Archive

Archive for the ‘yttrandefrihet’ Category

Patriarkatets nätkrigare

July 26th, 2013 No comments

Regeringen går till frontalangrepp mot “patriarkatets nätkrigare“. Bra eller dåligt?

 

Till att börja med så bör det väl i en demokrati finnas åsiktsfrihet.

Det är ingen naturlag att tycka att jämställdhet är det självklara tillståndet i ett samhälle. Det är inte olagligt att inte tro på jämställdhet, det är bara inte förenligt med med partitillhörighet i huvuddelen av de svenska riksdagspartierna.

Partierna är demokratins ideologiska motorer

Partierna bygger på ideologier och får statsstöd för sin verksamhet. PARTIER skall driva opinion, men att regeringen  använder skattemedel för att driva opinion är demokratiskt mycket tveksamt.

Nätet bara en spegel av vår samtid

Carl Bildt sa för en förskräcklig massa år sedan att allt som finns i samhället också finns på Internet. Det är huvudet på spiken då som nu. Nätet är inte en annan verklighet – det är samma verklighet där fysiska människor interagerar direkt, bara en annan sida av denna verklighet. Den absolut enda skillnaden är att på Internet så blir vi – om vi vill – avperonifierade. Vi kan spela roller. Vi kan ta ut svängarna och tömma åsiktsregistret i botten eftersom vi inte fullt ut kommer att behöva ta ansvar för detta. Det är skrämmande och förvandlar i sämsta fall folk till monster, men i bästa fall så är det oändligt högt i tak och i många forum sker diskussioner som aldrig hade kunnat komma tillstånd AFK.

Det är mot denna bakgrund jag är tveksam till regeringens initiativ.

 

# Jag tycker det är orätt att i en demokrati använda skattepengar till att förändra folks åsikter. Vi har redan idag omfattande statsbidrag till partier, som är de ideologibärande komponenterna i en demokrati. Partierna bör absolut driva opinion och skapa debatt.

Att informera folk så att dom själva kan dra slutsatser tycker jag är helt rimligt, vilket var fallet med Forum För Levande Historia. Här ger man historisk kunskap som förvisso är svårförenlig med antisemitism, men man säger inte att antisemitisk är fel eller uttryckligen försöker omvända antisemiter. Detta är ett demokratiskt relevant sätt att förändra åsikter, alltså fullt ut acceptera åsiktsfrihet men se till att folk bygger sina åsikter på fakta och inte fördomar. Att Forumet sedan inte självklart initialt också tittade på Sojvetunionens förintelse och jämställde den judiska utrotningen med det som drabbade romer, homosexuella och andra grupper är något jag tycker förtjänar kritik.

# Problemet att folk nyttjar nätet till häxjakter och förföljelser är besvärande. Men att begränsa sig till en förföljd/förföljande grupp är väl att titta på världen i en omvänd tratt. Man ser en väldigt liten del av omvärlden. En generell rätt till nätfrid vore mera relevant.

– Ingen borde behöva utsättas för någon form av förföljelse för sin åsikt, och överösas med invektiv, oavsett om det man är kvinna, HBTQ, Sverigedemokrat, muslim, jude, antisemit eller Djurgårdare.

– Den som ger sig in i leken får leken tåla, men sporten har alltid regler som definierar vad man får förväntas tåla. I hockey är ju tacklingar i princip juridiskt att betrakta som ringa misshandel, men det är en del av spelet och juridiken lämnar då spelet att bedöma. För att civil rättegång skall bli aktuellt kräves att spelare utövar ett våld som inte är förenligt med spelets idé och går utöver det som hanteras av sportens eget regelsystem. Rimligen kan detta appliceras analogt på debatter. Om Per Ström och Maria Sveland ger sig in i debatten så får dom räkna med att bli tilltufsade och får argument emot sig som är hårda, men det finns naturligtvis en nivå när påhoppen blir förtal och därmed brottsliga.

Alltså;

– Regeringen får gärna informera och förevisa fakta, men det är inte regeringens roll att driva opinion. Det får och skall partierna göra, och medlen som då skall användas är partiernas egna medel (förvisso hänförliga från skatteuppbörd men inte skattepengar direkt.

– Om Regeringen ser att Internet är ett forum där folk förtalas och trakasseras på ett sätt som är brottsligt så är det rimligt att rättsvårdande myndigheter tar tag i detta problem. Jag är säker på att fällande dom mot ett elakt nättroll skulle få andra att tänka sig för.

