Juridiken kring #prataomdet

En explosion i diskussioner om sexuella utnyttjanden har florerat på twitter. Det är så klart lite torrt att då diskutera det från ett juridisk perspektiv, men jag börjar där.

Sex är en handling mellan två parter som båda gett sitt medgivande. Man kan bara göra det medgivandet från det man är 15 år. På detta sätt kan man säga att det skall finnas ett avtal om medgivande, varför man också kan titta på avtalsrätten.

Avtal kan ingås på olika sätt;

Skriftligt – Tydligast, men knappast relevant för de flesta. Vem skulle skriva ett avtal om att man går med på sex? Om någon tog fram ett sådant avtal så skulle jag avråda från att skriva på, av den enkla anledningen att jag skulle känna oro att den som lägger fram avtalet hade avsikt att rättfärdiga sex som dom flesta av oss hade tyckt var gravt avvikande. Jag har dock hört om en partnersökande polis som alltid använde detta för att ha “ryggen fri” mot någon som ville göra en anmälan.

Muntligt – En direkt fråga med ett direkt svar. Problemet är ju att det inte finns något bevisvärde i detta. Det blir ju inte lättare när Lotta Insulander-Lindh i Billy Butt rättegången refererar till att “en kvinnans ‘nej’ betyder inte alltid nej”, alltså där en viss initial spelad ovilja kan vara del av ett förspel.

Konkludent – Sannolikt det vanligaste. Genom handling framstår det som uppenbart att man gett sin accept.

Accept i efterhand – Om endera parten inte var i stånd att ge en accept (t.ex. eftersom man sov) så är det juridiskt vanskligt och den som utan accept genomfört samlag väljer efteråt att se det som något som är OK eller faktiskt är ett sexuellt utnyttjande.

Man kan ju skoja om “ställningsfullmakt” (t.ex. diskussion om Billy Butt verkligen kunde våldta liggande på rygg där kvinnorna hade alla möjligheter att avvika), men lite mera seriöst kan refereras till att man i flera jurisdiktioner har någon form av rätt till sex inom ramen för ett äktenskap. Det kan ju jämföras med en ställningsfullmakt, men någon sådan “rätt” finns ju inte i Sverige.

Så vitt jag kan bedöma har man rätt att återkalla en accept när som helst. Att sagt JA betyder inte att en ovillkorlig rätt att genomföra akten utan man kan när som helst säga nej och backa ur. Det finns ingen “point of no return” under själva akten. Om kondomen går sönder eller det bara inte känns rätt, så har båda parter en ovillkorlig rätt att avbryta.

MEN, vid avslutat samlag man man inte ångra sig. Det blir inte våldtäkt om man konkludent accepterat och efteråt ångrat sig. Man måste rimligen också på något sätt också indikera att man inte är villig – i fall av en ren ambivalens som man inte på något sätt kommunicerar medan man agerar som villig kan inte rimligen i normalfallet bedömas som våldtäkt.

Finns det fall som kan bli våldtäkt trots att båda parter förefallit “med på det”? Vanskliga fall är där det finns en beroendeställning mellan de två parterna. Chef/underställd är väl ett sådant fall.

Det är ett område som är subtilt, avtal på lösa boliner, mellan två parter utan bevis för avsikten i ögonblicket. I #prataomdet förefaller många trots allt referera till “sex fast dom egentligen inte ville”, och för den som “agerat med”, utan att ge uttryck för sin tvivel, måste nog trots allt konkludent accepterat.

Anmälan mot Apple

Igår skickade jag in min anmälan om Apples missbruk av dominerande ställning. Jag skulle väl kanske först postat texten här för synpunkter och därmed kunna debugga texten ett varv till, men nu har den gått och jag ser fram emot resultatet.

Uppdatering;

Har fått lite kommentarer från Konkurrensverket och dessutom mediaintresse för frågan, varför jag har uppdaterat min anmälan och insänt en Version 1.1. För läsarna av denna blog bifogas anmälan igen här:

Anmälan mot Apple

Synpunkter tages tacksamt emot, även avseende språkliga konstigheter och eventuella stavfel.

Assange gripen …

Demokrati är en krånglig sak, på samma sätt som integritet.

Dom är fenomen som aldrig kan vara helt absoluta – det måste finns ramverk som kanske begränsar.

