Tveklöst är det så att det går trender i ord och uttryck. Ordet “man” som en opersonlig omskrivning för “jag” var länge något jag hängde upp mig på. Nu florerar ofoget med “jag känner” som ett substitut för “jag tycker”. Varför detta? Man kan ställas till svars för det man tycker men inte det man känner. Är det så enkelt att det är uttryck för samma sak; En feghet att som objekt stå för det man gör och tycker?
Roamingspärrar
Tidningen mobil har en artikel om roamingtaxan när man roamar och använder data, där operatörer från 1 mars skall ha en tjänst som spärrar för överförbrukning.
Det framgår av både kommentarer och citat i tidningen att det finns kompetensbrister på många händer i frågan.
Först – Internationall roaming, så avräknas det
Internationall roaming mellan operatörer mäts och avräknas mellan operatörer baserat på ett system som heter TAP. Varje operatör som agerar värd för utländska roamare sänder “händelser” (Call Detail Records, alltså records om varje event i nätet) i TAP formatet. Kraven från GSM Associationen är att dessa i normalfallet skall levereras inom 36 timmar, men i extraordinära fall skall dom accepteras upp till 30 dagar. Operatörerna kan själv komma överens om att även äldre CDRer kan accepteras, men det sker endast undantagsvis.
Sedan – Internationell roaming och “Fraud” och vårdslös överförbrukning
Roaming var tidigt ett område som attraherade bedragare. Redan på NMT450 tiden fanns metoder för detta. Då klonade man identiteter i existerande mobiler, vilket funktionen SIS skulle förhindra i ett senare skede. Det hann dock inte så igenom fullt ut innan MNT dog ut.
När GSM introducerades fanns det alltså redan från början inbyggt tekniska spärrar i form av autenticering och varningsrapportering benämnda “High Usage Reports” (HUR). GSM Associationen har krav på HUR; om en kunds förbrukning i ett givet nät passerade en viss nivå på 24 timmar så skall besöksnätet faxa en rapport till hemmanätet. Uteblev faxen så blev besöksnätet ansvarig för om hemmanätet inte lyckades få betalt för denna förbrukning.
Under införande är numera NRTRDE (Near Real Time Roaming Data Exchange) som betyder att besöksnätet skicka en ström av råa CDRer i ett enkelt format, vilket är tänkt att matas in i ett FDS (Fraud Detection System) som bums skall kunna analysera och varna för överförbrukning, på samma sätt som man traditionellt gjort för nationell trafik. Har man lanserat NRTRDE så har man som operatör bara fyra timmar på sig att leverera CDR:erna, annars övergår ansvaret för att hemmaoperatören inte kan få betalt.
Detta är förutsättningarna för att detektera användande baserat på data som levererats från besöksnätet, MEN – och detta är ett stort men – i de flesta fall kan man som hemmanät detektera direkt i realtid baserat på data som redan finns i hemmanätet;
# Utgående SMS skickas via den egna meddelandecentralen (Det som heter SMSC i mobilen). Hemmanätet kan välja att debitera kunden baserat på en CDR från SCMS:t eller den man får via TAP. Den som kommer från SMSC:t har samma realitidsproduktion som de som skickas i hemmanätet.
# Mottagna samtal går alltid via hemmanätet, eftersom man tekniskt tar emot samtalet i hemmanätet och därefter sker en medflyttning till den utländska destinationen. Även är kan hemmanätet att välja om man vill debitera baserat på CDRen från den egna växeln, eller den som kommer via TAP från besöksnätet. Fördelarna med att ta CDR:en från TAP är att den kan innehålla en “airtime charge” som man vill belasta kunden med för fall där besöksnätet tar betalt för mottaget samtal (USA, Thailand, Hong Kong och några länder till). Den andra fördelen är att TAP CDRen alltid innehåller korrekt tid i besöksnätet, medan den som genererats hemma är korrekt efter klockan i hemlandet då samtalet genomfördes. Men som sagt; den som genereras hemma är realtid på samma sätt som de som tas emot i hemmanätet, så allt som kan blockera nationella samtal för tekniskt sett också kunna blocka roamande samtal.
# Data kan hanteras på två olika sätt; tekniskt optimalt må vara att besöksnätet kopplar data direkt till publika internet (“VPMN routing”), men så sker i mycket få – om ens något – fall. Istället är det så att hemmanätet routar hem trafiken och bestämmer där hur den skall lämnas till publika internet (“HPMN routing”). Man får CDRer från besöksnätet i form av CDR:er i TAP, genererade av noden SGSN, men alltså också från den lokala noden GGSN. Data från GGSN är tillgänglig i realtid precis på samma sätt som trafik genererad i hemmanätet. Huvuddelen av de svenska operatörerna har funktioner för att strypa data över en viss volym, och denna spärr finns med stor sannolikhet implementerad i GGSN. Funktionellt bör det därför inte vara oöverstigligt att implementera en strypning och spärr även på den monetära dimensionen av roamingtrafiken.
# Det enda trafikslag som hemmaoperatören inte har realtids kontroll över är alltså utgående samtal. Här är man beroende av den utländska operatören för att få data, dock med undantag för fall där funktionen CAMEL är implementerad. Finns CAMEL – i rätt fas – så har man faktiskt också koll på utgående samtal i realtid.
Som direkta kommentarer till det som framgår
– Realtidsdebitering mellan operatörer behöver inte alls införas innan hemmaoperatören har tekniska förutsättningar för att införa spärrar och restriktioner avseende data-roaming. Hemmaoperatörerna kan och bör debitera kund på GGSN data och eftersom det är ju en spärr på hur mycket slutkunden debiteras som krävs – inte på det som debiteras mellan operatörerna – så har man ALL relevant information tillgänglig i realtid.
– En obetydligt andel av världens operatörer använder numera mark-up (alltså där man applicerar en procentsats på den grossisttaxa man erlägger till den utländska operatören). Det är bara Tele2 som tillämpar denna princip av de svenska operatörerna. Huvuddelen av världens operatörer övergav denna debiteringsprincip för över tio år sedan.
Däremot vill jag hålla med om en sak; Teleoperatörer är slagskepp – dom vänder inte på 5 öringar och kan inte rimligen avkrävas detta. Alla som avkrävs en tillgänglighet på närmare 100% måste också tillerkännas en rätt att utveckla och sedan testa under kontrollerade formen för att inte riskera stabiliteten.