Not:

Vad tycker jag om jämställdhet då, för det måste ju någon dragit slutsatser om. Jag tror också att ett jämställt samhälle fungerar bättre. Inte för att jag är principiellt är för jämställdhet som princip, utan för att det är rationellt och därmed rimligt. Det finns biologiska skillnader som är svåra att bortförklara, och jag tror att skillnaderna går djupare än så. Jag tror att det finns könsrelaterade färdigheter. Så klart finns stora variationer inom respektive kön som är större än skillnaderna mellan könen, men det finns skillnader. Hjernevask – Del 1 – är MYCKET sevärd!

 

Bosse Hansson och “svartingar”

October 8th, 2012 No comments

Bosse Hansson har lyckats sitta på en pressläktare och säga något  som läckt ut i websändning. Det har skrivits några dussin blogposter i ämnet som är förbannade på Bosse. Aftonbladet definierar det som att det utbröt en “folkstorm” [1]. Frågan är om det ens – trots Aftonblades ihärdiga försök – kan definieras ens som en “folkfläkt”.

Det kommer alltid finnas ett behov av att kategorisera folk baserat på attribut som gör dem unika. Glasögonbärare, skåningar, Brommabor, låginkomsttagare, hörselskadade för att ta några exmpel. Dessa attribut avgränsar en minoritet.

Låt mig säga det här tydligt; folk kommer ALLTID att kategorisera andra baserat på olika attribut. Hudfärg kommer alltid att vara ett sådant attribut. Moralpaniken i att döpa om kategoribenämningar som laddats blir extremt patetisk. Ordet neger skall bytas ut mot “färgad”. “Färgad” är något som levereras i en ljus basfärg och sedan kolorerats i lämplig nyans. Levererades som “färgade” vita och den svarta färgen applicerades efteråt? Afrosvenskar – “ge mig ett bryt” för att direktöversätta ett anglosaxiskt uttryck.

Ett sätt att mobba är att på ett hånfullt sätt peka på att någon ingår i en minoritet och mena att det är en avvikelse. “Jag ingår i en majoritet – du är avvikande”. Mobbning löses inte genom att sluta indela personer i grupper, utan mobbning löses genom att hånfullheten adresseras. Mobbning löses genom att utpekande av av gruppering görs i exkluderade syfte.

Det har inte direkt med saken att göra, men jag kommer fram till det gång på gång: Svenska samhället är ohyggligt räddhågset och söker anledningar att själva vara “kränkta” Kränkthet för att få sina “15 minutes of fame” är en folksjukdom. Att hitta exempel på där andra blir “kränkta” (ofta utan att dom själva visste om det innan) är en journalistisk grundprincip. Kränkta via ombud. Den politiska korrekthetens jackpot. Ju svårare detta är att hitta, desto minde saker måste vi blåsa upp för att hitta kränkta.

Den negativa laddningen i ordet “svarting” ligger i ditt eget betraktande öga. Det är din egen fördom du exponerar. Om man inte tycker att det är nedsättande att vara svart kan man lika gärna påstå att detta var en hyllning, men för att komma fram till den slutsatsen måste man komma över sin egen “kränkthet by proxy” och egna fördomar. Kejsaren var faktiskt naken!

Categories: politik, yttrandefrihet Tags:

Tintin är dagens PK offer …

September 25th, 2012 No comments

Alla verk som någonsin skapas kommer att vara färgade av sin samtid. Man kan inte bortse från att allt uppstår i en kontext, och ingen kan frigöra sig helt från den. Det betyder så klart att allt som skapades förr kommer att spegla den tidens allmänna syn på andra kulturer, folk med annan hudfärg och annan sexuell läggning.

Vägen till ett fritt och öppet samhälle går genom yttrandefrihet, kunskap och transparens.

Hur skall vi förstå vad som fanns förr om vi inte kan ta del av det? Varför skall ett ett antal självutnämnda censorer förvägra oss tillgång till världsbilden från förr? Skall vi dra tillbaka alla böcker med inslag av xenofobi, homofobi och vilken annan typ av reservation och negativism mot allt det politiskt korrekta idag inkluderar?

Så klart skall vi tillhandahålla allt och låta folk genom kunskap och ett fritt informationsutbyte bilda sin egen uppfattning. Sätt stopp för Kulturhusets PK tokerier och i den mån det finns andra seriealbum i samlingarna, så hör Tintin också hemma där!

