Author: Pontus Berg

Dagen då Nokia dog …

Har läst Linus Brohults kommentar i tidningen Mobil avseende att Nokia och Microsoft inleder ett strategiskt samarbete. Jag håller helt med om det sagda och hans slutsatser.

Microsofts uppsida är lätt att se, men vad Nokia har att vinna är svårare att förstå. Man hade Symbian men misskötte det på ett sätt som gjorde att det blev obsolet. Inte “med kraft fixa det man har” utan snabbt byta kurs till Maemo. Inte gör man sedan Maemo klart, utan man inleder samarbete med en namnkunnig spelare som Intel och återigen överge något lovande för en ny skrivbordsprodukt – Meego. Oavsett vad man säger så dödar man nu Meego och byter till Windows Mobile 7, som ju redan totalfloppat på marknaden.Windows som mobil OS är dött och även om Windows Mobile 7 är en bättre produkt än de tidigare versionerna så är det DÖTT!!!

Man ser en trend; lösa problemet genom nya vägval. Inte ro iland med den fan man tagit i båten utan lösningen är att ta ombord en ny passagerare och hoppas att det går bättre. Gång på gång, tills man sitter med både Fan och hela hans familj i sin lilla båt. Så om man vill vinna hästloppet så har man slagit ihjäl två lovande föl i utbyte mot en gammal märr som varit helt medioker (för att uttrycka sig försiktigt) under sin ganska långa karriär.

Också “oväntat” att Elop skulle vända sig till Microsoft, där han jobbat just där under sin tidigare karriär. Det sägs att alla som bara äger en hammare ser alla sina problem som spikar. Elop skall ha respekt för kraft energi och sjukdomsinsikt, men frågan är om det är rätt att resolut lösa ett problem genom att skapa fler, eller det varit bättre att mesa runt och inte göra något. Resultatet långsiktigt blir ju att Nokia får återgå till gummistövlar oavsett vägen man tar dit.

Bäst hade varit att kapitalisera på sin kunskap inom design, sina volymer och medföljande bra pris och tillverkningskapacitet genom att bli ledande inom Android segmentet.

Näst bäst hade varit att kan köpt Palm när det var möjligt och kört det spåret istället för att sprida sig över Symbian, Meamo och Meego. Detta är fortfarande möjligt.

Tredje bäst hade varit att verkligen lägga allt krut på Meego, med det är verkligen en “går det så går det” strategi.

Fjärde bäst hade varit att lägga allt krut på att få upp Symbian 4 till marknadsstandard. Om det gått att Meego hade fått stöd för Symbian applikationer så hade det varit en variant, alltså en kombination av denna punkt och den förra.

Femte bäst hade varit att återuppta Maemo

Sjätte bäst hade varit ett samarbete med Samsung kring Bada (och det är ett rikitgt uselt alternativ)

Det man gjort nu är att rusar rakt in i en ny återvändsgränd. Det är inte ens åttonde bäst. Det är sämre än att titta på när allt kapsejsar.

Får man betta? 12 månader, sedan är Elop borta och man byter spår igen, eftersom det fortsätter gå nedåt.  Man är inte längre är störst i världen vare sig i volym eller omsättning. Under tiden har Microsoft sugit ur Nokia allt av värde på samma sätt som kineser misstänks för i verksamheter dom tar sig an. Då kommer Nokia med en ny VD krypande till Google och tigger på sina bara knän att få vara med i Andoidgänget, eftersom man inte längre har några val kvar.

Det är faktiskt en sorgens dag för mig som haft i princip bara Nokia telefoner sedan den Nokia 2110i jag fick på hösten 1994.

Svininfluensa

Det var ju ingen populär åsikt att ifrågasätta hysteri och massvaccinering mot svininfluensa. För fullt friska var ju riskerna bevisligen obetydligt större än vilken influensa som helst, men mot denna skulle det forceras fram ett vaccin (utan vederbörlig testning) som sedan skulle proppas i varenda medborgare. Känns inte alls svårt att måla upp ett konspirationsscenario där industrin skrattade hela vägen till banken.