Vår demokrati bygger på valkretsar och vi har en undre gräns för representation. Det betyder att den som har anhängare nog att uppnå 1/349 del av antalet röster inte blir representerad.

Yttrandefriheten var tidigare absolut. Man fick publicera vad man ville men naturligtvis med konsekvenser för den som publicerade något olagligt. Friheter får inte inkräkta otillbörligt på andras friheter. Förtal, hets mot folkgrupp och annat är olagligt, men också rimligt.

Offentlighetsprincipen är en grundläggande princip – allt som staten producerar är en allmän handling och allt som inte beläggs med sekretess är också en offentlig handling. Motsvarande princip finns inte i alla länder och även inom EU har man stött på problem med att denna transparens inte fanns naturlig och självklart för alla.

Vår demokrati bygger på en maktdelning mellan den lagstiftande makten (riksdagen), dem dömande makten (domstolarna) och den granskande makten (journalister). Journalister förväntas i sitt DNA ha inprogrammerat att alltid bevaka och granska. Att gräva där det luktar och exponera det som makten vill gömma. Det gör man inte för att gotta sig i avslöjanden (på det sätt som tabloider misstolkat sitt uppdrag) utan för att vi vet att makt korrumperar och utan någon som granskar så riskerar vi hänfalla åt korruption.

Men vem granskar granskaren? Jo granskaren själv! Genom en fri press som granskar makten, så granskar dom både den lagstiftande, dömande och andra representanter för den granskande makten.

Vad som hänt i fallet Wikileak är att vi fått en global spelare, en tredje statsmakt på global nivå, och det blir helt uppenbart att den tredje statsmakten lokalt faktiskt förslappats till oigenkännlighet. Wikileak gör ju det vi vill att media skall göra. Alltså mycket mindre att rapportera om intima detaljer avseende årets Idoldeltagare och mycket mera att se på makroperspektivet. Delar av världspolitiken är tveklöst korrupt. Norges köp av stridsflygplan är ett exempel där faktisk prestanda inte spelade roll utan beslutet var baserat på andra, helt informella grunder. kriget i Irak startades utan sakliga skäl och genomförs på ett sätt som delvis strider mot internationell lag. Internationell lag blir ju meningslös om den bara gäller mindre stater.

För mig är hela Wikileak affären en fråga om vi tror på ett fritt och öppet samhälle, eller ett där Whistleblowers fängslad, trafik övervakas, uttalanden censureras och där internationella lagar och regler bara gäller vissa. Kommersiella krafter fegar ut – EveryDNS, Amazon, Paypal, Mastercard med flera – och visar att CSR strävanden bara är tomma ord. Politiker vill använda sitt politiska inflytande till att täcka över det som luktar illa istället för att hålla rent.

För mig är det obegripligt att teaparty rörelsen vill ha en minimalistisk stat men samtidigt strävar efter diktatoriska inskränkningar på yttrandefriheten. Det går inte ihop.

Det är här goda krafter måste förena sig – erbjuda serverkapacitet, bidra ekonomiskt och tala ut på dom forum man ha tillgång till. Ingen kan göra allt men alla kan göra något!

“In a free society, we are supposed to know the truth. In a society where truth becomes treason, we are in big trouble.”

Socialdemokratin har blivit irrelevant

Varför befinner sig sossarna i fritt fall?

Jag tror att svaret primärt står att finna i det faktum att det saknas en politisk vision och målbild som känns relevant. Det finns ingen idag förvärvsarbetande som ser “folkhemmet” som ett mål att sträva emot. Det är redan klart och uppnått, och man måste höja blicken. Ideologin måste sträckas ut att omfatta områden som folk av idag tycker är politiskt relevanta.

Miljön – Ett helt parti lever på detta som bärande ide – miljöpartiet. En stor del av befolkningen vill ta ansvar för världen bortom sin egen livstid för att säkra drägliga levnadsförhållanden för kommande generationer.

IP vs IP – Intellectual property vs Internet protocol. Även här finns ett parti, som adresserar frågor av stor vikt för framtiden. Hur hanterar vi bäst relationen mellan storheterna upphovsrätt i betydelsen rättighetshavarnas möjligheter att leva på konstnärliga verk och de tekniska möjligheterna att duplicera (utan att förlagan tappar i värde) samt möjligheten att masssprida kopiorna.