Categories: censur, demokrati, politik, yttrandefrihet Tags:

Datalagringsdirektivet

January 27th, 2011 1 comment

Det finns så klart oerhört mycket att säga om datalagringsdirektivet samt den lag som kommer att införas i Sverige som en konsekvens.

Jag besökte PTS hearing under gårdgen (26/1) samt har debatterat i lite olika forum. Här kommer lite delar av det jag sagt i de olika forumen ;

Steg 1 – Syfte:
Om vi börjar med dom bakomliggande syftena, vad vill lagstiftaren?

Datalagrinddirektivet syftar till att få möjlighet att dokumentera kommunikation mellan två punkter.

Steg 2 – Vem omfattas/teknikneutralitet:

Men om syftet är att i rätten visa att Hells Angelskillen ringde sitt samtal från en given position där ett grovt brott begicks eller med en viss person för att styrka koppling mellan dem, så är det intresset samma oavsett om personen använder mobiloperatörens egna taltjänst eller en tjänst som använder mobilens IP koppling, sedan kan den tjänsten i sin tur heta det är Skype, Viber, Google talk, Roger Wilco (finns det fortfarande?) eller vara röstkanalen i “Warcraft for iPhone”.

Inom konkurrensrätten pratar man om “substituerbarhet” (Fallet “United brands”; Är bananer på” marknaden bananer” eller är “marknaden frukt”?). Samma tankegång kan appliceras här; konkurrerar Skype med traditionell telefoni? Gör Viber det? Gör röstsamtalen i WoW det? Det sista fallet är kantboll eftersom ingen skaffar WoW för att ringa, men alla dom andra fallen är ekvivalenta för mig. Hell yes att dom konkurrerar. WVoIP var ju en kategori jag själv var mycket nyfiken på för något år sedan. Det finns spelare som levererar detta, men om “W” är Wireless som i WLAN eller som i 3G, LTE, WiMax kan ju inte spela roll.
  • Moduleringsteknologi i radiogränssnittet är orimligt som kriterium,
  • om det är kretskopplat eller paketförmedlat dito (maritimoperatören Seanet har ett all IP network. Blir kretskopplat först i kopplingen mellan växel och omvärld).
  • Spelar då adresseringen (t.ex. allokering ut nummerplanen, se E.164) roll för substituerbarheten? Om jag har Viber och inte kan ringa min far eftersom han bara har E.164 – är det då en telefonitjänst? Om Viber skaffar en “Viber out” – blir det då en telefonitjänst? För mig är det också orimligt som kriterium.

Min slutsats måste bli: Från myndighetshåll med brottsbeivrande och bevissäkring som enda mål så hade jag tyckte det var helt ointressant hur man rubricerar tjänsten när den realiserar syftet röstkommunikation via två anslutningspunkter. Jag hävdar att taltjänsten som mobiloperatören levererar, den som kan levereras av VoIP klient som finns inbyggd i mobilen, de som kan laddas ned som särskilda applikationer eller den som kan realiseras via den i telefonen inbyggda browsern i princip levererar samma substituerbara tjänster och borde hanteras på samma sätt regulatoriskt.

Det råder ingen teknikneutralitet utan fåren skall delas in i två kategorier “bara för att”. För den som inte vill bli lagrad är det sålunda synnerligen enkelt att välja en tjänst som inte omfattas, så är det bara att kommunicera utan att riskera drabbas av lagring.

Steg 3 – Ekonomi

Den ekonomiska modell man valt är att operatörerna inför lösningen och står för kostnaderna, men man täcker sedan marginalkostnaden för varje uthämtning av uppgifterna. Med ekonomiska termer betyder det att CAPEX får man absorbera själv som operatör medan OPEX kan myndigheterna täcka.

Slutsatsen så här långt; det blir en belastning att behöva göra lagringen och alla belastningar utgör konkurrensnackdelar för den som drabbas av belastningen.

Steg 4 – Vem vill vad;
Vem vill ha en distinktion och vill hitta en argumentation för skiljelinjer? Så klart den som vill slippa reglering, med de konkurrensfördelar detta betyder.
Den som levererar en tjänst och vill slippa reglering. Att argumentera att en IP buren tjänst faller utanför kan sannolikt göra det med framgång, och det är sannolikt primärt företag som levererar IP baserad telefoni som vill stå utanför, och vill visa på (artificiella) skiljelinjer.