Jag skrev då (texten ser inte riktigt klar ut på ett av ställena men jag reviderar inte historien):

http://berg.to/blog/tag/svininfluensan/

Och vad hamnar då i vårt knä? Jo att det dåligt testade vaccinet, som hetsades fram och sedan injicerades hos stora delar av befolkningen i vårt närområde, visar sig ha bieffekter. Det finns statistiska bevis för att de vaccinerade har större fallenhet för larkolepsi:

http://www.euractiv.com/en/health/finns-table-evidence-pandremix-narcolepsy-link-news-501798

Så, vad är slutsatsen? Kroppen är fantastiskt. Den löser de flesta problem helt själv. Ju minde vi lägger oss i desto bättre går det och att kroppen själv blir resistent har inga bieffekter. Så klart dömer jag inte ut sjukvärd och läkemedel – dom har också sin roll, men det jag säger är att vi kommer att bli sjuka och BÖR faktiskt bli sjuka med jämna mellanrum. Det är som träning – den som inte tränar förslappas och har sedan en kropp som är så oförberedd att det behövs medicinsk hjälp för att freda sig. Så när nästa influensa är på väg – spring en runda eller gå i alla fall ett antal längre promenader.

Datalagringsdirektivet

Det finns så klart oerhört mycket att säga om datalagringsdirektivet samt den lag som kommer att införas i Sverige som en konsekvens.

Jag besökte PTS hearing under gårdgen (26/1) samt har debatterat i lite olika forum. Här kommer lite delar av det jag sagt i de olika forumen ;

Steg 1 – Syfte:
Om vi börjar med dom bakomliggande syftena, vad vill lagstiftaren?

Datalagrinddirektivet syftar till att få möjlighet att dokumentera kommunikation mellan två punkter.

Steg 2 – Vem omfattas/teknikneutralitet:

Men om syftet är att i rätten visa att Hells Angelskillen ringde sitt samtal från en given position där ett grovt brott begicks eller med en viss person för att styrka koppling mellan dem, så är det intresset samma oavsett om personen använder mobiloperatörens egna taltjänst eller en tjänst som använder mobilens IP koppling, sedan kan den tjänsten i sin tur heta det är Skype, Viber, Google talk, Roger Wilco (finns det fortfarande?) eller vara röstkanalen i “Warcraft for iPhone”.

Inom konkurrensrätten pratar man om “substituerbarhet” (Fallet “United brands”; Är bananer på” marknaden bananer” eller är “marknaden frukt”?). Samma tankegång kan appliceras här; konkurrerar Skype med traditionell telefoni? Gör Viber det? Gör röstsamtalen i WoW det? Det sista fallet är kantboll eftersom ingen skaffar WoW för att ringa, men alla dom andra fallen är ekvivalenta för mig. Hell yes att dom konkurrerar. WVoIP var ju en kategori jag själv var mycket nyfiken på för något år sedan. Det finns spelare som levererar detta, men om “W” är Wireless som i WLAN eller som i 3G, LTE, WiMax kan ju inte spela roll.
  • Moduleringsteknologi i radiogränssnittet är orimligt som kriterium,
  • om det är kretskopplat eller paketförmedlat dito (maritimoperatören Seanet har ett all IP network. Blir kretskopplat först i kopplingen mellan växel och omvärld).
  • Spelar då adresseringen (t.ex. allokering ut nummerplanen, se E.164) roll för substituerbarheten? Om jag har Viber och inte kan ringa min far eftersom han bara har E.164 – är det då en telefonitjänst? Om Viber skaffar en “Viber out” – blir det då en telefonitjänst? För mig är det också orimligt som kriterium.

Min slutsats måste bli: Från myndighetshåll med brottsbeivrande och bevissäkring som enda mål så hade jag tyckte det var helt ointressant hur man rubricerar tjänsten när den realiserar syftet röstkommunikation via två anslutningspunkter. Jag hävdar att taltjänsten som mobiloperatören levererar, den som kan levereras av VoIP klient som finns inbyggd i mobilen, de som kan laddas ned som särskilda applikationer eller den som kan realiseras via den i telefonen inbyggda browsern i princip levererar samma substituerbara tjänster och borde hanteras på samma sätt regulatoriskt.