Yttrandefrihet – Få kan säga något emot att barnporr är det mest monumentalt motbjudande fenomen som finns. Det och kampen mot terrorism har blivit se slutgiltiga vapnen mot attackerna på yttrandefriheten globalt. Överallt stiftas lagar som möjliggör blockering på lösa grunder utan transparens. I Sevrige  är det den förvisso vällovliga organisationen ECPAT som tar fram underlag för de filter som ISP:er använder. Problemet är att det tar stopp där. Polisen tycker problemet är löst och jagar inte på ett relevant sätt förövarna. och det finns inte möjlighet för den filtrerade att överklaga eftersom det inte är ett förvaltningsbeslut. Detta är svår problematik! Wikileaks gör en insats för yttrandefrihet men resultatet verkar bli att yttrandefrihetsbegränsningarna accelereras där EasyDNS, Amazon och Paypal fegar att stå för det som är rätt medan vi svenskar har skäl att vara stolta över Banhof som står mer rakryggade än någon nanna på jorden.

Ekonomi – Vi har en åldrande befolkning. Folk lever längre, pluggar längre och därmed jobbar en mindre andel av sitt liv. Den närande och tärande delen av ekonomin går i otakt. Den “Strängska” lösningen – att lägga med halm på åsnans rygg funkar inte. Fler måste arbeta och måste arbeta längre. Även små bidrag hjälper. Den som inte är fullt arbetsför måste bidra efter förmåga. Vi kan inte unna oss lyxen att den som inte längre är hundra frisk fullt ut skall placeras permantent på den tärande sidan. Det går inte och det fattar folk. Alla utom VU i det Socialdemokratiska partiet. Mona Sahlin förstår det uppenbarligen, men har inte fått utrymme att genomföra det och det går så klart inte ett kommunistparti som bojsten i den politiska mixen man agerar inom. Solidaritet betyder inte bara omtanke med den som behöver omsorg. Det betyder också att alla bär efter förmåga. Det betyder att den som är delvis sjuk bär efter sin förmåga. Inte att man rusar in om blir föremål för omsorg så fort man får chansen. Det är då systemet faller ihop.

Sammanfattningsvis kan sägas att socialdemokraterna blivit ett parti som inte är till för den arbetande klassen, som gått vilse i betydelserna av ordet solidaritet och inte adresserar någon av de frågor där kampen och skiljelinjerna står idag. man har blivit ett parti som politiskt saknar betydelse!

Snaran dras åt kring Wikileaks

Demokrati bygger på ett antal fri och rättigheter. Generationer slåss för att nå detta, för att vi skall njuta av de fördelar det medför. Tro nu för all del inte att dessa fri och rättigheter går att ta för givna. Det är inte så att status vi uppnått är statisk och kan tas för givet. Det finns tillfällen när det uppnådda ifrågasätts. Det finns tillfällen när det utmanas. Det finns tillfällen när vi antingen accepterar att dagens situation kommer att försämras eller ta strid. Anglosaxerna har ofta uttryck som känns i hela kroppen för vissa saker och jag skulle säga att “defining moment” är ett sådan.

Wikileaks skapar transparens. Dom går möjligen längre än vad den svenska offentlighetsprincipen går, men i allt väsentligt bidrar dom till transparens och har redan visat på hyckleri. För svenskt vidkommande så är väl det enda intressanta att  Norge aldrig ville köpa JAS Gripen (men vi fick vara med och vara statist i det som föreställde en upphandling) och att Urban Ahlin ville ha internationell draghjälp för att släta över att sossarna inte har någon vision och politik utöver att tycka illa om allianspolitiken.

Wikileaks har inte läckt något som skulle vara olagligt, vilket väl också illustreras av att det kunnat återgetts av ett antal tidningar i många olika länder.

Ändå ser vi att paypal drar in Wikileaks konto, amerikanska myndigheter förbjuder sina anställda att ta del av uppgifterna, EveryDNS drar in sin DNS service och det pågår en stor DDoS attack riktad mot Wikileaks.

Det pågår ett krig därute som jag hoppas ni alla förstår. Det pågår ett krig som delar världen i sidan där en vill att information skall ägas styras och kontrolleras av regimer och en som vill att informationen skall vara tillgänglig. Vi vill styras av god krafter men vi vet att makt korrumperar. Av den anledning måste vi har yttrandefrihet så att den som riskerar korrumperas av marken exponeras. Korruption gynnas av icke-transparens.