Twitter [SWE]
[Ett första utkast – jag fortsätter när jag får tid och ork]
En person i min bekantskapskrets som ville veta hur man förklarar Twitter. Det är en oändlig fråga att svara på, men nedan bidrar jag med mina tankar kring ämnet;
Det snackas massor om sociala media och disruptiva media. I ärlighetens namn är det mest navelskådande mediafolk som både pratar och lyssnar. Som utomstående är det lite kul att känna paralleller till hur IT branschen innan bubblan sprack pratade om det existerande IRL-näringslivet som efterblivet och snart omsprungna. Rekommendationen är att lyssna på vad dom har att säga, men tro inte på allt dom säger. Som en viktig del i hela processen så bygger dom sina egna varumärken, och hur det spelar roll förklarar jag nedan.
Så, mera om just Twitter: Twitter är en webbtjänst som gör att man kan posta korta meddelanden (“tweets”) till tjänsten. Tweetsen kan läses av folk som följer en (typ prenumeranter). Man kan också referera till individer eller kanaler i sina inlägg, vilket gör att de som omnämns och de som följer kanalerna ser ditt inlägg. Folk refereras till med “@” och kanaler med “#” … Alltså strängen “Det är otroligt – vi tar ett OS guld TILL @SVTSport #svtos” ses av de som följer mig, den som har SVTSportkontot, men också alla som följer SVT:s OS kanal på Twitter (benämnd #svtos).
Lite finlir finns i form av “D” – för att skicka privata meddelanden som bara ses av mottagaren “D @PontusBerg Detta ser bara Pontus”. Mottagaren måste följa dig för att se meddelandet vilket förhindrar spam till personer. “RT” är ReTweet, alltså samma som Forward i mail (“RT @PontusBerg Twitter [SWE] – Uppdatering av bloggen berg.to/blog”. Används för att sprida vidare information man själv tagit del av. Alla meddelanden som inte är märkta med “D” kan alltså ses av alla och möjligheterna till att referera till personer och kanaler är bara till för att skapa förutsättningar för dig som användare att begränsa så att du bara tar del av en relevant delmängd av floden som kommer.
Notera att alla tekniska referenser till personer och kanaler också tar plats från det skrivbara utrymmet. Ett antal kringtjänster har dykt upp som förkortar länkar man skickar med och som gör att man kan skicka bilder genom att skicka länkar, allt bara för att kan skall hålla sig inom ramen för den töntiga gränsen på 160 tecken (som finns eftersom det är utrymmet i ett SMS, där tjänsten kommer ifrån). 160 tecken och med overhead som stjäls av mottagarnamn, kanalnamn och annat så blir det ganska lite över för effektivt utbyte av information. Det gör ju att Twitter blir ganska speciellt, på gott och ont. På gott så kommer man alltid till kärnan och bara kärnan. På ont är det snuttifieringens julafton extreme.
Så långt tekniken. Vad kan man använda det till och varför?
– Protokollet är enkelt och finns implementerat i massor av applikationer och ett antal olika funktioner. Det är ett utmärkt sätt att pusha ut notifieringar. Din blogg kan meddela att du skrivit ett nytt inlägg (vem orkar kolla en blogg regelbundet i förhoppningen att den uppdaterats?), ditt CMS system kan meddela att det kommit in en ny artikel (wordpress, drupal), din geo tjänst kan meddela att du uppdaterat dig på en ny position (gowalla, 4squares, brightkite och vad de nu heter). Här ersätter det i stort att man pollar ett antal RSS flöden. Twitter blir realtid på ett lite bättre sätt än RSS. Det är bara fantasin som sätter gräns – man skulle säkert utan extrema svårigheter kunna implementera filöverföring via Twitter. Varför inte Peer to Peer nätverk över Twitter. Inte effektivt, men möjligt, på samma sätt som en massa andra smarta saker.
– Kanalimplementationen skapar förutsättningar för diskussionskanaler. Effekten blir en enormt klumpig variant av IRC (Internet Relay Chat) – man återuppfinner hjulet men denna gång är det bara nästan runt. Twitter är begränsat till ett antal meddelanden per tidsenhet och i en kanal med stor aktivitet och många deltagare så funkar det i ärlighetens namn ganska dåligt. Kan åter hänvisa till SVTs #SVTOS kanal som skapade en löst sammanhållen community under en period. OS pågår när jag skriver det här, men den lär upplösas i samma veva som OS tar slut och det finns ingen teknisk administration kring detta. Det är något djupt demokratiskt att alla kan sätta upp sin egen kanal och sprida sina budskap, men det kunde man ju i IRC också, så häri finns inget nytt under solen.
Filosofiska betraktelser
Det intressanta blir ju hela tanken om räckvidd. Personer och kanaler följs av ett antal personer. Folk rekryterar followers (aktivt eller passivt) och kanaler. Anglosaxisk terminologi säger antal “eyeballs” om detta – hur många ögonvitor attraherar en person eller en kanal? På samma sätt som personer blir följda av många “eyeballs” så har man i traditionell media upplagor – det är antalet människor som sannolikt kan exponeras för ett budskap i tidningen. Tjänster som klout.com mäter din räckvidd på samma sätt som TS och andra mäter tidningsupplagor. Jag skulle säga att traditionell media bygger upp tidningar och TV kanaler som varumärken vilka representerar en viss mix, så bygger man med Twitter upp personliga varumärken representerande en viss mix. Kanaler blir inneställen – folk vill vara där andra är och trendsättarna med många followers leder vimmlet på samma sätt som ett antal fixstjärnor gör kring Stureplan.
Man blir redaktör i sitt eget flöde. Jag kan inte bara förmedla nyheter från någon annan – då går folk till källorna. Att filtrera fram en bra mix av information är ett mervärde för de “eyeballs” som följer dig, på samma sätt som prenumeranter väljer en viss tidning för dess mix. Du bygger din skara av followers och ger dem tillräckligt mycket tillräckligt ofta för att de skall agera skock bakom dig. De skall ReTweeta det du skriver för att dom vill förmedla men rekryterar också nya followers till dig. På detta sätt finns det en dimension av Multi Level marketing i Twitter.