Det råder ingen teknikneutralitet utan fåren skall delas in i två kategorier “bara för att”. För den som inte vill bli lagrad är det sålunda synnerligen enkelt att välja en tjänst som inte omfattas, så är det bara att kommunicera utan att riskera drabbas av lagring.

Steg 3 – Ekonomi

Den ekonomiska modell man valt är att operatörerna inför lösningen och står för kostnaderna, men man täcker sedan marginalkostnaden för varje uthämtning av uppgifterna. Med ekonomiska termer betyder det att CAPEX får man absorbera själv som operatör medan OPEX kan myndigheterna täcka.

Slutsatsen så här långt; det blir en belastning att behöva göra lagringen och alla belastningar utgör konkurrensnackdelar för den som drabbas av belastningen.

Steg 4 – Vem vill vad;
Vem vill ha en distinktion och vill hitta en argumentation för skiljelinjer? Så klart den som vill slippa reglering, med de konkurrensfördelar detta betyder.
Den som levererar en tjänst och vill slippa reglering. Att argumentera att en IP buren tjänst faller utanför kan sannolikt göra det med framgång, och det är sannolikt primärt företag som levererar IP baserad telefoni som vill stå utanför, och vill visa på (artificiella) skiljelinjer.

Mobiloperatörerna (och det är primärt dom som är intressanta eftersom det är enheter som både kan leverera tal och data)står sannolikt på andra sidan och vill både att reglerna per se skall vara minimalt ingripande, men också att dom skall drabba alla lika.

Juridiken kring #prataomdet

En explosion i diskussioner om sexuella utnyttjanden har florerat på twitter. Det är så klart lite torrt att då diskutera det från ett juridisk perspektiv, men jag börjar där.

Sex är en handling mellan två parter som båda gett sitt medgivande. Man kan bara göra det medgivandet från det man är 15 år. På detta sätt kan man säga att det skall finnas ett avtal om medgivande, varför man också kan titta på avtalsrätten.

Avtal kan ingås på olika sätt;

Skriftligt – Tydligast, men knappast relevant för de flesta. Vem skulle skriva ett avtal om att man går med på sex? Om någon tog fram ett sådant avtal så skulle jag avråda från att skriva på, av den enkla anledningen att jag skulle känna oro att den som lägger fram avtalet hade avsikt att rättfärdiga sex som dom flesta av oss hade tyckt var gravt avvikande. Jag har dock hört om en partnersökande polis som alltid använde detta för att ha “ryggen fri” mot någon som ville göra en anmälan.

Muntligt – En direkt fråga med ett direkt svar. Problemet är ju att det inte finns något bevisvärde i detta. Det blir ju inte lättare när Lotta Insulander-Lindh i Billy Butt rättegången refererar till att “en kvinnans ‘nej’ betyder inte alltid nej”, alltså där en viss initial spelad ovilja kan vara del av ett förspel.

Konkludent – Sannolikt det vanligaste. Genom handling framstår det som uppenbart att man gett sin accept.

Accept i efterhand – Om endera parten inte var i stånd att ge en accept (t.ex. eftersom man sov) så är det juridiskt vanskligt och den som utan accept genomfört samlag väljer efteråt att se det som något som är OK eller faktiskt är ett sexuellt utnyttjande.

Man kan ju skoja om “ställningsfullmakt” (t.ex. diskussion om Billy Butt verkligen kunde våldta liggande på rygg där kvinnorna hade alla möjligheter att avvika), men lite mera seriöst kan refereras till att man i flera jurisdiktioner har någon form av rätt till sex inom ramen för ett äktenskap. Det kan ju jämföras med en ställningsfullmakt, men någon sådan “rätt” finns ju inte i Sverige.

Så vitt jag kan bedöma har man rätt att återkalla en accept när som helst. Att sagt JA betyder inte att en ovillkorlig rätt att genomföra akten utan man kan när som helst säga nej och backa ur. Det finns ingen “point of no return” under själva akten. Om kondomen går sönder eller det bara inte känns rätt, så har båda parter en ovillkorlig rätt att avbryta.