Vill du värna om yttrandefriheten som en grundläggande fri och rättighet? Det kan du sannolikt göra! Hjälp Wikileaks att tillhandahålla utöva sin yttrandefrihet trots det yttre hotet. Om du har en server som kan hjälpa till att leverera kapacitet som kan avlasta och göra attackerna verkningslösa, använde denna sida.

Sossarna i fritt fall …

I  dagens DN citeras Urban Ahlin, som i viktiga delar också håller med. Socialdemokratin är ett nejsägarparti utan egen agenda. Mona Sahlin gjorde äntligen upp med partiet. Sa alla dom obekväma sanningarna.

Hela den socialdemokratiska grundtanken bygger på att det finns ett prolerareat – en kroppsarbetande “underklass” arbetar, men gör det för låg ersättning och hunsas av en förtryckande överklass som berikar sig på att värdet av arbetet är större än lönen. Så ser ju inte verkligheten ut längre. Löner har jämnats ut och den typiska socialdemokratiska idealbilden – byggjobbare, fabriksarbetare, hantverkare (vita män som svettas när dom arbetar) – är numera inte alls en hunsad kategori. Lönenivåer för dessa kategorier är högst jämförbara med de flesta tjänstemannayrken. Den som idologisk försöker dela upp världen i å ena sidan kapitalet och företagsledningarna och andra sidan kroppsarbetarna missar hela tjänstemannasektorn. Man missar också hela tjänstesektorn där en betydande del nu också är egna näringsidkare.

Finns det någon gräns idag så går den mellan dom som arbetar och dom som inte gör det. Folk som på grund av sjukdom eller systematiskt missgynnande inte får jobb. Det har folk i gemen  förstått. Därför röstade bara 22% av dom med jobb på socialdemokraterna. Det gamla arbetarpartiet var ett parti för utsugna kroppsarbetare – en kategori som inte finns längre.

HTC Desire Z

Recensioner tillhör inte alls inriktningen för denna blogg, men jag måste här göra ett undantag. Nedan avser jag recensera HTC Desire Z.

Bakgrund: Undertecknad har arbetat i mobilbranschen sedan 1994 och dessutom parallellt spenderat många år med frilansjournalistik inom data och IT. Min första mobil var en Nokia 2110 (1994). Jag har hållit föredrag och demat WAP på en Nokia 7110, varit beredd att byta bort nära familjemedlemmar för en Nokia 6150 (fick en utan motprestation till slut), varit nöjd under flera år med en Ericsson T39, tycker fortfarande att Motorola A1000 är en pärla som Motorola HELT floppade med att få ut, lidit med en NEC 606, blivit av med Nokia 8210 i fickan, förundrat lekt med GPS:en i Nokia N95, tröskat på med en Nokia E90 som kompanjon. Nu senast kommer jag  ifrån en passionerad och djup hatkärlek till en Nokia N900. När jag tittar på Nokias lista över obsoleta modeller ser jag att det nog finns en både 6130 och 6210 i källaren. En 6220 classic tappade jag i Frankrike förra sommaren. Flera LG 81×0 ligger i en låda; två 8120 och en gammal 8110 om jag inte minns fel. En Nokia N90 vann jag ju genom att slå längst på Nokias företagsgolf, så den har jag också. Var är den gamla bananformade historian på Nokiasidan? Den ser jag inte. Hette den inte 8110? 6650 var den första 3G modellen som fanns som test på jobbet – sådan hade jag ju inte, men har använt ett otal gånger.

Varför denna bakgrund? Ju eftersom de senaste åren består av Symbian och senast Meamo, och inga tidigare referenser till Androidmobiler. Nu har jag ju petat en del med både X10 (stora och mini) samt Samsung Galaxy S, men inte på den nivå där jag kan göra relevanta referenser. HTC Desire Z får säkert en del positiva omdömen som inte rättfärdigas av hårdvaran, men det är ju helheten som räknas, eller hur?

Operativsystem

Det råder för mig ingen tvekan att Android är mobiloperativet med momentum – det är här det händer.

Apple låser IOS sitt till sin egen hårdvara, vilket är en bra strategi för kontroll som säkert kan ge 20% marknadsandel, men knappast mer. Apple ger sig själv ett tak.