Man kan göra en principiellt distinktion mellan de rena mikrobloggarna med dagboksanteckningar (“Kommer precis ut från toaletten #visombajsarmycket”) från de som förmedlar substantiell information (“#Google släpper en uppdaterad version #NexusOne nästa helg”). Vi har dock samma i bloggvärlden där tonåringarna exponerar sin dagbok på nätet som i princip använder samma tekniska lösningar som tidningarna. Allt är Content Management, men där man möjligen kan ha lite olika krav på skalbarhet, integration med andra system och så vidare men WordPress, som jag använder här, används ju också av ett otal andra för ett otal olika syften. Det är bara vilket innehåll redaktören väljer – toabesök eller aktuellt skvaller om kommande mobilmodeller. Det är så klart lätt att racka ner på den som mikrobloggar om trivialiteter, men om det är det som folk vill läsa och följa, och man strävar efter mängd av followers, så kan detta ju vara bättre än nyheter. Alla som geekat in i Klout inser ju att det inte bara är antalet som bestämmer scoren, utan att man följs av folk med många followers. Också detta en direkt spegel till gammelmedia. Det sägs ibland om tidningar att de har oproportionerligt mycket annonser i förhållande till upplagan. Då skall man direkt veta att det ju inte bara är antalet läsare – man skall ha RÄTT läsare.
Tveklöst är det så att Joakim Jardenberg (@jocke) och Sofia Mirjamsdotter (@mymlan) med cirka 3000 followers har skaffat sig en plattform att plantera sina åsikter. De förmedlar tankade, visioner och åsikter till flera tusen människor. Det är den typen av fixstjärning som Twitter skapat, vilka byggt sina personliga varumärken i denna domän. Kan vara bra att ha i åtanke när man lyssnar till vad de säger om Twitter. Det är logiskt sett inte härifrån du kommer få sågning av Twitter och annan social media.
Den stora svenskdagen …
Brukar inte skriva om sport, trots att jag är en genuin sportfåne, men idag gör jag ett undantag. Vi svenskar som älskar längdåkning har gått en golgatavandring under ett otal år. När Torgny Mogren vann 50 km i Holmenkollen 1993 markerade det en slutpunkt på en Svensk epok, och efter detta var det varit Norge för hela slanten.
Under ett antal år hade vi haft Magnusson, Lundbeck, Wassberg, Svan, Mogren och så vidare som hade kunnat upprätthålla en svensk dominans och flera generationsväxlingar utan svackor. Per Elofsson var tronföljaren som skulle fortsätta att föra traditionen vidare och allt verkade som upplagt för att det skulle vara en fortsatt svensk dominans. En dopad tysk spanjor i form av Mühlegg fick i OS Per att gå in i väggen och just där dog Per som elitåkare. Han tömde både sig och en hel nation på energi att vara framgångsrika i skidåkning, övertränade sig och kom aldrig tillbaka.
Visst har vi stuckit upp, visst har vi knipit medaljer men det är inte som självklara favoriter av den typ som axlar favoritskapet, utan vi har varit underdogs som slår till någon gång ibland. Vi har inte haft lag där med flera möjliga medaljörer, utan enstaka favoriter (utan att kanske ens vara redo för denna roll) och ett antal statister.
Detta OS har vänt på steken; både damer och herrar har nu lag som kan prestera. Både damer och herrar har nu självförtroendet att våga vinna.
I ett lopp som jag aldrig kommer att glömma, efter att Alzheimern ätit upp förmågan att minnas mitt eget namn, kommer jag att kunna måla upp loppet i detalj. En klassisk heroisk svensk insats med ett ostrategiskt ryck på tok för tidigt för att hålla (han “sätter färg på loppet” som vi sett så många gånger i friidrotten), uppbackad av två starka “hjälpryttare” som kunde bränna eget krut på att Olsson skulle få chansen att dra ifrån. Det är bara det att när klungan kom ifatt var den liten, innehöll en svensk som hade kraft kvar och den upphunne svensken hade förstått vartåt det barkat och inte bränt allt krut som man annars kunde befarat. Att sätta färg på loppet betydde för ovanlighetens skulle inte att man bränt alla chanser att ha med den intressantare delen av slutställningen att göra.
Jag erkänner utan omsvep; att trycka dit Norge kändes fantastiskt. Segern i sig, men också Norges förlust. Till en början piggar det upp att läsa forumen på vg.no – bitterheten blir energi, men ganska snart börjar det gnaga.
Vi ser här en hord som blivit bortskämd med framgång och där Northug blivit den enda bärare an den norska traditionen på herrsidan och när han fallerar så skäms man inte för att göra ner honom. Northug är en fantastisk idrottsman – en stor atlet. En spurtare av rang, strateg i man mot man och smärttålig som få. Likt Baudelaires albatross skrattas han åt när han för en gång skull fått vika ner sig och det är en skam att hans landsmän behandlar honom så respektlöst.
Den andra kategorin utgår från att det är fusk, på två teman. Doping och ett uppsåtligt stavbrott.
Att doping förekommer vet vi svenskar bättre än de flesta andra. Vår Elofsson knäcktes i konkurrensen med dopade så vi vet. Vi minns väl alla Hemohes skandalen och alla år av misstankar att finnarna använde bloddoping. Jag känner inte till varken svenskar eller norrmän som varken misstänkts eller än mindre fällts för doping, och jag hoppas ju man kan säga att vi har en tradition att tävla rent.
Att Hellner skulle förstört den högra staven för Northug när han rörde lätt vid den vänstra är ju bara dumheter. Det hör ju till spelets regler att den som ligger bakom i suget stannar sig genom att röra sin medtävlares stav. Har man sett EN stafett så har man sett detta massor av gånger.
Vid 1.11.11 sker beröringen
Vid sekvensen direkt efteråt stakar Northug på för fulla muggar
Vid cirka 1.11.20 ser man hatt han tar upp staven och här har något förmodligen hänt, dock i helt ärlig kamp om att positionera sig inför sista uppförsbacken. Northug har inte bytt stav mellan sina händer mellan dessa sekvenser.
Om de norska VG läsarna känner att de behöver en konspirationsteori för att förklara att dom bevittnat punkten för en glansperiod för sitt herrlag, so be it – det bjuder vi på när vi faktiskt tagit över den nordiska längdåkningskronan!
För min del är Northug hjärtligt välkommen till Sverige. Vi har ett härligt lag, med många som tävlar för sig själva och varandra. Och vi har en befolkning som älskar våra idrottare och gläds med dom även om dom skulle råka bli sämre än att dom tog medalj. Kom över – du skulle trivas här och slippa de bortskämda, konspirerande gnällspikarna!
Ostraffade sexköp
En aktuell debatt rasar kring sexköp som utförts av svenska militärer i Tyskland. P3 Nyheter uttrycker det att dom “slipper straff”.
Sexköp är olagligt i Sverige, sexköp är lagliga i Tyskland där det hände.