MEN, vid avslutat samlag man man inte ångra sig. Det blir inte våldtäkt om man konkludent accepterat och efteråt ångrat sig. Man måste rimligen också på något sätt också indikera att man inte är villig – i fall av en ren ambivalens som man inte på något sätt kommunicerar medan man agerar som villig kan inte rimligen i normalfallet bedömas som våldtäkt.

Finns det fall som kan bli våldtäkt trots att båda parter förefallit “med på det”? Vanskliga fall är där det finns en beroendeställning mellan de två parterna. Chef/underställd är väl ett sådant fall.

Det är ett område som är subtilt, avtal på lösa boliner, mellan två parter utan bevis för avsikten i ögonblicket. I #prataomdet förefaller många trots allt referera till “sex fast dom egentligen inte ville”, och för den som “agerat med”, utan att ge uttryck för sin tvivel, måste nog trots allt konkludent accepterat.

Anmälan mot Apple

Igår skickade jag in min anmälan om Apples missbruk av dominerande ställning. Jag skulle väl kanske först postat texten här för synpunkter och därmed kunna debugga texten ett varv till, men nu har den gått och jag ser fram emot resultatet.

Uppdatering;

Har fått lite kommentarer från Konkurrensverket och dessutom mediaintresse för frågan, varför jag har uppdaterat min anmälan och insänt en Version 1.1. För läsarna av denna blog bifogas anmälan igen här:

Anmälan mot Apple

Synpunkter tages tacksamt emot, även avseende språkliga konstigheter och eventuella stavfel.

Assange gripen …

Demokrati är en krånglig sak, på samma sätt som integritet.

Dom är fenomen som aldrig kan vara helt absoluta – det måste finns ramverk som kanske begränsar.

Vår demokrati bygger på valkretsar och vi har en undre gräns för representation. Det betyder att den som har anhängare nog att uppnå 1/349 del av antalet röster inte blir representerad.

Yttrandefriheten var tidigare absolut. Man fick publicera vad man ville men naturligtvis med konsekvenser för den som publicerade något olagligt. Friheter får inte inkräkta otillbörligt på andras friheter. Förtal, hets mot folkgrupp och annat är olagligt, men också rimligt.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip – allt som staten producerar är en allmän handling och allt som inte beläggs med sekretess är också en offentlig handling. Motsvarande princip finns inte i alla länder och även inom EU har man stött på problem med att denna transparens inte fanns naturlig och självklart för alla.

Vår demokrati bygger på en maktdelning mellan den lagstiftande makten (riksdagen), dem dömande makten (domstolarna) och den granskande makten (journalister). Journalister förväntas i sitt DNA ha inprogrammerat att alltid bevaka och granska. Att gräva där det luktar och exponera det som makten vill gömma. Det gör man inte för att gotta sig i avslöjanden (på det sätt som tabloider misstolkat sitt uppdrag) utan för att vi vet att makt korrumperar och utan någon som granskar så riskerar vi hänfalla åt korruption.

Men vem granskar granskaren? Jo granskaren själv! Genom en fri press som granskar makten, så granskar dom både den lagstiftande, dömande och andra representanter för den granskande makten.

Vad som hänt i fallet Wikileak är att vi fått en global spelare, en tredje statsmakt på global nivå, och det blir helt uppenbart att den tredje statsmakten lokalt faktiskt förslappats till oigenkännlighet. Wikileak gör ju det vi vill att media skall göra. Alltså mycket mindre att rapportera om intima detaljer avseende årets Idoldeltagare och mycket mera att se på makroperspektivet. Delar av världspolitiken är tveklöst korrupt. Norges köp av stridsflygplan är ett exempel där faktisk prestanda inte spelade roll utan beslutet var baserat på andra, helt informella grunder. kriget i Irak startades utan sakliga skäl och genomförs på ett sätt som delvis strider mot internationell lag. Internationell lag blir ju meningslös om den bara gäller mindre stater.