Symbian är på reträtt. Nyligen med en ny “major” version på marknaden (V3) och backat av världens största mobiltillverkare (Nokia), och dessutom har EU precis (av obegriplig anledning) pumpat in en massa pengar. Jag tror inte det räcker för att vända skutan. Jag har inte kört Nokia N8 men recensenterna har ju inte direkt gjort vågen, men kanske inte heller sågat den stenhårt, men med mellanmjölk vinner man inte många progressiva marknader, ens om man heter Nokia.

Windows7 får ju gärna försöka – det tror jag inte alls på av historiska skäl. Mcrosoft dumpade sina egna lurar utan att dom riktigt fått chansen (hur tänkte man där?). Tror tåget gått även om Microsoft måste ha världens största station…

WebOS var tydligen fantastiskt bra, men i händerna på HP tror jag att man har helt fel kontext. Om Nokia hade köpt tror jag man haft en intressant kombination, men inte nu.

Meego – Nokia och Intel försöker göra något som skall funka på pekplattor, TV apparater och mobiler. Intressant, och version 1.1 finns ute. Dock säljs ingen mobil med detta OS förinstallerat. Undertiden ångar världen på och både Apple och Androidlägren har ohyggligt stora försprång.

HTC ligger i Androidframkanten med 2.2. Visserligen spretar man både tekniskt (med både CDMA och GSM/UMTS) och dessutom OS mässigt med båda Windows och Android. Androidversionen och skalet lirar dock fantastiskt.

Omdöme: Android is da shit, och från en tillverkare som håller sig aktuell. SEM kom precis upp till 2.1 och det duger så klart inte att ligga 6+ månader efter i versionshantering.

Formfaktor och mekanik

Storlek: 117 x 69 x 14 mm får jag det till då jag mäter. Tillräckligt stor för att vara överskådlig men inte så stor att man måste börja jobba med två händer.

Det är en gedigen klump som pressar ur 186 gram ur vågen. Det är mycket metall och den iPhone-älskande kollegan Joakim hånar mig direkt och kallar den för “NAD grå”. En liten spärr öppnar batteriluckan (som är i ren metall). I övrigt är de enda knapparna ett volymreglage, kameraknappen, on/off samt den tryck/glidepad som man kan styra med.

Mekaniken i konstruktionen som fäller ut tangentbordet är alltid spännande. På Nokia N900 gled det upp men här lyfter det innan det går ner igen. Det fräcka är att den i uppfällt läge faktisk bara är cirka centimetern tjock, tangentbordet är verkligen exponerat och det är inte så att översta raden är styvmoderligt behandlad. Tangentbordet är riktigt bra för en lur i denna storlek. Tydligt, svarar bra och ger både “@” och svenska tecken direkt utan att behöva trycka funktionstangent. Det enda jag direkt saknar är en “rocker” eller piltangenter vid textinmatning. Glidknappen fyller denna funktion men det var inte naturligt och det känns fortfarande lite skumt.

Skärmen är magiskt bra, både upplösning, färgåtergivning men också hur den svarar på input, vid både pek och multitouch. Det är ju en läroprocess att gå från “peka med penna” till “smeta med finger” men Z:an gör det riktigt bra. På startskärmen fanns en instruktionsapplikation som lärde mig stegen och som vid set-up spillde man också över med en del riktigt nyttig utbildning. Väl värd minuterna båda två.

Batteri är en svag länk för allt med stor skärm, bra CPU och allt mindre än ett bilbatteri är ju sannolikt en begränsning. För mig är det naturligt att ladda varje dag så jag har ännu inte haft anledning att tycka att Z falerar på denna punkt, men då skall man ju komma ihåg att jag hade med laddare om min N900 inte var fulladdad och jag skulle på möte så jag kommer inte från en position där jag förväntar mig 11 dagars stand-by.

På tal om laddare; alla mina kablar och laddare är ju redan Micro USB så att gå ut och lägga 50% mer på tillbehör behövdes inte alls denna gång. Ohyggligt skönt!

Omdöme: Gedigen och sober, men knappast snygg.

Användbarhet

En svår kategori och kanske ingen naturlig rubrik, men jag ville bara passa på att få ett utrymme för att säga att den verkligen är “snappy” – svarar verkligen väl på input både från tangentbord, knappar och skärm. Ingen “lagg” och inget strul när man zoomar, snappar eller något annat. Den svarar riktigt bra. Enda inskräkningen är att den ibland inte fattar när jag vill byta till landskapsmode. För att direkt kompensera detta så kan man köra landskap med knappen både till höger och vänster.