Svenska lagar gäller i Sverige, oavsett om man är medborgare, assylsökande, turist, folk på genomresa eller vilket skäl man nu har för att befinna sig här. Utländska lagar gäller omvänt i andra territorier för detta territoriums medborgare, assylsökande, turister, folk på genomresa eller varför man nu råkar vara där.
Det är alltså viktigt att förstå att svensk lag gäller i staten Sverige – inte svenska medborgare oavsett var dom befinner sig.
Att jag sedan har svårt att förstå upprördheten kring just sexköp och moralisering av vissa delar av tjänstesektorn gör väl sitt till också. Sex kan också vara en tjänst som köps och säljs av två vuxna människor, fullständigt rättsförmögna att fatta vilka beslut dom vill. Man kan köpa tjänsten massage, men om den kombineras med ejakulation blir den plötsligt olaglig och förkastlig. Man kan städa på gator utan invändning, men om man dammsuger i någon annans hem är det en moraliskt förkastlig handling.
Bockbränning och DDOS
Gävle kommun har satts på den globala kartan av kampen mellan bockens överlevnad och brännarna. Varje år påminns vi om att kampen pågår och nästan varje år upplever vi crescendot när den står i ljusan låga. Som alla marknadstrick så tenderar man ju att vilja krida upp kranen ett snäpp eller två så det inte blir slentrian och i år såg vi exempel på detta. Webkamerorna blockerades genom en DDoS attack. Inte för att jag tror att det sker någon väl genomtänkt lastdelning och finns extensiv redundans i deras set-up, men håll med om att det finns en klar vinnare här: Gävle kommun!
Hur funkar SMS
(Först – denna text avser Person to Person – alltså mobiltelefon till mobiltelefon. Utöver detta finns A2P – Application to Person)
SMS kan tyckas som en oerhört trivial tjänst. Ena dottern skickade knappa 3000 SMS under November (varav 1200+ till en och samma kille). Hon har så klart ingen aning hur det funkar bakom kulisserna och struntar så klart i vilket, men eftersom jag skrev ett kilometerlångt inlägg på en mailinglista för att förklara så kände jag att jobbet redan var gjort och att jag lika gärna kunde dela med mig till fler. Jag kan väl passa på att varna att det är svårt att förklara på lekmannanivå utan att det blir helt ohanterligt stort. Viss kunskap om nätnoder och GSM topologi bör man ha med sig innan man förstår nedan fullt ut.
Frågan är; när kommer SMS fram och vilka faktorer påverkar detta?
Jag brukar säga att man förstår GSM det där ögonblicket när man är oändligt packad, precis innan man tuppar av. I samma ögonblick som man förstår var universum tar slut och de andra stora frågorna. Sedan somnar man och har glömt det på morgonen.
Det är helt oväsentligt vem man har som levererar abonnemanget till en utan det är tre frågor som är viktiga;
* I vilket nät står HLR:en (Kallas HPMN – Home Public Mobile Network. HLR är Home Location Register – alltså den operativa databas där ens abonnemang är registrerat. Det är alltså inte själva kundregistret – din faktureringsadress och när kundservice varit i kontakt med dig, utan din SIM identitet och därtill kopplade tjänster))
* I vilket nät och under vilken MSC/VLR är man uppdaterad (Kallas VPMN – Visited Public Mobile network. VLR betyder Visited Location Register, vilket kan sägas vara som en lokal arbetskopia av din HLR som innehåller alla egna och besökande kunder som är registrerade under denna VLRs upptagningsområde)
* I vilket nät står det avsändande SMSC:t? Detta nät har en roll vi kallar APMN. (Associated Public Mobile Network)
Det avsändande SMSC:t måste ha en relation till både HLR och VLR. Är du i ditt hemmanät är dessa ju samma och då är det ett mindre problem. Näten där HLR och VLR har med nödvändighet en relation – man kan inte ansluta sig till en MSC/VLR utan att det finns en roamingrelation – alltså finns det en relation. Haken är att APMN inte med samma självklarhet har dessa två relationer.
Den som designade SMS var ett “snille” som tyckte att den vanliga kedjan klient – server – server – klient gick att optimera. Mycket skulle vara enklare om han tänkt hela kedjan ut och dessutom slutat röka gräs under specningen!! Jag är säker på att teknikernas favorituttryck “trasigt” är något som används för att kommentera detta. 😉
*** Grundkurs i SMS ***
Telefoni bygger på att man har payload (själva taltrafiken – typiskt sett en 64kbit/s kretskopplad förbindelse) och signalering för att styra den kretskopplade förbindelsen. Förr signalerade man på talkanalen/payloaden vilket möjliggjorde att BlueBox tekniken kunde användas för att ringa gratis (Se filmen Sneakers för hur det kunde se ut). Man emulerade signaleringen och kunde ringa som man ville. Nu sker signalering i ett logiskt separerat paketförmedlat nät. Signalering är alltså kontrollsignaleringen mellan nätnoder.
Nu blir jag lite osäker på terminologin – om jag använder “stack” rätt, men jag är trots allt jurist och inte tekniker varför jag tillåter mig att slira på begreppen ibland 😉
# I USA använder man en ANSI definierad stack och i Europa en CCITT – numera ITU – definierad variant, så du måste via en gateway om du skall köra emellan systemen. Ibland avser SS7 bara ANSI varianten, så här förekommer en del slirande på begreppen. (SS7 nätets routrar – STPer – kan numer också ofta konvertera.
# Ovanpå detta så kör man
- ISUP för ren länksignallering (uppkoppling, nedkoppling, nummerpresentationsinfo och så vidare),
- MAP (Mobile Application Part – besöksnät har en roamare som knackar på och kollar med HLR om han får roama och allt annat som behövs för att upprätthålla mobilitet) samt
- CAP (CAMEL Application Part – finns i flera faser som används för realtidsdebitering, nummerkonvertering styrd från hemmanätet och så vidare).
SMS är en tjänst som använder MAP.
SMS går som så här:
1) Mobilen skickar till sitt SMSC oavsett var man befinner sig. SMSC finns definierat i internationellt format i telefonen – hämtat från SIM. Det är sedan SMSC:t som skickar meddelandet vidare. Genom att avsändaren i fallet med svenska mobilkunder är det svenska SMSC:t så använder du den svenska nummerplanen och det är därför du kan skicka 71xxx och 72xxx nummer även från utlandet. (SMS ingår i IR.24 testet, vilket betyder att om roaming funkar så SKALL SMS också funka både in och ut för postpaid – annars är något fel. För prepaid kan det vara annorlunda – där kan det finnas begränsningar). Så långt klient – server; det är nu det ballar ur.