För mig är hela Wikileak affären en fråga om vi tror på ett fritt och öppet samhälle, eller ett där Whistleblowers fängslad, trafik övervakas, uttalanden censureras och där internationella lagar och regler bara gäller vissa. Kommersiella krafter fegar ut – EveryDNS, Amazon, Paypal, Mastercard med flera – och visar att CSR strävanden bara är tomma ord. Politiker vill använda sitt politiska inflytande till att täcka över det som luktar illa istället för att hålla rent.

För mig är det obegripligt att teaparty rörelsen vill ha en minimalistisk stat men samtidigt strävar efter diktatoriska inskränkningar på yttrandefriheten. Det går inte ihop.

Det är här goda krafter måste förena sig – erbjuda serverkapacitet, bidra ekonomiskt och tala ut på dom forum man ha tillgång till. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

“In a free society, we are supposed to know the truth. In a society where truth becomes treason, we are in big trouble.”

Socialdemokratin har blivit irrelevant

Varför befinner sig sossarna i fritt fall?

Jag tror att svaret primärt står att finna i det faktum att det saknas en politisk vision och målbild som känns relevant. Det finns ingen idag förvärvsarbetande som ser “folkhemmet” som ett mål att sträva emot. Det är redan klart och uppnått, och man måste höja blicken. Ideologin måste sträckas ut att omfatta områden som folk av idag tycker är politiskt relevanta.

Miljön – Ett helt parti lever på detta som bärande ide – miljöpartiet. En stor del av befolkningen vill ta ansvar för världen bortom sin egen livstid för att säkra drägliga levnadsförhållanden för kommande generationer.

IP vs IP – Intellectual property vs Internet protocol. Även här finns ett parti, som adresserar frågor av stor vikt för framtiden. Hur hanterar vi bäst relationen mellan storheterna upphovsrätt i betydelsen rättighetshavarnas möjligheter att leva på konstnärliga verk och de tekniska möjligheterna att duplicera (utan att förlagan tappar i värde) samt möjligheten att masssprida kopiorna.

Yttrandefrihet – Få kan säga något emot att barnporr är det mest monumentalt motbjudande fenomen som finns. Det och kampen mot terrorism har blivit se slutgiltiga vapnen mot attackerna på yttrandefriheten globalt. Överallt stiftas lagar som möjliggör blockering på lösa grunder utan transparens. I Sevrige  är det den förvisso vällovliga organisationen ECPAT som tar fram underlag för de filter som ISP:er använder. Problemet är att det tar stopp där. Polisen tycker problemet är löst och jagar inte på ett relevant sätt förövarna. och det finns inte möjlighet för den filtrerade att överklaga eftersom det inte är ett förvaltningsbeslut. Detta är svår problematik! Wikileaks gör en insats för yttrandefrihet men resultatet verkar bli att yttrandefrihetsbegränsningarna accelereras där EasyDNS, Amazon och Paypal fegar att stå för det som är rätt medan vi svenskar har skäl att vara stolta över Banhof som står mer rakryggade än någon nanna på jorden.

Ekonomi – Vi har en åldrande befolkning. Folk lever längre, pluggar längre och därmed jobbar en mindre andel av sitt liv. Den närande och tärande delen av ekonomin går i otakt. Den “Strängska” lösningen – att lägga med halm på åsnans rygg funkar inte. Fler måste arbeta och måste arbeta längre. Även små bidrag hjälper. Den som inte är fullt arbetsför måste bidra efter förmåga. Vi kan inte unna oss lyxen att den som inte längre är hundra frisk fullt ut skall placeras permantent på den tärande sidan. Det går inte och det fattar folk. Alla utom VU i det Socialdemokratiska partiet. Mona Sahlin förstår det uppenbarligen, men har inte fått utrymme att genomföra det och det går så klart inte ett kommunistparti som bojsten i den politiska mixen man agerar inom. Solidaritet betyder inte bara omtanke med den som behöver omsorg. Det betyder också att alla bär efter förmåga. Det betyder att den som är delvis sjuk bär efter sin förmåga. Inte att man rusar in om blir föremål för omsorg så fort man får chansen. Det är då systemet faller ihop.