Omdöme: Högklassigt!

Applikationer

Androidmarket är ett hav – man riskerar drunkna när man är ute och fiskar. Det finns så in i h*lvete mycket program och om Apples Appstore har ännu mycket fler så går det inte att tillgodogöra sig mer än så här i alla fall. I alla underkategorier jag provar så scrollar jag en evighet. Plötsligt hackar det till, för då skall den hämta ytterligare en kilometer program. Det tar aldrig slut. Detta är en chock för mig som kommer från N900 och Meamo, där man i bästa fall hade ett program som löste ett visst behov. Här sitter man i valfrihetens baksidan – HJÄLP, jag behöver vägledning och färre val, inte fler. Är det detta urval som HTC Likes skall utgöra? Det är faktiskt i så fall det enda som inte funkar – den kan inte ansluta till HTC Sense och avslutar med detta fel.

Ett av mina mantra kring nyheter är att vi behöver redaktörer – en kunnig person som kan sätta ihop en balanserad meny för dina behov, och jag inser att jag behöver en Android market redaktör. Akut!

Omdöme: Högklassigt!

Mjukvara utanför mobilen

Två delar vill jag ta upp här;

Det finns en synkprogramvara (“innovativt” döpt till “HTC Synk”), och sättet att installera den är ganska fränt. Man ansluter mobilen med USB sladden och väljer att ha den som disk, varpå man får upp programmet i ett av biblioteken som då exponeras. Den enda haken är då man installerar måste mobilen kopplas bort från USB sladden och då kommer man ju inte åt filen, så installationsfilen måste kopieras över innan man kör den. Det är faktiskt inte fullt ut snyggt. Så rätt tänkt, men inte riktigt hela vägen.

För den som använde Google så synkar man ju med GMail kontot vad avser kontakter, kalender och mail och samma gäller för den som går mot Exchange. Värdet av synk till en dator har efterhand minskat och risken idag är ju snarare konstiga synkkedjor där man inte riktigt vet vad som kan hända. Tänk mobil till dators Outlook till Exchange till Plaxo till Google till mobilens Google konto. Vore nästan konstigt om inget gick fel där ibland.

Det andra som jag vill nämna är integrationen med HTCSense.com som är en webplats som HTC tillhandahåller, och som öppnar massor av funktioner. Om man är av med mobilen hemma är det så klart bara att ringa till den, men att logga in på webben och trycka på en knapp bara ÄR häftigare. Av mera praktisk nytta är ju att den går att radera och låsa, så för den med känslig information är detta ju ett argument i sig att köpa eftersom en stöld innebär mycket mindre risk. Min telefons plats uppdateras lite segt, men det kan man ju använda Google Latitude till istället om man använder det. hela detta paket är en bonus som jag verkligen uppskattar.

Omdöme: Innovativt och mycket bra!

Sammanfattningsvis: När man köper en ny mobil så skall den ju vara den bästa man någonsin haft. Jag kan dock inte påminna mig att steget någonsin varit så stort – möjligen bytet från NEC606 till Motorola A1000. Android är faktiskt inte helt enkelt och självklart, men mobilen gör vad den kan för att utbilda. Jag tror dock att man kan säga att den av denna anledning hade varit sämre lämpad för vissa av mina äldre släktingar (sagt för att  inte direkt peka ut min mor 😉

Jag tycker verkligen att tangentbord är ett STORT plus, och för en som ännu inte testat Motrola Droid och därmed saknar en riktigt “head to head competition” att jämföra med så är HTC Desire Z ett litet mirakel som revolutionerat min vardag på bara två dagar.

Köpt via: Dustin

Pris, inklusive leverans: 5991 kronor

Medföljer: 8GB MicroSD (satt i), USB sladd vilken dubblerar som laddarkabel tillsammans med klumpen till eluttaget, lurar och lite papper.

Har mannen aldrig hört talas om proportionalitet?

Fick mig tillsänt en artikel med en kritisk del i mitten:

Ett dokument från justitiedepartementet som har läckt ut till P3 Nyheter
visar att polis och åklagare ska kunna få ut abonnemangsuppgifter från
nätleverantörer vid småbrott.