Mobiloperatörerna (och det är primärt dom som är intressanta eftersom det är enheter som både kan leverera tal och data)står sannolikt på andra sidan och vill både att reglerna per se skall vara minimalt ingripande, men också att dom skall drabba alla lika.

Anmälan mot Apple

December 23rd, 2010 17 comments

Igår skickade jag in min anmälan om Apples missbruk av dominerande ställning. Jag skulle väl kanske först postat texten här för synpunkter och därmed kunna debugga texten ett varv till, men nu har den gått och jag ser fram emot resultatet.

Uppdatering;

Har fått lite kommentarer från Konkurrensverket och dessutom mediaintresse för frågan, varför jag har uppdaterat min anmälan och insänt en Version 1.1. För läsarna av denna blog bifogas anmälan igen här:

Anmälan mot Apple

Synpunkter tages tacksamt emot, även avseende språkliga konstigheter och eventuella stavfel.

Assange gripen …

December 7th, 2010 No comments

Demokrati är en krånglig sak, på samma sätt som integritet.

Dom är fenomen som aldrig kan vara helt absoluta – det måste finns ramverk som kanske begränsar.

Vår demokrati bygger på valkretsar och vi har en undre gräns för representation. Det betyder att den som har anhängare nog att uppnå 1/349 del av antalet röster inte blir representerad.

Yttrandefriheten var tidigare absolut. Man fick publicera vad man ville men naturligtvis med konsekvenser för den som publicerade något olagligt. Friheter får inte inkräkta otillbörligt på andras friheter. Förtal, hets mot folkgrupp och annat är olagligt, men också rimligt.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip – allt som staten producerar är en allmän handling och allt som inte beläggs med sekretess är också en offentlig handling. Motsvarande princip finns inte i alla länder och även inom EU har man stött på problem med att denna transparens inte fanns naturlig och självklart för alla.

Vår demokrati bygger på en maktdelning mellan den lagstiftande makten (riksdagen), dem dömande makten (domstolarna) och den granskande makten (journalister). Journalister förväntas i sitt DNA ha inprogrammerat att alltid bevaka och granska. Att gräva där det luktar och exponera det som makten vill gömma. Det gör man inte för att gotta sig i avslöjanden (på det sätt som tabloider misstolkat sitt uppdrag) utan för att vi vet att makt korrumperar och utan någon som granskar så riskerar vi hänfalla åt korruption.

Men vem granskar granskaren? Jo granskaren själv! Genom en fri press som granskar makten, så granskar dom både den lagstiftande, dömande och andra representanter för den granskande makten.

Vad som hänt i fallet Wikileak är att vi fått en global spelare, en tredje statsmakt på global nivå, och det blir helt uppenbart att den tredje statsmakten lokalt faktiskt förslappats till oigenkännlighet. Wikileak gör ju det vi vill att media skall göra. Alltså mycket mindre att rapportera om intima detaljer avseende årets Idoldeltagare och mycket mera att se på makroperspektivet. Delar av världspolitiken är tveklöst korrupt. Norges köp av stridsflygplan är ett exempel där faktisk prestanda inte spelade roll utan beslutet var baserat på andra, helt informella grunder. kriget i Irak startades utan sakliga skäl och genomförs på ett sätt som delvis strider mot internationell lag. Internationell lag blir ju meningslös om den bara gäller mindre stater.

För mig är hela Wikileak affären en fråga om vi tror på ett fritt och öppet samhälle, eller ett där Whistleblowers fängslad, trafik övervakas, uttalanden censureras och där internationella lagar och regler bara gäller vissa. Kommersiella krafter fegar ut – EveryDNS, Amazon, Paypal, Mastercard med flera – och visar att CSR strävanden bara är tomma ord. Politiker vill använda sitt politiska inflytande till att täcka över det som luktar illa istället för att hålla rent.

För mig är det obegripligt att teaparty rörelsen vill ha en minimalistisk stat men samtidigt strävar efter diktatoriska inskränkningar på yttrandefriheten. Det går inte ihop.

Det är här goda krafter måste förena sig – erbjuda serverkapacitet, bidra ekonomiskt och tala ut på dom forum man ha tillgång till. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

“In a free society, we are supposed to know the truth. In a society where truth becomes treason, we are in big trouble.”

