrihet. Det är DJUPT och FUNDAMENTALT fel i ett demokratiskt samhälle.

Dagens sommar missade jag (skall lyssna på det när jag laddat ner det i kväll) men det var Roger Wallis som pratade bland annat om Antipiratbyrån.

http://www.sr.se/sida/artikel.aspx?programid=2071&artikel=2864660

Det jag däremot hörde var debatten vid 17.20 mellan Wallis och Henrik Pontén från Antipiratbyrån. Det som var slående var att det fördes två debatter – en om principen (Wallis) och en om sakfrågan (Pontén). Det är förmätet att göra sig till tolk för andra, men låt mig kommentera:

De flesta demokratier har ett absolut våldsmonopol från samhällets sida. Rättssystemet är det enda som stiftar lagar och ser till att efterlevnanden samt fastställer fall av övertramp och påför påföljder. Wallis högst relevanta invändning kan sammanfattas som att samhället kapitulerat från denna princip efter IPRED lagen – vi har inom ett rättsområde fått en privat rättsutövare. Antipiratbyrån blir en privat myndighet.

Pontén försvarar sig med att man inte gjort något olagligt. Antipiratbyrån kan ägna sig åt brottsprovokation, vilket inte är lagligt för poliser. man kan så klart diskutera i sak om Ponténs organisation håller sig inom lagens råmärken, men det är en sidodiskussion. Den viktiga är den Willis tar upp – skall vi privatisera rättsystemet?

Tänk tanken fullt ut; polisen hinner inte utreda alla brott och privata aktörer får ta hand om detta istället.

Försäkringsbolagen är en aktör som skulle kunna komma i fråga ofta. Tänk tanken att ditt försäkringsbolag börjar ;

-göra brottsutredningar för inbrott – ett brott som polisen sällan eller aldrig engagerar sig i eftersom uppklarningsprocenten i alla fall är så låg.

- börjar övervaka trafiken och om du gör för fort så höjer de premien

- gör stickprovsundersökningar i hem för att se att du vidtagit alla försiktighetsåtgärder som krävs för fullt försäkrinfgsutfall (och passar på att rapportera om du renoverat och underlaget för taxeringen ändrats)

MEN om det är så att brott är så frekventa att man inte kan säkra efterlevnaden, är det då fel på de rättsvårdande myndigheterna eller är det så att den allmänna rättsuppfattningen sprungit ifrån lagstiftningen och att det är där man skall börja i första hand.

Som jag tidigare tjatat om så är ideologi det jag röstat på eftersom ideologin är det som är långsiktigt – det ger en förutsägbarhet i sakfrågor. Det jag då inte kan förstå är M och FP – som representanter för liberalismen (eftersom moderaterna inte kan sägas vara någon konservativt parti) – har den åsikten de har i integritetsfrågor. Polisbatonger och statskontoll slår integritet. Om man har individen som utgångspunkt och lägger till lite utilititarism, hur kan övervarkning då bli viktigare än individens frihet och integritetens okränkbarhet? Jag tror att dessa två partier är fel ute och faktiskt manat fel ideologiskt. Näringslivet skapar förutsättningar för välstånd och vi skall skapa förutsättningar för välstånd genom att skapa förutsättningar för näringslivet. Men näringslivet kan nyttomaximera på ett sätt som kränker individer och det är samhällets ansvar att se till att det inte sker. Det är därför även den som är övertygad om att minimaliststater måste ha ett järngrepp om konkurrensfrågorna. Det är också därför de i mina ögon måste ha järnkoll på integritetsfrågorna.

Så var det valnatt och man hör samma gamla “vi har inte fått ut våra frågor” och “vi har fått genomslag för vår valplatform”. Jag fattar inte detta – jag tycker att jag försöker följa med men om man bortser från TV reklamen så känner jag inte att det varit någon större debatt. Det har varit ett val där nya partier gjort det på sakfrågor (PP: Integritet och fildelning, MP: Miljö) medan andra satsat på på personer och profiler; Marit Paulsen, Marita Ulvskog och AMC Bildt.

Jag erkänner – det är dåligt. Passionen väller upp och man kan inte stoppa sig. Man har en trygg hemmahamn som man uppskattar och man vet att de förföriska locktonerna inte kommer från något som är varaktigt. Varför sätta allt på spel för passionen? Inte fan vet jag, men nu har jag i alla fall bedragit partiet jag varit tillsammas med sedan gymnasietiden och röstat på Piratpartiet. Hur kunde jag?