Sammanfattningsvis kan sägas att socialdemokraterna blivit ett parti som inte är till för den arbetande klassen, som gått vilse i betydelserna av ordet solidaritet och inte adresserar någon av de frågor där kampen och skiljelinjerna står idag. man har blivit ett parti som politiskt saknar betydelse!

Snaran dras åt kring Wikileaks

Demokrati bygger på ett antal fri och rättigheter. Generationer slåss för att nå detta, för att vi skall njuta av de fördelar det medför. Tro nu för all del inte att dessa fri och rättigheter går att ta för givna. Det är inte så att status vi uppnått är statisk och kan tas för givet. Det finns tillfällen när det uppnådda ifrågasätts. Det finns tillfällen när det utmanas. Det finns tillfällen när vi antingen accepterar att dagens situation kommer att försämras eller ta strid. Anglosaxerna har ofta uttryck som känns i hela kroppen för vissa saker och jag skulle säga att “defining moment” är ett sådan.

Wikileaks skapar transparens. Dom går möjligen längre än vad den svenska offentlighetsprincipen går, men i allt väsentligt bidrar dom till transparens och har redan visat på hyckleri. För svenskt vidkommande så är väl det enda intressanta att  Norge aldrig ville köpa JAS Gripen (men vi fick vara med och vara statist i det som föreställde en upphandling) och att Urban Ahlin ville ha internationell draghjälp för att släta över att sossarna inte har någon vision och politik utöver att tycka illa om allianspolitiken.

Wikileaks har inte läckt något som skulle vara olagligt, vilket väl också illustreras av att det kunnat återgetts av ett antal tidningar i många olika länder.

Ändå ser vi att paypal drar in Wikileaks konto, amerikanska myndigheter förbjuder sina anställda att ta del av uppgifterna, EveryDNS drar in sin DNS service och det pågår en stor DDoS attack riktad mot Wikileaks.

Det pågår ett krig därute som jag hoppas ni alla förstår. Det pågår ett krig som delar världen i sidan där en vill att information skall ägas styras och kontrolleras av regimer och en som vill att informationen skall vara tillgänglig. Vi vill styras av god krafter men vi vet att makt korrumperar. Av den anledning måste vi har yttrandefrihet så att den som riskerar korrumperas av marken exponeras. Korruption gynnas av icke-transparens.

Vill du värna om yttrandefriheten som en grundläggande fri och rättighet? Det kan du sannolikt göra! Hjälp Wikileaks att tillhandahålla utöva sin yttrandefrihet trots det yttre hotet. Om du har en server som kan hjälpa till att leverera kapacitet som kan avlasta och göra attackerna verkningslösa, använde denna sida.

Sossarna i fritt fall …

I  dagens DN citeras Urban Ahlin, som i viktiga delar också håller med. Socialdemokratin är ett nejsägarparti utan egen agenda. Mona Sahlin gjorde äntligen upp med partiet. Sa alla dom obekväma sanningarna.

Hela den socialdemokratiska grundtanken bygger på att det finns ett prolerareat – en kroppsarbetande “underklass” arbetar, men gör det för låg ersättning och hunsas av en förtryckande överklass som berikar sig på att värdet av arbetet är större än lönen. Så ser ju inte verkligheten ut längre. Löner har jämnats ut och den typiska socialdemokratiska idealbilden – byggjobbare, fabriksarbetare, hantverkare (vita män som svettas när dom arbetar) – är numera inte alls en hunsad kategori. Lönenivåer för dessa kategorier är högst jämförbara med de flesta tjänstemannayrken. Den som idologisk försöker dela upp världen i å ena sidan kapitalet och företagsledningarna och andra sidan kroppsarbetarna missar hela tjänstemannasektorn. Man missar också hela tjänstesektorn där en betydande del nu också är egna näringsidkare.

Finns det någon gräns idag så går den mellan dom som arbetar och dom som inte gör det. Folk som på grund av sjukdom eller systematiskt missgynnande inte får jobb. Det har folk i gemen  förstått. Därför röstade bara 22% av dom med jobb på socialdemokraterna. Det gamla arbetarpartiet var ett parti för utsugna kroppsarbetare – en kategori som inte finns längre.