– Vi kan ju inte har en lagstiftning som ställer olika krav beroende på
vilket brott det är, utan det här är en generell lagstiftning som ger
polisen tillgång till de här uppgifterna. Och vi tror att det gör det
lättare att utreda de mer prioriterade brotten som just grooming och
sexuellt ofredande, säger Johan Linander(C) som är vice ordförande i
justitieutskottet.

Vi kan visst ha en lagstiftning som ställer olika krav beroende på brottet. Den skall föreligga proportionalitet mellan det misstänkta brottet och de tvångsåtgärder som vidtas, så att det inkräktande av den personliga integriteten som sker står i rimlig proportion till det brott man vill klara ut.

Häktning, telefonavlyssning, husrannsakan – alla är tvångsmedel kringgärdade med regler om när de får användas. Speciellt i fallet med husrannsakan ställer man kränkningen av den personliga integriteten mot värdet av att ha tillgång till tvångsmedlet och här är det uppenbart att lagstiftaren drar en gräns. Det är en kränkning vi måste acceptera om brottet är tillräckligt grovt.

Om man vill komma åt ett antal brott genom utökade tvångsåtgärder får man väl justera strafflatituden!

Varför jag aldrig skulle köpa en Apple produkt (V2)

Jag har som ni säkert sett skrivit en drapa i detta ämne förut, men eftersom det kommit en hel del kommentarer så fick jag anledning att validera vissa påståenden. Primärt var det så att jag installerade iTunes10. Det som framgår av min V1 vad avser iTunes är korrekt för tidigare iTunes versioner, men denna gång justerar jag avseende iTunes10.

Innan du kommenterar detta vill jag understryka; min slutsats är att iPhone är en teknisk och designmässigt förträfflig produkt, och att dess problem ligger i den juridiska och företagsetiska dimensionen.

Som konsument är det ens ansvar att använda pengarna för att få god valuta för dem, men man har också ett ansvar att se till att inte stödja produkter om man därmed bryter mot principer man har. Som konsument är det din förbannade skyldighet att rösta med fötterna. Produkter som inte köps kommer att förändras eller försvinna. Till exempel köper vi inte produkter om de tillverkats av barn, vi försöker undvika det som är miljöskadligt och så vidare.

Ett av mina drivkrafter är en övertygelse att konkurrens är bra för marknader och där det inte är onödigt betungande köper jag hellre “challenger” produkten än den etablerade marknadsledaren. Nu kan man peka på att jag kör Windows och använder Microsoft Office, men här hänvisar jag till att alternativet är “onödigt betungande”.

Jag har den djupaste respekt för Apple i ett antal avseenden; man tillverkar produkter som ser bra ut, fungerar riktigt bra var för sig och dessutom tillsamman, de levereras när man lovat och tar ofta tekniken ett steg längre. Det är därmed också rimligt att dom kostar mer än alternativen. Hur dom gör för att skapa lojala horder av anhängare som köar i sovsäck för nya modeller är obegripligt, men så klart beundransvärt. Ingen har köat för en SonyEricsson eller Samsung telefon, eller en ny bärbar dator från Toshiba eller Lenovo.

MEN, Apple är det konkurrensvidrigaste företag jag stött på, vilket också omfattar Microsoft.

För att använda en telefon från Apple måste man installera iTunes på sin dator. Jag vill inte ha iTunes och kan inte för mitt liv förstå varför jag skall vara tvungen att installera ett program på en dator för att starta min telefon. Telefonen kommer åt internet och har inmatning. Finns det något annat rimligt skäl än att man vill få in ett brohuvud även i datorn?

För att använda tredjeparts applikationer på sin iPhone/iPad så måste man handla dem via Apple. Det får en massa konsekvenser Bara applikationer från AppStore finns tillgänglig. Om jag vill installera en applikation som Apple inte godkänt så går inte de. Som Apple användare är man utlämnad till Applikationer som kommit igenom en amerikansk censur. Jag är vuxen – jag vill och tycker mig kunna välja själv. Detta är mitt huvudsakliga argument mot iPhone.

Som lök på laxen har Apple dessutom kvoterat sina leveranser. Bara operatörer som går med på en stack av hemliga villkor har fått sälja mobilerna.

Dessutom; alla typer av läckage från hemlighetsmakeriet innebär att man stämmer skiten ur källan, på ett sätt som många gånger är helt oproportionellt i förhållande till den skada dom rimligen kan lidit.