2) SMSC:t tar nu reda på var mottagaren är genom att skicka MAp meddelandet SRIforSM (Subscriber Routing Information) till mottagarens HLR – i retur får den en referens till den VLR där du är uppdaterad. Går något fel här så vet SMSC:t att det gick snett och du får ett korrekt felmeddelande.
3) SMSC:t levererar nu SMS.et (MAP meddelandet Forward_SM)till det nät (MSC/VLR) där du är uppdaterad.
Låter så klart enkelt, men eftersom det kan vara så att alla dessa delar går på tok, blir det inte så enkelt.
Vad kan gå fel?
a) På grund av nummerportabilitet så vet man inte vilken med självklarhet HLR man skall ställa frågan till. Om man skjuter ut en SRIforSM så får man i bästa fall svar på detta men här finns risk att det går fel. Operatörernas säkerhetsmedvetande har också minskat chansen att detta fungerar även i randfallen, SRIforSM han nämligen också använts som ett första steg i attacker för att hacka abonnemang.
b) För att ett SMSC skall kunna skicka en SRI så måste det finnas en etablerad signaleringsrelation mellan APMN och VPMN- man måste implementerat varandras Global Title “ranger” och det skall vara öppet via C7 carriern. Utgångspunkten är att den är stängd, så det krävs normalt en aktiv insats för att öppna. Den öppnas normalt för nät som man har roaming med (SMS följer med “på köpet”) eller så måste man öppnat speciellt (ovanligt). Ibland har man tur och signalleringsleverantörerna har öppnat lite mer än bara vissa GT ranger (ibland öppnar de hela länder på en gång), men i gengäld vet man ju då inte om det kommer att fortsätta fungera. Det är alltså alltid bra att försäkra sig om att det är grönt från leverantören.
Normalt så håller man i SMSC:t reda på vilka nät som är öppna (en whitelist) och använder en SMS broker för fall man inte når själv. Det är alltså en speciellt spelare på marknaden för SMS leveranser som säljer kapacitet att terminera SMS för ett attraktivt pris och till så många destinationer som möjligt. Det finns otroligt många spelare på denna marknad.
Här finns en hake; ACK för levererat SMS brukar skickas av brokern för att deras plattform tagit emot SMS:et. Du får då ett meddelande att det gått fram men det är inte sant – det enda som framgår är att brokern fått det, vilket ju inte är samma sak som att mottagaren fått det. Ett typexempel när du SMS:ar och det står att mottagaren tagit emot det och du får reda på att så inte är fallet – då är det typiskt sett så att en broker använts och den har inte lyckats leverera SM:et.
c) Du måste få en vettig VLR adress tillbaka på din SRIforSM förfrågan.
Vissa nät låter SMSC i andra nät bara skicka till deras kunder om det finns ett särskilt avtal för SMS tecknat (SMS Interworking). Detta manifesteras till exempel genom att skicka HUMBUG tillbaka, men i ett korrekt formaterat meddelande.
d) När man nu vet vilken VLR som mottagaren finns under, så är det SMSC:t som skickar meddelandet direkt dit. Om det är ett roamingnät (alltså HLR och VLR för mottagaren är inte samma nät) så kan det går riktigt på tok. Som förut så vet vi att HLR och VLR nätet har roaming (och därmed signalering) – annars hade ju mottagaren inte kunnat uppdatera sig i detta nät. Kruxet är att APMN (SMSC nätet) ju inte behöver ha en fungerande relation med besöksnätet (VPMN). Detta är det enskilt vanligaste fel fallet; du får vettigt svar på din SRI fråga, men när du sedan skall leverera, så är det till ett nät du inte når. Här ser man en kombinatorik av om APMN och VPMN har fungerande signalleringsrelation med varandra.
– Om det finns en dubbelriktad signaleringsrelation mellan APMN och VPMN nätet så går det väl. SM går fram – ACK kommer tillbaka.
– Om APMN inte har en relation som fungerar med VPMNså fallerar det (korrekt felmeddelande) – SM går inte fram (oavsett om VPMN kan skicka tilbaka en ACK eller inte)
– MEN den riktiga cirkusen dyker upp om APMN lyckas sända men VPMN inte får tillbaka en ACK. Då går SMSC:t in i sitt retry
schema. Beroende på hur detta schema är definierat så kan SMSC:t här börja bomba mottagaren med meddelanden.
När 3 var en ung operatör, och hade ett ytterligt aggressivt retryschema, så skulle min dåvarande chef messa sin bror (kund hos Telia) och kastade om två siffror i hans nummer. Mottagaren befann sig i Marocko och roamade med den operatör som Telia hade roaming med. Vi på 3 hade inte roaming med dom utan bara någon av dom andra. SMS gick fram, ACK kom aldrig tillbaka och retry schemat gick på högvarv. Mottagaren blev lätt hysterisk efter cirka 250 meddelanden på mindre än ett dygn.
Vad kan man göra?
En operatör kan skydda sina egna kunder genom att alltid returnera en egen (virtuell eller äkta) VLR address på alla SRI frågor. På så vis undviker man att det avsändande SMSC:t skickar direkt till mottagaren. Då skapar man en klassisk klient -> server -> server -> klient kedja som funkar. Detta kallas Home Routing.
Det finns mycket mer att gräva i avseende ämnet SMS
SRI frågor kan användas till en massa saker som är i juridiska och etiska gråzoner.
– Vissa nät scannar nummerserier med SRI för att få fram vilka nummer som innehåller abonnenter. Det kan göras i syfte att mäta en konkurrent eller som förberedelse för att samla in data inför en SMS spam kampanj. Ett alternativ till att dammsuga internet efter mailadresser inför att man skickar mail spam. Jag kan inte säg att jag vet att detta sker ofta, men jag har personligen insyn i ett fall där en indisk operatör gjorde detta mot en brittisk operatör (och britterna drabbades av en SMS spam attack bara en vecka senare).