Snaran dras åt kring Wikileaks

December 5th, 2010 No comments

Demokrati bygger på ett antal fri och rättigheter. Generationer slåss för att nå detta, för att vi skall njuta av de fördelar det medför. Tro nu för all del inte att dessa fri och rättigheter går att ta för givna. Det är inte så att status vi uppnått är statisk och kan tas för givet. Det finns tillfällen när det uppnådda ifrågasätts. Det finns tillfällen när det utmanas. Det finns tillfällen när vi antingen accepterar att dagens situation kommer att försämras eller ta strid. Anglosaxerna har ofta uttryck som känns i hela kroppen för vissa saker och jag skulle säga att “defining moment” är ett sådan.

Wikileaks skapar transparens. Dom går möjligen längre än vad den svenska offentlighetsprincipen går, men i allt väsentligt bidrar dom till transparens och har redan visat på hyckleri. För svenskt vidkommande så är väl det enda intressanta att  Norge aldrig ville köpa JAS Gripen (men vi fick vara med och vara statist i det som föreställde en upphandling) och att Urban Ahlin ville ha internationell draghjälp för att släta över att sossarna inte har någon vision och politik utöver att tycka illa om allianspolitiken.

Wikileaks har inte läckt något som skulle vara olagligt, vilket väl också illustreras av att det kunnat återgetts av ett antal tidningar i många olika länder.

Ändå ser vi att paypal drar in Wikileaks konto, amerikanska myndigheter förbjuder sina anställda att ta del av uppgifterna, EveryDNS drar in sin DNS service och det pågår en stor DDoS attack riktad mot Wikileaks.

Det pågår ett krig därute som jag hoppas ni alla förstår. Det pågår ett krig som delar världen i sidan där en vill att information skall ägas styras och kontrolleras av regimer och en som vill att informationen skall vara tillgänglig. Vi vill styras av god krafter men vi vet att makt korrumperar. Av den anledning måste vi har yttrandefrihet så att den som riskerar korrumperas av marken exponeras. Korruption gynnas av icke-transparens.

Vill du värna om yttrandefriheten som en grundläggande fri och rättighet? Det kan du sannolikt göra! Hjälp Wikileaks att tillhandahålla utöva sin yttrandefrihet trots det yttre hotet. Om du har en server som kan hjälpa till att leverera kapacitet som kan avlasta och göra attackerna verkningslösa, använde denna sida.

Burka och religionsfrihet

August 8th, 2010 6 comments

Jag tror att man statistiskt kan belägga att vi fått en glidning högerut. För den som är positiv till borgliga regeringar är det positivt, men en negativ sidoeffekt förefaller vara ett antal högerpopulistiska ytterlighetspartier etableras och växer. Deras direkta inverkan är tämligen överdriven, men däremot talas det lite mindre om deras indirekta verkan. När Jan Björklund (FP) plötsligt kliver fram och talar om burka och niqab förbud så är det exempel på den indirekta verkan som Svergiedemokraterna och den generella trenden i Europa lett till. Det är en skam och Bengt Westerberg, den svenska politiska ledare som mest rakryggat stått upp mot främlingsfientlighet och intolerans, måste vara bitter över vad efterträdaren nu håller på att göra.

Sverige är ett land utan statsreligion. Det betyder att ingen religion skall favoriseras eller för den delen diskrimineras.

Alltså; vi har lagstiftning som gäller för staten Sverige. All religiösa traditioner som strider mot svensk lag är olagliga och dessa sedvänjor får inte utövas i Sverige, men i gengäld är alla traditioner som INTE strider mot svensk lag alltså per definition tillåtna. Det betyder att det är HELT OK bära torshammare eller kors runt halsen, låta bli att äta dagtid under en hel månad, dricka vin och äta bröd i särskilda lokaler, knacka på och försöka locka folk till medlemskap i en kyrka som ger access till en av de 144 000 platserna i himlen eller att bära viss klädedräkt.

Olika delar av kroppen är privata i olika religioner, på samma sätt som viss mat är oren. Så vitt jag förstår är kvinnors hår en viktig komponent inom Islam och skall döljas. I västvärlden är penis, pubeshår och kvinnors bröstvårtor så privata att de måste döljas. Ingetdera är ju mer eller mindre logiskt, eller hur? Att en muslimsk kvinna av vill dölja sitt hår kan inte bedömas annorlunda än att en “svensk” kvinna vill dölja sina bröstvårtor. Ingen skulle se det rimliga i att införa lagstiftning som skulle tvinga “svenska” kvinnor att visa bröstvårtorna vilket är helt jämförbart med ett tvång att visa håret.