Jag tycker kvalificerat illa om enfrågepartier och gillar att rösta på ideologier och partiprogram. I programmet ser man en lösning på hela skalan och ideologin ger en förutsägbarhet i frågor som inte täcks av programmet. Enfrågepartier är en “lös kanon” som kan skjuta lika skarpa kulor i helt oförutsägbara riktningar i frågor utanför Frågan med stort F. Miljöpartiet skulle från början bara rösta i miljöfrågor, men blev efterhand en vattenmelon – grön på ytan och röd innuti.

Frågan med stort F som är aktuell nu är egentligen en palett i häradet integritet och upphovsrätt. Precis som miljö är det fundamentala frågor. Frågan F är kopplad till vår syn på demokrati och kunskapsekonomin.

Enfrågepartier kan inte överleva långsiktigt – man måste ha en komplett lösning för att ha långsiktig trovärdighet. När den kompletta lösningen finns på plats så tenderar Frågan bli en av många och partiet måste ta ställning i frågor som gör att det inte längre går att ena alla som förvisso tycker samma om Frågan.

Men, enfrågepartier kan göra nytta. De kan kort- och långtsiktigt göra frågor tillallmängods och kraftsamla att medvetandegöra samhället om en viktig fråga, skapa engagemang för frågan och därmed kommer etablerade partier att behöva förhålla sig till Frågan.

För att få fokus på integritet och upphovsrätt under en mandatperiod – därför röstade jag på Piratpartiet, och jag skall aldrig göra det igen – det lovar jag!

Bevissäkring för fildelning avseende centrala tjänster (Som Pirate Bay) relativt enskilda fildelare, skiljer sig så klart mycket åt. I fallet Pirate Bay var bevisfrågorna underordnade – sakfakta låg på bordet, och det kokte ner till ren juridik. I fallet individer är det inte så “enkelt”. Brottet är kanske juridisk enklare, men här är bevissäkringen en nyckelfråga. Hur vet man att det är just personen X som fildelat. Den tekniska möjligheten att mäta når ju tillbaka till en IP adress, och med IPRED kan rättighetshavaren få ut ett personnamn som är hänförlig till denna person. Det är ju så att men stor sannolikhet är det namnet ansvarig för fildelningen, men är säkerheten tillräckligt hög för att uppfylla lagens krav på “bortom allt rimligt tvivel”? Det är min bedömning att så inte är fallet.

Klockor: Alla som samlat ihop bilder på en fest och sedan försökt visa dom i någon form av kronologisk ordning förstår vad jag menar. Klockorna i den tekniska utrustningen (kamerorna) är inte synkad. Den IP adress som min ISP tilldelat mig är oftast baserad på DHCP, alltså dynamisk tilldelning. Om någon vill veta vem som hade en viss IP vid en viss tid så kan ISP:n svara på det, baserat på sin klocka. Om den som ställer fråga är ett rättighetesinnehavare som gjort skärmdumpar vid en viss tid, hur vet man att deras klocka och ISP:ns klocka är synkade?

IP <-> Person: Det finns många faktorer som gör att man inte enkelt kan göra denna övergång; genom funktionen NAT (Netword Address Translation) kan flera datorer dela på en IP adress som man tilldelats DHCP funktionen hos ISP:n. Flera datorer anslutna till ISP:n gör ju att vem som helst av de anslutna kan vara den skyldige. Här finns ju typiskt sett ingen logggning.

IP <-> Person: Den som har en trådlös router kan ju välja att aktivera ett skydd, men alla gör inte det. Då kan man kanske anses vårdslös, men man har inte själv brutit mot upphovsrätten av vårdslöshet utan man har eventuellt möjliggjort att någon annan brutit mot upphovsrätten. Det är så klart inte prövat om denna vårdslöshet skulle kunna anses utgöra ett medverkansansvar. Det är långsökt men inte omöjligt.

Så, om man nu anser att en öppen WLAN router i princip gör det omöjligt för rättighetsinnehavarna att knyta ihop kedjan fildelning <-> IP <-> Person, så är detta intressant att läsa:

Mer än varannan svensk har inte säkrat sitt WLAN

Så kom då till slut domen. 100 sidor dom, men domslut och domskäl. Som de flesta andra med en åsikt i frågan har jag inte läst den, men konsekvenserna kan man ju resonera kring i alla fall.

Upphovsrättslobby agerar inom ett flertal områden och att dörren stängs juridisk är också givet;

• Man vill belägga att fler handlingar på området genom prejudicerande domar är dokumenterade som kriminella. Här är PirateBay domen av största vikt för dem. Eftersom huvudbrottet är utdelning har man under hela tiden kunnat komma åt den enskilde fildelaren, men det är så klart effektivare att stänga huvudvattenledningen än alla enskilda kranar.