– Man kan bygga en del tjänster kring SRI; Om man har en besökare i sitt när som roamare. Om man tappar denna besökare så kan man ställa en SRI fråga. Är roamaren i ett annat land så tackar man för besöket och önskar välkommen åter (“Au Revoir SMS”) men om han är i ett annat nät i samma land så kan man skicka “Win Back SMS” (marknadsföring till kunden att aktivt byta nät till ditt). Notera att WinBack SMS ju går direkt i normalfallet så hemmaoperatören ser inte ens att detta meddelande går. Samtliga förfaranden där besöksnäten skickar SMS är i princip förbjudna om inte din operatör gett sitt medgivande . Detta regleras av GSM Associations dokument BA.47 där undertecknad varit med och levererat ett antal av rader. Mitt bidrag var att skapa opinion för att också andra typer av marknadsföring via andra medel – t.ex. Blåtands utsändningar som förekommer i Italien – skall omfattas. Poängen är att man är kund hos sin hemmaoperatör och inte i besöksnätet så all kommunikation skall gå från hemmanätet eller ske med hemmanätets medgivande. Få saker bryts det mot i större omfattning än detta!
Till detta kan läggas hela affärsområdet A2P, men det tar vi en annan dag …
Mer om svininfluensa …
Debatten och nyhetsrapporteringen kring svininfluensan tar ny fart efter ett nytt dödsfall. Jag har försökt leta efter sammanställningar men inte hittat någon och sedan försökt skapa en egen sammanställning utifrån medieuppgifter, vilket också förefaller närmast omöjligt.
Om jag förstått läget så har följande personer avlidit:
En 37 årig man i Uppsala – Mannen hade kroniska sjukdomar.
En 55 årig man med cancer (i Västmanland)
En 3 årig pojke – Hade ett medfött hjärtfel. Simon
En 8 årig flicka i Finland som gick i svenska skola (Haparanda) – Summarisk rapportering men tycks haft sjukdomshistorik.
En 49 årig man – Inget underliggande skäl tycks finnas, eller framgår i alla fall inte av den summariska rapporteringen i DN men däremot har Aftonbladet mera kött på benen här (Förefaller vara fp politikern Jan-Erik Brohede).
En 60 årig man – Dog av hjärtinfarkt, men bar på viruset. Tv4 använder dock den lite mera spektakulära rubriken “60 åring död i Svininfluensa“, vilket är ett rent falsarium om man läser texten.
Detta finns ett antal människor som på grund av underliggande sjukdomar befinner sig nära kanten, där något som svininfluensan kan putta dem över denna kant. Det är ju dock lite missriktat att beskylla svininfluensan för dödsfallet. Folk som drabbas av HIV dör inte av detta i sig utan av en annan sjukdom. Mottagligheten beror dock på HIV och det är HIV som är boven i dramat. Om dödsfallet skall undvikas är det den underliggande sjukdomen som skall adresseras.
Kolla också på hysterin: mannen som på fullt allvar prognostiserar 1200 dödsfall i Skåne! Trovärdigt.
Sociala nätverk och tiden det tar …
Måste erkänna att jag har en bekantskapskrets som inte alltid förstår mig och när jag i helgen konfronterades så fick jag inte riktigt fram min poäng på ett vettigt sett. Argumentet bygger i princip på “Du som har över 500 kontakter på LinkedIn – gör du inget annat? Twittrar du också?”
Låt mig snabbt gå igenom mina egnagemang i sociala nätverk, vilken tid de ta och varför den tiden är väl värd det jag investerar:
Mailinglistor (En grupp människor ges möjlighet att maila till alla de andra genom att skicka ett enda mail till listan)
Detta är den ÖVERLÄGSET största tidstjuven alla kategorier i mitt liv. Jag är med i en handfull listor där egentligen två är lite mera krävande. Det har beskrivits som ett Rotary för den digitala åldern, och det finns två klassiska “avslöjanden” om dem som maktfaktor.
Mustafa Can skrev detta i DN, och tidningen Guru (guru.nu) hade ett scoop i samma härad. Den senare finns inte längre on-line i orginalform med Googles Wayback machine är din vän om du vill läsa det – se här – där jag också för första gången fick se mig publicerad i en skandallista – spännande.
Jag är såld på detta. Det finns få saker som ett tvärvetenskapligt utbyte mellan folk i olika discipliner som verkligen kan sina saker och det är ett forum där 1+1 bli 9.5 MINST! Där finns dussintals öron mot marken som berättar vad som är på väg in över oss från deras horisont. I diskussioner om Spotify, Skype, IPv6, internet reglering, sökmotoroptimering, telefoni, ENUM, ICANN, E.164, GIX, FRA, Peering, Software Defined Radio, Peerialism, Google Wave, IPRED, Voddler, Tesla, Headhunters i LA, outsourcing i Bangalore, kontaktpersoner i Beijing, BSA, jailbreaking av iPhone, 24HBP, Mindpark så finns folk där – det är hästens mun som talar och inte en medelbegåvad journalist som skall sammanfatta något komplext två veckor efter att det hänt. Som alla föreningar så krävs det att man ger för att få. Gratisätare är lätt att få tag på och därför inte särskilt önskvärda. Inget har lärt mig så mycket som medlemskapet på mailinglistor, inget har gjort att jag har spetskompetens tillgänglig att fråga vid behov. Detta är alla typer av studiecirklar du kan gå fast på steroider!
Tidskonsumtion: Stor, typiskt sett inget för folk som inte lätt tuggar 2-300 mail på en kväll. Man styr ju inte volymen – det som kommer in kommer ju utan att man kan kontrollera. Ingen tvingar dig ju att läsa allt som skrivs.
Bloggar (Alltså inlägg som detta. En typ artikel i den lilla tidning man själv kan producera)
Låt oss vara ärliga och erkänna att en otroligt stor majoritet av alla bloggar produceras av tonåringar som vill synas. I linje med “alla vill vara på TV” så är en egen blogg där man skriver om vilka kläder man har på sig, vilka kompisar man träffat och att man klappat sitt marsvin. Precis som alla publikationer är det upp till redaktören att välja det som skall stå i publikationen och om redaktören inte har något intressant att förmedla blir ju resultatet ointressant. Det är ju teoretiskt ganska liten skillnad på det Content Management System (CMS) som driver en dagstidnings web (säg DN.se), den wordpress blog där Malin, 16 skriver dagbok, bloggen där en av Sveriges ledande säkerhetsexperter, Per Hellqvist delar med sig av sina kunskaper eller för den delen där Mary X Jensen skriver om politik och använder nätet för att bilda opinion med syfte att komma in i riksdagen 2010. Försök dock hitta en gemensam nämnare utöver att man skriver inlägg i ett system som blir publicerat på nätet.