Vad Björklund gör är uppenbart; han fiskar i grumliga vatten. Det har inte ett dyft med jämställdhet att göra – det är islamofobi rakt av och det är en skam!

Personlig integritet – behöver vi det?

July 19th, 2010 No comments

Efter att spenderat en del tid med att formulera mig på en mailinglista så tyckte jag att jag lika väl kan återge inlägget i publik form också. Den är omarbetad men fortfarande lika osammanhängande 😉 Håll till godo:

Vi har ju gått från ett slag om rätt till integritet [1] till att folk kapitulerat rätten till ett privatliv [2]. Jag har faktiskt inte gett upp kampen och få saker irriterar mig mer än uttalanden om att bara den som har något att dölja värnar om personlig integritet.

Som sagts flera gånger i den typ av debatt finns det många dimensioner och om jag skall koka ner det till mina rubriker;

# Jag skall kunna välja min nivå på integritet

Var går gränsen för integriteten? Den är -och måste vara – individuell. Vi är de flesta överens om att när man står på scen har man lämnat ut sig och får tåla uppmärksamhet och granskning. Vi är sannolikt också överens om att när vi stänger dörren till sovrummet eller toaletten så är det för att vi inte vill dela den stunden med någon utanför. Vissa tycker nog att allt som är utanför scenen är privat och andra delar med sig av allt; position via Gowalla, sin vikt via sin nya WiFi anslutna våg, musikval i form när Spotify publicerar aktuell låt på Twitter, senaste beställda böcker från boksiten på Facebookprofilen och så vidare. man kan komma i princip hur nära som helst om man bara vill.

Visst är det så att Facebook lanserat möjligheter att bli mera privat och segmentera sin information, men samtidigt är det så att FB själva har all information och fulla möjligheter till profiling. Google knyter mer och mer till kontot, men full historik och jag hjälper dem naivt och fullt medvetet i deras datainsamling över mitt nätbeteende. Fler och fler samlar mycket data som säger väldigt mycket om dig som person.

Det betyder att jag är emot påtvingade integritetsbrott – FRA som ett exempel – som betyder att någon annan kan fatta beslut om min integritet. Någon får rätt att samla in och analysera, och dessutom samlar man på sig enorma mängder överskottsinformation.

Missförstå mig rätt; vi måste ha en säkerhetstjänst som värnar om rikets säkerhet och en del myndighetsutövning kommer att kränka min integritet, men juridiken måste beakta båda sidor och välja en nivå som är ändamålsenlig. När integriteten skall kränkas måste det finnas sakliga skäl, gärna en rättslig prövning, insyn i motiv och beslut. Faran ligger i överskottsinformation och ändamålsglidning. Faran uppstår när inte granskaren granskas.

# Jag skall äga min information.

Johan SvH håller på med en Facebookkonkurrent. Jag tror inte att det blir färdig och om jag har fel där så tror jag aldrig den når kritisk massa, men jag hoppas innerligt att jag har fel. En av poängerna är att man äger sin information. Den allmänna uppfattningen är att man inte kan radera ett Facebook konto – bara inaktivera det. Detta är förvisso fel – man KAN döda ett konto, även om det tar två veckor att gå igenom och med tanke på den utbredda missuppfattningen så är det inte en känd möjlighet. Poängen är att jag inte vill att Facebook skall äga eller ens kunna förfoga över information jag valt att lagra där – det är min information. När jag publicerar en bild på Facebook så gör jag det för att dela bilden med mina vänner – jag gör det inte för att Facebook skall kunna sälja den till någon och inte heller för att varken Facebook, eller ännu värre en godtycklig partner till dem, skall kunna använda den för sina syften.

Som en delmängd av mitt ägande ingår också att jag vill kunna efterskänka rätten; jag har upphovsrätt till mina texter och bilder, men jag vill kunna välja om min kanal skall få använda dem (bilder på Facebook) och villkoren för detta. Jag vill kunna göra allt till Creative Common, ge Facebook rätt att sälja dem eller bara visa dem på Facebook utan att ge någon annan rätt att förfoga över bilderna alls – om JAG vill det.