• För att kunna få fram prejudicerande domar är det viktigt att kunna ha övertygande bevis i rätten, och det är här IPRED (som formellt heter “Civilrättsliga sanktioner på immaterialrättens område”) kommer in i bilden. Som jag sagt i tidigare inlägg är bevisvärdet av sådant man kan komma åt utan hurransaken mycket svagt, om man avsert den enskilda användaren.

Det logiska nästa steget är att verka för en blockering på ISP nivå, alltså att våra bredbandsleverantörer skall filtrera. Vi har redan ett sådant filter på plats i dag vad avser barnporr. Ett filter av denna typ är egentligen ett avsteg från den grundmurade demokratiska principen att vi har rätt att uttala oss och säga vad vi vill, men juridiskt får stå till svars för det som sagts. Att staten medverkar till att folk förhindras att säga något kallas censur och förknippas med diktaturer.

Detta filter är ju inget som praktiskt stör någon utan den bisarra lilla skara med denna böjelse, men att filtret finns har brutit den grundlagsskyddade yttrandefriheten och utgör en spricka i denna demokratiska grundpelare. Om alla verktyg finns det nu en uppenbar risk att vi får en ändamålsglidning där filtret också börjar användas på annat och då är man en bra bit in på det lutande plan som slutar i Gerogre Orwells 1984 samhälle.

Att upphovsrättslobbyn kommer att verka i filterriktningen är på något vis självklart eftersom det redan genomförts i Danmark. För min egen del känns det viktigt att därför verka för att filtreringen hanteras som myndighetsbeslut. Dagens hantering kringgås av ett hemlighetsmakeri, det finns ingen insyn i hur det sköts, man kan inte överklaga. Att ECPATs verksamhet är lovvärd är jag den förste att skriva under på men att ECPAT sätter gränserna för svensk yttrandefrihet köper jag inte alls. Det är ECPAT som de facto plockar fram listan på domännamn som skall filtreras. Jag är dock helt säker på att IFPI och BSA och andra kommer att vilka hamna i kategorin som har rätt att leverera in underlag till den listan.

Barnporrfiltret är en åtgärd som syftar till att förhindra något monumentalt motbjudande och kan därför tyckas som lovvärt, men genom det sätt som det är implementerat finns det nu en uppenbar risk att vi får en glidning som gör att vår demokrati blir kringskuren. Det är ingen utveckling vi skall medverka till!

I tidigare text har jag gått igenom rättsläget och synen på upphovsrätt. En annan dimension är ju samhällets insatser för att tvinga till efterlevnad av den lagstiftning som på ett så flagrant sätt lämnat det allmänna rättsmedvetandet långt bakom sig.

Det vi sett sedan tidigare är att fildelning av enstaka filer är ett ringa brott och därmed finns inte förutsättningar för husrannsakan. Detta diskuterades ivrigt för ett antal månader sedan. En bra sammanfattning finns här: Länk

Låt oss nu leka med tanken;

• Intressenter kan logga fildelare och den upplösning man har är att man kan fastslå vilken IP adress som använts vid fildelning.
• Genom IPRED lagen kan man begära ut upplysningar om vilken fysisk person som denna IP adress är hänförlig till
• MEN, den som anklagas kan alltid försvara sig genom att säga att man har ett öppet WLAN där gäster och folk som befinner sig inom radiotäckningen för accesspunkten kan ha utfört fildelningen
• ERGO; I princip kan man nog trots allt säga att husrannsakan fortfarande torde krävas för att bevisningen skall vara tillräcklig. En någorlunda begåvad fildelare annars kan tämligen enkelt visa att rekvisitet “bortom allt rimligt tvivel” faktiskt inte kan anses uppfyllt eftersom det faktiskt kan finnas många knutna till denna IP adress, både inom och kanske också utom hushållet

För att göra en lång historia kort så tar vi några rekvisit kring husrannsakan;

• För husrannsakan krävs fängelse i straffskalan
• Bara grovt upphovsrättsbrott är har fängelse i straffskalan
• Enstaka filer utför inte grovt brott.
• ERGO; den som bara delar enstaka filer riskerar inte husrannsakan.

Om man då tittar på tekniker som finns för fildelning så är väl Torrent den som numera först nämns och varje Torrent fil innehåller ju bara information om fildelning avseende ett verk. En fil, ett program, ett musikalbum och så vidare.

Så; min tankekedja är som följer;

• Ingen fällande dom utan husrannsakan
• Ingen husrannsakan utan multipla filer utdelade
• Torrent är bara ett verk i taget
• Om torrent används för fildelning är möjligheterna att beslå någon med bevisning som räcker för att brottet skall anses vara grovt mycket begränsande. Då måste multipla torrentar analyseras för att hitta IP adresser som förekommer i många.

Tar tacksamt emot synpunkter på detta.