Att prata Blogg som ett samlingsnamn där man generaliserar, blir som att generalisera över tidningar. I den kategorin finns allt från Wall Street Journal, Playboy, Fantomen och korsordsbilagan till Allers veckotidning. Också svårt att generalisera.
Jag bloggar på Bergatrollet.se/blog och här på berg.to/blog .. På berg.to/blog är det mest för att skriva av mig och bergatrollet.se/blog mest för att dokumentera “teknissaker” jag själv vill komma ihåg till en annan gång. Istället för att ha en gnagande tanke som håller mig vaken så omsätter jag den till en text så jag kan släppa den och gå vidare. Entreprenörer har idéer till sådant de vill uppfinna som inte ger dem någon ro – jag har samma förhållande till samhällsfenomen. Får jag skriva av mig kan jag släppa det och om jag kan publicera det jag skrivit och kanske någon gång övertyga någon om att jag har en poäng så är det en positiv bieffekt.
Tidskomsumtion: Så mycket man vill. Alltifrån inget till massor. Tidningar måste komma ut tätt för att vara relevanta och många bloggare skriver flera gånger varje dag för att behålla läsare. Jag skriver när något gnager som jag måste få ut mig. Förhoppningsvis är det gruskorn i min skalle som emellanåt ramlar ut i form av en pärla, men jag kräver inte av mig själv att jag skall producera pärlor på löpande band eller tar en stolthet i att ha hundratals som här läst det jag skriver. I mitt fall tar det alltså ganska lite tid, men i princip ingen av det är “mertid”. Hade jag inte skrivit hade jag sovit sämre och spenderat de skrivande timmarna med att snurra i sängen, vilket är en avsevärt mycket sämre sysselsättning.
LinkedIn (En nätverk för affärskontakter)
Alla har väl en adressbok. Vissa skriver i adressböcker, andra samlar på visitkort men ett modernare och mycket effektivare sätt att ha en tjänst för detta. Min heter LinkedIn. Det är en tjänst där jag lägger till folk jag har professionell relation till och en del kompisar (ofta blir ju gränserna flytande). Före ett möte kollar jag folk på LinkedIn (vad har dom gjort förut, vad är det för sorts personer) och efter ett möte med någon lägger jag typiskt sett till dem som kontakt.
Det är ju inte jag som var först att inse värdet av en Rolodex – i många branscher jag ju en välfylld Rolodex varit stora delar av vissa personers marknadsvärde, och att överföra det i en digital ålder är att man har många kontakter på LinkedIn.Tänk dig en journalist som Mats Knutsson (politisk reporter på SVT) med tentaklerna inne i politikersverige för att kunna leverera inside information på löpande band. Tänk dig honom att leta på sap.se för att hitta någon som kan säga något om Sossekongressen – det är HELT otänkbart. Halva Mats marknadsvärde – minst – är hans kontaktnät.
Just jag jobbar precis som Mats Knutsson ju i en bransch där kontakter är allt, även om jag inte är journalist. Tänk organisationer min arbetsgivare vill teckna avtal med eller sådana där processen hakat upp sig. En snabb koll i listan ger en handfull kontakter i många bolag vi har skäl att interagera med. Vad gör dom nuförtiden – kan en kontakt med en relevant person kanske lösa knuten, justera prioriteringen eller förklara den bakomliggande principen som gör att det tar tid. Har jag kanske hjälpt dom i liknande situationer någon gång tidigare och jag på det viset är “en upp”? Har vi svept en bira ihop eller har vi kanske till och med spelat golf. Fallen där jag haft nytta av detta räknas i hundratals över mina drygt 15 åriga karriär!
Jag fått konsultuppdrag vid ett flertal tillfällen eftersom jag haft en profil som matchat det som uppdragsgivare akut behov, och jag har kunnat fråga nätverket om personal då jag akut behövde förstärka utifrån en mycket specifik kravprofil. Efter två dagar hade jag minst ett dussin förslag som var HELT rätt för rollen i utbyte mot en investerad halvtimme istället för att blanda in en rekryterare för den kostnad det skulle dragit, den tid det hade tagit och den mängd grus jag fått mellan guldkornen.
Jag har träffat alla mina kontakter i LinkedIn eller har åtminstone en tillräckligt nära digital kontakt att jag kan lägga till dem med gott samvete. Mitt enda undantag är headhunters – dom lägger jag till utan att jag känner dem, om de jobbar med intressanta företag.
LinkedIn är ju inte Facebook. Jag skriver inte vad jag haft till kvällsmat, vem jag lunchade med och vilken tröja jag köpt. Jag chattar inte med någon via LinkedIn och spelar framförallt inte MaffiaWars via LinkedIn. Det är en helt renodlad digital Rolodex Turbo Delux med dubbla förgasare, 8GB internminne hela vägen in i kaklet. Hur vet du, med en driva visitkort i en hög, att en tidigare affärsbekant nu är chef för ett företag som skulle kunna hjälpa ditt företag. Du har förmodligen en utmärkt personlig ingång att börja med? Det vet du inte och du får faktiskt skylla dig själv för att du fortfarande tror på din hög med spelkort som en bra lösning!
Tidskonsumtion: I sin grundform är det en ren tidsbesparing. Att hålla reda på drivor av visitkort är hopplöst och helt poänglöst när det går att göra så mycket effektivare, snabbare och bättre. Det tar några minuter varje gång men besparingarna i andra änden går inte att mäta. Det är en förutsättning för att kunna exekvera “händ” på löpande band. Jag kan nog trots allt erkänna att det finns ett drag av samlande i det jag gör och att det finns drag av att gå längre än att ha en lista av ett rent nyttoperspektiv. Ett drag av fågelhund som vill ha flocken samlad. Så länge principen är att man inte lägger till kreti och pleti för att få många så tycker jag ändå att det i grunden inte är osunt.
Twitter (Mikroblog)
Precis som vanliga bloggar skrives det ohyggliga mängder trivialiteter och rent trams, men att avfärda det som bärare är som att avfärda internet för att det bara består av porr eller att avfärda tidningar för att det finns tabloidpress som bara överdriver, förvränger och förvanskar. Som producent använder jag det för att förmedla sådant jag hittar och som jag bedömer är av relevans för andra; med TwitterBar i Firefox tar det max 30 sekunder att dra iväg en en kommentar och en URL till en artikel på nätet. Genom att följa relevanta personer och tjänster har jag en stab av experter som scannar sina expertområden och förmedlar det till mig. Jag använder det på samma sätt som andra använder en “ticker” för att se börskurser eller för att se nyheterna som TT förmedlar (det har väl alla journalister i dagspress ständigt på).