# Nyfikenhet – jag vill se det du försöker hålla hemligt

Som gammal lågnivåhacker vill jag ta reda på hemligheter. Om det finns ett låst skåp så vill jag titta in, och om ägaren säger att det inte finns något i så vill man kolla (inget är mer spännande än det dolda när ägaren understryker att det inte är spännande). Enöga stjäl kassaskåpet från Dunderklumpen men det innehåller ju bara en sten, en blomma, en fjäder och frihetens luft…. [3] … Det är det faktum att det är ett kassaskåp som gör det spännande. “It’s not the having, it’s the getting” som man säger på utrikiska. Vi köar framför innestället med kö. Är det det bästa stället? Freemium är modellen där du får ta del av innehåll gratis, men inte allt – för det måste du betala. Håll med om att det är lockande att betala för att ta del av det som du inte har tillgång till idag?

Tror du att nyfikenheten försvinner bara för att överskottsinformationen samlas upp professionellt? Glöm det! Nyfikenhet finns i vårt DNA.

Som jag redan noterat och jag vill upprepa; Faran ligger i överskottsinformation och ändamålsglidning. Faran uppstår när inte granskaren granskas.

# Majoritetens informationsdiktatur

Min fru vägrar Facebook och irriteras ständigt att hon som konsekvens hamnar utanför det sociala “nyhetsflödet”. Färre och färre skriver brev, mailar och messar. Man postar uppdateringar på Facebook och så förväntas man notifierat intresserade. Alla måste har internet och alla måste ha telefon med tonval, annars hamnar man utanför och får skylla sig själv.

Denna punkt är jag oerhört kluven till; man kan stå utanför och får ta konsekvenser av detta – det är ju rimligt. Jag kan ju inte kräva av minna vänner att dom skall kommunicera med just mig och inte heller att dom anpassar den generella uppdateringen till multipla kanaler för att vara säger på att dom når mig. Jag kan ju inte prenumerera på SvD och klaga över att jag inte kan läsa DN debatt – jag har ju gjort mitt val som jag kan ändra. Men när valet att kliva på har en massa andra effekter än bara möjligheten att ta del av andras information, så blir det mera tveksamt. Det blir som att tvinga på folk att vara medlemmar i kyrkan för att kunna låna böcker på biblioteket, att vara medlem i SD för att fira Midsommar, att vara med i Metall (som skänker pengar till Socialdemokraterna varje år) för att omfattas av facklig trygghet inom vissa yrkesgrupper. (Måhända dåligt valda exempel – häng inte upp er på detaljerna i detta utan principen att man riskerar behöva sälja ut en övertygelse för att få del av något som inte har en direkt koppling till övertygelsen).

Vi tvingar folk i att kapitulera sin integritet för att kunna ta del av det sociala nyhetsflödet – det är haken så är svår att se som god.

______________________________________________________________

[1] Minns särskilt ett nyhetsreportage där Anita Bondestam porträtterades och halva inslaget visade när hon målade läpparna. Hennes kamp för personlig integritet förminskades genom att hon illustrerades som en bimbo. Samtidigt måste ju sägas att man famlade; en bruten arm i en liten församling blev ett fällt fall, vilket ju framstår som helt orimligt. Därmed inte sagt att kampen var principiellt fel.
[2] http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3840122 – Fortsätter att öka och även beroendet.
[3] http://www.sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?itemid=4929&type=MOVIE&iv=Story

Presstöd och yttrandefrihet

April 24th, 2010 No comments

Demokrati är en krånglig lösning. Inte nog med att det är så många som får lov att tycka, utan det är också så att alla dom som tycker “fel” får tycka det dom gör helt ostraffat. Inte nog med det, yttrandefriheten gör också att dom också får ge uttryck för sina “felaktiga” åsikter, även detta helt ostraffat. Nu är vi dock en hygglig majoritet som håller med Churchill om att demokrati är den minst dåliga av alla styrelseformer för ett land och demokrati utan yttrandefrihet är faktiskt en skendemokrati. Utan yttrandefrihet – ingen äkta demokrati!