Sammanfattningsvis kan sägas att Apple är ett företag med produkter jag skulle vilja ha, men med en affärsmoral som gör att jag inte med hedern i behåll kan köpa deras produkter. Det finns gott om er där ute som medvetet köper produkter som är gravt miljöfarliga, är tillverkade av barn, är tillverkade av företag som behandlar sin arbetskraft riktigt dåligt och så vidare. jag försöker undvika det. Jag erkänner gärna att hade Apples produkter varit etiskt försvarbara så hade jag också kunnat ligga där i en sovsäck och köa. Jag är ett stort fan av Apples produkter men jag skulle aldrig köpa en produkt från Apple, om det nu är begripligt.

Varför jag ALDRIG skulle betala för en produkt från Apple

Som konsument är det ens ansvar att använda pengarna för att få god valuta för dem, men man har också ett ansvar att se till att inte stödja produkter om man därmed bryter mot principer man har. Som konsument är det din förbannade skyldighet att rösta med fötterna. Produkter som inte köps kommer att förändras eller försvinna. Till exempel köper vi inte produkter om de tillverkats av barn, vi försöker undvika det som är miljöskadligt och så vidare.

Ett av mina drivkrafter är en övertygelse att konkurrens är bra för marknader och där det inte är onödigt betungande köper jag hellre “challenger” produkten än den etablerade marknadsledaren. Nu kan man peka på att jag kör Windows och använder Microsoft Office, men här hänvisar jag till att alternativet är “onödigt betungande”.

Jag har den djupaste respekt för Apple i ett antal avseenden; man tillverkar produkter som ser bra ut, fungerar riktigt bra var för sig och dessutom tillsamman, de levereras när man lovat och tar ofta tekniken ett steg längre. Det är därmed också rimligt att dom kostar mer än alternativen. Hur dom gör för att skapa lojala horder av anhängare som köar i sovsäck för nya modeller är obegripligt, men så klart beundransvärt. Ingen har köat för en SonyEricsson eller Samsung telefon, eller en ny bärbar dator från Toshiba eller Lenovo.

MEN, Apple är det konkurrensvidrigaste företag jag stött på, vilket också omfattar Microsoft.

För att använda en telefon från Apple måste man installera iTunes på sin dator. Jag vill inte ha iTunes av många skäl;

  • iTunes tar över associationer till multimediafiler.
  • iTunes kommer ihopkletat med Safari och QuickTime. Jag kan förvisso välja bort Safari, men jag måste aktivt välja bort något jag inte bett om att få från första början.
  • När iTunes uppdateras så “uppdateras” också Safari – även om jag inte installerat det från första början.
  • Om man inte håller rätt på saker och ting så vill iTunes strukturera filerna på sitt sätt – inte det jag själv valt.

För att använda tredjeparts applikationer på sin iPhone/iPad så måste man handla dem via Apple. Det får en massa konsekvenser Bara applikationer från AppStore finns tillgängliga.

  • Om jag vill installera en applikation på min telefon som inte skall finnas tillgänglig för hela världen så går inte det. Företag som har interna applikationer kan alltså inte välja en iPhone.
  • Om jag vill installera en applikation som Apple inte godkänt så går inte de. Som Apple användare är man utlämnad till Applikationer som kommit igenom en amerikansk censur. Jag är vuxen – jag vill och tycker mig kunna välja själv

Som lök på laxen har Apple dessutom kvoterat sina leveranser. Bara operatörer som går med på en stack av hemliga villkor har fått sälja mobilerna.

Dessutom; alla typer av läckage från hemlighetsmakeriet innebär att man stämmer skiten ur källan, på ett sätt som många gånger är helt oproportionellt i förhållande till den skada dom rimligen kan lidit.

Sammanfattningsvis kan sägas att Apple är ett företag med produkter jag skulle vilja ha, men med en affärsmoral som gör att jag inte med hedern i behåll kan köpa deras produkter. Det finns gott om er där ute som medvetet köper produkter som är gravt miljöfarliga, är tillverkade av barn, är tillverkade av företag som behandlar sin arbetskraft riktigt dåligt och så vidare. jag försöker undvika det. Jag erkänner gärna att hade Apples produkter varit etiskt försvarbara så hade jag också kunnat ligga där i en sovsäck och köa. jag är ett stort fan av Apples produkter men jag skulle aldrig köpa en produkt från Apple, om det nu är begripligt.