Tidsåtgång: Genom att optimera processen så använder mitt twittrande i princip bara “överkapacitet”. Att skicka tar kanske 5 minuter under dagen – lika mycket som du använder för att gå ut och ta en cigg eller stoppa in ny snus, och då tar du förmodligen inte bara en cigg/prilla under en dag.
Sammanfattningsvis så är det förmodligen så att många bedömer värdet av sociala medier utifrån Facebook och den tid det tar att engagera sig utifrån Facebook. Facebook har absolut sin plats och man måste inte alltid vara effektiv. Facebook är som “Idol 2009” – vulgovarianten av tävling, riggad så man blir helt deprimerad men det är rätt skönt att någon gång släppa på effektivitetskravet och bara ge sig hän åt skräpkulturen. Gör det bara inte för länge, för ofta för då riskerar det bli allvarligt fördummande och döm inte Sociala nätverk utifrån Facebook – det är som att döma restaurangmat efter McDonalds.
Avstängning från Internet
I samband med telekom direktivet har det pratats om avstängning från Internet. I Frankrike har man redan antagit Hadopi 2. Jag är inte fransktalande på en nivå där jag kan ta del av detta på orginalspråk utan får lite på sammanfattningar från t.ex. DN. Artikeln pratar om två varningar och sedan att frågan hänskjuts till domstol, för att man där skall kunna döma en person till avstängning. Det pratas också om att man tvångsmässigt skulle installera filter på sin dator. jag tar detta som utgångspunkt för den fortsatta framställningen.
Jag har i flera blogginlägg tidigare gått igenom den praktiska implikationerna av IPRED. Det är två helt olika regelkomplex, men det finns en del principiella likheter. I fallet IPRED är juridiken är relativt tydlig men det jag då försökt belysa är att den saknar en relevant koppling till verkligheten och den som inte vill bli fångad kan på flera oerhört enkla sätt undgå detta genom. På samma sätt kan man så klart döma en person till att inte ta del av Internet, men fungerar det i praktiken? Svaret är ett rungande NEJ!Myndigheter kan förbjuda dig med det finns inga praktiska möjligheter att varken implementera begränsningar eller att övervaka att det efterlevs, även om den minnesgode med rötter i hackervärlden med stor säkerhet minns Kevin Mitnick, som mig veterligen var den förste som dömts att inte ha tillgång till någon teknologi. Han satt dock i fängelse vilket onekligen gör det “aningen lättare” att övervaka efterlevnaden.
1) Du kan låna access av någon annan, där den du lånar av är medveten om detta
Kommer det att bli straffbart att upplåta en från Internet blockerad person med Internet access? Om inte, så är det helt riskfritt att dela med sig av sin access. Kunder hos FON är ett specialfall här: Om jag har en FOn router, hur kan jag veta att min FON router inte accessas av någon som är Internet blockerad?
2) Du kan låna Internet access av den som är omedveten om detta
WLAN access finns ju numera överallt och att hitta öppna nätverk kräver inte att man behöver röra sig värst långt. Eftersom IPRED lagen dessutom gör att den vill fildela säkert kör med öppna WLAN så motverkar IRPED faktiskt verkan av en Internet avstängning eftersom min förutsägelse här är att vi kommer att få se allt fler öppna nätverk i syfte att omöjliggöra bevissäkring för upphovsrättsindustrin.
3) Du kan köpa access via ett av de otaliga sätt som finns att få tillgång till Internet utan att behöva uppge namn
– Internet caféer. Hur många av dessa kollar legitimation på alla sina kunder?
– Bibliotek (Argumentet för att ha datorer fritt tillgängliga på Bbibliotek är roliga att korsreferera med argumenten varför det är en dålig idé att blockera folk från Internet).
– Mobilt internet på prepaid basis (Tele2 erbjuder t.ex. detta som en variant av mobilt internet under varumärket Comviq – köp en USB sticka och börja surfa)
4) Du får access på köpet när du köper andra tjänster
– Det finns i princip ingen mobil såld de senaste 10 åren som inte också går att använda som access till Internet, antingen direkt via mobilen eller som mobilt modem via sladd, IR eller blåtand. Måste mobiloperatören blockera möjligheten att accessa Internet för denna kategori, eller måste man per definition också blockeras från rätten att köpa en mobiltelefon om man vill det?
Detta var ett axplock av de praktiska argumenten varför hela konceptet avstängning från Internet är absurt!
Generellt brukar man också säga att det är extremt kontraproduktivt att införa lagstiftning vars efterlevnad inte går att kontrollera eftersom det urholkar förtroendet för rättsväsendet!
Det finns så klart ett flertal teoretiska argument också;
– Demokrati – Det är en självklarhet att vi i ett fritt och demokratiskt sätt kan ta del av samhällsinformation och delta i samhällsdebatten.
– I inget annat fall har vi ett generellt yttrandeförbud. Det finns vissa saker som är kriminaliserade att säga och man döms för det som sagts; hets mot folkgrupp, avslöjande av statshemligheter och andra brott finns, men tidigare har ingen föreslagit att man skall belägga återfallsförbrytare här med ett generellt yttrandeförbud även avseende andra åsikter och uppgifter än de som är brottsliga. Ingen tänker tanken att förbjuda dömda nynazister att hålla föredrag om knyppling, musikens utveckling under 1800 talet, kurser i saxofon eller möjlighet att arbeta som grafisk designer eller något annat som alla medborgare har rätt till. Det beror på att lagstiftningen i ett fritt och demokratisk samhälle dömer efter handlingar. Dömda brevbombare förbjuds inte skicka vykort, folk som sexuellt trakasserat någon i telefon kan behålla sin telefon och folk som kissat publikt får inte tvångsmässigt en stomipåse för att omöjliggöra fortsatta brottslighet.
– Internet är ett medel, en funktion. Internet kommunikation och information; det är talförmåga, tidningar, telefon, brev, fax, reseguider, reklam och mycket annat på en gång. Att ta bort möjligheten till Internet är att handikappa en person bortom allt rim och reson. Det är en isoleringscell i frihet. Det finns INGET brott som där detta är en proportionell påföljd. INGET!
Internet är en viktig del av yttrandefriheten. Yttrandefriheten är en del av det vi kalla grundlag. är Vi kan inte spärra internet för någon utan också acceptera att vi förnekar individer yttrandefrihet. Det är DJUPT och FUNDAMENTALT fel i ett demokratiskt samhälle.