Presstöd finns för att värna om yttrandefriheten. 1965 började staten subventionera pressen för att säkra att pressen finns kvar och bromsa den utveckling av tidningsdöd som börjat. I direktiven till den senaste utredningen (Presskommittén 2004 – betänkande publicerat som SOU 2006:8) avseende presstöd kan läsas att man skall bland annat:

Utgångspunkten för kommitténs arbete har varit att vårt statsskick
med representativ demokrati skall fördjupas och förstärkas. Enligt
kommitténs bedömning är det för funktionen av vårt statsskick
inte tillräckligt att medborgarna tillförsäkras grundläggande demokratiska
rättigheter såsom yttrande-, informations- och tryckfrihet.
En vital och för statskicket nödvändig opinionsbildning förutsätter
att medborgarna har tillgång till och aktivt tar del av fora som
fullgör följande tre uppgifter: 1) informationsuppgiften; uppgiften
att förse medborgarna med sådan information att de fritt och
självständigt kan ta ställning i samhällsfrågor, 2) granskningsuppgiften;
uppgiften att verka som självständiga aktörer och att granska
att den offentliga makten utövas under lagarna, samt 3) forumuppgiften;
uppgiften att låta olika åsikter och kulturyttringar
komma till tals. Utifrån detta perspektiv spelar massmedierna en
central roll i vårt demokratiska system. Staten bör verka för att
förhållandena på massmediemarknaden är sådana att medborgarna
kan ges tillgång till en mångfald massmedier som fullgör de tre
nämnda uppgifterna.
Kommitténs bedömning är att dagstidningarna alltjämt fyller en
mycket viktig funktion för medborgarnas möjligheter att hålla sig
informerade om och delta i frågor av betydelse för samhällslivet
samt att det inte finns någon anledning att tro att dagspressens
betydelse härvidlag kommer att minska under överblickbar framtid.
Den abonnerade dagspressen är och kommer att vara en huvudkälla
för medborgare att informera sig om och delta i en för statsskicket
betydelsefull och vital opinionsbildning.

Så om presstödet syftar till att säkra en mångfald av yttranden inom ramen för yttrandefriheten känns det rakt av skenheligt att opponera sig när man ogillar yttrandena. En förutsättning i rättstillämpning måste också vara någon form av förutsägbarhet och likabehandlingsprincip. Man kan inte förvägra vissa grupper yttrandefrihet eller behandla dem annorlunda bara för att de representerar åsikter som avviker kraftigt från ens egna. Ja, även odemokratiska åsikter måste kunna få uttryckas i en äkta demokrati. Annars blir det en “majoritetens diktatur”.

Slutsatsen; antingen så accepterar man tidningsstöd med transparenta principer, vilka också kan leda till att politisk extremism kan få presstöd (men därmed också hamnar under luppen och riskerar fällas för brott i yttrandena, som kanske passerat obemärkta inom ramen för de mindre upplagor avsaknad av presstöd hade lett till) eller så tycker man att presstöd är en politisk dinosaurie som överlevt sig själv och bör avlivas innan den ställer till mer elände.

Jag kan varmt rekommendera läsning av en av reservationerna mot betänkandet från Presskommittén 2004 (SOU 2006:8); se sidan 433 av Birgit Friggebo (fp) och Mats Johansson (m)

Det är inte statens uppgift att med cirka en halv miljard per år av
skattemedel gynna vissa privata medieföretag på andras bekostnad.
Att täcka kostnaderna för privatägd medieproduktion bör på en
högkommersiell konkurrensmarknad vara en angelägenhet mellan
producent och konsument.

och

Även mångfaldsargumentet kan i takt med medieexplosionen
anses överspelat. Det råder ingen brist på mångfald i åsiktsbildningen
i svensk samhällsdebatt i stort, vilket denna utredning också
slår fast (s. 140):
Mot bakgrund av datoriseringen i samhället och den ökande räckvidden
av Internet framstår numera kostnaderna för en enskild att
publicera och distribuera information elektroniskt som överkomliga.
Ur ett kostnadsperspektiv torde det därför inte längre finnas några
egentliga hinder för enskilda att komma till tals och nå ut till ett stort
antal människor. Professionaliseringen av medierna innebär också att dagens verklighet
är en annan än då stödverksamheten inleddes. Idag utgår
nyhetsarbetet sedan länge från andra värderingar än under den tid
då framförallt socialdemokratiska tidningar var partipolitiskt orienterade.
Den dokumenterade vänsterdominansen i journalistkåren
och den politiska korrekthetens konformism är i detta avseende ett
större mångfaldsproblem än ägandeförhållandena.

Categories: demokrati, politik, yttrandefrihet Tags: